Sidan g
THE SWEDISH PRESS
Torsdagen den 13 maj 1954
KUNGÖRELSER Fötoningsmedlenunar, besök edra möten regelbundet!
• * »
V38310*60 Nornan No. 413
aumera andra söndagen 1 månad kl. 7 e. m. i Svenska wkr6 Hel320 « ,Ha3tin«8 st- Finans Jlmer Osluna, 2623 Grant St., • HA 5325-Y; Protokollsekr. Mrs. ÄL‘ndmark 2703 Eton Street 7227: Sjukkommitté ordf. Algot Swanson, 1400 William St. Tel. H ... 2522-L. Mötesförhandlingar-na foras på svenska.
SVENSKA
Bartha, 2896
KULTURFÖRENINGEN möter andra tiadagen i varje mänad kl. 8 e. m. i Svenska
Hallen, 1320 Hastings St G. Svalander,
East
Ordd FA.
6877; Sekr Olga de W. 42nd. KE. 3496-L.
Kassor E. Trygg, GL. 1127; Bibliotekarie M. Person, PA. 7285; F. Ordf. M. M. Lindfors; V. Ordf. H. Rydberg; Mötesförhandlingarna föra
svenska språket.
s
på
Svenska Klubben har middag och möte tredje
onsda-
gen I varje månad kl. 7 e. m. a Hotel Georgia. President, Gunnar A. Abbors, 3222 Laurel Street, North Burnaby. Tel: HAstings 3244. Sekr. Matthew M. Lindfors, 807 Homer St.. Tel. TA. 1705. Kassör, A. H. Anderson, 2233 Keith Road West North Vancouver. Tel. York 2679.
Föreningen Svea möter andra fredagen i varje nänad i Svenska Hallen, 1320 E. Hastings St Kassör, Richard Edenholm, 1320 East Hastings, HAst. 4090; Kor.-sekr. Algot Swanson, 1320 E. Hastings St HAst 2522-L.
Vasalogen Valhalla No. 612 New Westminster.
möter andra lördagen 1 månaden kl. 8 e. m. i Fraternal Centre, Ö20 Royal Ave. Sekr. Mr. Torsten Carlson, 1302 6tih Ave. New Westminster, B. C. Finanssekreterare: Mrs. O. Jacobson, 1515 Kennedy Road, R. R. • New Westminster, B. C.
yalhallas Systrar häller möte den fjärde lördagen i varje mänad i med-lemmarnas hém. Se under förenings-notiser fi r mötesplats och tia.
Runebergorden, Avd. 124 möter första och tredje fredagen
varje månad
kl. 8 e. m. i Svenska
Hallen, 1320 E Hastings St. Ordf. I
sjukkom. är
East Fin. ford
Mrs Axel Holm, 1927
55th Ave. Tel. FRaser 6840.—
sekr. Arvid Johnson, 3648 St. Tel. GLenburn 2073-L.
Ox-
Bellman Male Chorus Rehearsal every Thursday night at 7.30 p. m. at the Swedish Hall. New Bingers welcome! President, Martin Hanson 2258 W. 35th Ave. Phone KE. 0485-R Secr-y, Alec Soderling 5470 Clarendon St. Phone DE 3281-R. Treasurer, W. J. Cherry 4165 Rupert SL Phone, DE 2902-L.
Folkdanslaget Lekstygan
Ordf. Orl Erickson; Sekr. June Baker, 1320 East Hastings St. Dans-övningar hålles i Svenska Hallen, på tider som ordföranden meddelar.
Vasalogen Enighet No. 500 Aldergrove, B. C.
möter första lördagen i varje månad kl. 8 e. m. i Vasa Hall, Aldergrove. Sekreterare: Pelle Swenson, Telefon, 601., Aldergrove, B C.
DINE FOR PLEASURE at tbe PALL MALL CAFE 366 W. Hastings Street
Svenska Tidningar
Svensk-Engelska och Engelsk-Svenska ordböcker.
Prima Eskilstuna Rak-knivar Tidskrifter — Kuriko — Ole Oid m. m. till salu hos E. FRYKBERG
205 Carrall St., Vancouver. B.C.
1 t UBN CMS mm.
9311
Skandinavisk
Dans
VARJE LÖRDAG KVÄLL MED BÖRJAN KL 9.00. Musik av
MODERN
OLDTIMERS
SVENSKA HALLEN
1320 E. Hastano Street
Clark's Barber Shop _ 120 Kingsway at Broadway _ “ALWAYS GOOD SERVICE”
John Clark
Alf Lindahl
ELD OCH BROD
av
Albert Viksten.
UNIVERSAL TRAVEL SERVICE
(SCANDIA TRAVEL AGENCY)
890 West Pender Street
TAtlow 8577
Representerar alla båt-, flyg- och busslinjer.
SPECIALISTER PÄ RESOR TILL SKANDINAVIEN
(Forts, fr. föregående nummer)
—Gick du tidigt? frågade modern.
Ja, han hade gått tidigt innan ännu körarna hunnit fram.
Modern reste sig och strök händerna över förklädet. Hon gick direkt till skåpet och började duka fram maten, och Elsa tog vid smörkärningen. Per Erik satt och vägde sotmössan i handen, visste inte var han skulle lägga den i all denna renhet. Slutligen reste han sig och slängde den ut genom dörren på golvet i förstugan.. När han vände sig reste sig Lill Per vid spisen och gick emot honom. Han gick bredbent och stabbigt menstöp mitt på golvet.
Har han börjat gå? sade Per Erik förundrad.
— Ja, kan du tänka dig. 1 förra veckan. Och ändå har han haft kikhostan i vinter Elsa strök fingret i kärnan och räckte fram det åt pojken för att han skulle få slicka i sig käm-filet.
— Nu är väl vägen dålig, undrade modern.
— På myrarna har dom tagit upp nya vägar. Dom gamla, stod som getryggar högt över snön. Per Erik satt och kände hur sotet stack och kliade på ryggen. Det hade han inte känt i kolkojan.
— Elsa ska värma vatten, så får du tvätta dej i storkaret i lagårn, sa modern precis
som om hon själv av sotet.
Lill Per rultade store bror för att
känt olusten
fram till bekanta sig.
Han var inte rädd för sotet, men Elsa skyndade sig fram att rädda honom, för han var alldeles ny tvättad.
— Var är dom andra? undrade Per Erik förvånad över still-
heten.
— Småpojkarna är backen med kälkarna, lan är ju inte slut än. ska du få ta för dej för jag tänker du är
förstås i och sko-Men nu lite mat, hungrig.
Ta stolen me dej, manade modern som om hon hade storfrämmande.
— Nu ska du äta ordentligt! manade modern.
Det var också något särskilt ovanligt.I vanliga fall gällde förmaningen det rent motsatta. Alla hade bibringats den uppfalttningen att man skulle äta med stor måtta och särskilt spara på sovlet. Modern brukade alltid ha ett granskande öga på var och en vid matbordet, även om inte sovlet var ransonerat. Allt var så nytt och underligt i dag.
Per Erik kände sig besvärad och bortkommen. Det var som
ett stort gästabud. Den sagolika renheten förbryllade honom och den vita bordduken doftade av bara renhet. Den var som snön därute, det gjorde nästan ont i ögonen. När han sträckte fram handen för att ta brödet blev han nästan förskräckt, och kände ett behov av att gömma den under bordet, så svart var den mot det vita. Med ens erfor han en känsla av högtid oen glädje. Det var så svårt med övergången från det svarta i kojan och den överväldigande renheten därhemma. Han lät blicken smeka den uppbäddade sängen med det vita överdraget. Färgtrycket med lejonjakten somhängt iså många år och varsudlat av så många somrars flugsmuts framstod med ens som själva höjdpunkten av färgglädje och skönhet, moderns vita förkläde och trasmattornas jublande brokighet, den brungula färgen på möblerna och de lappade tapeternas blå blomklasar, allt gav ett överväldigande intryck. Det gjorde nästan ont på något ställe i djupet av bröstet. Han älskade färger och erinrade sig ett av sina tidigaste minnen ett julkort med en kyrkklocka som hängde i ett snöre av blommor. Då hade han blivit uppskakad av den skönhetsglädje han känt och velat gråta. Länge hade han bevarat detta kort som en dyrbar rehk och endast i djupaste hemnghet hade han tagit fram det för att njuta av dess fägring. Nu kände han något, liknande inför den renhet som han mötte efter en hel vinters sotoch smuts, och en känsla av ovärdighet inför skönheten kom över honom.
Per Erik var svidande hungrig, men han tog för sig med blygsam måttlighet av den fina pressyltan och sötosten men stödde sig desto mera på gröten och potatisen. Sedan han ätit sig mätt kom modern fram med en ny överraskning, ett fyllt tefat med tjockrörd grädde och lingonsylt.
— Jag tänker att du hade inte för fett ibland under helgerna, sade hon medlidsamt. Vi tyckte det var rent för bedrövligt att ni inte fick vara hemma under julen.
Per Erik hade en gnolanae känsla av välbefinnande. All föreställning om fattigdom hade försvunnit och han kände sig som en välsedd gäst i ett förmöget hus.
— Fick du julpaketet, undrade Elsa nyfiket.
— Ja, det var en kragskyd-dare, men den
— Petrus.
Per Erik slog till ett omedve-
tet skratt. Han tänkte på en just
halvtokig kolargubbe med det namnet.
Men nu kokade kitteln badvattnet och Elsa ville hjälp med den ut i lagårn.
____ Jag kommer efter
med ha
med
E. HAMMARSTRÖM
DUNBAR HARDWOOD FLOOR Ltd.
All Types Supplied and Laid — Sand ing — Itellnlshing FOR RENT — Sanding Machines — Edgers — Folishera HARDWOOD FLOORING F OR 8ALE
5665 West Blvd. — (Between 39th and 40th Ave.) — KErr. 3646
Toric Optical Co.
EYE EXAMINATIONS COMPLETE
OPTICAL
SERVICE
118 West Hastings Street — PAcific 8829 —
Abramson & HoJlenberg
OPTOMETRISTS 734 Granville Street
MA 0928
MA 2948
Ground Flootr, Vancouver Block. Hours: 9 to 5:30 p. m. Wednesdays, 9 to 12 Noon
New Westminster
COME TO THE
FRASER CAFE
728 Columbia Street New Westminster
”Just Good Food”
NOLAN & COTTLE, Prop. Phone: 1553 N. W.
jän.
— Den var Plsa kvittrade nurlig ut.
— Man vet
blev sotig i ko-
nog från Maria, till och såg fi-
ju inte, svarade
PerErik avvärjande. Han kände sig orolig när Maria kom pä tal.
Just när han reste sig från bordet kom fadern. Även han bar svart av sot och kom från stationen, där han lastade en kolvagn med Brunte.
— Du gjorde det bra, sa han. Det blev en fin kolning den sista. Bara föret nu håller, så vi får ned kolen till stationen.
— Det ser dåligt ut på skogen. Erik märkte att fadern verkade utsliten och jäktad. Med honom kom fattigdomen in i stugan. Det var nog de vanliga penningbekymren.
— Vad tycker du om nyhästen? frågade han plötsligt.
— Äja, inte är dett precis något rasdjur.
— Han ser ut som en julbock utan hom, skrattade Elsa.
Men jag fick femtio kronor emellan. Hinrik blinkade mångtydigt och tycktes leva upp vid tanken på affären.
— Far gör bara affärer med skojare, men så går det också' därefter. Erika skiftade omed-' vetet in en aning fränhet i tonen. Men nog är hästen bättre' än den bedrövliga märren, det var en olycka.
Han är stark som en björn och flygången, sa Hinrik angeläget.
. — 0011 så är han snäll, det basta av allt, infogade Erika. Nu var hon mycket vänligare1 i rosten.	I
— Vad heter han?
ombyte, ropade Erika efter dem.
Erika gned in Per Erikt kropp med såpa och begagnade envist rotborsten. Det hjälpte inte att Per Erik protesterade, när det sved i huden. Ingeting tycktes hjälpa. Sotet hade gått in i porerna, det hade liksom blivit ett med kroppen. Även händerna föreföll vara lika svarta efteråt. Nävarna var som vävda av små hårda sprickor, och långt inne i djupet satt sotet och triumferade.
— Det går inte, sotet måste växa ut när man får nytt skinn, sa Hinrik sakkunnigt. Det enda j^ore att få en sån där bastu, men det finns bara i stan och det kostar en och fem ti. Han gick själv till lagårn och kröp ner i Per Eriks sotvaten. Det var ljummet och mjuknade alltid upp huden en smula.
När PerErik kom in var åt-, minstone ansiktet någorlunda | naturligt, fast han hade mörka ringar kring ögonen och verkade osunt gråaktig genom sotet i porerna. Han hade tait på sig den gamla söndagskostymen som var nött och utväxt. Det stramade över skuldrorna, men han tyckte ändå att han var en fin karl. De rena underkläderna värmde på ett saligt sätt och en dåsighet kom över honom.
Nu hade de tre större syskonen kommit hem från skolan och småpojkarna kom in genomvåta av kramsnö de vältrat sig i. De tjafsade omkring på mattorna och ställde till bråk och ofog i sin vilda livsyra. Erika var förtvivlad för den fina städningens skull och jagade ut dem igen. De kunde gärna ge sig iväg till backen med kälkarna, tills de hade tid med att byta torrt på dem. Men det var inget nöje med kälkåkning på befallning, så de stannade ute på gårdsplanen och började bygga snöfästningar. Efraim och Karl tog ledningen och på det viset blev det ett nytt andrum för modern.
Per Erik kände sig bortkom-! men och orolig. Det var så konstigt att inte ha något för händerna och han inget sinne för att gå in och skräpa som helg-dagskarl. Han hade gjort en del leksaker åt de minsta, en gubbe som kunde kransåga och några primitiva renar med krulliga spånor som horn. Lill Hinrik som var nära fyra år hade sinne för såggubben, men Lill Per förstörde genast den ömtåliga rentjuren han fick för sin del.
Efter en stund kom pojkarna åter instormande. Nu var de trötta och uthungrade. De var som en flock vilda vargungar som ingen hade händer med. Både modern och flickorna fick ta i med hårdhandskarna. Nu fick de befallnin att stanna inne. De hade inga skor till ombyte sådet var ingen annan råd än att de fick springa omkring barfota och kläderna fick under tiden torka på kroppen. Nu var det sorl och stim utan like. Per ’ Erik började känna igen sig i : hemlivet.. Från början var småpojkarna nästan skygga för ho- ' nom. Nu gick de på med frågor 1 och tävlade om att behätta vad 1 som hänt av vikt under vintern. !
När Uno kom hem med Pe- ! trus måste Per Erik ut och tit- • ta igen, fast han sett hästen vid 1 kolvändorna uppe vid kolningen. 1 Han var ljusgul i färgen med helvit hängman, onormalt lång och knotig med stripigt långt' hår som nog hade haft bra lite känning med skrapan och rykt-! borsten. Längden framstod också mer lustigt markerad genom de korta benen och det ofantliga hovskägget.
— Har du sett ett sånt belä-te? sa Erika när hon kom med sörphinken från lagårn. Men han är snäll fast han äter som ett as, tilläde hon och skyndade sig vidare. Modern hade åter kommit in i den eviga brådskan.
— Han går bra, och han är stark som ett lokomotiv. Men
QUALITY SHOES AT POPULÄR PR1CES “A Fit for Every Foot”
CORNETT BROS. LTD.
— 33 East Hastings Street —
mannen
köper från
Clobe Outfitting Company
— HERRKLÄDER —
Där Eder Kredit Är God
MAIN at BROADWAY
Emerald 1838
han har spatten. Får nu se om gubben kan klara det med sin tjärtalg. Och inte är det någon häst för julottekörning, han kan inte springa. Det är som om benen bara har en takt, men den är bra. Uno lade ut i texten med sakkunskap. Han hade sinne för hästar.
Alla hade sinne för hästar. De var nästan som familjemedlemmar. Allt berodde på hästen, inkomsten och samvaron. Det var arbetskamraten och den tillgivne kamraten. Själva stämningen i hemmet tog intryck av vad slags häst man hade i stallet. Därför var Brunte den avhållne trotjänaren. Han var som en människa bland människor. Hans förstånd var ett ständigt samtalsämne, och om kvinnfolken kunde ha tagit honom in i stugan, skulle intet ha varit kärare.
Det kunde man göra med hunden. Hunden, han var på sitt sätt ännu mera en del av familjen och hade utvecklat sitt förstånd genom sitt ständiga umgänge med människorna. Nu dansade han runt om de två bröderna, när de stod och talade om Petrus. Han kände sig nog en smula svartsjuk, därför att
fårskinnspälsen. Han hade inte släppt fram en häst, så körarna tvingades göra en väg på sidan. Först när Uno kom hade han tjutande av glädje givit med sig. Pälsen hade förgående dag glidit av kolstigen och hunden hade stannat, legat hela natten och vaktat plagget.
Som de andra tycktes Skog hela tiden sitta och lyssna till Unos berättelse. Han lade små-förnuftigt huvudet på sned som om han ville bekräfta berättelsens sanningshalt-
Alla var djupt rörda över hundens trohet och Greta måste slå armarna om hans hals och riktigt krama honom.
Hinrik måste tala om en annan historia. Han hade ställt sitt kolfat vid ett träd vid stationen och tänkte ingenting vidare på saken. När han senare på kvällen måste vända för att hämat detta viktiga redskap, stod en krets av karlar kring platsen. En av dem hade ställt en harka mot samma träd, men Skog, som stannat för att vakta kolfatet, släppte ingen i sin närhet. Han ilskna morrande och de och de hotfullt visade tänderna höll även den modigaste på avstånd. Det hjälpte inte
han inte blev tillräckligt beak-! ens att de köpt en kubbe på kaféet för att locka honom med.
tad. Han var vild av glädje för att alla nu åter hade samlats. Nu behövde han inte dela på sig längre för att ha förbindelser med alla.
Per Erik tog plötsligt ett skutt mot Skog för att fånga honom. Hunden gav till ett gläd-jetjut, hukade sig och stod spänt färdig att kasta sig undan igen. Denna tafattlek var
— Dom talar om Skog överallt. Det finns ingen sådan hund på annat håll, försäkrade Uno.
Det blev en glädjens långfre-dagsafton med upptåg och lustigheter, Erika måste rent av ta sig ledigt för att skratta åt tokerierna som pojkarna ställde till. Och ändå hade hon så
mycket för händer. Nu höll hon
den bästa han visste och han, på med att sy ett par byxor åt tröttnade aldrig på den leken. F" '	‘	-	-
Efraim. Annars måste han vac-
De samlades åter kring mat- kert stanna inne under helgen, bordet, sedan Uno tvättat bort Men ibland måste hon stanna
det mesta sotet och tagit på sig helgdagskostym. Påsken var in-
te bara en helg i vanlig mening. Då brukade man vanligen skif-
ta om arbetet från skogen till hemmet. Det var en milstolpe på många, sätt i vardagen, kom påsken så tidigt att
körningen måste fortsätta nu en tid, men milorna var danstökade och därmed
Nu kol-än-un-en
mängd bekymmer för kolpin-gens skull.
Uno satt vid bordet och talade om hunden. I går hade han blivit borta på kolvägen. Han kom inte hem ens över natten, så Uno tänkte att han vänt tillbaka till Per Erik och kojan.. Men i morse när de for upp för att hämta kolfororna, låg han mitt i kolvägen på den gamla
av symaskinen och vara med de andra.
Per Erik domnade bort ganska tidigt. Badet hade tagit honom ordentligt, ögonen blev tunga och en behaglig domning smög sig genom hela kroppen Till slut satt han sovande mitt i allt stojet omkring honom. Han väcktes av modern. Hon hade gjort i ordning sängen inne i kammaren, dgrhan fick ligga tillsammans med Efraim, (Fortsättning i nästa nummer)
Röst i affärstefonen:
—Har ni några galoscher?
— Jodå.
— Ta på dem då, för det spö-regnar ute.
IF YOU HAVE A BUSINESS
WE SUGGEST THAT YOU
advertise
in
THE SWEDISH PRESS Remember:— This paper is read every week by a large number of good and substantial citizens!