BMan e
THE SWED1SH PRESS
Torsdagen den 24 dee. 1953


TROCADERO I
ELD OCH BRÖD . .
(Forts, från sid. 2)
5
HARRY PAPPAS, Prop.
156 West Hastings Street
jag kan hängb p.. fram o h tillbaka, sa han. Uno stannade och tittade sakkunnigt.
— Det blir god fräs i tandningen med de där bränderna, sa han karlvulet och tyckte att stången stod bra för att rikta
Julstämningens hemligheter
ra MKi»»*»*»»»»!»* K* ¥»ö* £»£«».
EXTEND THANKS TO THEIR SC AN DIN A VI AN • CUSTOMERS FOR THEIR PATRONAGE DURING THE PAST YEAR
AND WISHES THEM
A Happy and Prosperous 1954
!' in stockarna efter. Han tog var-I ligt i tömmarna och hästen vände självmant.
g — Kanske far kommer i kväll? ä! framkastade Per Erik och tog i undan de grövre stockarna som I inte fick resas in allt för nära tändtrumman.
Sent på kvällen kom Hinrik.
Han gick rakt tram till häs-1 ten och de kunde inte höra 2 hans lagmälda tal till den gode


SEASON’S GREETINGS!
“SAY IT WITH FLOWERS”
Ed. Brown: Florists
138 Wz. Hastings 3369 Cambie St. PAcific 1442 FAir. 5110
och
GOTT NYTT ÅR!
av
tillönskas
GAMLA OCH NYA VÄNNER
g
«
| Dr. R. Llewellyn Douglas
TANDLÄKARE
| SUITE 3 Corner of Robson and Granville PA. 4022 §
v?
och
tillönskas av
ERIC NORDIN
JUVELERARE
1007 Robson St. Vancouver 5, B. C. g
GOTT NYTT ÄR!

■
s
| I
COMPLIMENTS of the SEASON
TO OUR MANY SCAND1NAVIAN FRIENDS
g
AND CUSTOMERS
5

Bass’ Drug Stores
2
West Cordova
PAcific 4934
« »
TO ALL OUR FRIENDS IN THE FOOD INDUSTRY
FROM CO AST TO COAST AND FROM SE A TO SE A	3
g	...OUR SINCERE WISHES FOR A
Nelson Bros
Fisheries
Limited
FAMOUS and PARAMOUNT BRANDS —
CANNED SALMON and HERRING
325 HOVE STREET
VANCOUVER, B. C.

kamraten Per satt just och De var trötta kände en viss
Erik och Uno stekte kolbullar, båda två, men inre tillfredsstäl-
lelse över att fadern hade kommit. Han kom in och satte sig på kanten intill sina pojkar, tog en het kopp kaffe och verkade förströdd och tankspridd.
— Ni har börjat, sir jag. Han tog ett gott stycke ur den fär-oiga kolbullen, åt med god aptit och tog en ny kopp kaffe.
— Blir vi inte två om lastningen, så kommer vi ingen vart sa Uno och tuggade den frasiga ytterkanten på kolbullen så det frasade i munnen.
Det blev en stunds tystnad, och alla lyssnade till hästens aptit. Det var alltid på något sätt tryggt och angenämt, när hästen malde det torra höet.
MANGA äldre människor tala med saknad om forna tiders jul. Det var en helt annan stämning över denna högtid då anse de. Na-' turiigtvis kan detta till en del bero pä, att det som skimrar i minnets glans alltid framstår på ett särdeles förmånligt sätt. Men kanske det också ligger en liten smula verkligt berättigande i det vemodiga talet.
Och vad skulle det i så fall va» a, som gjorde julen mera trivsam och stämningsfull förr än nu? — I den mån det verkligen är så, beror det nog på största delen pa, att nutidens mera rationella metoder att skaffa sig varor av olika slag, gjort, att man sa att säga köper färdig och mer eller mindre standardiserad julglädje i stället för att med omsorg och flitiga händer själv skapa den. Det är förberedelserna för ju-
Genom omsorg om mets värden skapas julglädje, lika bra funkisvåning som
i
hem-äkta
en
en
gammaldags miljö.
len, slakten, baket, putsandet och allt det andra stöket, som så småningom förtätat stämningen, allt efter som den stora högtiden nalkas. Den trevnad man själv har skapat omkring sig, njuter man mångdubbelt!
Men även om man numera inte har anledning slakta, stoppa korv och mycket annat så-dfant själv, sa finns det i alla fall tillräckligt mycket att göra för att bidraga till julglädjen på samma sätt som förr i ti-j den. Baket av pepparkakor är ju fortfarande oftast en hemmens 'angelägenhet och så
sat och rent. Denna renlighet, som under julen når den yttersta gränsen, av vad som är möjligt, gör så oändligt mycket till trevnaden, och ju längre denna hemmets ytterligare renlighet kan sitta i på den gra vardagens tid, ju bättre är det! Fast det hör ju strängt taget inte hit.
Al'tså allting skinande blankt och rent i köket, det är nummer ett! Och så allting på sin plats. Den goda julmaten hy. gieniskt förvarad i skafferi och kylskåp, eller vad man nu har att tillgå. På landet är väl källaren det viktigaste härvidlag.
Men det är inte bara i koket, man firar julen. I alla rum, i precis alla vinklar och vrår av hemmet, skall man se att det är jul. Blommor och grönt ski-dar inte, och då håller man sig
galenskap efter flera kaskar.
.framför alltpyntandet av hemmet, så det blir verkligt julfint !Och i det fallet finns mer att göra, än mången tror.
Ja?- det är faktiskt förvånansvärt, vad man kan åstad-
en garanti på friskhet och styrka.
— Ingen kurade väl tro det skulle bli så mycket före jul, tyckte Hinrik och
god
att sno lät-
tade upp mustascherna först med tungan och sedan med fing-rarr a.
Vattenångorna steg upp från Unos våta kläder. Vad som inte torkade vid brasan fick sedan torka på kroppen under sömnen.
— Har ni rett milan vid Klippmyren för natten? frågade Hinrik.
— Vi måste nog dit ett. tag. i sa Uno.
— Hon är bara skräp och elände, kommer ingen vart, tyckte Per Erik.
— Ockås-Pålle säge at det är' dom underjordiska, milan står direkt på vittersta’n påstår han. Det fräste till i stekpannan, när Uno släppte dit några tunna bitar ^amerikanskt fläsk.
— Ja Bllle han pratar. Vi skulle ha dikat från bottnen, för det är surdraget från myren ... Vi borde ha gått med slagrutan först.
— Det sa Pålle också, infogade Per Erik.
Hinrik reste sig och tände lyktan för 'att gå till Klippmy-ren.
— Sånt ser man utan slagruta, sa han i dörren. Hinrik var angelägen att komma ifrån det, att han hade samma mening i som Ockårs-Pålle. Han tålde inte gubben, som talade vitt och brett om att Hinrik var en dålig , kolare.
När Hinrik kom tillbaka gick han åter in till hästen, som gnäggade förtroendefullt mot sin husbonde.
— Vi får dra på för fullt på baksidan, skotta av hela foten och släppa in luft. Nu står hon precis som förr, tyckte fadern när han åter satte sig vid härden.
— Vi har haft tre fyllar, sa Per-Erik från översta hörnet av britsen.
— Hon äter upp sig den ka-naljen. Vi får ingen rivning till iul, så mycket är då säkert.
Pojkarna satt tysta. Då måste någon stanna över julen, någon av de två. De satt och skuggade varandra och sökte skäl för att komma ifrån ol>ehaget.
— Har djurläkarn varit hemma? frågade Uno för att få ett annat samtalsämne.
— Ja, det var kolik. Och nu har vi en krubba mindre, gudilov. Det var ett elände med den där kraken, sa fadern.
— Nu skulle vi haft försäkrat . . . Minst femhundra tyckte Per Erik.
— Hon var inte värd femti | . . . Men sån’t vet ju inte försäkringen. Uno var färdig med sista kolbullen, gick ut med pannan och kastade den heta bullen i snön för att kyla den och göra den mer fräsig.
Hinrik sa inte ett ord om försäkringen. Han hade alltid strävat efter att pojkarna skulle vara hederliga och på alla sätt rättskaffens. Svårt hade ■ han haft det. när han tog den | höga försäkringen. Det var en'
Han hade sedan blivit förskräckt för den höga premie-avgiften och hållit tyst för att undvika klander. Gärna skulle han ha velat anförtro Sina pojkar hela historien om banken och försäkringen och märrens död, det var så besvärande tungt och ängsligt att ensam oära på hemligheterna. Men han ville också bespara pojkarna allt detta. De kanske inte skulle förstå. Eller också skulle de kunna ta hans handling; som ett föredöme. Han hade ju , gjort avkal! pä sin hederlighet
vad han en känsla av ångest och !Passai Jl P l J 4” 54-1-«	*
—	— .	— .O<-MV VVH
förskräcktes över sin uselhet men tröstade sig oupphörligt med att det var kassörens stöld som tvingat honom till denna ohederlighet. Andra stunder kände han sig glad, nästan förlöst. Han hade visat, att även en fattig en kunde göra ett schackdrag. Och så hade han hämnats på nagon, men han vinste inte riktigt vem det hade drabbat.
(Forts, i nästa nummer.)
naturligtvis til! nella — i taket spunna misteln-det röda äro
det traditio-den sägen om-Det gröna och julens färger
framför andra — frånsett naturligtvis det gula och det bla i alla svenska hem — och det skadar ej med kransar eller gröna girlanger både i takkronor och vid dörrposter.
Och så måste man se till att
komma genom 'att med verklig kärlek och omsorg vårda sig om sitt hem för att piffa upp det till julhelgen. Och detta ।	a..v.,
gäller antingen man har en .hemmet lyser av vackia ka, lyxvåning eller en liten usel, vita fina, dar man
kåk eller ett enda rum,
I en man bor i en gammaldags I våning eller i något mera fun-! kisartat. Huvudsaken är att
V** U0CJ <*-*•	.......	—
anting- maten, och på andra håll jul-naldags granna, handvävda, om man
: Och har man dessa förut-
sättningar, så inser nian nog, att vid som hör till det centralaste av allt vid julfirandet är köket, — det är de husliga omsorgernas högborg, det är dit hela familjen bör samlas för att doppa i grytan på dop-paredagen och det är därifrån som alla julbordets läckerhetei ska utgå helgen igenom! Och det viktigaste av allt — och inte bara i köket utan i hela huset — att allt är skinande put-
har. Så putsar man sitt tenn, om man har något, plockar fram allt vackert silver, väl putsat, och gör med ett ord allt man kan, för att under den korta helgen f.å hemmet att strala med en glans, som ej är enbart vardagens!
Men för att allt detta skall bidraga på bästa sätt till julstämningen, är det nödvändigt att alla som kan, hjälpa till. Och framför allt barnen! Ty
julen är barnens högtid, julen skola de föra med
och av sig ett
ljust och vackert minne ut i livet — lika vackert som det, deras föräldrar fört med sig från sina barndomshem.
May.
God Jul och
O
Gott Nytt Ar!
tillönskas av
Rederiaktiebolaget Nordstjeman
Stockholm
Merry Christinas
Happy New Year!
c. Gardner Johnson Ltd., Aoents «« bvrrard sthect ’ l5cmo
Vancouver