THE SWEDISH PRESS Torsdagen den 25 nov. 1954 Sidan 6 g_mt - — ■ —-------- Bwana tar semester Av S. R. ROMMERUD En svensk brunnsborrare på . äventyr i Östafrika. att han hade glömt det mesta av det som hänt då. Anteckningarna handlade mest om boyarna och de olika borrhålen. Men det var på slutet av hans första varje pipa. Andersson gjorde geväret berett. Automatiskt kontrollerade han att den tvåpipiga studsa-ren var skottklar. Ett skott i När dagsljuset kom var lägret redan i full verksamhet. Den svarte kocken Mphisi, hade som vanligt varit först uppe. Han hade blåst liv i kokgropens glöd och när de andra boyarna började snattra i tälten så spred sig en härlig doft av nykokt svart kaffe. Andersson slog upp dörren till husvagnen, och satte sig på fotsteget för att morna sig. Den store, trygge svensken hade dragit av sig pyjamasjackan och rev sig eftertänksamt pä det ludna bröstet medan han såg ut över dalgången. — Habari? sa kocken och räckte fram en kopp med kaffe. — Tack bra, gamle lutkoka-re, sa svensken. Hur mår du själv,.Saanapi? — Saa moja, klockan är sju, svarade Mphisi. Andersson drack ur koppen och fick påfyllning. Borta vid boyamas tält hade de^ blivit liv och rörelse. Just som solen tittade upp mellan ett par plattkroniga aka-sior borta på gränsen mellan den rödbruna savannen och bushens enformighet gav sig svensken iväg ned till borrmaskinen. Arbetslaget såg efter honom och snattret tystnade. Boyarna grävde med händerna i köttgrytan och krafsade till sig några köttbitar till, sedan lunkade de utför sluttningen. En ny arbetsdag hade börjat. Andersson konstaterade att vattentrycket var som han hoppats. Vattenådern de träffat på med borren strax före solnedgången föregående dag var som den skulle. Klart, kallt källvatten pressades oavbrutet upp genom röret. Nittiosex fot ner, under den torra, sterila lavan, den röda vulkanaskan och den soltorkade jorden flöt en osynlig flod med klart, livgivande vatten. Lukten av vatten hade redan lockat otaliga fåglar till dalgången och nu hälsade de jublande den nya dagen och det livgivande vattnet gav deras lovsång en extra glad ton. Undret hade skett. Den torra dalen härute på den torra savannen skulle snart bli en plats dit slättens vattenlängtande djur och människor skulle vallfärda dygnet runt. Andersson gav boyarna sina order. Pumpmaskinen dunkade, svartingarna sjöng en entonig arbetssång och nya rör sänktes i borrhålet. I morron kan jag bryta upp, tänkte svensken. Det skall bli skönt att komma härifrån ett slag. Sen är det bara att hämta flygbiljett och pengar och åka hem till Sverige på semester... Sex månaders semester, fjärran från torra savanner, ensamhet, sönderlästa böcker, moskiter, svartingar och borrmaskiner. • Andersson såg sig om. Var höll Kwaheri hus? Det var inte likt den morgonpigga bullterri-ertiken att hålla sig borta en morgon. I synnerhet inte när et just kommit vatten. Kwaheri älskade att bada. Svensken log för sig själv och två av boyarna kastade undrande blickar på sin Bwana. Han brukade inte gå omkring och se så glad ut. Åtminstone inte så här tidigt på morgonen. I Andersson märkte inte boy-arnas miner. Han var i tankarna redan på väg bort från Kenyas savann till Sveriges marsvår. Han hade börjat föra dagbok redan första året. I går kväll hade han tröttnat på att bläddra i de sönderlästa detektivmagasinen och i brist på sysselsättning hade han satt sig och läst igenom en av de äldsta anteckningsböckerna. Den var fem år gammal nu och Andersson fann treårsperiod i Afrika och Andersson fann att han hade nog varit lite sentimental ibland. Han fick det klart för sig när han läste det där han skrivit om Kwaheri. Tänk bara att kalla den där Det brakade till i snåret och ett noshörningshuvud visade sig i solen. Tjugo meter från svensken stod taggsnårens allt annat än vänlige härskare och försökte få klart för sig vad som stod på. Noshörningens lilla hundrackan för Kwaheri .. .det betyder “adjö” på infödingarnas språk. Den halwux-na lilla bullterriem hade sett ut som sju svåra år. Full med skabb och sönderbiten av parasiter. Och strykrädd. Bara någon höjde en arm så rusade hunden och gömde sig. Indiern som ägde honom trodde knappt sina öron när den blonde främlingen bjöd honom tio shilling för hunden. Men indiern i den smutsiga butiken vid stationen i Simba var tillräckligt mycket affärsman för att krångla till sig femton shilling för valpen. Boyarna sneglade på Bwana. — Kwaheri borta •.. Bwana arg, viskade en av Hem. Andersson gick tillbaka till huvud svängde fram och tillbaka medan djurets dåliga ögon försökte konstatera varför luktsinnet signalerade fara. Andersson stod med fingret på avtryckaren. Han hade haft att göra med dessa noshörningar tidigare och han ville helst slippa skjuta. Han förbannade sig själv för att han inte tagit den gamla tvåpipiga med sig. Två skott räcker inte långt med en noshörning så nära inpå. Hemma i husvagnen fanns hans nya, automatiska husqvarna-studsare. Och här stod han med sitt gamla gevär för två skott. Det tog tid att ladda om. . Tankarna virvlade genom ' hans huvud. Även om jag klarar - den här fulingen med två skott husvagnen för att klä på sig. ar de^ galet... Man springer Mphisi stod utanför koktältet och såg på sin arbetsgivare. inte kring hur som helst och - - - skjuter såna här sötnosar. Jag Framför kockens fötter låg det måste rapportera till jaktvårds- en halvvuxen hund och gnagde myndigheterna i Nairobi. Det på ett läckert ben. Valpen gjor- förklaringar, papper och de sig inte tid att gå fram och undersökningar. “Till eget förhälsa, men han viftade glatt - . svar” tror inte på svansen när Andersson böj- första taget. gubbarna på i — - w.v-. Sexmånadersse- de sig ned och klappade honom. mestern kanske går åt till pap- LANDSMÄN OCH LANDSMANINNOR:- Under det sista året, sedan den 1 juli 1953, har en handfull av svenskar i Vancouver, övertagit och utgivit Svenska * Pressen i förhoppning att vi ännu i många år skall kunna låta tidningen utkomma och på så sätt utgöra en förenings-länk mellan oss svenskar på västkusten och prärieprovinser-na. När utgivandet av tidningen i fjol hade förbrukat hela det gamla aktiekapitalet och var i skuld, var det några svenskar, föreningsfolk o. d., som övertog tidningen och bildade ett nytt aktiebolag med tanke på att vid sidan av tidningen också idka tryckerirörelse och på så vis balansera affärerna. Den gamla staben, som fåfängt försökt under 12 år gav upp och nya krafter tog vid. Olyckligtvis blev den byggnad på 427 Hamilton Street, där vi hade vår verksamhet i många lår, dömd att nedtagas, så vi måste flytta och detta kostade oss en avsevärd summa. Så måste maskinerna, som var i dåligt skick, repareras och kostnaderna voro stora, men vi hoppades på framtiden och på svenskarna. Tryckerirörelsen har gått bra, men för att få en riktigt stor och god tidning måste vi ha flera prenumeranter. När vi får flera prenumeranter kan vi också få mera annonser, vilka egentligen skulle betala tidningen. Vi hemställer nu till Eder att hjälpa oss med detta: Prenumerera på tidningen! Få en vän att prenumerera på den! Nyheterna som Ni läser i tidningen kommer från Svensk-Amerikanska Nyhetsbyrån, vilken sänder samma nyheter till alla svenska tidningar, så har Ni en annan svensk tidnihg, får Ni läsa samma nyheter i dem. Det menas inte att Svenska Pressen tar sina nyheter från dessa tidningar, endast att vi får våra nyheter från samma källa, och som vi är längst borta från New York får vi våra nyheter några dagar senare. Andra tidningar tar sina nyheter från västkusten ur vår tidning, så diskussionen är ju öppen om det inte vore lika fördelaktigt att ha denna tidning som någon annan. Om Ni kan läsa svenska, kasta inte bort detta brev utan att ha tänkt över dess innehåll. Kanhända är Ni en Viking som glömt Ert skandinaviska hemland, som inte vill ha något med det att göra, då har detta brev inte någon apell tjll Eder. Men om Ni fortfarande känner att Ni har liksom släktingar bland skandinaverna därute i skogarna, på prärien, i gruvorna, i sågverken och bland dem som fiskar därute i det blåa Pacific eller var det finns personer som fortfarande läser sitt eget språk, då skall säkert denna skrivelse påverka Ert sinne att Ni hjälper oss att hålla denna stora släktkrets tillsammans! Prenumerera för Er själv. Prenumerera för någon släkting eller vän i Sverige. Priset är detsamma, 3 dollar om året. Jambo, duktig pojke. Men p^p^^xcercis var har du gjwt av mamma? sa Nu Andms0„ 8i sjUv hau. NM, Mphisi? fortwtte Han fatude aitt svensken Va tror du har hant tidig, ha„ verkatal|de Kwahen. .... . .1 det. Pekfingret kröktes och skot- Mphisi såg jnte överraskad j vänsterpipan gick. Rätt ut. Han kände sin Bwana och upp j iuften han visste vadi de.bådaRundar-1 Han hö„ ' andan hördes na, tiken Kwahen och valpen' v&ldsamt hrakande och n