No. 22
THE
NYA SVENSKA
PRESS
(
Subscription $3.00 per year.
Vancouver. B. C., "Torsdagen den 3 juni 1954
Single copy 7 cents.
Vol. XVII
Swedish-Canadian Rest Home
Var hälsad, femårspilt med modig blick som ifrån Lynnmours dal ser ut mot världen. Fast du är ung nog väldigt fort du gick men många händer hjälpte dig på färden.
Bland yppig grönska har du byggt en plats, med många händers hjälp från vidder vida. Där gamla vikingar, som slutat sin seglats kan ålderdomens ro i lycka bida.
Och där de helt förnöjt i aftonvindens sys kan stoppa pipan, sina minnen språka.
Och lyssna till den muntra bäckens brus, när minnen genom tankekedjan åka.
Du ljusa trådar vävt i vardagsvävnad grå.
Och armar sträckts till hjälp frän bortom bergen. Ty när det gäller godhet, svenska hjärtan slå, och hjälpsamheten sitter uti märgen.
När brodershänder sträcktes från både syd och öst, då arbetshårda händer byggde huset.
Så gamla stammens folk uti ålderns sena höst, kan lyckligt sitta lyssnade till bruset.
tomt inköpt. Pengar insamlades, genom medlemsavgifter, genom tillställningar, genom appeller om bidrag, och bankkontot växte — sakta — sakta. Med en kassa på mindre än $2.000 och en okuvlig optimism satte föreningen i gång med att uppföra en byggnad, vilken, då den var färdig kostade $120,-000! Och inom loppet av två år var detta sagolika värv utfört! Hörnstenen lades med en liten ceremoni i de stora förhoppningarnas tecken den 27 augusti 1947 och i maj 1949 hölls hemmets högtidliga öppnande.
Det hade alltså gått som en dans? Nej det hade det visst inte. Det hade skett genom stor ihärdighet, hårt arbete och verklig självuppoffring från mångas sida. Svårigheter motgångar och bekymmer hade heller inte saknats. Mycket frivilligt arbete hade donerats, men vad skulle man göra, när materialerna tog slut och obetalda räkningar började ligga på hög. Då var det att vänta en tid och då gällde det att intensifiera insamlingen av pengar. Så stod där fyra gråa cementväggar, en våning höga, under första vintern och arbetet låg nere. Nästa sommar steg dessa väggar så småningom en våning till och mot hösten 1948 kom även taket på. Nu var kassan tom igen och skulderna var mellan sex och sju tusen dollar. Så vände man sig till en landsman om lån för att kunna betala räkningarna, och detta lyckades. Vissa bidrag hade redan tidigare erhållits från provinsregeringen, med löfte om
THE STAFF: Vilma Nermo, Helga Holmlund, Mrs. Gladys Peterson, Mrs. Julia Ahlquist, Mrs. Elin Rylander, Mr. John Rylander.

som donation och större delen bättrande installationer gjorts, mot inteckning. En hel del gå- ] har man också låtit uppföra ett vor för inredningen, utrustning trevligt boningshus för den vid och möblering mottogs också hemmet arbetande kvinnliga från skilda andra håll under den' personalen. Ett stort fyllnings-
Från Svenska Parkens ström som brusar än, bland gröna träd som uti Nordens dalar.
Och där varenda en sig känner som en vän, som fordomdags de gjorde i Valhallas salar.
Gå framåt, framåt, och må varje år, med högre makters hjälp bli framgångsrika. Må kärleksfulla tankar läka alla sår, som åldern ger åt fattiga och rika.
Einar Olson.
Svenska Vilohemmet firar 5-årsjubileum
Av MATTHEW M. LINDFORS
mera när byggnaden blev färdig. Ännu skulle det dock ta flera tiotusentals dollar för att få hemmet färdigt. Man kan föreställa sig, att eftersom en kraftig insamlingskampanj nästan oavbrutet pågått bland landsmännen både här i Vancouver och vida omkring, så var nu synbarligen alla resurser uttömda. De flesta, som från början varit motståndare, var väl vid det här laget i stället medhjälpare, men situationen var kritisk och man började nog undra, om man ändå inte till sist riktigt kört på grund.
snabba och kraftiga slutspurten arbete samt planering har skett, i kompletterandet av hemmet, där en köksträdgård nu är plan-Och så i maj månad 1949 stod terad, vilken senare åtminsto-det färdigt och efter högtidlig ne delvis kommer att bli gräsinvigning öppnades för väntan-, matta. Blommor och plantor,
de gäster.
Sådan var, i stora drag, historien om hemmets tillkomst.
Sedan hemmet öppnades för
fem år sedan har,
som redan
buskar och träd pryder hemmets vackra frontsida mot vägen. Och som bekant inramar ju skogen det hela litet på avstånd. Till dekorationerna inr omhus hör ett antal målningar
Det förberedes stort festfirande | att hemmets föreståndarinna — i Denna milstolpe — inom den svenska nationen här,' en lycklig omständighet — är 5-årsstolpen — pass
en sådan kvinna, som kan för-'
da med glans.
den första
— passeras sålun-
hemmets öppnande skall under gna utspisning för stab och ett öybga	Jw&iMehåUa? så stort antal gäster, samt hem-
mets drift i övrigt, med huslig- ^et säkerligen mest krävande het och ekonomi, som åstad-kritiska skedet i vilohems-
stundande söndag, den 6 juni.
Alltså har fem år gått hän i tiden, sedan hemmet öppnades under jubelbetonade ceremonier en solig och varm söndag på försommaren 1949. Fem år är för all del ingen lång tidsperiod. Men den är lång nog för att man skall stanna en stund och blicka tillbaka och för att kunna ge svaret till en intresserad allmänhet på frågan: Nåf hur har det gått? Och sålunda har hemmets styrelse ansett denna märkesdag vara tillräckligt god anledning till en jubileumsfest, ur vars program säkerligen kommer att framstå ett mycket tillfredställande svar på ovannämnda fråga.
Ty det har gått bra i alla hänseenden. Så mycket vet även vi, som visserligen inte gjort dagliga iakttagelser på platsen, men som varit med på föreningens årsmöten därute på hemmet och som deltagit i många fester, programaftnar och middagar, samt dessutom då och då avlagt ett rent tillfälligt besök. Det har gått bra i finansiellt hänseende, därför att många duktiga män och kvinnor, vilka tjänstgjort på föreningens styrelse, har gett företaget en effektiv administration; därför att mycket självuppoffrande arbete gjorts av kommittéer och hjälpföreningar; därför att medlemmar och andra bidragit med imponerande totalbelopp i form av medlemsavgifter, smärre gåvor samt stora donationer; och slutligen inte minst därför
kommer välmåga och komfort
utan slöseri.
Och det har gått bra i humanitärt avseende, vilket ju är hemmets ändamål, i det att många till åldern komna har här funnit lugn och trevnad samt fått den tillsyn och omvårdnad, som vi människor är så beroende av, då kropps- och själskrafterna börjar avtaga. Föreståndarinnans, Mrs. Elin Rylander, goda hjärta har satt sin prägel på detta hem. För här syns vänlighet och förståelse alltid råda. Denna anda av kärlek och fördragsamhet synes också behärska de snälla och flitiga kvinnor, som utgör ar-betsstab och sköter om kök, matsal, städning tvätt och mycket annat. Inte heller har vilo-hemsföreningens styrelse, hjälp-
Men låt oss inte glömma, att
föreningens historia ligger litet längre tillbaka i tiden, bakom de fem åren som gått sedan det invigdes och öppnades. De fyra åren från föreningens stiftande tills hemmet stod färdigt. Visst var det de “hårda åren’’. Och så här i retrospekt verkar dessa strävsamma år som en saga och en dröm. Det var den 2 mars 1945 som Swedish Canadian Rest Home Association bildades vid ett möte tillkommet på initiativ av Mrs. Thora Johnson. Som rätt vanligt är då en ny förening kommer till, blåste det upp till motvind i det svenska lägret. Många tyckte som så, att “ett ålderdomshem kan nog vara en bra sak, men tänk vilka kostnader! Det kommer dom
aldrig att förresten,
föreningar och kommittéer stått de gamla,
utanför de strävanden som göras för gästernas trevnad. Långt ifrån. Därom vittnar de
många festligheter födelsedags-samkväm, filmförevisningar och andra små muntrationer som anordnas; möten och gudstjänster samt om sommaren, utom-husluncher och utflykter.
ansvar.
Att det
gå iland med! Och bostad och vård för det bör vara statens
nämnts, allting gått bra. Men' skänkta från Sverige. , hur enastående bra, har det än- Säkerligen är det många nu inte sagts. En inteckning på'övriga saker och detaljer som nära 20.000 dollar vidhäftade borde nämnas i samband med byggnaden den dagen dä allting, märkesdagen. Men underteck-var putsat och färdigt och gäs-: naö, som lovat skriva en artikel terna började flytta in. En stor o™ hemmet mera i allmänhet, skuldbörda! Men otroligt som räknar med, att det komplette--det låter, så är det dock sant, rande materialet samt text till att på sådant sätt har adminis- bilderna kommer att skrivas av trationen skötts och sådant har. tidningens redaktion i samrad varit de många givarnas intres-, med styrelsen och festkommit-se, att denna skuld nu är be-[terade, vilka är fullt informera-tald. I detta sammanhang bör j de om dessa detaljer och om det också nämnas, att förutom festprogrammet * det att huvudbyggnaden med.	* *
gjorde hon. Omkring $40.000 god tillsyn och målning hållits	ska11 det nu bli testii-
satte hon in, av vilket en del nytt skick samt att vissa för-1	(Forts, på sista sidan)
Men, ‘'När nöden är som
störst...” Ja, ordspråket besannades igen. För nu, i det allra kinkigaste läget, var hjälpen närmast. Det var vid denna tidpunkt, efter nyåret 1949, som Mrs. Amanda Shaw, sedermera avliden, så att säga tog saken i egen hand och sade: “Jag skall bygga hemmet färdigt.” Detta
/zy/^V^ztt^zW^WWzWWzWz^^^^^
BOARD OF DIRECTORS
var ett enormt stort
företag däri hade de tvebågsna alldeles rätt. Men de för saken entusiastiska, de av tron besjälade, de gav inte upp. De kämpade för sin idé, för föreningen och för medel att bygga ett hem
med. Undertecknad tror, att
Alltså kan vi konstatera det förutom det höga idealet och
glädjande faktum, att Svenska Vilohemmet blivit ett verkligt hem för de många gäster, som bor där, ett hem där de ägnas god och kärleksfull omvårdnad. Samt vidare att företaget även ekonomiskt står på solid grund.
en icke sviktande vilja var det en tusenlapp (en Victory Bond på $1.000), vilken redan det första mötet skänktes av numera framlidne John F. Pearson, som


Maurice Loving . c
: Mrs Marga-
sporrade dem och gav stöd åt
deras tro på framgång. Inomj Nystedt och Arvid Noreus. några månader var byggnads-1
Standing: Alf Johnson. Godfrey Johnson. Len Carlson.
ret Eckland. Miss Eunice Wilson, Gunnar Axelson, Harold Swanson, Helge Pearson, Algot