Torsdagen den 29 juli 1954 THE SWED1SH PRESS Sidan 4 ELD OCH BROD av Albert Viks ben (Fortsättning.) för att lära sig veta hut och Greta kom med beskedet, att tjäna någon slant till hon inte kunde finna Per Erik. Men först sedan hon kläderna. givit sig Han var helt försvunnen. Hin-'av märkte Erika förlusten. Allt rik trodde att han givit sig av hopade sig över henne, och Erik måste nog fara. Folk höll ju på att äta upp honom för den där slynan på Malmåsen. -Han kunde inte stanna hemma. Nu hade hon tagit Per Eriks parti. — Vi tog jäntan till oss. Hon är flink i arbetet, och hon kan ju inte rå för att pappan är ett as, tyckte Mikael. Han verkade skamsen och var inställd på klander. av människor man räknade dem. i dan de byggt upp muren lade de, Bonden Sjögren var kort och nya slanor på lut mot taket på . J VI* —— J V A — - - »X —* — -m-v ii Mzin 1 X nrln undersätig med röda mustascher. Han var ganska förtegen, varje sida om muren, lämnade men inte ovänlig. Den långa magra och skrikiga bondmoran var sam med gan. däremot ytterst misstänk-och kom gång efter annan klagomål över luffarplå- på något fiske, men han tyckte ibland visste hon inte vad hon det var konstigt att han inte skulle börja eller sluta med. [ sagt något om det. Nu var deV När hon gick över gårdspla-, tid att ta in torven också innan nen hörde hon kreaturens rå-1 höstregnet kom. Han började sagt något om det. Nu var det ( också att släpa sina bekymmer fram och tillbaka på golvet. Vid middagstiden kom Ur.o hem från torvmyren. Han hade haft de äldre småpojkarna till hjälp och de hade fått det mesta under tak. Erika var nu milt mande och ilska mot kände ett stick av grosshandlaren som inne i spinnas höstfebern. Det måste ulltråd och stickas hindrat henne en hel halvtimme. Nu när allt frusit ner igen, behövde de köpa mjölet, det var det han visste, fetbuken. Han hade väl trott, att det var så dåligt ställt att de måste äta upp hunden för sedlarna i hans I Per Erik ledde in samtalet på — Förstår jag varför- Per'kolning, och då blev Sjögren _____________Sj stanna i byn. med ens mera intresserad. Han Hon är utan skam och hon ger hade tänkt sätta bort en del av sig åt vem som helst. Du får torrskogen för kolning, men på ha ögonen på Magnus, hon är den orten fanns ingen som kun-tyckte Erika de kolarkonsten. Hans granne upprörd över nyheten. chade tagit kolare från annat - Det får gå som det kan' h?U och det var tydligen en kun-Qch mg man, en värmlänning som Erik inte kunde som en hynda, och Magnus litar jag på. för resten, jäntan kan bli riktigt bra om hon kommer i män- hade kolat hela sitt liv. Samtalet ledde till att pojkarna beslöt sig för att titta på plånbok. Men den dagen skulle den kommande aldrig komma hur eländigt de' strumpor för vintern, kläder måste lagas och en vadmalsväv måste bli färdig för stampen under de närmaste veckorna. Hennes dröm om att väva en rosengång för skinnfäU larna fick hon aldrig göra verklighet av, fast hon snart arbetade natt och dag. Vävstolen var hennes ögonsten, och hennes kunnighet i konstvävnad och växtfärgning kostade henne mycket hjälparbete åt grann-huntrurna. Ingen i byn kunde' med sådan drällar och säkeret lägga upp rosengångar som Erika. Hon hade aldrig gått i någon skola och aldrig fått rå-gon undervisning i räkning, än skulle få det. Man kunde jut lika gott sälja någon av ungar-( na, fast människoungar har ju förstås inget värde. Då Erika kom in från lagårn satt Mikael bred och stöddig på sofflocket. Hinrik satt som vanligt vid skomakardisken och lappade skor. Hon märkte genast att något särskilt var på färde. Gubbarna såg ut att vara både nedslagna och rådlösa. — Jo banvagt Eriksson hade sett dem vid första tåget, och stinsen hade sålt biljetter niskohänder, det tror jag. _ . Mikael stod och vände vinter- sk0£eri följande dag. Det var luvan i nävarna. Han hade all- väldigt område av gamla tid samma huvudbonad, vinter torrfuror. På sina hall stod de och sommar. Nu hade han en känsla av att man resonerat slut, att det ingenting mer var, att tillägga. Och ändå ville han ytterst ogärna ge sig av. Han segdrog sin tveksamhet och satte sig igen. — Det var så sant. Vi måste nog resonera om kolningen i alla fall, kastade han fram. — Vi har stakat upp kolbottnarna och Uno ger sig av i nästa vecka. Själv måste jag ut att Törsöka få tag i en dräng, det går inte av för mindre, sa Hinrik och lade upp finspunnen linnetråd på fingrarna och armbågen till en ny becktråd. Pojkarna kunde ju hjälpa så tätt att den silverblå färgen på de vissnade stammarna förhärskade. Förnågot tiotal år sedan hade en insekt gått fram en öppning för dörren och lade klyftvirke på tvären från muren upp till taket. Allt tätades1 omsorgsfullt med mossa och de två lutande tvärväggarna jämte taket täcktes med torv och jord. Allt detta hade de färdigt på en dag. Sedan var inredningen' kvar. De hade beslutat sig för. att inte ha den vanliga koj gro-1 pen, ett dike till golv och en jordvall till sovbrits. Därför I planade de marken, och britsen byggdes upp på låga stolpar med kluvet virke att lägga granrisbädden på. Till vänster vid sidan av dörren gjorde de ett bord av bräder de fått från byn, och i en glugg i väggen satte de in etti fönsterglas. När Sjögren på andra dagens eftermiddag kom för att titta blev han imponerad. Han berömde kojan och den otroligt korta tid de behövt för att göra en så präktig boning.. I och med Toric Optical Co EYE EXAMINATIONS COMPLETE OPTICAL SERVICE 118 West Hastings Street — PAdfic 8829 — ii trakten och ödelagt särskiltIdetta hade de också vunnit hela men hon hade alltsammans rättalagt i huvudet. Hon aldrig så stolt orh glad som hon hade en väv färdig. Det tillvar när var en påtaglig skapelse av hennes egen hand, något som hon kunde peka på och säga, att detta är mitt verk! Jag har visserligen inte gått i någon vävskola, men jag kunde det i alla fall på något konstigt sätt, kunde hon säga. Men hon måste också lägga * upp och räkna ut vävarna åt grannkvinnorna. En del lärde sig aldrig, och när det gick ga-| let måste hon ränna ifrån allt; sitt och lägga till rätta, och tiden räckte aldrig till. Hur hon planlade och stal nattens tim-' mar kom hon ändå till korta.! då tappade hon sitt goda hu-l mör och blev vresig och trät-| girig, tyckte att alla andras arbete gick för sakta. Som lusen på tjärstickan brukade hon sä-! ga. Och nu blev det etter värre till dom, så det är dagsens sanning att de gett sig iväg, Mikael gÄI PiPa" me