SWEDISH PRESS
Torsdgen den 2 december 1954
Sidan 2
KUNGÖRELSER
Föreningsmedlemmar, besök edra möten regélbundet!
Vasalogen Nornan No. 413 mokr numera andra söndagen 1 varje månad kL 7 •. m. t Svenaka Hallen, 1320 E. Hastings at. finans •ekr. Helmer OalunJ, 2623 Grant SL taL HA 5325-Y; Protokollaekr. Mrs. Helga Carlson, 1520 E. 49th Avenue. Tel. FRaser 7203. Sjukkom. ordf Algo» Swanson, 1400 William SL Tel. HA. 2522-U Möteeförhandilngar-na föras på svenska.
SVENSKA KULTVRFOBENINGEN möter andra tiadagen i varje månad kl. 8 e. m. t Svenska Hallen, 1320 East Hastings SV Ordf| G. Svalander. FA. 6877; Sekr Olga de
Bartha, 2896 W. 42nd. KE. 3496-1* Kassör E. Trygg, GL. 1127; Bibliotekarie M. Person, PA. 7285; F. Ordf. M. M. Lindfors; V. Ordf. H. Rydberg;
Mötesförhandlingarua wenska språket.
pi
Det var en gång i Delsbo
Av PER NILSSON TANNÉR
Svenska Klubben bar middag och möte tredje onsdagen l varje m&nad kl. 7 e:m a Hotel Georgia President, Matthew. M. Lindfors; Sekr., Otto Nordllng; Kat-', sör, Arvid H. Anderson; V. pres. I Oscar Eckman; Rådgivare, Gunnar A Abbors: Klubbmästare, Charles Swan son
Föreningen Svea möter andra fredagen 1 varje nånad i Svenska Hallen, 1320 E. Hastinga St. Kassör, Richard Edenholm, 1320 East Hastings, HAst 4080; Kor.-eekr. Algot Swanson, 1320 E. Hastings St H xsL 2522-L.
Vasalogen Valhalla No. 612 New Westmlnster.
möter andra lördagen 1 månaden kl. ( e. m. i Fraternal Centre, 620 Roya) Ave. Sekr. Mr. Torsten Carlson, 1302 6th Ave. New Westminster, B. C.
Finanssekreterare: Mrs. O. Jacobson, 1515 Kennedy Road. R. R. 6 New Westminstor, B. C.
Valhallas Systcar häller möte den fjärde lördagen i varje månad i medlemmarnas hem. Se under förenings-notlser ti r mötesplats och tid.
Runebergorden, Avd. 124 möter första och tredje fredagen
i
varje månad kl. 8 e. m. I Svenska Hallen. 1320 E Hastings St. Ordf. 1 sjukkom. är Mrs Axel Holm, 19C7
East Fin.
Tord
55th Ave. Tel. FRaser 6840.— sekr. Arvid Johnson, 3648 Ox-St. Tel. GLenburn 2Ö73-L.
Bellman Male Chorus
Rehearsal every Thursday nlght at T.30 p. m., at the Swedish Hall. New alngers welcome! President, John Eastman, 3467 E. 26th Ave. Phhone: DE. 2373-L. Secr-y, Alec Soderling, 6470 Clarendon St. Phone DE 3284-R. Treasv.rer W T Cherry 4165 Rupert St Phone. DE 2902-L.
Folkdanslaget Lekstugan
Ordf. Carl Brickson; Sekr. June Baker, 1320 East Hastings St. Dans-övningar hålles 1 Svenska Hallen, på tider som ordföranden meddelar.
DINE FOR PLEASURE a t the PALL MALL CAFE 366 W. Hastings Street
Svenska Tidningar
Svensk-Engelska och Engelsk-Svenska ordböcker.
Prima Eskilstuna Rak-knivar Tidskrifter — Kuriko — Ole Öid m. m. till salu hos E. FRYKBERG
205 Carrall St., Vancouver. B.C.
(Fortsättning.) KAPITEL 6
Englas svarta kista stod med I avskruvat lock på gårdsplanen I den dödas hand låg en liten bukett av åbrodd. Det var söndagsmorgon och solvinden susade över båren, genom den dödas gråa hår. Kring kistan hade en del grannar från olika byar och gårdar samlats. Det var gammalt folk mest, som tog farväl av mor på Västpåväna. Ingen stämde upp en psalm och ingen läste något ur bibeln. Man stod tysta och bortkomna och fumlade med händerna och betraktade tankfullt det utmärglade ansiktet, men innan Mickel och Stor-Mattis skruvade på locket, gick begravningsfolket fram en och en och strök Englas hår och panna för att slippa ha den döda för ögonen mer. Även Kersti stod bredvid kistan. Sist av alla, sedan fadern och de två bröderna upprepat den nästan ceremoniella strykningen, smekte hon moderns panna och hår. Kersti gömde ansiktet i händerna medaji locket sattes på.. En av de gamla gick skälvande fram till Stor-Mattis, drog honom varsamt i rockärmen och viskade så högt att de närmast stående tydligt kunde höra det.
— Du har väl lagt stål hos’na du Mattis?
— Det har väl jag inte glömt, svarade Mattis lite stött.
— Nå då så! Då får hon lugn! sa den gamla och lommade iväg.
Mickel och Lill-Mattis drog ett hamprep under kistan och ställde sig vid huvudändan, medan fyra av grannarna gjorde sig färdiga att hjälpa till med bärningen. De äldsta gummor-na blev stående på gårdstunet, snöt såg i förklädena och nickade begrundande åt varandra, när sorgetåget sakta lämnade gården. Kersti och Stor-Mattis gick närmast kistan; efter dem följde tre kvinnor och fem äldre män, någfa klädda i mörka vadmalskläder, alla med byxbenen högtidligt dragna utanpå stövelskaften. Det var mödosamt att bära kistan efter den steniga, smala vägen och ibland tog någon av bärarna ett litet hopp, då han halkade på en sten, eller steg ned i ett hål, mer. hon var lyckligtvis inte tung att bära till jorden, Engla i Västpåväna, så det gick bra och utan några missöden.
Nere på landsvägen stod en flakvagn, täckt med en matta av granris, och vid tömmarna satt en äldre torpare och väntade. Kistan ställdes på flakvagnen, Mickel och Lill-Mattis satte sig på var sin sida om kistan för att hålla fast den, om skakningama skulle bli för hårda. Efter kom begravningståget Kersti, Stor-Mattis, tre kvinnor och nio män. De gick och bytte enstaka lågmälda ord, hade just ingenting att dryfta. Kersti gick och tittade rakt fram, som om hon såg något borta i vägen; hon uppfattade knappast de enstaka ord som sades till henne.
Tåget skred sakta efter den gamla torparhästens beskedliga och fundersamma lunk. Solen
tänkte Kersti där hon gick efter kistan. Och nu tar hela socknen emot henne stående. Det hade mor kanske inte tänkt sig ... Kerstis tankar virvlade,, lyftes av psalmens tunga vågor och svävade högt över församlingens huvuden. Nu står socknen och ser på oss, som kommer från västpå, tänkte hon. De står och ser på hur fattigt klädda vi är. De ser att jag har en gammal kjol på mig och att far går i becksömsstövlar, så begravning det är. Men mor ser de inte! De ser inte hur vit och fin hon är och inte heller hur hon har blommor mellan händerna.
Denna söndag satt sexton åboar från västpåsockna främst i kyrkan, Kersti och de tre kvinnorna till vänster och de tolv männen till höger. När prosten steg fram till altaret och med sina bruna, djupa ögon liksom kontrollräknade församlingen från västpå, kände Kersti en stilla harm stiga upp inom sig. Första bänken i kyrkan var inte platsen för lynnesutbrott, men när hon tänkte på Grip, >om inte ens denna dag kunde
dan kliande lust att slå; det var en ny slags skamkänsla, som slagit rot inom henne. Den växte kanske upp ur gravmullen på kyrkogården.
Kersti vände sig bort och stirrade in i det ljusgröna, doftande lövvalvet vid kyrkogårds-staketet.
En av de äldre männen knuffade sin granne i sidan med armbågen och viskade:
— Mickel! Han har då ingen rädsla för Lång-Lasne han!
— Nej, jaggu det, nej!
De två gubbarna stod och log mot varandra, och detta leende spred sig genom församlingen, väckte upp den ur en vanmakt, som prostens handtryckning på något egendomligt sätt inympat i deras blod.
Lill-Mattis var blossande röd och stod helt på sin brors sida. Nu var mor i jorden, så nu behövde man inte smickra och göra sig till längre. Halvhögt, liksom för sig själv, sa han.
— Lång-Lasse tror att han kan ta oss med list, men han ska få se på annat!
Männen nickade instämmande. Hitintills hade man inte kom-
slita sig ifrån den den svarta ungen däruppe i Naggen, måste Kersti lägga band på sig för att lugnt kunna möta prostens forskande blick. Grip är inte med, och det är alldeles säkert att prosten märker Grips frånvaro. Grip och prosten har kanske något att talas vid om. Det är möjligt att de också kommer att göra det, Grip är inte den som glömmer något. När han vill minnas, så har han bra minne. Men mor har han glömt bort för bittjan i skogen, den svarta slynan, som bara är en barnunge...
Psalmen tystnade, prostens mäktiga röst skalv mellan kyrkans väggar, Kersti slöt ögonen av skam: hon satt och tänkte hårda tankar, medan prosten bad för mor.
De församlingsbor som möjligen väntat sig en kort rituell begravningsceremoni av i
1311
Clarkzs Barber Shop 63 E. Broadway. (Off Quebec.) “ALWAYS GOOD SERVICE”
John Clark
Alf Lindahl
Abramson & HoJlenberg
OPTOMETRISTS 734 Gran ville Street MA 0928	MA 2948
Ground Floor, Vancouver Block. Hours: 9 to 5:30 p. m. Wednesdays, 9 to 12 Noon
GLÖM INTE ATT FÖRNYA PRENUMERATIONEN
Canada
SWEDISH PRESS
Publiahed Eveiy Thuraday.
Office: 315 Veruon Drive, Vancouver 6, B. C.
Telephone: IIAstings 9048	-•
Managing Dir. J. A. NOREUS Editor: EINAR OLSON
Subscription Price:
___$3.00 Outside Canad»---------$3.00
Printed at the Central Press (1953) Ltd., 315 Vernon Drive.
Authorized aa s e c o n d
Post Office Department, Ottawa.
m a I U
pan, som med ett singlande och. riga ord, och hon tyckte att det skramlande ljud föll ned pä kis- på en gång blev kallt mitt i sol-tan. Börsta svor till, men blev skenet. Hon svepte schalen kring
strax stående mol stilla.
skuldrorna och gick med raska
— Vad i all sin dag! utropa- steg mot grinden. På kyrkvallen var det nästan folktomt, men
de Kersti. Vad är det du gör?
Börsta satte i ett skri, och det lät som ett korpkrax, föll därefter på knä vid graven och tittade ned, medan harm och häpenhet gjorde det svarta ansiktet
mit så långt med list och ränker i då det gällt folket i Västpåväna, i och långt skulle man heller inte komma i fortsättningen. Det kunde man lova varandra en dag som i dag.
Stor-Mattis andades ut befriad. Det myckna skrymtan-det och tassandet kring prostgården på sista tiden hade bekommit honom mycket illa. Men nu var mor i jorden, och nu hoppades han slippa ha något med kyrkan att göra på år och dag.
— Vi går till trillan och får oss en färdknäpp! sa Stor-Mattis lågt.
Gubbarna var inte nödbedda; och medan de tre kvinnfolken från Västpåväna gick och tittade sig omkring på kyrkogården, satt Kersti ensam vid graven och hörde hur sommarvinden susade i gräset. Mickeln hamprep låg som en liten orm hoprullad på grushögen, och Kersti kände på nytt den syndiga svedan i flata handen.
Det knarrade i gruset. Någon av käringarna i Västpåväna kommer, tänkte Kersti utan att se upp. De behöver inte skynda
vederstyggligt. Kersti kände äckel och skam.
—Jag tappade kollekten! Hela djävla kollekten! kved kvinnan med klagande röst. • Jag tappade alltsammans, alltsam-' mans.
Den berusade kvinnan famlade med händerna i gravöppningen, medan hon med rostig,
halvkvävd röst massa ord som de uppfatta.
Kersti hörde
mumlade en
Kersti inte kun-
ånyo steg knar-
ra i gruset, och när hon säg varseblev hon kyrkvaktarn, med flarande hår sprang jagad av onda andar upp prästgården.
UPP som som mot
nere vid stallarna höll torparen på att spänna den gamla hästen för vagnen och begravningsfol-ket hade samlats i en klunga
kring Mickel som kanske och berättade något som varit med om.
Kvinnfolken hade satt upp å vagnsflaket, och just
stod han
aig som
hästen svängde ut på vägen, kom kyrkvaktmästaren smi-springande med prosten på väg till kyrkan. Kyrkvaktaren var ivrig och gestikulerade; han var tydligen mycket upphetsad. Men prosten gick med långa steg, lyssnande. Då och då strök han genom det långa, mjuka håret, och just när han steg inom kyrkgårdsgrinden, kastade han en, kort blick på begravningsföljet frän Västpåväna.
Kyrkvaktaren hade verkligen haft en högst vidrig dag. Han var så uppskakad att han knappast . kunnat hålla träskeden, när han sent på aftonen satt vid köksbordet för att äta vatt-gröten. Det som hänt i kyrkan denna fridens söndag var ingenting mindre än ett helgerån Dagens koll^ktkassa hade blivit stulen! Den försvann, hokuspo-kus, medan kyrkvaktaren vände ryggen till. Han hade av kyrkvärden egenhändigt tagit emot, skålen med alla koppar-
— Vad går åt kyrkvaktarn?
— Vad är det som hänt? sa Kersti.
Börsta blev på en gång sitlla, reste sig på alla fyra, såg sig omkring och väste mellan tänderna.
— Va, såg du kyrkvaktarn ?
Var nånstajis?
— Däruppe! sa Kersti och pekade mot prästgården.
— Tack å lov! Då är det bäst påsen får ligga där den ligger.»slanUrna han hade punkt-Dom fyller väl inte igen gfaven y burit fram skålen och satt så här på en söndag, va? SägPden llå bordet ; sakristian. Me-
______	_	' gum- sig, jag har ingen brådska. Ste-
man från Väspåväna, tog fel. gen tystnade, men Kersti hade Prosten höll ett långt griftetal; en obehaglig känsla av att nå-han talade varmt och länge om 1 gon betraktade henne nyfiket underverk och botfärdiga sin-! och granskande. Hon försökte
nen och om dessa mina minsta, skaka av sig känslan, men det Talet grep kvinnfolken, men] var något som stack som sylar men männen satt och skruvade
på sig. Var det någon mening i att göra så stor sak av denna människa, som i hela sitt liv hållit hand över rackare och strykare? Var det någon mening i att sätta den gamla käringen från Västpåväna först i socknen?
Nej det var nästan oförsynt. Det bar emot att tänka på det just nu, men tankarna hade man gudilov för sig själv. Alldeles för sig själv.
De tre skovlarna sand rasslade över locket, bärarna reste sig, menigheten reste sig. Kistan bars ut.
Det blev sexton människor från Västpåväna, som samlades kring den nygrävda graven. Inte flera. Jo — prosten kom, bar-huvad och med böckerna i handen. Han stod med böjt huvud medan kistan sänktes ned i jorden. Sedan gick han och tryckte deras händer; en efter en strök
överallt i kroppen.
— Har du somnat? skrattade en hes och gäckande röst.
Det var Börsta från skogen! Hon stod ett par famnar bort
och nidstirrade slappt ansikte, tama klibbade hennes panna
med ett häpet, De grå hårtes-som vanligt i och kläderna
Börsta inväntade inte något svar, ty hon fick brått att slå mullen av kjolen, med handen. Hon såg sig snabbt omkring, och utan att ge Kersti så mycket som en nick, började hon småspringa över kyrkogården, ned mot staketet och in mellan träden, där hon försvann.
Kersti tittade häpet* efter henne. Det var som en ond uppenbarelse hade visat sig, spritt dödskyla och skräck omkring sig och sedan blivit osynlig. Där nere låg Borstas strumpa med vad den nu innehöll. Kersti hade uppfattat några av Borstas vir-
den i>å bordet i sakristian. Medan han, som sagt, bara vände
ryggen till för att uträtta ett litet ärende i kyrkan, hade kol-lektskålen blivit tömd. Det hade skett på mindre än fem minuter. Någon måste ha smugit sig in i sakristian — och ut igen med pengarna. Det var ofrånkomligt annat, för pengar går inte av sig själv, så runda de än är.
(Forts. 1 nästa nummer.)
GLÖM INTE ATT FÖRNYA PRENUMERATIONEN
gassade; några av männen togo I av sig mössan när prosten hand av sig vadmalsjackorna och slog. Lill-Mattis fick fumligt av .* skJ?r^*rmar av sträftisig sin, Stor-Mattis, bärarna s iilarft. De pustade och svet- och de fem männen likaså. Men a es i solsteket, och de nyraka-' Mickel stirrade rakt fram. Hans e aniktena var röda och svetti- ansikte var förvridet av smärta
ga.
och ögonen stod stilla, inåtvän-
När tåget kom ned till by g- da. När prosten räckte honom den, tog männen på sig rockar- handen, böjde sig Mickel, tog na igen, och när kyrkklockorna upp hamprepet från jordhögen, klämtade, manade torparen på och började nysta det över armbågen som en lasso. Prosten
hästen så gott det gick, utan att därmed något av sorgetågets allvarliga, lugna karaktär förtogs.
Menigheten hade bänkat sig i kyrkan. Kersti, männen och kvinnfolken från Västpåväna slog sig ned i gröngräset kring likvagnen. De satt och tänkte var sina tankar, men alla tyckte vad det led, att prosten höll på ovanligt länge med sin predikan denna vackra sommardag. Äntligen stod kyrkvaktaren borta vid dörren och vinkade energiskt. Då reste sig bärarna, läde repen över axeln och lyfte kistan. Klockarna började klämta, det lilla sorgetåget skred in i kyrkan, medan den stående menigheten sjöng en tung, brusande psalm.
Nu kommer mor tillbaka,
stod en stund med framsträckt hand. Det skälvde litet i hans munvinklar och färgen på de
väderbitna kinderna blev aning mörkare. Utan ett gjorde han helt om och bort mellan gravarna. Alla rade efter den högväxte,
en ord gick stir-litet
framåtböjde mannen. Endast Mockel var upptagen av sitt bestyr med hamprepet, han såg inte upp. Kersti var blossande röd. Hon påminde sig en sveda i högra handflatan. Den satt i sedan hon gav östpåbygdingen en kindpust. Nu kliade det svårt i handen. Hon hade god lust att ge sin bror en smäll på kinden — så att mor skulle få vara vittne till det, innan mullen föll ned över henne. Kersti visste inte varför hon kände en så-
slängde kring den magra kroppen; händerna hade hon gömda under ett smutsigt förkläde.
Börsta kom gående sidledes, som rädd för att ramla ned i graven, med framåtsträckt hals och vidgade ögon..
— Ligger hon där? viskade hon.
Kersti svarade inte, utan stirrade in i det gröna lövverket med bortvänt ansikte. Vad ska du här? Vad har du här att göra? tänkte hon, men hon bet ihop och teg alltjämt. Vi ska inte skamma oss mera i dag på kyrkogården. Mickel får stå för sitt, jag för mitt — jag tiger.
Bödsta stod vid gravkanten och tittade ner. I ena handen höll hon en halvlång strumpa, fylld med något, som kunde vara salt eller socker. När Kersti ett ögonblick såg åt det håll där Börsta stod, märkte hon att kvinnan var bar på ena benet; yå det andra hade hon en tjock yllestrumpa, som låg som en
valk vid fotleden.
— Inte så mycket blomma en gång! sa sträckte halsen mer framåt. Å kistan är
som en hon och och mer svartmå-
lad, ner jag. Fin kista. Ä det Stor-Mattis som gjort den?
Kersti stirrade på Börsta med avsky. Även i dag stod det en frän stank av finkel kring det liderliga stycket, och det var tydligt att hon hade svårt att hålla balansen, ty hon tog snedsteg och vaggade med överkroppen, så att Kernti var rädd att hon skulle falla framstupa ned i graven.
— Stå inte M nära, sa Kersti lågt Du kan ramla ned.
I detsamma höll Börstas kropp på att ta överbalansen. Hon svängde ett tag med armarna för att återvinna jämvikten, och därvid tappade hon strum-
FÖRSÄKRINGAR AV ALLA SLAG
— Brand-, Stöld-, Olycksfall-, AutomobH — STABILA BOLAG — LAGA PREMIER Priser ocn upplysningar lämnas beredvilligt
Agent
Karl A. Ståhl
Rum 914-915 Dominion Bank Buildtng, 207 West Hastings St. —	— Vancouver. B. C.
— MArine 6743 — (Samma kontor som Svenaka Koneulatat)
3 I
Burrard Funeral Chapel Ltd
Pearson Construction Co LTD. ,
HODGSON CLARKE
Lumber & Plywood. ' G. E. Home Appliances
1920 MARINE DRIVE NORTH VANCOUVER, B. C.
Our personal service and gracloue attcnUon to every detaU ar» available to nvrrf familj — regardltws ol how moderate the ooab.
15th & Marine. Phone: West 912
ERIC F. KVSCH
Ix>nsdule at 12th St. — Phone: North CM