Sidan 2
THE SWEDISH PRESS
Torsdagen den IS febr 1954.
KUNGÖRELSER
Föreningsmedlemmar, besök edra möten regelbundet!
* W »
Vasalogen Nornan No. 413 möter numera andra söndagen i varje månad kl. 7 e. m. i Svenska Hallen, 1320 E. Hastings St. Finans sekr. Helmer Oslund, 2623 Grant St., tel. HA 5325-Y; Protokollsekr. Mrs. Emma Lindmark, 2703 Eton Street Tel. HA 7227; Sjukkommitté ordf. Algot Swanson, 1400 William St. Tel. HA. 2522-L. - Mötesförhandlingar-na föras pä svenska.
I
ELD OCH BROD
av f Albert Viks len.
UNIVERSALJRAVEL SERVICE
(SCAND1A TRAVEL AGENCY)
890 West Pender Street
TAtlow 8577
Representerar alla båt-, flyg- och busslinjer.
SPECIALISTER PÄ RESOR TILL SKANDINAVIEN
SVENSKA
burn.. 1127;..
KULTURFÖRENINGEN
Ordf. Gunnar Svalan-■ der, FAirmont 5183-L, I Sekr... Fru.. Olga de I Bartha, 2896 W. 42nd
A ve., KE. 3496-L; Kassör, Erik Trygg, GLen-
Bibliotekarie,.. Edwin
Thompson; v. sekr. Maja Olson; F. ordf. Matthew M. Lindfors; v. ordf. Torsten Carlson
Svenska Klubben bar middag och möte tredje onsdagen 1 varje månad kl. 7 e:m. a Hotel Georgia. President, Gunnar A. Abbors, 3222 Laurel Street, North Burnaby. Tel: H Astings 3244. Sekr. Matthew M. Lindfois, 427 Hamilton St Tel: PAcific 2745 Kassör, A. .H Anderson, 2233 W. Keith Road, North Vancouver, Tel. North 2748-R-3.
Föreningen Svea möter andra fredagen i varje
nänad
i Svenska Hallen, 1320 E. Hastings St. Kassör, Richard Edenholm, 1320 East Hastings, HAst. 4090; Kor.-sekr. Algot Swanson, 1320 IS. Hastings St. HAst. 2522-L.
(Forts, fr. föregående nummer.)
— Ja, du kan gott gå i dag, för jag klarar nog upp'na nu, tyckte Per Erik.
De satt tysta en stund och stirrade in i elden. Det kändes som gröt i huvudet av all sömnlösheten, och de tyckte själva att de liksom talade i sömnen till varandra. Gång efter annan gick någon upp och tittade ut genom dörren. Det skedde helt automatiskt, och ingen av dem tänkte på att det var eldskräcken som piskade dem med sin oro.
— Det var förstås värre vid Klippmyren. Där hade man ju ingen koja. Och hon var ju inte som någon annan, sa Uno eftersinnande.
— Hon var bedrövlig. Om de kan ligga nå’t i vad Palle säger?
— Ibland är de nog bra konst; t ... men de förstås att de är någe fel på kolbottnen . . . måntro va far säjer för att vi
ord kom nästan som en väsning. ret med en	^en hade
Uno var kvick upp. Bössan g^tt utav. si& det värsta, slagti-stod i hörnet och patronpäsen hen var över och de explosiva ~ ■	--	-./xvnn i yy»i 1 anc? inro h.ndn ■fnr-
stod i
Vasalogen Valhalla No. 612 New Westminster.
möter andra lördagen i månaden kl.
8 e. m. i Fraternal Centre, 620 Royal Ave. Sekr. Mr. Torsten Carlson, 1302 6th Ave. New Westminster, B. C.
Finanssekreterare: Mrs. O. Jacob-*on, 1515 Kennedy Road, R. R. 6
New Westminster, B. C.
Valhallas Systrar häller möte den fjärde lördagen i varje månad i medlemmarnas hem. Se under förenings-notiser f< r mötesplats och tid.
tog och strypfena,
— Han säjer lingenting, för han tål inte aset... där får vi en ordentlig brandpjäs på vår-kanten.
Mekaniskt tog de sig en kopp kaffe. Det kändes trivsamt att vara två, och Per Erik erfor en känsla av övergivenhet, när han tänkte på att brodern skul-
låg pa hyllan. Det var säkert en tjäder. Tupparna brukade garna sitta inne i milröken. Han ville ha prövat- ett skott själv, och han kände en sugning av-avund, när han räckte geväret till broilern.
Denne stack ut bösspipan genom dörrspringan och siktade länge. När skottet gick stod Uno bakom och sökte se resultatet. Men Per Erik påtade ivrigt mbd fingrarna i patronpåsen, så han förstod att det var en bom.
— Du skjuter som en käring! Uno trängde sig på bakifrån.
— De gick över. Kulan strök av dunet på ryggen
— Låt mej pröva.
Per Erik låtsades inte höra. Han siktade för andra gången. Efter smällen ställde han triumferande bössan åt sidan.
— Dam sitier i röken, och då
gaserna i milans inre hade förbrunnit. Nu gällde det att för-
deia elden nere vid marken, vid milans fot genom luftdrag, och förkolningen av veden skulle ta normala former.
De satt i kojan på förmiddagen och resonerade om milan, deras tal var gammal klokt och sakkunnigt. Milan blev i deras mun en personlighet, ett levande ting med egen vilja och egna lynnesutbrott.. »De visste att det fanns inte en mila i världen som var lik den andra, lika litet som det fanns någon människa eller någon annan va-
E. HAMMARSTRÖM —	—	—	8. PETERSON
DUNBAR HARDWOOD FLOOR Ltd.
All Types Supplled and Laid — Sanding — Refinishing FOR BENT — Sandlng Machines — Edgers — Pollshers HARDWOOD FLOOBING V OR 8ALE
6555 West Blvd. — (Between 39th and 40th Ave.) — KErr. 3646
QUALITY SHOES AT POPULÄR PR1CES “A Fit for Every Foot”
CORNETT BROS. LTD.
— 33 East Hastings Street —
kände att sotet och svetten ha- sta gränsen av sina krafter, de bildat en skorpa över hela'kunde han aldrig känna motvil-kroppen och rysningar av olustl ja mot milan. Ofta var han där-relse som var absolut lik en an. 13agade genom huden Det fanns'emot förundrad. En mila kunde nan. Om någon hade lyssnat j s^andei > nar ian	| b^de foiaigelse och en kän-
till de två bröderna, skulle de. sva^a’ hatadeÄ anda till med säkerhet också ha trott	^C1 anda manga
sia av glädje. Han tänkte på
skjuter man över, sa han lugnt.
De gick ut och Per Erik plumsade genom snön för att hämta bytet. Det var en stor baddare och den grova kulan hade slitit sönder honom styggt. När tuppen låg i snön lyste de metall-•	.. in--.i-------v
le ge sig av.
— Månntro om dom kolar 1 Amerika? kom det oförberett från Uno. Han var innerst inne helt fylld av tankar på det underliga landet, där man fick sjukkom. är Mrs. Axei Hoim, 1927 ' jord och skog gratis och kanske 55th Ave. Tei. FRaser 6840.— även kunde hitta guldklimpar Ox- , i plogfåran. På sista tiden hade [ han bara läst reklambroschy-I rer och gått till grannarna och
Runebergorden, Avd. 124 möter första och tredje fredagen i varje månad kl. 8 e. m. i Svenska Hallen, 1320 E Hastings St Ordf. ’
East Fin. ford
sekr. Arvid Johnson, 3648 St. Tel. GLenburn 2073-L.
Bellman Male Chorus
Rehearsal every Th.ursday night
at
7.30 p. m. at the Swedish Hall. New singers welcome! President, Axel Lindmark, 2703 Eton Street. Phone HA 7227; Secretary Alec Soderling 5470 Clarendon St. Phone DE 3281-R. Treasurer, W. J. Cherry 4165 Rupert St. Phone, DE 2902-L.
Folkdanslaget Lekstugan
Ordf. Sven Seaholm 2255 Eton St. Tel. HAst. 8147-Y; Sekr. Elizabeth Jähnson, 1320 East Hastings St. Dans-övningar hålles i Svenska Hallen, på tider som ordföranden meddelar.
Vasalogen Enighet No. 500 Aldergrove, B. C.
möter första lördagen i varje månad kl. 8 e. m. i Vasa Hall, Aldergrove. Sekreterare: Pelle Swenson, Telefon, 501., Aldergrove. B. C.
läst amerikabrev.
— Dom tör nog kola, förstås, för järn och stål kan dom inte i vara utan. Dom måste ha kolen. | Per Erik måste till dörren och titta ut igen.
— Kalle hade skrivit nu igen. Det lär inte vara nå’n skillnad på hög och låg där . . . dom ä alla lika, sa Uno monotont. Rösten hördes så avlägset som om han var långt, långt borta över haven.
— Inte skulle jag bli kolare, j hördes det från dörren.
— Nej fy faen! Uno var åter tillbaka och hans röst var karl-vulet energisk.
— Du ger mig bössan. Per Erik var livligt lågmäld, hans
DINE for PLEASURE a t t h e
PALL MALL CAFE
366 W. Hastings Street
Svenska Tidningar Svensk-Engelska och Engelsk-Svenska ordböcker.
Prima Eskilstuna Rak-knivar Tidskrifter — Kuriko — Ole Oid m. m. till salu hos E. FRYKBERG
205 Carrall St., Vancouver. B.C.
Toric Optical Co.
EYE EXAMINATIONS
COMPLETE
OPTICAL SERVICE
118 West Hastings Street — PAcific 8829 —
B C. RADIO CAM mah^
MMt RacUsoi A41 « S4-h««r SarriM.
Gus Flodberg
— TAILOR —
Second Floor
407 W. Hastings St.
Phone: PAcific 4713.
Skandinavisk
Dans
VARJE LÖRDAG KVÄLL med början kl 9.00. Musik 8V MODERN
OLDTIMERS
SVENSKA HALLEN 1320 E. Hatting* Street
Abramson & HoJlenberg
OPTOMETRISTS
734 Granville Street
MA 0928
MA 2918
Ground Floor, Vancouver Block. Hours: 9 to 5:30 p. m. Wednesdays, 9 to 12 Noon
Clark's Barber Shop . 120 Kingsway at Broadway _ “ALWAYS GOOD SERVICE”
John Clark
Alf Lindahl
New Westminster
COME TO THE
FRASER CAFE
728 Columbia Street New Westminst-er
”Just Good Food”
NOLAN & COTTLE, Prop.
Phone: 1553 N. W.
Klimpmyren.
Då kom han genast in på funderingar om det osynligas existens. Milan Vid Klimpmyren hade givit honom en hel del att fundera över. Där fanns något oförklarligt, något som låg utanför fattningen. Där fanns någon makt som inte lät sig kuvas. Det var nära, att han ibland trodde på Ockårs-Pålles förklaringar, och ändå bar det emot. Men när han gick med
[gånger kände han också en viss '.mneiilig hemkänsla i kojan^ ,När han var trött och frusen i och allt där utanför verkade ;. dödande i köld
att samtalet gällde en levande mystisk individ. De sa inte mi-K lan, de sa bara “hon”, och dep hade ord om kolningsprcessemy.vu som påminde om människans hvsfienthgt,	* ----
rörelser eller avsikter.	och ödslighet och varje muskel
- Hon var svår att få bukt 1 kroPPen
med i alla fall, sa den ene Lång-; ??. avh°PP in£j en kar tillflykt, samt. Det hade de sagt många i ianns varme och skydd., gånger de två sista dygnen. ^Iden mumlade och smapladd-
-- Men för de kan hon bli i:ade ^flexen av flammorna snäll och medgörlig. Dom som dansade ,.Pa d€ tldyxade - -l i.— _________________ timmerväggarna, dar stelnade
som påminde om i rörelser eller avsikter.
ptJIL	1 OUVH JLJ MVXZ	...  
glänsande bröstfjädrarna med [ J
en levande praktfull färg. Blod-1 mesta kolen .
stänket låg som rubiner i snön.' fin
— I Amerika lär det finnas
kalkoner. Dom är tre gånger så i
ÖIICILI	...--o--—O	--- —-------
rustar om värst kan ge dom \ninnei	lyktan genom nattmörkret och
-■	v™ riv. droppar av bernstensgul ^^	bar på sin egen
'tyngd, då tyckte han alltid att något följde honom, betraktade honom ur skuggorna och tog
. .. hon kan bli rik-	a' u	. ----.
ti^t fin	betraktade honom med bnnnan-
— Hon tog utskäret i alla'de ™en andå vanliga ögon. Da fall. Där blir de nog små kol. Vi /ar .intev ^sam. Det fanns upp några draghål på ‘lv	h“- Han ?apa-
« k _. wiBxota de det själv med sma livliga föreställningar. Elden hade ju liv, mössen som kivades ii riset han låg på, kaffepannan, som sotigt bukstinn skrevade med benen i askan, jodlade och sjöng, den falnade glöden glimmade i sagomönster i sin döende värld och gav honom stunder av extatiska drömmar om okända världar och ännu otänkta väsen.. Långa stunder kunde han glömma bort sig själv och leva sig in i glödens falnade värld. Hela städer av koppar-
. Jxviix ---------------o____
stora. Det var som om Uno re- j får ta	„
dan börjat ta ställning mot det | baksidan, så hon går tillbaka, gamla landet. Han hade börjat i — Man får nog ta’na föreik-skryta om det nya landets överlägsenhet. Per Erik kände sig nästan förargad. Det var som om värdet av hans byte med ens
hade decimerats.
— Men dom har inga fjädrar, det har morbror i Minnesota skrivit. Han säger, att han saknar gråfågeln. . . det finns bara järpar . . .
Där fick Uno något att tänka
på.	, ।
De tog tag med milan ett1 slag. Den lade ihop duktigt för klubban vid utskäret, och de tog bort en del av blocken. Den fräna slagröken var nu borta, men hon bolmade ofantligt ända till nedersta blocken.
De stod en stund liksom råd-
----- AVAC4LX xmx — — o -
tit, för de händer att dom frä-! ter, om man tar dem för "hårt. I Per Erik stod och såg efter honom, kände ensamheten och en sugande längtan efteT att få komma hem, tvätta sig och för åtminstone en dag ta på sig rena kläder. Det var som om ödsligheten kröp in genom kläderna och satte sig fast någonstans inne i bröstet. Han tänkte på Maria. Det blev inte så som han hade tänkt, att de skulle ta hästen och bjäller-kransen och gemensamt stjäla
I hamrade glödlysande husmas-
..	1	_ 1-. VI r- Xrrn y'
sig ut på en lusttur.
— Nej, det blir aldrig så, som man tänker, mumlade han och gick in till värmen och ensamheten.
1(1 llKSom rau-.-----
rustat sig förj Per -------- —
frostigt di- ensamheten. Det kanske var ett sig, och det var som om de sök- självplågeri. I ensamheten kom tet något ord där uppe i diset, tankarna och därmed en odefi-— Du kan ta med dig tuppen, nerbar ångest över den gåtful Hemma kan det aldrig bli för *a tillvaron. Han brottades med mycket, sa Per Erik.
Uno stoppade ned den nu stelnade fågeln i näverkonten. Han kastade åter en granskande blick på milan och gick utan at
villa, när Uno r. hemfärd. Luften var
Erik älskade egentligen
nerbar ångest över den gåtful-
säga adjö.	i
— Det är kyrkklockor, sa| Uno full av förundran. Det kanske varslar om dödsbud, tilläde han och kände åter rysningen.
— Du, jag vet! Det är hemifrån julottan! utropade Per Erik. Han var djupt gripen.
De stod en stund till och hörde intet mera. Slutligen började de att huttra i kölden.
— Jag hade glömt bort julnatten, tyckte Uno när de sida vid sida steg in i kojan.
Per Erik 'svarade ingenting. Han var i en sällsam stämnings våld. Just nu gick de in i kyrkan. Den var fullsatt. Ljuset bländade och orgeln tonade in. Där satt Maria.. Hon hade konfirmationspsalmboken i händerna, satt där Ijbs och blid. Och hon kanske tänkte just nu på honom. Drömbilder kom plötsligt för honom, upplösningen, allt... Ester ... han kände sig med ens smutsig långt in i märgen. Även Maria tycktes honom med ens mindre ren. Ett dovt raseri kom över ho-
VA*a t V. ----------
sig själv och problemen och han tyckte sig ibland förbrinna av intensitet, vars kraftutlösning saknade plan och syftning. Det var något som måste göras, men detta gällde inte milan. Något annat ropade på ,nononL Ibland blev han förtvi-
sor växte upp för hans ögon. 6ä Isamma ansikten med eld-1 gnistrande ögon, and el ätta gestalter svävade fram över guldgatorna och skepnader med askgråa slöjor reste sig över hustaken för att åter kraftlöst sjunka tillbaka och vara borta, under det att ett blått töcken i eldsflammans form dallrade över sagostaden. Det var liv.
efter honom med händer av mörker och luft. Gick han där och sökte balansen mellan sömn och vakenhet, då kunde det hända att han spratt till med att han gick och förde samtal. Han visste inte själv vad han hade sagt, men han trodde att han talat med de osynliga. De hade kanske makt att förvandla honom så att han inte visste vad han talat om. När han var riktigt vaken och det var ljus dag, då gick han och log för sig själv åt sina underliga föreställningar. Dagsljuset var något annat, det var nyktrare, därför att det bara avslöjade det påtagligt verkliga.
Men även om nätterna, när han trodde, hade han aldrig känt någon ängslan. Det underliga och oförklarliga föreföll då liksom mera naturligt. Han var inte ensam, han bara umgicks med sin omgivning.
(Forts, i nästa- nummer.)
lad och började tjuta som en rasande varg. Lätet skulle föreställa någon slags sång, men det var egentligen bara en utlösning av något som sprängde inom honom. Det hände, att detta sångläte med ens kunde sluta i gråt, så karl han än trod-
[de sig vara.
j Då grep han till pennan. Men han hade ingenting att skriva Ipå. Det eländiga omslagspapper han samlat på var redan full-| klottrat. Och det hela var bara som en vimsighet, tyckte han själv. Han visste också att | språket var omöjligt, att han inte hade nog ordförråd och att han saknade alla förutsättningar för att säga vad han ville. Om han hade fått gå ut i sista klassen i folkskolan, då hade det nog varit bättre. Men det gick inte att fä fortsätta. Trettonåringen behövdes i skogen. Han hade tagit med sig en griffeltavla. Där kunde han nom. Han kände att han hata- ?udd^ Ut fkriva P*
i]gen bur mycket som helst.. Nu satte han sig at rita ut tjädern som han nyss skjutit. Han kikade ett tag på tallen där den suttit, fick in konturerna och ritade dit tjädertuppen. En stund betraktade han konstverket, spottade på tavlan och suddade ut teckningen. Nej, det var inte det han ville, något helt annat föresvävade honom.
Om han hade papper, vita fina ark. Han skulle kunna smeka det och känna lycka, när han satte blyertspennan till. Nej, det fanns ingenting vitt. Själva Isnön var ju svart här. Allt var
att
Han var inte ensam.
När han kastade en eldfängd brand över glöden, sprang elden fram och slog sina rötter i det halvt förkolnade träet, knattrade med ett mystiskt väsande ljud och viskade sövande melodier i hans öra. Han älskade elden. I hans medvetande hade den liv och själ. Den bar honom till den olösliga gåtan, livet och förgängelsen. Den gav honom den värme som sotet stal ur hans kropp och den slösade trivsamhetens ljus över honom och hans svarta omgivning. Det var elden som gav hans liv möjligheter att finnas. Den svepte sig med mjuka armar kring de svarta kokkärlen gav innehållet den hetta som । beredde hans föda, dun smög sig in i hans egen kropp med matens och dryckens välgörande värme och den steg på hans befallning in i lyktan och följde honom ut i vintermörkret.
Nej, han var inte ensam.
Han kände heller aldrig mot milan, även om hon svår och ohanterlig. Milan
hat var var
de Ester. Han skulle kunna slå henne . . .
— Jag tittar väl upp till Klippmyren ett tag, sa Uno helt inne i verkligheten.
Per Erik tog sig samman försökte finna slig själv.
Han beslöt sig för att under tiden värma upp julmaten. De hade besegrat milan. Nu skulle de fira julottan med lutfisk och julgröt.
ADERTONDE KAPITLET
Uno lämnade kojan och Per Erik tredjedag jul. Det ansågs nu att milan var på den säkra sidan, sedan den brutit sig fram ända till brynet och gjort utskä-
för honom en individ, en egen personlighet. Han umgicks med henne med en känsla av respekt och vördnad, och han var samtidigt hennes tjänare och herre. Milan hade sin egen vilja. Den fick han antingen betvinga eller leda. Det var elden inom henne som gav livet och de levande ut-, trycksmedlen. Även om han tvingades till arbete till ytter-
Hon:- Vart skall du ta vägen?
Han:- En klok hustru frågar aldrig var hennes man skall gå.
Hon:- Men en klok man frågar sin -hustru innan han går.
Han:- En klok man har ingen hustru.
*
Det har varit auktion i en hälsingeby, “Grannas-Ivar” har "fått på den s. k. skallen” och söker doktorn för att bli hoplappad.
Då doktorn börjar sy ihop blessyrerna, säger patienten:
— Doktorn behöver bara tråckla, för de e en auktion till på lördag.
Slitage.
Det tyvende barn var kommet, forteller Kalundborg Fol-keblad.
Da alt er over, fulgte manden jordemoren over gardspladsen.
— Sikken en fin and, der gar, sagde jordemoren.
— Det er ikke en and, sva-rede manden — det är storken, som har slitt benen av ved at rende her.
*
Ruth 17 år:- Det är inte nog med att du har förstört min ungdom, att du har trampat på min kärlek, grusat mitt hopp och krossat min tro på livet. Du har dessutom totalt förstört kvällen för mig.
Gynna tidningens annonsörer!
sotigt. Händerna var som en negers.. Hur han såg ut i ansiktet visste han inte. Men han
De välklädd* männen köper från
Globe Outfitting Company
— HERRKLÄDER —
Där Eder Kredit Är God
MAIN at BROADWAY — Emerald 1838