Sidail 2
TH„ v^r^DlSlt PRÉSä
Torsdagen den 8 april 1954

KUNGÖRELSER
Föreningsmedlemmar, besök edra möten regelbundet!
Vasallen Nornan No. 413 möter numera andra söndagen 1 varje månad kl. 7 e. m. i Svenska Hallen, 1320 E. Hastings St. Finans sekr. Helmer Ösluna, 2623 Grant St., tel. HA 5325-Y; Protokollsekr. Mrs. Emma Lindmark, 2703 Eton Street Tel. HA 7227; Sjukkommitté ordf. Algot Swanson, 1400 William St. Tel. HA. 2522-L. Mötesförhandlingar-
svenska.
na föras på
SVENSKA
KULTURFÖRENINGEN möter andra tisdagen i varfe månad
t-i kl. 8 e. m. i Svenska
Ijj Hallen, 1320 “ Hastings SV
G. 6877;
Svalander,
East
Ord4 FA.
Sekr Olga de
Bartha, 2896 W. 42nd. KE. 3496-L, Kassör E. Trygg, GL. 1127; Bibliotekarie M. Person, PA. 7285; F. Ordf. M. M. Lindfors; V. Ordf. H. Rydberg; Mötesförhandlingarna föras pä svenska språket.
Svenska Klubben
liar middag och möte tredje onsdagen 1 varje månad kl. 7 e: m. a Hotel Georgia. President, Gunnar A. Abbors, 3222 Laurel Street, North Burnaby. Tel: HAstings 3244. Sekr. Matthe-w M. Lindfors, 807 Homer St.. Tel. TA. 1705. Kassör, A. H. Anderson, 2233 Keith Road West North Vancouver. Tel. York 2679.
Föreningen Svea möter andra fredagen 1 varje nånad 1 Svenska Hallen, 1320 É. Hastings St. Kassör, Richard Edenholm. 1320 East Hastings, HAst. 4090; Kor.-sekr. Algot Swanson, 1320 E. Hastings St HAst. 2522-L.
Vasalogen Valhalla No. 612 New Westminster. möter andra lördagen i månaden kl. 8 e. m. i Fraternal Centre. 620 Roval Ave. Sekr. Mr. Torsten Carlson, 1302 6th Ave. New Westminster, B. C. Finanssekreterare: Mrs. O. Jacobson, 1515 Kennedy Road, R. R. 6 New Westminster, B. C.
Valhallas Systrar häller möte den fjärde lördagen i varje månad i medlemmarnas hem. Se under förenings-notiser f< r mötesplats och tia.
Runebergorden, Avd. 124 möter första och tredje fredagen l ^arje månad kl. 8 e. m. i Svenska ; Hallen, 1320 E Hastings St. Ordf. > 1 sjukkom. är Mrs Axel Holm, 1927
East Fin. ford
55th Ave. Tel. FRaser 6840.— sekr. Arvid Johnson, 3648 Ox-St. Tel. GLenburn 2073-L.
Bellman Male Chorus Rehearsal every Thursday night
7.30 p. m. at the Swedish Hall. New
singers welcome! President, Martin Hanson 2258 W. 35th Ave. Phone KE. 0485-R Secr-y, Alec Soderling 5470 Clarendon St. Phone DE 3281-R. Treasurer, W. J. Cherry 4165 Rupert St. Phone, DE 2902-L.
ELD OCH BROD
av
Albert Viksten
UNIVERSAL TRAVEL SERVICE
(SCAND1A TRAVEL AGENCY)
890 West Pender Street
TAtlow 8577
Representerar alla båt-, flyg- och busslinjer.
SPECIALISTER PÄ RESOR TILL SKANDINAVIEN
(Forts, fr. föregående nummer.)
— De va så bråkigt... en — Slogs dom med na varna? undrade Per Erik om en stund.
— Hans Petter hade blydagg, var han fått den ifrån. Det var just det, att han hade biydagg. Bror min fick hela ansiktet upprivet ... och det var väl däriör vi slog bra nog för hårt.
Per Erik vände koibullen rnea qtt fintligt kast. Den verkade trasigt brun och läcker. Han tryckte en bordskniv på flaten genom den bruna skorpan och säg att smeten trängde upp. Det var för hetsig värme under stekpannan, och han drog den därför närmare intill sig så att den skulle grädda mer sakta.
— Och jäntan dä, vad gjorde hon?
— Alla fruntimmer sprang ju därifrån, de va tokiga allesamman, jag vånne jag aldrig gått dit... Oj, oj, ja tror bestämt att fotterna brinner upp, dom brinner som om dom skulle vara i stekpannan.
— Va hade Hans Petter gjort me jäntan, då ni vart så arg pån? Per Erik hängde envist fast vid ämnet.
— Han tog’na i nyporna och skulle ha en puss, men hon ville int, så han tog’na me våld ... och då smällde bror min till. ..
Kolbullen vändes ännu en bånb. Det var bra nära att den blivit bränd. Kaffepannan fick byta plats med stekpannan och kolbullen lades upp pä en tallrik, delades mitt itu med med fläskbitarna som tilltugg ovanpå.
Men Arvid kunde inte få i sig en bit. Han var mycket illa däran och svettades i sin pina.
— De är som själva fan! Nu gick också milan åt fanders .. . allt arbete vi lagt ned.Mag-
nus ligger hemma som en skam ^jför huset och jag ligger här |som ett as. Och allt fördumhetens skull... och det värsta,
Folkdanslaget Lekstpgan
Ordf. C^rl Erickson; Sekr. June
där ligger Jan ... han är lik för min skull... just för min förbannade dumhets skull. .. nej, jag tror du får ta bort bindslet, så jag får stickafötterna i snön
. . Det är ett evigt förbannat
elände. Arvid var
Baker, 1320 East Hastings St. Dans-övnlngar hålles i Svenska Hallen, pä till gråten.
tider som ordföranden meddelar.
Vasalogen Enighet No. 500 Aidergrove, B. C.
möter första lördagen i varje månad kl. 8 e. m. i Vasa Hall, Aidergrove. Sekreterare: Pelle Swenson, Telefon, 501., Aidergrove. B C.
I — Äsch! skrek . stramade upp sig !visa något pjunk. bit i alla fall!
på gränsen
han till och för att inte Ge mig en
De satt och tuggade på den flottiga anrättningen. Per Erik
hade redan slukat av sitt.
det mesta och mest bara trätade. Nej, in-
— Va de Maria? frågade han plötsligt och överrumplande.
— ja, de va Mana. Magnus har visst sällskapet me henne pa sista tiden, men int för att ja tror att de är nån’ting.
Per Erik reste sig häftigt
och gläntadde på dörren, det var ingenting särskilt milan.
— va tror du vi skall med liket? hördes Arvid från kojan.
— Ingenting. Va ska vi
Men med
göra ini-
kun-
na göra? kom det frän dörren.
_____ Och inget bud hem. Du hade ju Ester här, dom pratar om det.
Per Erik snodde runt och lät- dörren falla igen med en smäll.
— Tror du hon står och väntar för att springa med bud som ingen bryr sig om. Fick hon något för besxäret? Per Erik var hetsig, nästan frän.
te mat till...
Nu hade Uno alltså börjat kolkörningen. Det var inte precis någon lättnad med det. En del körare hade tagit in i bryggstugan och stallet var så fullt av hästar, att man var tvungen inlogera ett par också i ladugården. Hmrik var glad för det. Nu skulle han få rikligt med gödsel, och det behövdes sannerligen på den magra jorden.
Det var långa kördagar, och det frestade på hästarna oerhört. Redan vid tretiden på natten steg Uno upp för att sköta hästen, rykta och mocka. Efter frukost vid fyratiden spändes hästarna för i mörkret, och så bar det av. Det blev redan från starten en hel rad av foror och flera kom till. Här girk det inte för sig att ändra pä tiden, att ge sig av senare på morgonen. Den som gjorde det riskerade att möta alla som redan lastat och var på väg tillbaka,
E. HAMMARSTRÖM
DUNBAR HARDWOOD FLOOR Ltd.
All Type» Supplied and Lald — Sanding — Reflnishlng FOR RENT — Sanding Machines — Edgers — Pollshers HARDWOOD FLOORLNG F OR SALE
5555 West Blvd. — (Between 39th and 40th Ave.) — KErr. 3646
QUALITY SHOES AT POPULÄR PR1CES “A Fit for Every Foot”
CORN£TT BROS. LTD.
— 33 East Hastings Street —
DINE FOR PLEASURE a t the
PALL MALL CAFE
366 W. Hastings Street
Toric Optical Co
EYE EXAMINATIONS
— Jag mena inget illa, ocli böka sig på sidan om vägen du får mte vara sint nu. Men1 och känna sig fördömd av alla, nog skulle hon förstås ha hatt! Uno levde mest i Amerika. ... fast det tänkte vi int på ...' Han var utled på detta eländi-för den dan va vi bara idioter, ga slit natt och dag. Han hade tilläde Arvid ytterst nedstämd, köpt sig ett litet häfte med en-
Per Erik slog i kaffet och gelska meningar i, översatt från verkade vresig. De satt tysta svenskan. Men han förstod inte
och sörplade i sig drycken.
— Ingen kommer hit förrän efter helgerna. Det är bestämt så, sa Per Erik om en stuna. Han verkade betydligt blidare i rösten.
Arvid makade sig upp på britsen och försökte få fotterna in mot det avläbsnaste hörnet av kojen, där det var svalare.
— Största skulden har jag till dej, Per Erik. Vad skulle jag ha tagit mig till om inte du hade kommit? Frusit ihjäl i mitt elände. För inte hade jag kunnat gå ända hit... .Så pa sätt och vis har du räddat mitt liv.
— Prata strunt! Jag skulle ha gått i natt. Vi har skuld båda två, de är var vi har.
I sin hjälplöshet inför olyckan kände de en väg av sympati och samförstånd växlas genom halvdunklet. De hade varit vänner förr, nu hade de fått elddopet som kamrater.
TJUGOTREDJE KAPITLET
Kolkörningen tog fart först efter helgerna. Det fanns milor över hela skogen, och huvudvägen liknade ett krokigt träd med många grenar, där milorna stod som svarta frukten mitt
| det minsta, och han tyckte näs-' tan det v ar synd om människorna som dagligen måste använda sig av ett så urfånigt språk. Det var rent av skrattretande.
Men svårigeterna tornade upp sig. Brunte far var för gammal. Han orkade inte följa med, tog små fattiga steg och drul-lade. Det var inte att tänka på att bli före någon annan. Dä skrek de och grälade, så att han måste åt sidan och släppa dem förbi Det var inte Unos natur att bli sist. Det plågade honom och han började känna sig mindervärdig. Det hände, att när han kom till stationen med foran var det redan mörkt. Alla de andra hade tippat och givit sig av. Han var ensam, fick ingen hjälp med den stora träpråm till kolstig han hade. Nu fick han i mörker och kyla göra
kvällsmjölken eller tog livtag ute i snön. Det var alltid något nytt och omväxlande, inte minst när Jansson från industrin sjöng visor och spelade gitarr. Uno riktigt längtade efter kvällarna.
Denna februari var den svåraste i mannaminne. Det blåste och snöade dag och nafl. På de stora myrarna var vägen var dag utplånad av drivsnö. Vinden var ilsket bitande, och ae vassa snökornen piskade ansiktena. Var och en gick liksom inkapslad i sig själv och passade kolstigen. Någon gång spejade körkarlen resignerat mot himlen för att om möjligt upptäcka en aning av den mjuka blånad som förebådade blidväder. Men allt var grått och genombitande bistert.
Då började optimisten i alla fall tänka på våren. Vilket under när den äntligen kom! Men än var det långa veckor att gnugga knarrsnön på.
Här hade Uno det svårare också på ett annat sätt. De flesta andra kolkörare hade lagt sig till med moderna kolstigar, låga och lätta med smala lätt-
gade efter dessa till kreaturs-föda omöjliga, magra starrstrån, plumpsade i de stinkande gölarna och drog tillsamman ytterligare strån till fattigdomen, lade upp dem på tork över tuvorna och bar starrtången genom gyttja och elände till stacken. När han tänkte på myren, kände han kväljningar. Den var pest, död och förintel-
se, myggor, knott och pina.
var det inte
Och om vintern
bättre. Myren och kölden hade ingått förbund med varandra. Skogen tämjde vindarna. De vrålade av ilska uppe i skogstopparna, men skogen tog struptag på stormen och betvingade den. I skogen var det alltid mildare. Det var nästan lugnt även under snöstormen. Men på myren hade vinden fritt spel, där fanns ingen hejd. Vinden rev upp snön och piskade den i ansiktet, murade över vägarna och hade alla djävulens fukter under det att myren tycktes jubla åt den förenade ondskans övervälde.
Det fanns ingenting hos myren som kunde lindra Unos hat mot den. Den var bara ful och
flytande kälkmedar. Det var hvstienuig, lät att fata i kolen, lätt att sty- onda ande.
livsfientlig, de döda sjöarnas
Han svor fränt, där han stre-
mne
i den vita värdigheten.
Svenska Tidningar Svensk-Engelska och Engelsk-Svenska ordböcker. Prima Eskilstuna Rak-knivar Tidskrifter — Kuriko — Öle Oid m. m. till salu hos E. FRYKBERG 205 Carrall St., Vancouver, B.C.
COMPLETE
OPTICAL
SERVICE
118 West Hastings Street
— PAcific 8829 —
1 a RADIO CAM mahm
Abramson & Hollenberg
OPTOMETRISTS 734 Granville Street
MA 0928
MA 2948
IMIMIMUMI 0)11 U-Immt BwrriM. *<*li
Gus Flodberg
— TAILOR —
Second Floor
407 W. Hastings St.
Phone: PAcific 4713.
Ground Floor, Vancouver Block. Hours: 9 to 5:30 p. m. Wednesdays, 9 to 12 Noon
Clark's Barber Shop
-120 Kingsway at Broadway _ “ALWAYS GOOD SERVICE”
John Clark
Alf Lindahl
Skandinavisk
Dans
New Westminster
Uno hade först fått vara med på inkörningen av fjärde milan och rivningen av de två andra. Vid Klimpmyren blev det mest bara bränder. Man hade heller mte väntat något annat. Bränderna skulle sedan kolas om
fram på vårsidan. Nu hade Per
lErik tänt den fjärde milan och 'fick hjälp under de värsta dyg
,nen av fadern.
j Hinrik hade blivit synnerligen betryckt av alla motgån-
I garna. Han hade ingen ro i j Kroppen, rusade från det ena till det andra och fick inte något grepp om arbetet. Mest måste han vara hemma nu och stöka med de massor av småsaker som hörde till och som blev dubbelt betungande genom husmodems sjukdom.
i Erika var fortfarande sängliggande. Hon hade inte kunnat finna lugnet som läkaren re-। kommenderat. Till råga på elände thade Lill-Per fått kikhostan. Han måste ligga i sängen hos den sjuka och berövade henne all möjlighet till nattsömn. Av deta blev hon ännu mera uppriven. Men hon hade kommit över gråtperioden. Nu var det hennes ängslan för alla småting omkring henne. Allt var för henne en källa till bekymmer och alla trådarna till
dagens hundrade bestyr hon i sängen.
Giannhustrurna hade
hade
slutat
VARJE LÖRDAG KVÄLL MED BÖRJAN KL 9.00. Musik av MODERN OLDTIMERS SVENSKA HALLEN 1320 E. Hastog. Street
COME TO THE
FRASER CAFE
728 Columbia Street New Westminster
'Just Good Food”
NOLAN & COTTLE, Prop. Phone: 1553 N. W.
att gå med sjukmat. Det säg inte ut som om det artade sig
ställning på egen hand, väga upp lasset med hävstång och med tillhjälp av kättingar köra omkull kolstigen. Det tog tid och både hästen och körkarlen fick på så sätt ett drygare dagsverke än de andra.
Uno hade tagit sig till att svära. Det var som om det lättade något, men när han kom till det stora landet skulle han sluta med kraftord. Det skulle inte heller behövas. Kanske fanns det inga svordomar i det språket efter som alla människor hade det så bra.
Körarna hade det ändå rätt trevligt om kvällarna med påhitt och upptåg av alla slag. De berättade historier och spelade kort vid den flammande brasan. Uno höll mest Itill i bryggstugan och till sist redde han sig själv en sängplats där. Han hörde till gänget och han började själv att känna sig som en bolackare. ,
Det kom folk från industrierna för att hugga timmer. Två av dem bodde också i bryggstugan. Den hade blivit som en riktig barack med sängplatser i två våningar. Främlingarna var konstiga på mer än ett vis. De hade sina egna åsikter om det mesta. Skogsfolket borde organisera sig, det var deras stående tal. Nu var det som att sitta och gnaga på egna ben. Man skulle “streka”, det var den enda buljongen.
Körarna var vanligtvis stumma under denna agitation. De voro alla bolagsarrendatorer och tog på sig drivningar pä egen hand och var skyldiga att själva betala huggningen. Blev det nu högre huggarlöner skulle de själva inte få ett rött öre över. De kände en djupgående ängslan inför denna hätska agi-
itation. Det hände, att de kände
till någon begravning. Nu hette som ett stick av fiendskap mot det så, att Erika var bara inbill- där gaphalsama från indu-ningssjuk. Det fanns inget fel strjn. Men de kastade sig inte
på kroppen, alltså, var det bara
inbillning. Nerver var ju något man hört talas om, men det var ju bara för fint folk. De |iattiga fick klara sig med nerv-| droppar. Men att lägga sig till । sängs . .. Ja, Erika hon var ju något för sig. Nu låg hon där
in i någon diskussion om saken, därför att de kände sig för osäkra.
Annars var det trevligt i bryggstugan. Än spelades bank om tvåöringar, än drog man fingerkrok och spände rumpkrok, noj-sade med jäntorna som kom med
ra framkälken och lätt att stjälpa ur innehållet vid stationen. Dessutom var det en ofantlig ,	-	-	. ,	, _
lättnad för hästarna.	, hasten - surken, vintern, den
tt u j	v	svepande snon, sig sj alv och ne-
Uno hade en nog och tung * , och otymplig brädpråm. Han ia ve ‘ fick lyfta kolfatet högt över huvudet, när han vid kolbottnen skulle fata i kolen . Han hade
tade fram sist i den långa ra-1 den av foror, svor över myren,
gammalmodiga tunga kälkar med plattmedad s urk baktill. Den bökade sig fram och slec-kade hit och dit från den ena sidan på vägen till den andra Uno fick ständig vara på pass. Skar det ned utom vägen, var tippen oundviklig. När de andra körar-na gick tryggt i klunga, prata-i de, och hade sällskap fick Uno vakta på surken, som genom sin otymplighet och slet ut hästen.
Det ar troligtvis surken som hade tvingat Uno att begagna kraftord. Denna åldriga kälk-typ hade lärt honom en annan sak, en bister sanning. Den som var fattigast måste också på andra sätt ha det svårast. Hin-rik hade inte råd att följa med utveckligen. Det kostade pengar att köpa nya doningar. Men han förlorade också pengar på att ha de gamla, och därtill blev ju hästen halvt utpinad. Hin-rik visste det, men han fann ingen utväg. Uno och den förslit-na hästen hade bara att ta förargelsen och vedermödorna.
Kolvägen var som ett liv upprepat genom evigheterna i en monoton enformighet. Det var inte bara de fastställda tiderna, uppfarten och hemvägen. Det var evigt samma krokar och backar och samma oändligt pressande myrmarker och sjöar med svepande snö och bitande vindar. Uno hatade myrmarkerna. Sedan barndomen hade de legat över honom och syskonen som en igel av sugande ondska. Det var starrslåttern, denna skogsfolkets särskilda förbannelse, då man i veckor ända fram till den isiga hösten ja-*
“Att svärja är rått, fult och obildat”, kom det för honom. Han hade sett anslaget på järnvägsstationen. Det är lögn, tänkte han rebelliskt. AU svärja är att häda ondskan, missfirma djävulen och hans anslag. Det måste vara mindre synd än att missfirma Guds namn, försökte han filosofera. Men han hade inte sinne för grubblerier. Det måste finnas ett sätt att
utlösa förargelserna.
Då blev
det liksom lättare att andas.
Lasse i Skrömmen som var läsare och tog skreft två gånger om året brukade också svära, när det gick på tok för honom i timmerskogen.
— Må faen ta djäveln! skrek han. Det var ingen synd inför Vår Herre. Han kunde gärna få ta sig själv, gammelskam-men. Han tyckte sig se hur den onde på hans befallning snurrade runt som en valp och sökte fånga sin egen svans och hur Vår Herre satt och småmyste åt Lasses gudeliga påhitt.
Uno skrattade för sig själv, när han tänkte på synen. Han borde inte ha gjort det. Surken skevade iväg åt ena sidan, skar ned utom vägryggen så att lasset vippade över och stjälpte. Kolen rasade ut och han stoa där själv rasande och ensam. Den siste köraren hade nu vikit av och försvunnit in i den efterlängtade skogen. Uno kände sig vanmäktig och upprorisk. Han måste ta till svärorden igen. Nu var det åter den förbannade surken. Där hade han ett pinoredskap för både hästar och folk.
(Forts. 1 nästa nummer.)
GLÖM INTE ATT FÖRNYA PRENUMERATIONEN
mannen
köper från
Globe Outfitting Company
— HERRKLÄDER — Där Eder Kredit Är God
MAIN at BROADWAY _
Emerald 1838