Torsdagen den 15 januari 1953 Sidan 2 THE SWEDISH PRESS KUNGÖRELSER Föreningsmedlemmar, besök edra möten regelbundet! Vasalogen Nornan No. 413 möter numera andra söndagen i varje månad kl. 7 e. m. i Svenska Hallen, 1320 E. Hastings St. Finans sekr. Helmer Oslund, 2623 Grant St., tel. HA 5325-Y; Protokollsekr. Mrs. Emma Lindmark, 2703 Eton Street Tel. HA. 7227; Sjukkommitté ordf. Agnes Seaberg, 820 Woodland Drive, Tel. HA. 5644-L; Mötesförhandllngar-na föras pä svenska. SVENSKA KULTURFÖRENINGEN Bibliotek, studiecirkel i engelska. Fö-reläsningsverksamhet. Ordf. Gunnar Svalandcr, FAJrmont 5183-L; sekr. Olga de Bartha, KErrtsdale 3496-L; f: ordf. Matthew M. Lindfors, PAcific 2745; v. ordf. Nils Forssell; fin. sekr. Ake Viksten; v. sekr Maja Olson; bibliotekarie Edna Thompson. Svenska Klubben har middag och möte tredje onsda-gen 1 varje månad kl. 7 e: m. a Hotel Georgia. President, Gunnar A. Abbors, 3222 Laurel Street, North Burnaby. Tel: H Astings 3244. Sekr. Matthew M. Lindfors, 427 Hamilton St. Tel: PAcific 2745. Kassör, A. J. ber§, 4750 Douglas Rd., North by. Tel: DExter 0944-L. Ceder-Burna- Föreningen Svea möter andra fredagen i varje nAnad i Svenska Hallen, 1320 E. Hastings St. Kassör, Richard Edenholm, 1320 East Hastings, HAst. 4090; Kor.-aekr. Algot Swanson, 1320 E. Hastings St HAst 2522-L. GYLT AS GROTTA Av HERMAN BJURSTEN (Forts, fr. föregående nummer j Småningom blevo klipporna brantare och brantare — vägen hem och edra vänner, så får ni ej vila för länge, att vi ej måtte bliva överraskade ovädret, innan vi hinna ned slättlandet.” "Du har rätt", sade hopträngdes till en smal gångstig, som ömsom gick vid brädden av *VVini?ltn^ der, "låt oss skynda, ömsom helt och hållet avbröts. ’ J av en remna .i klippan, vilken man antingen måste med ett djärvt språng förpassa sig över, eller och, ifall hon var allt för vid, passera på en sviktande och osäker spång, som blivit Vasalogen Valhalla No. 612 New Westminster. möter andra lördagen i månaden kl. 8 e. m. i Fraternal Centre, 620 Royal Ave. Sekr. Mrs, Einar Olson, 144 Roebuck Rd., R. R. 11, New Westm. Finanssekreterare: Mrs. O. Jacobson, 1515 Kennedy Road, R. R. 8 New Westminster, B. C. Valhallas Systcar häller möte den fjärde lördagen i varje månad i medlemmarnas hem. Se under förenlngs-notiser ti r mötesplats och tid. av till Pe- Han steg upp och kastade sig ,Då Olof, som förde riddarens häst vid tygeln, hunnit ungetar mitt på spången, såg Peder honom plötsligt stanna. ‘‘Vad går åt dig?” ropade han männen häftigt. ‘‘Varför stannar du? Skynda dig, därest livet är dig kärt.” “Det icke... är omöjligt.. . jag kan ’, mumlade Olof med skälvande läppar. “Vad! Kan du icke gå?” “Nej!” ‘,Och varför icke?” “Ty jag har fått svindel ... o, min Gud ... jag är förlorad!” I samma ögonblick riddaren på hästen, vilken fördes vid ty- skyndade fram för att bistå sin Kch. av vägviooic.i, och fort- olyckskamrat, släppte den stac-satte på detta sätt den mödo- kars Olof ledstången, vid vilken han stött sig, och, dragande geln av vägvisaren ditlagd av bergsborna. På detta sätt hade den unge riddaren i flera timmar kastats mellan svindlande avgrunder och snöhöljda alper. Ovan vid dessa utomordentliga ansträngningar, svepte han sin kappa tätare omkring sig och satte sig utmattad ned på ett lösbrutet klippstycke för att genom en stunds vila återställa sina uttömda krafter. Då hans vägvisare såg detta, stannade även han och Tade sig ett stycke från den unge riddaren. Peders vägvisare var en yngling av omkring 20 års ålder, frisk, grovlemmad och stark, men därjämte vig som en panter. Från barndomen övad att klättra i bergen, tycktes han också anse som en barnlek de anträngningar, vilka helt och samma färden. Snart nödgades han dock sti- j ga av och vandra till fots, ty de på varandra hopade klippmassorna blevo med varje steg allt brantare, otillgängligare och svårare att passera. Sålunda var en god del av dagen förfluten och ännu återstod en betydlig sträcka, innan man uppnått den punkt, där vägen började sänka sig mot den andra sidan belägna låglandet. Vid en blick mot himlen upp- täckte Peder att ett moln tande närmade sig med en färande hastighet. Även på förarens rädda ho-för- och hållet utmattat Peder. “Är ni trött, herre?” frågade Runebergorden, Avd. 130 New Westminster. möter första lördagen i varje månad kl. 8 e m. i Fraternal Centre, 620 Royal Ave. Finans sekr. Mrs. M. G Skog, 824 Burnaby St. Tel. 4157-M-l; Ordförande i Sjukkommittén: Mrs. Lennart A. Nygren, 327 Simpson St. Telefon: 5772-R. New Westminster. vägvisaren efter en köper fran Glob» Outfitting Gompany ** — HER«ÄtDER - Där Eder Kredit Xr God MAllT at BRO/^WAY Kmerald 1838 Runebe^gorden, Avd. 124 möter första och tredje fredagen 1 varje månad kl. 8 e. m. i Svenska Hällen, 1320 E Hastings St. Ordf. 1 sjukkom. är Mrs. Uno Rodas, 5068 Hoy St.. Tel. DE 3634-L. Fin. sekr. John Brann, 2769 Brantford Ave„ S. Burnaby, Phone DExter 2049-T; Protokollsekreterare, Mrs. W. Nyquist 3253 Hardwick St, North Burnaby, B. C. The Sunset Circle (Auxiliary of the S.R.H.A.) convenes first Thursday of aach montn, at 2 p. m. President Mrs. K. Backlund, 2516 Parker SL, HAstiags 7688-R; Sec., Mrs. Margaret Hanaah, 3810 E. Pender St., GLen. 1308-R. Bellman Male Chorus Rehearsal every Thursday night at 7.30 p. m. at the Swedish Hall. New singers welcome! Pres., John Eastman, 3467 East 26th Ave.. Phone: DExter 2373-L. Secretary, Algot Swanson, 1400 William St. Phone: HAstings 2522-L. Treasurer, Jim W. Cherry, 4165 Rupert St. Phone: DE. 2902-L. Folkdanslaget Lekstugan Ordf. Algot Swanson, 1400 William St. Tel. HAst. 2522-L; Sekr. Elizabeth Johnson. Dansövningar h&llas 1 Svenska Hallen, 1320 E. Hastings St., på tider som ordföranden meddelar. Vasalogen Enighet No. 500 Aldergrove, B. C. möter första lördagen i varje månad kl. 8 e. m. i Vasa Hall, Aldergrove. Sekreterare: Pelle Swenson, Telefon, 501., Aldergrove, B. C. Svenska Tidningar Svensk-Engelska och Engelsk-Svenska ordböcker. Prima Eskilstuna Rak-knivar Tidskrifter — Kuriko — Ole Oid m. m. till salu hos E. FRYKBERG 205 Carrall St., Vancouver. B.C. Mt. Pleasant Hardware 3250 Main St. — FAir. 2125 Everything In Hardware and Marshall-Wells PalnU, T. E. JEVNE, Prop. Gus Flodberg — TAILOR — Second Floor 407 W. Hastings St. Phone: PAcific 4713 B. C. KADIO CAM km. ai» IM HmUm» Q911 14-h««r Service. * * riddarens häst med sig i fallet, störtade han huvudstupa ned i den svindlande svarta avgrunden, som öppnade sig vid hans fötter. Ett genomträngande skri — ett skri, som kom håren på hans huvud att resa sig av förskräc* kelse, nådde riddarens öra. Sedan hörde han en tung kropps fall mot klipporna .. . därpå blev allt tyst utom stormen, som tjöt i de nakna berksklyftorna .. Där stod nu Peder alldeles ensam i det nattliga mörkret, som Svenska Slalom och Terräng-skidor AV BÄSTA KVALITÉ 1 RIK SORTERING BARNSKIDOR — 2’/2; 3; 3’/2 fot komplett med stavar och bindningar. SVENSKA CYKLAR — Delar och tillbehör. Sportsmen's Supplies Ltd. TRYGG & OLOFSSON 4150 E. Hastings St. — GLenbum 1127 Och du, min brud ... min dyra ... älskade Katarina ... farväl, farväl...” Riddarens huvud sjönk tungt ned mot bröstet ... En ljuv förrädisk dvala spred sig genom Dalahistorier. Det var i den gamla goda tiden, då skjutvapen inte var så allmänrta. Tvä Rättvikskarlar gick ut på älgjakt försedda med ett lasso.. När de strövat om- hans andedräkt kring i skogen en stund fick .. ända till midjan' de syn på en stor algoxe i ett nedsjönk han i den runt om- busksnår. De smyger sig sa ■ a • m ai m » rs xv s-wi Ä 111 rw 4 rwv r» U O Q I Q F I tl Q _ hans leder hämmades småningom allt mer och mer kring sammanhopade snödrivan, utbredde sig Snön yrde omkring । i honom och igensopade varje osäkra blickar märkte han att' spår efter vägen — de kalla, faran ej måtte vara långt av-1 dödsbringande vindarna genom-. [trängde med sin kyla hans kap- ~Emellertid ville Peder ej låta pa och livrock, fastän den senare sin följeslagare märka den' var fodrad med pälsverk, och lägsen. sin följeslagare märka den nära som möjligt och kastar las- Och stormen ven i de suckande grenarna, som växte i remnorna mellan de eljest nakna bergen... son som hamnar kring älgens horn. Älgen störtar iväg så mossa, sten och kvistar ryker om den. Till slut måste den ene karlen släppa taget, varvid han ropar till den andre: — Slingra dej kring en tall! Den andre ropar tillbaka: — Slingra ja, när inte klacken når backen på långa stycken. TOLFTE KAPITLET Syster Perpetua. För att ej allt för länge | förstelnade hans lemmar, vilka 1 han fåfängt genom en ständig rörelse sökte bibehålla varma. Emellertid förlorade han än-1 nu icke mod och besinning. Tre-'stunds frukta; eller vad tror du?” j vande framför sig med händer-StUn | “Hei’r riddare”, svarade Olof,™ <^h stu.ndo™ krypandenl* helt darrande, “jag fruktar...” Ha {yra- gapade han sig annu J --- ett stycke fram på den alltjamt uppåt gående vägen. På delta sätt lyckades han fruktan, varav han var intagen. Han sade därför med tämligen otvungen ton: “ Nå, min käre Olof, något loväder tycks vi icke behöva tystnad. “Förbannat alldeles... och du?” “Åh, jag bärgar mig nog . .. jag är van vid vägen.” Det ser verkligen ut som om de själva voro utav sten, dessa bergsbor”, mumlade Peder för sig själv, smått förargad över att se sig av en bondgosse överträffad i styrka och uthållighet. “Vad heter du, min gosse?” fortfor han högt. “Olof”, svarade den tillfrågade. “Nåväl, min käre Olof”, fortfor riddaren, “kan du säga mig Han tvekade att fullfölja. “Säg ut”„ sade Peder; “vad är det du fruktar?” “Att vi äro förlorade?” Riddaren bleknade. Han återtog dock i en tämligen säker ton: “Och varför 'skulle vi vara förlorade ?” “Märker ni ej, ädle herre, att länge bibehålla liv och värme i sina lemmar genom dessa häftiga ansträngningar. Stundom ville väl hans öga sluta sig till, hans armar nedföllo vanmäkti- sys- seisätta oss med ett och samma föremål, lämna vi riddaren åt sitit öde tills vidare och vilja i stället återvända till Påtorp, för att följa utvecklingen av vår hjältinnas öde. Vi veta att Katarinas stolta och djärva själ endast kunnat besegras genom’tillhjälp av en vidskepelse, som då för tiden, tyvärr, var allt för djupt rotad i tidslynnet, för att ens hos någon kunna lämna rum åt ett mognare eftersinnande. Hon hade således låtit släpa i ga. och en ljuv dvala bemäktiga-i de sig hela hans varelse, men det redan börjar bliva skumt ?” Jeder‘ S°^ j kloster föratt uppfylb ett dvala var dodens sakra foregän-1 )öfte av sin avlidne far, i den _ __r»4-4- • - . . . ■ /• “Det är icke möjligt... da-,- 77 lita gen kan inte vara så långt fram-1® JJ viia . hur många timmars väg vi hava kvar innan vi komma ner av I dessa fördömda berg, som taga livet av mig. „Ännu hava vi ej uppnåt högsta punkten, herre. Nedstigandet är dock ganska lätt, ty de fromma fäderna i Munkbro kloster, som ligger strax nedanför fjällen på norska sidan, ha låtit anlägga en bred, bekväm väg vilken man till och med skulle kunna befara med hästar och vagn. Hinna vi bara väl upp till översta höjden kan vi därifrån på ett par timmar därifrån nedkomma i dalen. Emellertid få vi ej dröja allt för länge här, herr. riddare ... det kunde stå oss dyrt om vi blev överraskade av natten.” “Nå, även om så skulle hända, så finge vi väl svepa in oss i våra kappor och avbida dagens ankomst. Däruti måtte väl ej vara någon fara.” “Visserligen icke, men ni tycks dock vara okunnig om den farligaste fiende som hotar en bergvandrare, särskilt under höst och vinternätterna.” skriden”, sade Peder, som likväl med oro gjorde samma anmärkning som Olof. sin böjelse för sömn och vila fasta tro att han av henne for- tä*a Överhanden.* Genom otroliga mödor och drade detta offer. (Forts, i nästa nummer.) “Det är den icke heller, ädle »XS herre”, svarade denne, och del sa a PI