THE SWEDISH PRESS
torsdagen den 28 Jan. 1954
Sidan 6
^LUCKY LAGER BREWING CO. LTD.
NnEW westminsur.bc /
SPECIALLY	§
BREWEO >
CIIUKS 11% >fmI
■ET COXTEBTS 11 H»H £D
spfcy
nut-brown
FREE HOME DELIVERY PHONE TAtlow 1121

choose BURTON!
LUCKY LAGER BREWSNG CO. LTD
B-Z
NEW WESTMINSTER, B.C
This advertisement is not published or displayed by tl.e Liquor Control Board or by the Government of British Columbia.
BEHÄRSKAD . . .
(Forts, från sidan 1.)
rätt väl i lås. Vi här fått full sysselsättning året om och produktionen har rationaliserats. Vi förbrukar tre gånger så mycket elkraft som före kriget och maskinanskaffningen är dubbelt så stor. Efter kriget har investeringtakten varit dubbel så hög som på 1920-talet och betydligt högre än på 1930-ta-let.
Vi förköpte oss en smula under 1951, det stora vinståret för våra skogsprodukter, och lagren blev onormalt stora 1952 men kunde åter minskas i fjol. De har växt med 1.500 miljoner kronors värde de senaste tre åren, och valutareserven har blivit mycket större. Den ekonomiska politiken, som före och efter Koreakrigets utbrott måste inriktas på att hålla tendenserna till inflation tillbaka, har anpassats efter den balanserade konjunkturen 1952-53. I fjol avvecklades in-vesteringsavgiften och bilacci-sen medan priskontrollen och byggnadsregleringen mildrades. Men balansen måste fortfarande skyddas och både privata och offentliga investeringar måste begränsas.
Genom befolkningsutvecklingen har de automatiska utgifts-stegringarna blivit stora, fortsatte hr Sköld Satsutgifterna skulle ha stigit med 1.000 miljoner om alla myndigheterna önskemål skulle uppfyllts. Nu har den totala ökningen på driftsbudgeten begränsats till 328 miljoner. Kapitalbudgeten har svällt kraftig pä senare 3r, sade han, och det är inte lämpligt att öka takten ytterligare.
FATTIGKNYTE . . .
(Forts, från sid. 1.)
Carl Larssons självporträtt
Av BRITA KNYPHAUSEN
“Jag själv? Ack, jag är en självporträtt ett mycket be-| stämt intryck av att bisarriet inte är det ringaste skämtsamt
i stackars trevande och självan-
'dp pri men iag har åtminstone - ,	,	....
ne en, men n, menaf utan tjanar som medel det vettet att se g.‘ad ut, aven a^ exakt som möjligt i bild om hjärtat sitter i halsgropen” | fa fram känsla av nattmara och
; skrev Carl Larsson en gäng. I “den fasans dag som heter liden långa raden- av självpor- j vet”. De depressiva sinnesstäm-trätt på minnesutställningen i ningarna, som Carl Larsson of-Liljevalchs konsthall — från romantiserat ungdoms-
ta nog kom att ge luft åt i vän-
24 - Hour Service
Business: PA 1532
Night: HA. 8071
JONES' MÄRKET
LIMITED
Boat and Restaurant Supplies
217 MAIN STREET Vancouver 4, B. C.
HARRY JONES
ett lätt porträtt katyrer porträtt nären i
över otaligfa självkari-fram till stora parad-— möter man konst-de mest skiftande sin-
nesstämningar. För det mesta har han “vettet att se glad ut”, men ingalunda i så överväldigande grad som man kunde vänta. Det är mest när själv-
breven i ungdomen och sedan i den posthumt utgivna självbiografien "Jag” har i dessa båda etsningar blivit nästan skrämmande påtagliga.
Samma underton har det kanske verkningsfullaste av dem alla, det berömda självporträt-
tet erna
“Självrannsakan”. Uffizi-i Florens, som inköpte
porträtten är sälllskapliga, allt- målningen 1911 har nu lånat ut så i de rr-inga teckningarna i porträttet till minnesutställ-
brev till vänner eller på de otaliga gratulations- och hyllnings-adresser, med vilka Carl Larsson älskade att uppvakta sina । bekanta, som han framställer I sig själv som den leende Carl i Larsson. — Också i de självporträtt, där han framstår som aktör i säVskap med något av sina barn, särskilt i porträtten tillsammans med dottern Brita-Dennas ostyriga munterhet
uppleva en stor personlig soig, förlusten av äldste sonen Ulf. I bakgrunden skymtar hustrun Karin sorgklädd, själv hållei Carl Larsson en pajasdocka, nom pekar upp mot hans antikte. i mångas tycke kanske hans alter ego. De båda, Karin och dockan, är väl medtagna för att ange polerna mellan vilka Carl Larsson svängde i sin till-
varo, den djupa, starka känslan ningen. Målningen utfördes av samhörigheten med hust-1906, alltså efter de stora yttre ■ run och det nästan forcerat gla-framgångarna med monumen-1 de, men inte alltid fullt upprik-taluppdragen i Nationalmusei tiga han visade världen. Man trapphall och mött uppe i arbe- ville ha Carl Larsson glad, men
tet på plafondmålningen “Dra- man ville också, litet haivt
mats födelse”
---- ------- för Dramatiska i elakt, göra sig lustig på hans Teatern och “Gustaf Vasas in- bekostnad. Det finns mänga täg” för Nationalmuseum, men belägg för att man i sällskaps-före motgångarna med “Mid- livet 'allt för gärna ville utnytt-
vinterblot”, ja, till och med ett par år innan den gamle vännen
måste ha varit mycket smitt- August Strindberg hade publi-
sam och besläktad med faderns egen.
Den “trevande och självande Carl Larsson återfinns i teckningar och brev, i några fina små grafiska blad, där ibland också teckningssättet har någonting självande över sig, till exempel de båda etsningarna ‘‘Vrångbild’’ och “Skrivarspö-ket”, där de bisarra och förvridna effekten åstadkommits genom att Carl Larsson har stu-| derat sitt ansikte i en konvex | spegel. Man får av dessa båda
। rädsla rätt och slätt? Man hade sina misstankar, men man kunde aldrig veta.
Och i brist på visshet lät man sej regeras av Leopold; Både Johan och jag lät oss regeras av Leopold. Han var vår fattiga fritids despot; den som bestämde i miinsta ting.
Vi hade bara att hålla trutarna; göra som han ville. I annat fall! Leopold glömde aldrig påpeka att om sinnet rann pä honom så. Han drog sej inte för någonting- Inte för någon-
kommit över dessa märkligheter? Puh! Den som suttit inne ett par vändor visste hur man skulle bära sig åt.
— Men det är inget för små-piltar som er, sa han Ingenting för såna som er. Men får inte vara skakis om man vill göra ett... Jaja. Har i det minsta i skalle förstår ni sa han och flinade-
Å, det menade han inte?
iäng — nej! Han var “kåkfa-raren”; den redan så gott som
Han menade inte att... ?
“Oppå Alpens isbelagda ra-...” gnäggade Leopold, tror i en skulle ta pengar pengars värde annars?
spi-Var eller
med
,	,	0 • Vi stirrade på honom med
Kosta pa g^räckblandad vördnad och vil-
utstötte. Han kunde
sej vad som helst.	। ken^ baddarT varhan inte- Vi
- Fast, sa han nar vi var	tm minnes vad vi last
pa vag ned till handelsboden ; h om inbrott och djärva rm kvallärna, nar vi fram på;	yj satt j j med €n
småtimmarna lag och vantade h d varit med och hade ;a sömnen, nar vi satt och slo- h R k te med d bara ade under rasterna. Jaja, i vet ,.	..	„„
, , o i x- ,	tmg, som tillät honom att ge
grabbar. Snart sticker man. .e”	„	. . . T ®
’ o , . . , , - ,	,. .	- sei av — var som helst . Leo-
L,angt m i helsicke sticker man. J	- ■—
Man har stålar . . . stålars värde... i vet.
Johan och jag nickade och det gick kittlande kårar längs
våra ryggar. Vi inomhuslogi här darna var små stora. Det åar
hade inte fått i bygden. Går-och familjerna med nöd och
pold visste knepet att hälla varma och få vår vördnad bävan att växa. Ett ord då ett ord då. Om vi la ihop och det förstod vi att han
oss och och det va-
cerat sitt grymma och hätska angrepp mot Carl Larsson i “En ny blå bok’’. Redan det faktum, att självporträttet har en titel, antyder, att det här är fråga om någonting mer än ett vanligt självporträtt. Det är en självräfst företagen av en konstnär, som i yttre måtto hade nått så långt han hade krafter till, som hade den bästa delen av livet bakom sig och som blivit skakad i sin ihärdigt tillkämpade tro “att allt är ganska gott,,. Dessutom har han fått
ja Carl Larssons ren sällskapliga talanger, inte minst begåvningen att spela pajas. Han berättar själv om ett tillfälle i Faris vid en kamratfest med solemna inslag efter vernissagen på Sa'ongen 1888, hur festen började dåligt och det hela artade sig till ett fiasko. “Då”, skrev Carl Larsson i ett brev till Pontus Fiirstenberg, “tog
jag Gud i hågen och höll bortåt tio tal, förde oväsen och var pajas, och till sist — dygdens oelöning — blev det en bland de bästa av fester”. Redogörelsen är mycket betecknande för Carl
tecknande för den lättjefulla och ganska självupptagna likgiltil-het, med vilken de flesta av oss väntar på att nägon annan skall anstränga sig för att roa oss, när vi inte ids anstränga oss själva. Carl Larsson var en utomordentligt flitig man. Han kunde inte nöja sig ens med att vara lat vid sådana tillälien. Han var till sin natur sällskaplig, men han hade fått gå ut i livet ur en glädjefattig barndoms långa ensamhet, därför kunde han väl aldrig bli riktigt trött på att umgås med andra, att försöka vinna vänskap, att söka roa och behaga.
Utåtriktad och app’>adsökande intill gränsen för det acceptabla kunde han också vara. Det bekanta Carl Larsson-porträt-tet “Framför spegeln” i Göteborgs konstmuseum från 1900 i 47-årsäldern har en yvig och parant hållning och verkar representativ barock, bara med den skillnaden, att salongsperu-kemas överlastade tidsstil har ersatts med svepande jugend-kurvatur. I sin starkt betonande höjdsträckning — självporträttet mäter 240x99 cm. — och den monumentala uppläggningen av målningen, anknyter den direkt till Nationalmusei-freskerna och plafonden i operan, som Carl Larsson vid den-
na tid redan hade fullbordat-i Det porträttet måste han ha Larsson, men är inte lika be-' målat i stunder, då han utan
och vildvuxen. N.ågira vänne” och kamrater hade han inte. Vem vijlle vara vän och kamrat med Leopold, stortruten, som stod vid handelsboden om kvällarna och låtsades att han visste — och varit med om — det mesta här i världen..
Så sa i varje fall bygdepoj-karne i trakten, där motorsågen ' Ull karl.
Kluck ... kluck ... kluck .. . sa det, när han satte flaskan till munnen. Bygdepojkarna ropade bravo! Haha! Man kände hur det värmde inom. En domnande värme, som kom en att räta på sej. Man tände en cigarett och visst hade man hankat sej över tröskeln från poj-
varje spår av blygsamhet ansåg sig vara “Sveriges bäste målare”. Men “frånsett” dessa reservationer av ganska osaklig natur måste medges, att det är ett utomordentligt dekorativt porträtt, både i teckning och kolorit.
De övriga självporträtten i större format, vanligen målade
slagit sig ner dessa heta sommarveckor. Vi stod i deras krets, Johan och jag, lyssnade till snacket om supkalas och jäntor: sög åt oss orden, blev
rit ute på något rackartyg långt från dessa bygder. Nu
Johan började lalla och små
röda i kinderna och brinnande. Leopold stod också i klungan ibland, men mest gick han för i ovana magar, sig själv. När vi kom hem till ‘ steg tog vi o,
sjunga. Plötsligt grabbade han tag i min arm.
— Kom . . . hick! Kom du. Vi går härifrån.
Vi låg i en skogsbacke och kastade upp och svor över våra
Med vinglande
„	„ hem till torplo-
torplogen var han oftast redanl gen. Leopold var inte där och där. Han lag pä bossbädden, I vi satte oss i en vrå. Livet varmed filten över huvudet. Då vi becksvart elände. Sinnena bör-
klev inåt loggolvet reste han sej, grävde fram knytet ur bosset, satt och gungade det som om det varit ett litet barn.
Då log han ett mångtydigt ’ leende och blicken var fjärr-1 stannade skådande. Det var som om han! bossbädd.
jade jäsa och vi kände lust att göra något: Slåss, vandalisera, bära oss illa åt — vad som helst. Johan reste sig och strök
ett par vändor runt logen. Han
framför Leopolds
i olja, är intimare
och mera
chosefria, med ett ansiktsut-
inte la märke till oss - som om hans tankar varit i en annan värld.
En lördagskväll stod vi som
tryck som ibland tycks vara fångat just när ett leende är på väg. De är genomgående koloristiskt mer än intressanta än de flesta av bestäilningspor-trätten av Carl Larsson under 1900-talet. Liksom ofta när det är fråga om självporträtt, verkar det enbart välgörande, att konstnären inte har andra prestigeskäl att ta hänsyn till än sina egna, modellen behöver inte smickras.
Carl Larsson var mycket ärlig mot sitt eget ansikte. Han har aldrig försökt idealisera det, tvärtom är det ofta med lätt ironi han skildrar sig själv, fast allvaret för det mesta lig-
1 ger lika nära som glädjen. Han var lättrörd, sensibel, en levan-
härskade oss i allt.
— En vill inte 'bråka med ungar, sa han, när jag någon gång råkade undra varför han föll till föga när Johan röt åt honom under arbetet.
Men i verkligheten låg kanske hemligheten i något annat? Johan hade flera systrar än den Kalle Rälig fjäskade för. Hed-Lena, Johans yngsta syster, var en grann flicka. Och om Leo-p< /'d brydde sig om flickor överhuvud taget var det Lena han kastat sina blickar pä. Men Lenas far skulle aldrig godkänna en sådan måg som Leopold. Leopold som snattade och tjuvade och suttit i häkte ett par gånger för småstölder hemma i socknen. Kanske var det inte för Lenas skull som Leopold
näppe Kalle Rälig lyckats få sej sängplats på en unken kammare. Leopold, Johan och jag logerade på en torploge i närheten av sågen.
Vi låg i det bossiga höet, med var sin filt över oss, och såg genom brädklädselns breda springor de ljusa sommarnätterna vandra för bi. I en låda på logen förvarade Johan och jag våra tillhörigheter och söndags-kostymerna hade vi hängt upp på galgar i ett snöre under takåsen. Leopold hade inte mer kläder än vad han gick och stod i. Han brydde sej inte om att kivas med oss om utrymmet i lådan, utan förvarade rakkniven och tvålbiten, handduken, skokrämen och den enda skjorta han hlade till bytes i ett knyte, som han om dagarna bar med sej till sågen, och som han nattetid dolde under bosset i sin bädd-
gick han bara och väntade på att saken skulle falla i glömska
vanligt utanför handelsboden.
par av bygdegrabbarna
.... j, 1	„..	. .hade varit in till bolaget i stan.
Ä S?0Sr",’a- hluntorna vandrade mellan poj
Uti dalen bodde ock en.v„,^,	j + tu
blomma ...” Om i knyster slår k a c b det Johans jag ihjäl er. I får komma ihåg att har en varit i farten så drar man sej inte . •. avslutade han sina halvkvädna visor.
Vi böjde våra huvuden och aldrig i livet skulle det falla oss in att säga något om Leopold och det märkvärdiga knytet Leopold. Låg det inte något äventyrligt bara i namnet? Gudarna visste var han fått det ifrån? Och Gudarna, visste vari-från han kom. Föräldrarna hade kommit flyttande tillsocknen
och min tur. Vi sneglade på varandra, fnittrade förläget och sa: Nää tack! Pojkarna slöt ringen tätare omkring oss.
— Såå, pysar, I stoppar inte för en sup? I håller er till mjölken? Har I förresten sluta med brösten än?
— Knytet, sa han. Leopolds knyte. Det ligger här. Om vi skulle ta och se.	1 .	• ,	, ■	,.
_.	.	I de manmska, som frimodigt
lian var kvick på benen och] kunde av slöja bristerna och vsa
visst skulle vi se. Vi krusade
ingen; inte nu i denna kväll Vi vår stöddiga och inte rädda för någon, och vi måste kompensera oss för nederlaget under supningen. Johan drog fram knytet och öppnade det med darrande händer. Det dolde in-
ga pengar eller pengars värde. Bara några smutsiga trasor. En sprucken kaffekopp. Några glatta småstenar. En kådklump.
vår när han varit liten, löskefolk som ingen velat blanda sig med.
Fadern hade stannat ett år och försvunnit. Modern
ett be
par ha-
de blivit kvar och försörjt och sonen med att binda kvas*
sig
tar. En dag hade hon och poj-
T ., .. , .	, . ‘ken gett sig av från bygden.
Leopold gomde knytet — var För ett par år sedan hade Leo-yisste vi inte — varje kväll vi pold kommit tillbaka________
kom hem från arbetet. Det var något till knyte. I det låg hela världens märklighet — om man skulle få lov att ta Leopold på orden. Pengarna eller pengarna; värde: detta som gjorde det möjligt för hpncm att när som helst ge sig bort, som han ständigt talade om att nan tänkte göra. Vari skatterna i knytet bestod kunde Johan och jag omöjligt ana oss till, men
Leopold framhöll halvt om
halvt att innehållet var över-
föll till föga för Johan, utan av j hövan värdefullt. Hur hade han
---- ensam.
De senare åren hade han fört en orolig tillvaro, arbetat hos bönderna, suttit på häkte ett
sina känslor. Väntade man sig bara leenden av honom kunde han svara: “ . . . varför skulle jag inte få gråta, fastän Vår Herre i sin outgrundlighet satt mig en narrmask till ansikte.
Tigande vände han och gick. När vi efter en stund tittade utåt tunet såg vi honom sitta på huggkubben utanför skjulet.
I En trasig fotografiram.
Man knöt nävarna i förtviv- .. Medan vi ännu låg på knä over knytet gnisslade logdörren och Leopold steg in. Han stannade på tröskeln och ett mörker gled över har3 smut siga ansikte. Vi kände bävan tor vad som skulle komma och re^euOSs räddhågade upp. Leo-pold bara teg och vi morskna-ue till. Speorden forsade våra läppar.
lan och vad skulle man ta sig till? Man var inte barn och inte vuxen. Man var ingenting och man visste inget om de vuxnares värld. Johan sträckte ut handen efter en av pluntorna. Han drack, men fick i vrångstrupen och sprutade ut en stin-
kande brännvinsstråle.
Pojkarna tjöt:
— Va de inte det vi sa? skulle hållt dej till mjölken.
Du Du
skulle gått hem till morsan, ha ha. Du är väl inte duktigare du ? sa de och vände sej till mej. Du tål inte en slurk du heller? Hohoho...
Förtvivlat bet jag ihop tän-
Haha. Lhi med dina rikedomar. Brist att vara den anfall; den som gav de första huggen. Hahh, Leo-
som
i ------ nanri, LjCO-
pold. Eu krake som du. Du har
Han satt med händerna och av gråt.
Johan och på varandra,
huvudet lutat i kroppen darrade
jag såg tigande i en skamkänsla
som vi aldrig tidigare erfarit.
Tysta gick vi in till våra bäddar. Leopold hade inte till, när vi sent omsider rade in.
Följande morgon var
boss-synte slum-
han
försvunnen. Vi saknade honom såsom man väl alltid saknar det äventyr som fläktat förbi så snubblande nära, och som alltid försvunnit ur ens liv.
oonaerna, suttit på häkte ett derna och tårarna höll på att pai- gånger och slutligen börjat tränga fram.Man skulle visa, ym motorsågen. Kalle Rälig Så fan anamina! Men sa inte nade fått honom billigt, som.ut svordomen; bara tänkte lian fått Johan och mej. ! den, men det stärkte liksom.
Knyster i vet ni hur det *	‘
går, sa I^eopold- Han var finlemmad och mager, med fräk-niigt ansikte, liten mun, en lugg, som spretade rakt upp i luften och mellankoliska ögon.. Han såg ut som han ständigt var inpgrig och han var ovårdad
ingenting. Ingenting i *
Leopolds ögon var s och tomma . Händerna knöts och det skälvde kring munnen.
rtÄ Cyn,la Tidniagem __
annonsorer!
Jag grabbade om pluntan ivri
ga händer räckte mig, < drack. Brännvinet brände
och
s i
strupen, men man tvingade ner det, och tog ett pur klunkar till. Johan stirrade på mej, strök sej om munnen och sa:
— Ta hit!
»OVERSEASTRADERS»
— MGR. OUNNAB SVALANDER —
3712 Main Street	Phone: FA. 6877.
WHOLESALE HARDWARE
High grade Swedish Hand Tools and other Hardware. Hand Saws, Chlgel^ Plierg, Han.nx rs, Auger Bita, Meat Orin^rs W renches, Cutlerieg Primus Stoves.
All Swedish Buslnessmen should advertige in the Swedish Press I ! > ■