Sidan ö THE SWEDISH PRESS Torsdagen den 25 mars 1954 From the Wisdom of Groat Men Adam Smith The statesman who should at-tempt to direct private people in what manner they ought to employ their capital would not only load hiniself with a most unnecessary attention, hut would assume an aulhor-ity which could safely be trusted, not oniy to no single person, but to no council or senate whatsoever, and which would nowhere be so danger-uos as in the hands of a man who had folly and presump-tion enough to fancy himself fit to exercise it. Sir Winston Churchill We must beware to build a society nobody counts for except a politician ficial — a society of trying in which anything or an ofin which enterprice gains no rewards and thrift no privilege. England was made by adven-turers, not by its Government, and 1 believe it will only hold its place by adven-turers. BRITISH COLUMBIA FEDERATION OF TRADE AND INDUSTRY General Gordon VAKE UP OR SHUD UP! Trolltyg i urskogen En svensk pionjär Av KAPTEN NILS ELDH ton ten i Kongo röja en lägerplats för och bygga ett tak av till och sprakade några ögon- a.v hassenorna påu^Wens blick. Sedan blev det lugnt och jatte^ Med ett skarande skrik under tystnad sågo vi bollen kastar sig kolossen helt om för sakta förtäras av lågorna. i att fortrampa. angriparen. Men bakdelen sviktar, han tumlar om och förmår inte resa sig på Kaminionge ansåg nu att expeditionen nått sitt syfte. Upprorsmännen hade uppspårats, deras tillhåll hade upptäckts De hade själva förstört sina nal~) nästen i skogen och skulle nu säkert, om också endast små- löv När jag som nyutnämnd aa-'och käppar till skydd mot reg- nin ’ återvända till sina ur-ctvo triv i Tinlcrialra I^nnnrn FIAT ® ’ i ____ ministratör i Belgiska Kongo net. anförtroddes styrelsen av det' En dag vid middagstiden kom ' " ” ' vi äntligen fram till området sprungliga byar och för framtiden som goda stamfränder (vidsträckta Mamvuterritorietc jvi äntligen fram till områden I vilda skogsområden med sina där avfällingarna hade sina bo- p . dno-en därna anrraa-människoätande bantustammar,' platser. Då började ett häi-1 Det gick nu li- kringströvande bambuti, Afn- tigt åskväder och vi visste atil;" ixHnrp* att komma fram i de kas mest ursprungliga och pri-^etta skulle åtföljas av ett av K mitiva folkslag, som av bantu- dessa stortregn som endast tro- X. t å da hade vi nara negrerna inte ens räknas som^nkerna kan uppvisa. Vi på- J .... människor, då förstod jag mer'skyndade marschen för att na . än väl att det inte skulle bli fram till hyddorna och få tak någon sinekur och att uppdra.-) över huvudet. Men invånarna get just inte var något efter- hade i hast satt eld på sina traktansvärt. ;hyddor och flydde in i skogen, i Distriktet var nog rikt på el- när vi närmade oss. Endast en tenben och gummi men det låg [av hyddorna, till synes något långt inne i urskogen, långi[ större än de andra, tycktes än-borta från alla framkomliga vä- nu oberörd. Kaminionge rusade gar och jag skulle komma att fram med sina män för att mea bli ensam vit inom ett ofantligt | våta lövruskor släcka elden, ^örbHva sin hövding trogna. Redan dagen därpå anträd- tillryggalagt en tredjedel av vä-‘ ' till Kaminionges bakbenen. Under förfärliga skrik, trumpetande och svängande med snabeln- kan han endast hasa sig fram mot den fräcka dvärgmänniskan. Men nu står denne redo med spjutet. Först ögonent sedan ett styng genom öronen och till sist det dödande sticket mot hjärtat. — Det var en bjässe med betar som så här! Kuriren visade med spjutet tre meter över marken. Och nu hade han kuriren — löpt dag och natt genom skog*en för att till hövdingen framföra nyheten. När vi kom fram till residensbyn låg betarna framför hövdingens bostad. Där stod också jägaren, dvärgen Andekosa och bekräftade till alla delar den by och närmade oss en av våra gamla bivacker där vi ämnade slå läger för natten. Framför mig gick trumpetaren Fataki och röjde väg, där stigen vai allt för svår och djungeln som tätast. Själv gick jag med blicken riktad mot marken för att inte snava på mängden av lianer och luftrötter som jag stän- bli ensam vit inom ett ofantligt) våta urskogsområde, flera hundra]ifall rebellerna svenska mil i omkrets.. Redan jäven antänt detta sista hus. detta i och för sig kunde tyckas) Men därinne pyrde det en- , fö - ■ Ett par grOva skrämmande nog, men därtill dast i den aldrig släckta härden ‘ -nJrfxHpr och nåcon-kom att befolkningen var den i mellan tre kullerstenar på mar- k som^iknade skaftet på ett mest vilda och primitiva han-1 ken i mitten av hyddan For- * j Rte tin och såg given at inbördes fejder, kanm-:utom roken kunde jag till en 1J E 4asiE sönderriven in-।början ingenting se därinne.' f^ing st^ balism och ritualmord. Så mycket visste man visste också att där frodades i sista stunu digt stötte mot. I Plötsligt dök någonting upp j . „ ■ . föding stod tramior . Man Endast småningom kunde jag- , d , sniutet jdades urskilja tak och väggar. Jag|&kS°™ magi, hemliga sällskap och föi-brytarband mer än i något an-। nat distrikt. Där härjade any-'oto, människor som klädde ut sig till leoparder för att efter i rovdjurets föredöme anfalla sina offer i strupen eller nacken med därtill särskilt tillverkade leopardklor av järn. Dar tanns ännu farligare terroris- iter: de s. k. Nebeli som genom )initiation och mångårig övning 1 sin hemliga konst hade föi- around here to but dey akts (Detta är ett urklipp av ettiJu^ Yke $vedes-brev i The Winnipeg Citizen.) I- ** ve must speek Svede “To the Editor: Sir, — I reed in de papers dar some Frenshmens in Kebecx vants dat all de gise with go-vernments yobs shud speek Frensh. I am a Swede farmer and I don’t need any yob but if de Frenshmens meda dat stick maybe pretty soon de teechers I laf to miself ven I tink vat 1 mågan att döda en människa, hur långt borta hon än befann sig, och detta bara genom att under besvärjelser uttala hennes namn och blåsa i en mea ofarlig magisk kraft fylld visselpipa av trä. Allt detta visste man, även om man som europé inte satte så mycken tro till Nebelis övernaturliga förmåga. Men det var dock ett ofrånkomligt faktum att dessa hemliga sällskap terroriserade utomstående., Ja att det inte var hövdingarna utan de hemliga sällskapen som genom sitt skräckvälde hade makten i sina händer. Endast hövdingen Kaminionge utövade någon egentlig makt i kraft av sitt hövdinge- vil let dem gise in de inkom- . - tacks ofis have ven dey have skap och hade därför officiellt ta speek mi langvish, so yu erkänts av regeringen. Men must speek Frensh and de farmers in the vest ship pigs to Montreal dey speek Frensh too. De oder nite I herd at las kant unles därför var han också hatad och fruktad av medlemmarna i säll-I vont yu shud tell Mr. Boo- skaPet Losse “Skogens Ande”. Rosten $a hatte nämligen ett sallskap u Mr som fick infödingarna att över-vod do £e sin hövding och sina byar ven hp och bege sig långt in i urskogen, - - dar ledarna huserade efter be- see de Svedes are smart as yu kan tel bi dis letter. shay de member for vat ve have Booshay told ever ting for to Ottawa if I Vei shal vi agreed on. me me he voted for him. vake up sit up Sang Laraw on the radio say ve shud or shud up? Vi also shud have a radio for 50.000 Svedes in de vest. have a new konstitution ana; De big Svede from Minnesu-and ve shud kvit privikonsui. ta> Dundurn.” I know our yudges all kom from ’ ’______ politiks and no matter hou j i hag, isch, gare gen. | Så berusade sig med hasch-överföll och plundrade jä-och enskilda byar i ursko- t hKyiuiaue meu »pjuwv. i---Js 4.4. -i — •• i v. nl Innan jag hunnit fråga ho-kem da att marka en mork bolf^ vad viHe( hade han re. uén T dan tilltalats av hövdingen som ii an aen so- fö^de mig . hälarna Svaret kom på mamvuspråket och jag förstod till en början inte vad av ett katthuvuds hängde i en vidja tiga åsen. — Vad kan det vara? fråga- de jag hövdingen och pekade det var frå om Men av ml_ på bollen. Kaminionge betrak- na följeslagares glada utrop tade den under några ögonblick kunde j höra att det var g0. med största intresse och väx- lade några ord på stammens; Länge behövde jag heller språk med chefen for livvakten mte sväva j okunnighet om såsom därpa strax gjorde sig redo ken_ var ea kurir med rap-att ta ner bollen. |port direkt från hövdingens by, — Jag ska se efter, sade höv- rapporten översattes för dingen vänd till mig. Imjg till den kiswahilidialekt Det var en sedan länge tor- som var vårt gemensamma sam-kad och inrökt boll av gummi, talsspråk. tydligen ingen vanlig handels-j — Det är nu på tredje dagen, vara avsedd att säljas till na- berättade kuriren. Bambutin got faktori. Något sådant fanns' Andekosa, den förr så berykta-för övrigt inte närmare än 14 de elefantdödaren, som nu inte dagars resa därifrån. (längre jagat på två år, fick då, Hövdingen tittade noga pa när solen stod här — han pe-bollen i det han vände den i kade på den plats på himlen, handen. (där solen står, när de vitas rapport som budbäraren avgivit. Det blev en glad återkomst för den lyckade expeditionen. Men medan hövdingen lät tamtamen ljuda för att kalla tillsammans folket till dans och fröjd i månskenet på kvällen, kände jag mig själv nästan kuslig till mods. Det kunde nu inte råda något tvivel om att jag nu bland dessa naturmänniskoi varit med om något för oss européer ofattbart. Kulturmänniskan som själv höjt sig över naturen kallar detta för “övernaturligt”. Medan det för naturmänniskan helt naturligt ingår i sinnesvärldens fattbara verklighet. Ingivelsen att åter försöka sin jaktlycka hade kommit till dvärgen Andekosa precis i samma ögonblick som trollbollen förtärdes av lågorna pä ett ställe som låg skilt från honom för genom hundratals obebodd djungel. kilometer Hade han — Det är bolozi — trolltyg tidmätare på dessa längdgrader — sade han allvarligt. j visar två på eftermiddagen — Det hade blivit alldeles tyst plötsligt en oemotståndlig ingi-i hyddan. Till och med trumpe-i velse att gå på jakt. En maning taren Fataki, som gjort sig tni'som han inte längre känt på I åratal. Han tog sin kniv och sitt spjut och gick till skogs. min egen frivilliga livvakt ocn ordonnans, tycktes känna sig illa itll mods, fastän han var från en helt annan landsända, där man inte hade samma slags trolltyg. — Vi ska öppna den, fortsatte Kaminionge. Jag tror att det är bolozi som avfällingarna gjort mot mig. Någon tog sin kniv och skar med svårighet upp det sega gummihöljet. Hövdingen undersökte noga innehållet. — Ja, det är som jag trodde, sade han. Det är säkert den bo- Och så berättade han med talande gester hur Andekosa snart finner det färska spåret av en elefant följer det, hinner upp elefanten, kryper på sitt vanliga sätt försiktigt fram till bakbenen. Ett välriktat blixtsnabbt snitt skär med ens kunnat underrättas härom genom tamtamen? Omöjligt! Avståndet var för stor. Och vem skulle ha gjort det? Vi hade varken hört eller sett en tamtam under hela expeditionen. Detta primitiva telefonsystem var för övrigt mycket litet utvecklat hos den efterblivna befolkningen. Tankeöverföring? Ja, givetvis hade tankarna hos hövdingen och hans män i detta ögonblick med all intensitet riktats mot Andekosa. Men just ett sådant fenomen var ju något som vår vetenskap ännu mte kunnat bringa i överensstämmelse med hittills kända naturlagar och därför förkastade som något “övernaturligt”. Jag fann aldrig någon för vår kulturhjärna godtagbar förklaring på denna upplevelse under de tre år jag var styresman för Mamvuterritoriet Men (Forts, på sidan 4.) lozi, som de gjort av den ele-stod sakerna för Kamini- tänt som en av mina bambuti sedan flera år tillbaka, dä dödade i den här trakten för onest dey are de side dat loses | vill say de are plaing politiks? ritten in 2 langvishes ve vil If the new konstushon vil be nead de privikonsul to stråten dem out evry wons in a wile. Dey say all kritisism shud be konstruktiv so 1 tel yu vat ve shud do, insted of Frensn ( it shud be all Swede. De swedes are smart as yu kan tel bi dis letter. De langvidg is esy to lern. I pecked it up ven I vas a litel kid and mi mother kud i FINLAND Trafiken pä Åbo ökar nu dag för dag. Tre fartyg kom in i Murtajas kölvatten' onge jag övertog distriktet. Och det ett par år sedan. dröjde inte många veckor innan Andekosa och var den han med sitt följe av birdmän elefant jägare jag någonsin haft. Han heter bästa nyligen och inalles 10 var an- fortsätta, sade och bärare gjorde den sex dagar långa resan till mig på re-geringsstationen för att beklaga sig. Tillståndet kunde inte få Men sedan den betan har det1 varit alldeles förgjort för ho-| nom. Gång på gång gick han att försöka, men kom alltid till-i baka utan det minsta byte. Da be eertain . >/ ♦'t- A ' < •. ■ ~ ... BURTON! mälda. kom in, Ett av de fartyg som efter den andre han. Den ene av hans folk holländaren Admiral- avföll och sällade sig till de upp- not speek anything els. Tventy-five yers ago dere kome here vat dey kalled Nu Kanadians vel dey, are yust Kanadians now and der kids are teeching English in our skools. Dere are som Frenshmens förstod han till slut att han[ blivit förtrollad och försökte j inte mer. Men nu kommer han, att kunna döda elefanter pre-( engracht hade väntat vid Utö i roriska sekteristerna. «—- —-—— — Du, den allsmäktige vite cis som innan han blev förtroi-hövdingens befallningshavande, I lad. För nu har vi funnit troll- tre dagar innan Murtaja hann i föra den in. Vid ett mycket du måste med dina soldater b; tyget och nu skall vi förgör .... ... , ... x ge dig till avfällingarnas näs- det. Se här. > välbesökt möte av imotorm-