oldun 2
THE SWEDISH PRESS
Torsdagen den 30 april 1953
KUNGÖRELSER
Föreningsmedlemmar, besök edra möten regelbundet!
Vasalogen Nornan No. 413 möter numera andra söndagen i varje månad kl. 7 e. m. i Svenska Hallen, 1320 E. Hastings St. Finans sekr. Helmer Oslund, 2623 Grant St., tel. HA 5325-Y; Protokollsekr. Mrs. Emma Lindmark, 2703 Eton Street Tel. HA. 7227; Sjukkommitté ordf. Algot Swanson, 1400 William St. Tel. HA. 2522-L. Mötesförhandlingar-
<a. * *
KULTURFÖRENINGEN
Ordf. Gunnar Svalan-der, FAirmont 5183-L, Sekr... Fru.. Olga de Bartha, 2896 W. 42nd Ave., KE. 3496-L; Kassör, Erik Trygg, GLen-Bibliotekarie,.. Edwin
Thompson; v. sekr. Maja Olson; F. ordf. Mattihew M. Lindfors; v. ordf. Torsten Oarlson
na loras pä
SVENSKA
burn.. 1127;..
Svenska Klubben
har middag och möte tredje onsdagen 1 varje månad kl. 7 e:m. a Hotel Georgia. President, Gunnar A. Abbors, 3222 Laurel Street, North Burnaby. Tel: H Astings 3244. Sekr. Matthew M. Lindfors, 427 Hamilton St. Tel: PAcific 2745 Kassör, A. .H Anderson, 2233 W. Keith Road, North Vancouver, Tel. North 2748-R-3.
Föreningen Svea
möter andra fredagen i varje nånad i Svenska Hallen, 1320 E. Hastings St. Kassör, Richard Edenholm, 1320 r-ast Hastings, HAst. 4090; Kor.-sekr. Algot Swanson, 1320 E. Hastings St. HAst. 2522-L.
* * *
Vasalogen Valhalla No. 612 New Westminster.
möter andra lördagen i månaden kl. 8 e. m. i Fraternal Centre, 620 Royal Ave. Sekr. Mrs. Einar Olson, 144 Roebuck Rd., R. R. 11, New Westm. Finanssekreterare: Mrs. O. Jacobson, 1515 Kennedy Road, R. R. 6 New Westminster, B. C.
Valhallas Systrar häller möte den fjärde lördagen i varje månad i medlemmarnas hem. Se under förenings-notissr f< r mötesplats och tid.
t * t
Runebergorden, Avd. 130 New Westminster.
möter första lördagen i varje månad kl. 8 e.m. i Fraternal Centre, 620 Royal Ave.. President Fred Wester-lund, 520 — 7th Street, New Westm. Finans Secretary, Lennart A. Nygren, 327 Simpson St.. New Westm. Tel. N. W. 5772-R Ohairman of Sick Committee, Mr. Gunnar Skog, 824 Burnaby St. Tel. N. W. 4157-M1
* » *
Runebergorden, Avd. 124 möter första och tredje fredagen 1 varje månad kl. 8 e. m. i Svenska Hallen, 1320 E Hastings St. Ordf. I sjukkom. är Mrs. Uno Rödas. 4378 Napier st., North Burnaby, Tel. GU. 3514-R. Fin. sekr. John Brann, 2769 Brantford Ave., South Burnaby, Tel. DE. 2049-T.
* * *
Belhnan Male Chorus Rehearsal every Thursday night at 7.30 p. m. at the Swedish Hall. New singers welcome! President, Axel Lindmark, 2703 Eton Street. Phone HA 7227; Secretary. Alec Soderling 5470 Clarendon St. Phone DE 3281-R. Treasurer, W. J. Cherry 4165 Rupert St. Phone, DE 2902-L.
Folkdanslaget Lekstugan
Ordf. Sven Seaholm 2255 Eton St. Tel. HAst. 8147-Y; Sekr. Elizabeth Johnson, 1320 East Hastings St. Dans-övningar hålles i Svenska Hallen, på tider som ordföranden meddelar.
• • •
Vasalogen Enighet No. 500 Aldergrove, B. C.
möter första lördagen i varje månad kl. 8 e. m. i Vasa Hall, Aldergrove. Sekreterare: Pelle Swenson, Telefon, 501., Aldergrove, B. C.
DINE FOR PLEASURE a t t h e \PALL MALL CAFE\ I 366 W. Hastings Street |
Svenska Tidningar Svensk-Engelska och Engelsk-Svenska ordböcker.
Prima Eskilstuna Rak-knivar Tidskrifter — Kur iko — Ole Oid m. m. till salu hos
E. FRYKBERG 205 Carrall St., Vancouver, B.C.
B. C. RADIO CABS MArin.
21-h our Merric*.	v *5 1 1
Skandinavisk Dans
VARJE LÖRDAG KVÄLL MED BÖRJAN KL 9.00. Musik av
MODERN
OLDTIMERS
SVENSKA HALLEN 1320 E. Hastangs Street
GYLTAS GROTTA
Av HERMAN BJURSTEN
(Forts, fr. föregående nummer.) |
Och bakom denne ende dyre försvarare syntes genom halv dunklet Alfhilds bleka och av smärta vanställda drag. Hon knäböjde, med den stackars lille Erik hårt tryckt mot sitt flämtande bröst och ögonen i dödsångest lyfte sig mot det djupblå himlavalvet, på vars mörka pell stjärnorna började tända sina lampor ...
Redan hade Karl med ett kraftigt hugg krossat huvudet på en av sina motståndare, redan höjde han sitt fruktansvärda vapen för att avfärda en annan, då hans fot plötsligt halkade i det blod, som sölat marken . ..
Han föll... och de tre övriga ryttarna kastade sig, lik hungriga vilddjur över sitt rov, som numera ej kunde försvara sig.
I detta ögonblick uppgav Alfhild ett genomträngande rop ...
Det var ett förfärande skri... ett skri, som skulle kunnat tränga in till hjärtat på en ti ger, som skulle kunnat locka stenarna till tårar ...
Ja, — ty en förtvivlad moders och makas djupa och oändliga smärta återskallade i detta skri...
Den unge mannens händer hade blivit bundna, och svärdet, som han så modigt begagnat, hade blivit taget från honom.
Munken närmade sig nu stridsplatsen.
— Bind denna kvinnas händer sade han med förfärande köld, och tag hennes barn och lämna det åt mig.
En ryttare nalkades Alfhild, för att verkställa befallningen.
— Mitt barn! ropade den olyckliga modern, vridande sina händer, han vill taga dig från mig, mitt barn, den omänsklige ... O min Gud, min Gud, fortfor hon, nästan yrande i det hon höljde gossens späda kinder med kyssar och tårar, han vill taga ifrån mig mitt barn...
— Men det skall dock aldrig ske, återtog hon efter en stunds tystnad, med exalterad stämma, nej, jag skall försvara mitt barn ... kom hit, om du vågar ;odjur...
, Emellertid hade Karl med våld blivit bortsläpad och kastad på en av ryttarnas hästar, Alfhild stod sålunda ensam kvar på vägen.
— Herren sade den ryttare, som fått befallning att rycka barnet ur den förtvivlade moderns armar, Herre, ni får själv taga gossen från den stackars kvinnan, jag gör det icke. Jag tycker synd om henne.
— Må göra då, sade munken kallt, hoppade av hästen, skyndade fram till Alfhild och slet lille Erik ur hennes armar ...
— Mot en kvinna och ett barn är han modig, den fege uslingen, mumlade ryttaren i skägget, ty hans bättre känslor upp reste sig mot denna omänskliga grymhet.
Munken återvände med den gråtande gossen till sin häst samt satte sig ånyo upp i sadeln.
Mera död än levande hade emellertid Alfhild låtit binda sina händer. Även hon kastades därefter upp på en häst, vars ryttare fasthöll henne framför sig på sadelknappen.
— Hör på, sade munken, vändande sig till sina hantlangare, jag nödgas nu lämna eder. Ni rider emellertid tillbaka till Nyköping och överlämna dessa båda personer i hertigens händer.
Finlands Vicekonsulat
NY LOKAL
890 West Pender Street (Hörnet Hornby & Pender)
Öppet 9 — 12; 1 — 5
Gus Flodberg — TAILOR —
Second Floor
407 W. Hastings St.
Phone: PAcific 4713
Clark's Barber Shop _ 120 Kingsway at Broadway _ “ALWAYS GOOD SERVICE”
John Clark — Alf Lindahl
Kommen ihåg, att ni för dem ansvara med edra huvuden. Marsch!
Ryttarskaran galopperade bort med de båda olyckliga fångarna, vilkas händer de bakbundit.
När ljudet av hästhovar inte mera hördes, log munken.
Därpå kastade han en blick på barnet han hade i sina armar och mumlade sakta:
— Din far är dömd till döden, stackars gosse. Nu är det du, som är ägare av hans gård ... därför måste även du försvinna.
Han vände långsamt om sin häst och galopperade bort åt motsatt håll. Då han hunnit byn, där han hämtat sina ryttare, steg han av och gick in i en bondkoja av tämligen snyggt utseende.
Efter en stund kom han tillbaka, men utan barnet, vilket han lämnat hos en ung bondhustru i kojan, som själv nyligen mist en späd dotter och som nu åtog sig att uppfostra Karls son som sin egen.
Då munken utkom hade han avlagt sin militäriska dräkt och var åter inhöljd i sin vida kapa.
Han steg till häst och red långsamt och tankfullt genom skogen samma väg, som ryttarna tagit.
$	* V
Fjorton dagar senare kunde pater Anselmo, gnuggande händerna av förnöjelse, säga till priorn och abbedissan i På-torps kloster: — Karl Gyllen-höök är dömd till liv, ära och gods förlustig, hans hustru är hertigens slavinna, deras barn är försvunnet.. . fru Ingrid har blott några dagar kvar att leva... Nu kunna vi börja med Katarina.
TJUGOFÖRSTA KAPITLET
Ett mord med religionen till vapen
Medan pater Anselmo på detta lysande sätt skötte affärerna, hade hans värde konfrater pater Andreas, fru Ingrids biktfader, ingalunda varit overksam
Vi införa läsaren en vacker eftermiddag i slutet av maj månad i denna olyckliga kvinnas bönrum, vilket vi i det föregående beskrivit.
På stengolvet framför Maria-bilden i detta dystra svartklädda rum återfinna vi Karls och Katarinas moder, numera ända till oigenkännlighet förändrad.
Sedan någon tid slets denna arma kvinna mellan det obotliga vansinne, som en till ytterlighet driven religiös asketism måste frambringa, — ständigt eggad, ständigt stegrad av den mörke, avskyvärde präst, under vars välde hon stod, — och en under några ljusare Ögonblick framträdande ånger-över det öde, hon berett sina olyckliga barn, —• en ånger, djup, förfärlig och dödande.
Hon liknade i allo en varelse, som oupphörligt svävar i ett nattsvart kaos, dit ingen ljusstråle förmår intränga och där oroliga, dunkla gestalter jaga förbi varandra i ett evigt kretslopp.
Fanatismen hade störtat henne i denna avgrund, i vilken in gen vänlig hand utsträcktes för att återföra den förvillade. Den moraliska kamp, som härjade hennes själ, hade även förtärt hennes fysiska styrka. Hon var numera blek och avmagrad som en hamn ... knappt skuggan av vad hon fordom varit.
Ingen kunde med mera infernalisk skicklighet använda detta vapen än pater Andreas, den olyckliga fru Ingrids biktfader. Sedan han lovat sitt biträde åt sina vänner på Påtorp i avseende på Åstorps läggande under klostret (ett företag, som inte fullständigt kunde utföras före fru Ingrids död, emedan även hon var sin sons arvtagarinna,) hade han begagnat sitt olycksdigra inflytande över denna kvinna på ett sätti som förde henne allt närmare och närmare dessa gradvis efter varandra följande stadier av förtvivlan, vansinne, död....
Vi sade att maj månad nalkades sitt slut. Man hade en av dessa ljumma, soliga dagar, som äro egna för denna, den skönaste av nordens månader.
Men i fru Ingrids bönrum på Åstorp inträngde ingen vänlig solstråle. Lampan i taket och
de vita vaxljusen på det svartklädda altaret spridde sitt dystra, mellankoliska sken över den arma, sönderslitna kvinnan, som, med den brännande pannan tryckt mot det kalla stengolvet, låg nedböjd framför Mariabil-den, som stod i nischen.
Vid första ögonkastet i detta gravkapell, åt vilket man givit benämningen bönrum,, upptäckte man vid ena väggen en föremål, varmed den dystra inredningen i rummet nyligen blivit tillökad.
Detta föremål var en likkista, Locket till denna likkista var avtaget och låg bredvid på golvet. Tvenne silverplåtar voro fästa, en vid vardera ändan, därvid. På den största läste man följande ord:
INGRID GYLLENHÖÖK
Född den 15 februari 1220
Död den	12 ..
På den andra var avbildat ett i flera delar sönderstyckat hjärta, och därunder fanns föl
jande inskrift:
Ett utav ånger sönderslitet hjärta,
Kan det väl hoppas på din nåd, o, Gud.
I själva kistan hade man lagt en halmkärve, och däröver låg utbrett ett grovt bårtäcke.
Fru Ingrid begagnade nämligen sedan flera veckor tillbaka detta ohyggliga läger i stället för säng, ett nytt påfund av pater Andreas, vilken låtit henne förstå, att en “sann kristen” alltid borde hava för ögonen sådana föremåk som påminde om en stundande hädanfärd.
Bredvid kistan låg på golvet ett gissel, flätat av läderremmar, vilka överallt voro fläckade av blod.
Den olyckliga kvinnan själv, ägarinnan till detta sällsamma och rysliga rum, hade på den korta tid, som förflutit sedan vi sist sågo henne, undergått en alldeles otrolig förändring. Hennes ansikte, alltid lika blekt, var nu avmagrat och infallet, ögonen, ur vilka vansinnets lågor lyste, stodo ut ur sina hålor, lik tvenne glödande eldkol... det förut korpsvarta håret hade blivit alldeles vitt... de glesa hårstripor nämligeni, som återstodo ... djupa fåror hade blivit plöjda på hennes panna, och hennes läppar hade utbytt sin matta rodnad mot en blekgrå färg...
Hela hennes varelse hade
sjunkit ihop till en förfärande litenhet. Man kunde tydligt se att giftet hotade spränga sönder sitt käril...
Hennes magra armar, på vilka de stora tjocka arterierna tydligen syntes, voro nakna ända upp till axlarna och bildade genom sin vithet, vilken hade mycken likhet med gravens, en så mycket starkare kontrast mot den svarta klänning, eller, rättare sagt, kåpa, som höljde hennes lemmar.
Fru Ingrid “lucida intervalla’’ voro få och korta. Dessa mellan-skov voro dessutom för henne långt mera förfärliga än de värsta paroxysmerna av själva den själssjukdom, varmed hon var behäftad.
De voro förfärligare, emedan därunder en stråle av förnuft upplyste den mörka natt, vari hon vandradei, och visade henne den avgrund, i vilken hon sjönk allt djupare och djupare.
De voro förfärliga dessa stunder — emedan hon därunder intogs av den gruvligaste
ångest, oro och ovisshet angående själva de handlingar, vilka hon under den religiösa extasen brukade anse som nödvändiga för vinnandet av förlåtelse och undvikande eller mildrande i, skärseldens väntande kval.. Det var då, som tanken på Katarinas öde, denna dotters, vilken
hon bidragit att göra så gränslöst olycklig, understundom trängde sig in i hennes själ, och hon frågade sig själv med förfäran :
—Har jag gjort rätt? ... Har jag handlat i överensstämmelse med min plikt som maka och moder, eller har jag onödigt och dåraktigt krossat min dotters hjärta?...
Den ångest som vid dessa tillfällen sammanpressade hennes bröst, låter ej beskriva sig.
Men — som vi redan sagt — dessa avbrott voro få och korta. Snart föll hon ånyo under inflytelsen av det vansinniga svärmeri, vars frö pater Andreas så skickligt utsått och vårdat inom henne, — och under en paroxysm av den återvändande förvirringen kunde hon själv besvara sin fråga så här:
(Forts, i nästa nummer.)
BEHÖVER NI O TRYCKSAKER.
SVENSKA PRESSENS TRYCKERI
Ett manhaftigt
fruntimmer
Av KALLE I DALEN
Nu för tiden har benämningen manhaftiga fruntimmer förlorat sin betydelse. Det är alls ingenting märkvärdigt med detta i en tid, då unga män klär sig i korsett och ondulerar håret och kvinnorna gå klädda i herrkläder och sköter yrken, som av ålder varit mannens privilegium. Hon klarar utmärkt de f. d. manliga sysslorna alldeles charmant i många fall och tränger sig med kraft fram i konkurrensen om yrkena. Till och med som polis eller präst duger kvinnan numera. Samt idrottar och skuttar om kring och slänger diskus och stöter kula och blir senig och benig och seg som en smålandstorpa-re. Men den kvinnan, som vår Herre gav åt oss en gång till hjälp och stöd — och kanske också i inte ringa mån till ljuvt behag! - henne är det inte mycket kvar av. Ett fruntimmer som flåsar omkring på en idrottsplan eller kommer skenande ut i terrängen på träning, kan man väl knappast finna något så där omedelbart tjusande evasbehag hos.
Nåja, det är kanske endast i städerna än så länge, som kvinnan är så där avancerad, och därför ger man ännu ute på landsbygden akt på, om där finns något verkligt manhaftigt fruntimmer, som skiljer sig från sitt svaga och täcka kön.
En dylik är då i varje fall
Adolf i Fryseryd begåvad med. Redan på den tiden, Adolf friade till sin Hilda, ådagalade hon ett kraftprov, som egentligen borde ha gjort fästmannen be-
tänksam, men i stället gjorde Arholmavalsen........... det honom trygg, ty si Adolf i Gökvalsen..............
Fryserud är en mes.
, Spiskroksvalsen
Det var på dansbanan i hem-■ Svarta rosor (Sibelius) ..
Edward Perssons 5 bästa .
trakten en kväll, som Adolf blev överfallen av ett par drängar och i rädslan för stryk tog han till att lipa och be om nåd. Men då blev skön Hilda förbittrad och skämdes över sin ut-korades ynklighet samt grep en bastant stör och föll över bråkmakarna. Och detta gjorde hon så pass kraftigt, att de båda drängarna fick anträda en neslig flykt hals över huvud, varpå hon tog sin Adolf under armen och tågade hem. Ty Hilda
New Westminster
Com» to tho
FRASER CAFE
738 Columbia Street
New Westminster
Must Good Food’
MOLAN A COTTLE, Prop.
Phenai 1553 N. W.
S. BOWELL & SONS "DISTENCTIVE FUNEBAL 8EBVTCE”
Pacific Highway	66 Sixth Street
CLOVERDALE, B. C. NEW WESTMINSTER, B. C.
Telephone 193	Telephone 2656
De välklädda männen köper från
Globe Outfitting Company — HERRKLÄDER —
Där Eder Kredit Är God
MAIN at BROADWAY — Emerald 1838
var en stor och stark kvinna medan Adolf var en liten putte-fnasker, så något vidare maka par var det inte som inträdde inför prästen en dag i Fryseryds gamla kyrka och knöt hymens band.
Och allt sedan den dagen upp-hörde Adolf att ha en egen vilja, vilket år från år påverkade honom så att han till sist helt och hållet vägrade tro på sig själv och vart slutligen endast Hildas Adolf och ingenting annat. Men naturligtvis skedde denna förnedring gradvis och inte utan många sammandrabbningar och kraftprov, därvid Adolf alltid drog det kortaste strået.
Det var hustrun som styrde och ställde på gården, det var ävenledes hon som avgjorde alla affärer, och stackars Adolfs byxor hängde endast på för syns skull. Var de på ett kalas och det vankades starkt, fick alltid Adolf smyga sig till sitt i doldom, om han skulle få något. När de andra karlarna stod framme vid bordet, kalasglada och manhaftiga för att fatta sina glas, kunde värden ropa:
— Adolf i Fryseryd, du nöt-tar ju också. Kom fram och tag dej en sällskapare du ock.
Men då var det alltid Hilda som passade på och tog föror-(Forts. på sidan 5.)
SHEET MUSIC
Hammarforsens brus . . . 750
Hälsa dem därhemma . . . .800
Kväsärvalsen ........600
750
750
400
600 $1.
16 Swedish Folk Songs . . . 500
The SWEDISH PRESS
427 Hamilton Street,
Vancouver, B. C.
Toric Optical Co.
EYE EXAMINATIONS
COMPLETE
OPTICAL
SERVICE
118 West Hastings Street — PAcific 8829 —
Marte’« Fine Leather
Hand Bags — Luggage — Leather Jackets Bellned and Bepalred.
Complete Stock:
Baggage — Hand bags — BlUfolds Specialists in Finest Leather.
870 HOWE ST. — MAr. 0838