Torsdagen den 12 februari IMI En fältllvgare måste sköta sig noga, får bl. a. inte äta vad som helst. Ost och grönsakssoppa går dock bra. THE 9WED1SH PRESS SJÖMANNEN BERÄTTAR.. (Forts, från sidan 1) BEFÄLHAVARE PÄ“ KUNGSHOLM” UTSEDD PILOT I REAPLAN ... (Forts, från sidan 1) sej. Riskerna? det beror, och har att göra, bara jag som “Det är på mej jag vet vad jag Och det är vet att jag helt! Han står under flygningen i radiokontakt med sin närmaste lärare, divisionschefen, kan rapportera för honom hur han känner sej, vad mätarna visar (det är ett vimmel av mätare i förarhytten, som han genom gnuggning lärt sig avläsa utan att för ett ögonblick släppa jobbet, mina chefer skulle släppa upp mej, om dom litade på mej.” inte kan inte inte Men det händer ju olyckor? “Ja, men inte för mej.” Bill är inte styv i korken, när han svarar så. Han är lite reserverad kanske, svarar kort, lugnt och säkert. Jag tror inte, att För att möjligen kunna på träffa någon av de saknade be-slöto vi stanna kvar på platsen, tills det ljusnade på morgonen. Plötsligt sågo vi en skugga pa vattnet. Den kom närmare och det dröjde inte länge förrän vi kunde urskilja vår baneman, som styrde mot oss. Med tanke på de många historier vi hört om hur tyskarna sköto på folk i livbåtar, uppmanade jag alla att vara absolut tysta. Därigenom skulle vi kanske kunna undgå upptäckt. Men nej då Efter det ubåten kommit upp längs sidan av livbåten, kom på bruten engelska den obligatoriska frågan: — Vilket skepp var det vi torpederade ? Som det var en stor ubåt med två kanoner — den aktre bemannad och riktad mot oss — tänkte jag att allt motstånd med min lilla 6,5 m/m revolvei var lönlöst, varför jag hövligt svarade: — Motorskeipp Lima från Stockholm, men frågan kommer 30 minuter för sent. — Varthän voro ni destinerade? —United Kingdom. — Varför arbetar ni för England? — Det är vår egen business! Jag vågade svara på detta sätt, emedan jag lagt märke till att männen lämnat kanonen, så KAPTEN ERICSON KAPTEN NORDLANDER •n<. Ing ••VLOXFN’. For Rh