FOLKDANSLAG 1 CRANBROOK
SVENSK TURISM ETT STYVBARN
Nya reaktionsdrivna jakt-
Expertis och kapital men få utvandrare från Sverige till Canada
I mycket är svensk turism ett styvbarn — misskänt, missförstått och ringaktat, ett barn som fått hanka sig fram på mager kost och i urväxta kläder.
Detta är ju nog paradoxalt. Svenskarna har ju sedan gammalt namn om sig att vara svaga för allt utländskt, och de turistar och studiereser i utlandet flitigare än de flesta folk.
Men när det gäller att göra det litet trevligare och bekvämare för utlandsturister i Sverige, då är svensken förbluffande valhänt, sur och mycket litet “tourist-minded”. Och föga “businessminded”.
Till trots för att de flesta och penningstarkaste utomnordiska turister kommer från USA. särskilt då Svensk-Amerika, letar vi mest förgäves efter svenska hotell-, pensionats-, resebyrå-och kommunikationsannonser i den svenskamerikanska pressen.
Vad kan förklaringen vara? En skribent i Morgontidningen underströk nyligen att det är ganska märkvärdigt att Sverige fnte är en “tourist-minded nation”. Han trodde att det berodde på att svensken inte har något sinne för service, varken gent emot utländska turister eller andra. “Vi krusar inte och bockar för en slant”, sade han. Det undgick honom att den stora massan av utlandsturister, åtminstone från USA och den anglosaxiska världen, helst ber att få slippa svenskt krus och fjäsk (som de infe ens har motsvarande ord för i sitt språk). Det enda de begär är att få ett enkelt, rejält och glatt bemötande. rättfram service utan onödiga krusiduller, en bra bädd och mat och dryck utan onödiga restriktioner.
I en synnerligen läsvärd artikel i tidskriften Industria (införd i sammandrag på annat ställe) synar Sture Mattsson den svenska turismen i sömmarna. Det är, säger han, “en lönande industri som restriktioner strypt”. Det är utan tvivel sant, men även andra ting stryper den. Gamla fördomar och hämningar. Den värsta torde vara Karlfeldts gamla, föråldrade tes: “Sverige är intet turistland i vanlig mening och kan aldrig bli det.. Dess natur är inte skapad att slå an på främlingar, som begära undret. Nej, Sverige är inget paradland och gudskelov för det.” De orden, säger skribenten, “kunde ha
plan till svenska flyget
Stockholm den 9 sept. (ASNE) Reaktionsdrivna nattjaktplan av typen de Havilland Venom är det senaste tillskottet i det svenska flygvapnets utbyggnad och modernisering. Planen börjar levereras från England redan under hösten. “Venom” får den svenska beteckningen J 33 och skall ersätta det nuvarande nattjaktplanet J 30 Mosquito.
Själva flygplanen byggs i England sedan motorerna och en del annan utrustning tillver-
kas för
i Sverige och skeppas över inmontering. “Venom” är
på 20,000 hästkrafter. “Dover”-motorn har en axialkompres-sor som ger ännu högre effekt och mindre diameter än t. ex. reamotofn med centrifugalkom-pressor i det nya svenskbyggda jaktplanet J 29. “Flygande tunnan”.
Svenska Aeroplan Aktiebolagets Saab-210 "Draken” har redan lyckats göra ett hundratal lyckade provflygningar sedan den i vintras presenterades som världens kanske mest avancerade deltavinge efter 18 månaders forcerad konstruktion. “Draken” är en försökstyp för
Den svenska delta vingen, Saab-210 “Flygande draken”, i luften med sin pilot Bengt Olow. På bortre vingen syns små ull-
trådar, som filmas automatiskt under flygningen för att lägga luftströmmarna
en förbättring av de Havilland att samla data, speciellt
Vampire — i Sverige J 28 — som har moderniserats ifråga om utformningen av vingarna och försetts med en kraftigare motor, de Havilland Ghost. Planet förses vidare med radarutrustning för nattjakt och annan modern teleteknisk utrustning för navigering m. m. Planet är tvåsitsigt, med plats för flygförare och radarobservatör, och har tryckkabin. Det är beväpnat med bl. a. fyra 20-millime-ters automatkanoner. “Venom” gör cirka 1,000 kilometer i timman, och har en stigförmåga på 50 meter i sekunden och en topphöjd av cirka 15,000 meter.
Rekordmotor gör kommande
kart-
de hastigheter, för en
röran-plane-
rad större svensk deltavinge. “Draken skiljer sig från de typer som visats i England och USA i att vingen i flygriktningen är avsevärd längre än spännvidden samt att planet har en “knäckt” deltaform, som om det vore sammansatt av två trianglar.
Vanligen råder canadensiskt I exportöverskott-pä Sverige, men förra året nåddes balans i handelsutbytet vid cirka 12 miljoner dollar genom en svensk smörexport för inte mindre än 3 miljoner. Canada önskar öka sin import frän Sverige av bl. a. glas, textilier och maskiner. Man hoppas också få över flera svenska experter och tekniker för att utnyttja de väldiga naturtillgångarna. Något större tillskott till Canadas cirka 100,-000 svenskar och svenskättlingar väntas däremot inte via immigration, utvandrarna från Sverige äro till övervägande delen baltflyktingar. På senare år har Canada sänt över ett flertal officiella och privata delegationer för tekniska studier inom skogsbruket m. m. Exporten av svenskt kapital till Canada hämmas för närvarande av diverse svårigheter, men flera av de svenska storindustrierna söker etablera sig på den canadensis-ka marknaden. I början av året inleddes tillverkningen vid Sandvikens . jernverks fabrik för bergborrar i Montreal, där också L. M. Ericsson nyligen öppnat ett kontor.
Förbindelserna har ytterligare stimulerats genom sommarens stora handelmässa i Toron-to, som svenska regeringen anslog 50,000 kronor till, och den nya svenska handelsrepresen-
tationen i Ottawa. Till de större svensk-canadensiska projekten hör exploateringen av de ofantliga oljefyndigheterna vid Atha-basca i provinsen Alberta. Svenska skifferoljeaktiebolaget har liyrt sig in för 25,000 dollar i företaget och prov har inletts med dr Fredrik Ljungströms uppmärksammade utvinnings-i metod med elektrisk upphettning av de oljeförande lagren, som tillämpas i de statliga svenska anläggningarna i Kvarntorp i Närke. Den svenskCana-densiske bergsingenjören Hans Lundbergs metod för flyglet-ning efter mineral och olja utnyttjas i stor skala i Sverige.
Nordiska utrikesministrarna möts pa Island
Det är uppmuntrande att kunna notera hur vackra skandinaviska traditioner ännu hallas vid liv pa skilda platser i Canada, främst genom svenska och andra skandinaviska föreningars verksamhet. Cranbrook i östra British Columbia är en trakt och ett samhälle med skandinaviska anor och än i dag utföres där ett storslaget arbete av Skandinaviska Brödraförbundet och dess kvinnoavdelning, de Skandinaviska Systrarna. Då och dä far Svenska Pressen mottaga nagon rapport från East Kootenay medförande det glada budskapet att ännu lever den skandinaviska föreningen och manifesterar sig pa värdigt sätt i samhället.
Eller vad sägs om ovanstående förtjusande bild av unga folkdansare, vilken tillsänts oss av Mrs. J. Anderson i Cranbrook. Kortet är taget av W. A. Burton vid tidningen Cranbrook Cour-ier och togs vid en dansuppvisning i Creston.
’ Från vänster räknat är barnens namn: Diane Benson, Joe Robinson, Katrine Hokerud,, Gary Billmark, Carol Larsen, Vern Erikson, Karin Erikson, Gary Beyerstein.
yttrats av en turistman i dag — de stämmer ganska väl med andan i den nyligen slutförda turistutredningen”.
Är detta fallet, tycks den svenska turistnäringen framför allt behöva kraftiga kvastar och nya glasögon. Få länder i världen har mer att bjuda turisten på än Sverige, få områden kan i fråga om omväxlande natur, historiska och andra minnesmärken, kommunikationer, kulturell standard etc. mäta sig med Norden. Den karl-fedtska inställningen är i dag ohjälpligt förlegad. Våra dagars turister, som i allt större utsträckning kommer från de bredare lagren, är inte på jakt efter något turistiskt “paradland”. De vill se och uppleva nya saker, vill se annan natur, andra människor och andra förhållanden än dem som de äro vana vid. Som Lars Madsén sade efter sin årslånga Nils Holgersson-färd genom Sverige är allt som karaktär vackert — från det vårligt ljusa Skåne till kåtorna i höstgul inramning vid Treriks-röset i Lappland.
En svensk turistman måste vara starrblind om han inte ser vilka skönhetsvärden som t. ex. Stockholmsnejden med Mälaren å ena sidan och skärgården å den andra har att bjuda turisten. Gotland med Visby, Göteborg och västkusten, Värmland, Dalarna, Jämtland och Lappland m. m.
I turistutredningen sätts turistnäringen först på sjunde plats ifråga om inkomster bland Sveriges exportindustrier. Det år en synnerligen haltande och ologisk jämförelse. Långt rättvisare vore det att jämföra vin-
svenskt plan snabbare ljudet!
Ett reaplan ljudets
revolutionerande för hastigheter uppges i utländsk
äin
nytt över fack-
press vara under konstruktion i Sverige och beräknas vara klart för serieprodktion inom några år. Planet skulle förses med den svenskbyggda motorn “Dover”, en av -världens starkaste, som tillkommit i samarbete mellan Svenska Turbinfa-briks AB Ljungström (STAL) i Finspång och Svenska Flygmotor AB i Trollhättan. “Dover” har provflugits i ett ombyggt bombplan under ett år. Den uppges ha 400 kilos dragkraft, motsvarande en effekt
Stockholm den 8 sept. (ASNE)
Ett av de sedvanliga skandinaviska utrikesministermötena hölls i Reykjavik, Islands huvudstad, den 3 och 4 september. Inför den förestående sessionen i New York med FN:s generalförsamling enades man om att stödja Danmarks kandidatur till säkerhetsrådet efter den plats som Nederländerna lämnar. Utrikesministrarna uttalade också förhoppningen att alla länder som sökt om medlemskap i FN och är kvalificerade enligt stadgan skall kunna vinna inträde i För- Nationerna. Skilda förslag dryftades om effek-
tivare arbetsformer för generalförsamlingen, ett område där de nordiska staterna tidigare framlagt uppmärksammade reformplaner. Enighet rådde också om att de nordiska länderna energiskt borde bidra till biståndet åt underutvecklade länder, både genom bidrag till FN-verksamheten och gfnom nationella ooh gemensamma nordiska insatser på bred grund. Starkt intreesse för sådant bistånd har visats i skilda samhällskretsar.
Det Nordiska rådet, som skall bestå av parlamentariker och regeringsföreträdare från de skandinaviska länderna, föreslogs böra hålla sitt första sammanträde i Köpenhamn i början av 1953.
sterna som de olika näringsgrenarna inbringar. Vid vanlig export, t. ex. järnmalm och skogsprodukter, är det ett stycke av Sverige som oåterkalleligen skeppas ut; på turistområdet går praktiskt inget ut utom suvenirer och sådana småsaker, vars reklamvärde för Sverige ofta är större än egenvärdet.
En sak som ofta förbises när man jämför turismen med olika exportgrenar är att den — om den sköts tillfredställande — tillför landet en långt mer betydande, i pengar tyvärr omätbar good will.
Service på alla områden hör samman med en väl utvecklad turistindustri, just där kanske
SUPPORT
COMMUNITY CHE ST CAMPAIGN

Asbestos, flour, water and a soft drink Lottie will finally end up as a puppet in the skilled
hands of social group work lead-det brister allra mest i Sverige, er Josephine Spicer of Alexand-säger med rätta industria-skri-) ra Neighbourhood House. Fas-benten. “Man måste övervinna) cinated by the Creative possibi-ett motstånd i hela folkkaraktä-1 lities of the simple mixture
ren, om vi skall bli “tourist- ■ these youngsters along with minded”. _______	* “ more than 800 kiddies are given
the opportunity to spend their summer holiday in wholesome and Creative play under skilled leaders. Twelve Red Feather servises conducted summer fun programs this summer, all of which are made possible by Vancouver citizens’ support of the Community Chest campaign.
Amerikanska turister och dollarvalutan
Radiokåseri för CBC av Matthew M. Lindfors.
Från Canada återvändande amerikanska turister har denna höst ett nytt under att tala om. Ett av undren har ej gjort dem glatt imponerade. Jo, det finns sådana saker som gör turisten mer ellei- mindre förtretad också, här i Canada.
Men det är ett underbart land, och många av våra kusiner sö-l der om gränsen finner vanligen, I trots vissa nackdelar, att en se-! mestertripp hitupp kan vara li-| ka bra och kanske bättre än någon annanstans.
Det allra största undret som de i år kommer att berätta om är att canadensarna inte alls vi-) sat sig hungriga efter deras) pengar. Ja, d. v. s. att nog ville i de ha pengar, så mycket som i möjligt, men inte så gärna amerikanska dollars. Jo, man | visste ju att pengarna var rik--tiga men diskonterade dem till lägre kurs. Vilken vanvettigt j galen situation! ! Vilken schoc^l och vilken förödmjukelse för en amerikan! Tänka sej, att hans pengar inte betraktades som de mest eftersträvansvärda i världen! . Att när någonting kostar två dollar måste man punga ut med tio cent extra om man betalar med amerikanska dollar. Så sent som i fjol var det ju raka motsatsen. Då var det amerikanaren som fick några cent tillgodo och så har det varit i långa tider.
En seattlebo blev häromdagen så arg att han svor en ed på att han skulle söka påverka amerikanska regeringen att flytta Mount Baker längre söderut, så att vi canadensare inte får se och njuta av dess majestätiska skönhet för ingenting.
Men somliga av oss canadensare har inte kunnat undertrycka en känsla av skadeglädje över den ombytta situationen. För vi har haft än större besvärligheter i Förenta Staterna, om vi någon gäng önskat betala med pengar, icke bärande Onkel Sams välkända bomärken. Då har man tagit våra canadensis-ka sedlar, vänt på dem och tittat på dem med en frågande och misstänksam min, uttryckande: “Vad är det här för nä'nting’? Och så har man lått ta sedeln tillbaka och försöka någon annan stans — eller vänta tills । banken öppnades.. Jag minns j själv hur jag en gång fick sväl-। ta i San Francisco en hel dag I av just den anledningen.
i Det berättas om en canadensisk annonschef som för ej länge sedan steg av ett plan vid La Guardia Field i New York. Det var två saker han var i starkt behov av. Han behövde gå på
toaletten och sa ville han ha en drink Coca-Cola. I bägge fallen behövdes det en dime eller tio-centare. Han hade ingen sådan. 1 biljettluckan, i restaurangen och i tidningsaffären försökte han få växla till sig silver för en canadensisk dollar. Nej, det gick inte och mannen höll på att bli alldeles förtvivlad. Vad skulle han ta sig till ? Så fick han höra en liten söt fröken viska till sin kavaljer: “Tänk älskling att nästa vecka är vi i Canada på var bröllopsresa”. Då gick det upp ett hopp för den nödställde mannen från Canada. Uppbjudande all sin självkontroll frågade han dem om de ville växla till sig en canadensisk dollar för amerikanskt silver. Det lyckades. Canadensaren rusade sin väg. ’— Situationen var räddad.
Paradiset Kelowna.
Av PALLE CARDELL
Ni kanske tycker att det är väl sent att skriva om Kelowna International Regatta så här dags, men felet ligger på un-dertecknads sida. Jag hade nämligen glömt att skicka in rapporten fast den var skriven den 10 augusti. Är det någon som håller med mig om ordspråket bättre sent än aldrig, så kan han eller hon kanske få några trevliga ögonblick genom att läsa denna min s. k. reseskildring. Kelowna ligger något över 50 svenska mil nordöst om Vancouver och i denna lilla by äger varje år rum en stor regatta. Detta året var det 46 :e i ordningen och överträffade samtliga tidigare Regattor både i publiksiffror och deltagare-antal. Tävlande kommer från alla delar av Canada och stora delar av Staterna. Man kan nästan räkna den som ett Nordamerikanskt mästerskap. Under dessa dagar förekommer ej endast simtävlingar utan även andra grenar finns på programmet såsom rodd, golf, motor-båtstävlingar, kanot-tävlingar och vattenskidor. Dessutom hölls en del uppvisningar och utställningar av bl. a. blommor, frukt och hobbyarbeten. Höjdpunkten på det hela var emellertid, som det alltid brukar vara vid större idrottsevenemang, krönandet av drottningen, eller på enklare språk val av den vackraste och trevligaste flickan i Kelowna. Hela Regattan är anordnad genom frivilligt medverkande från stadens invånare. Priser, trävaror för läktare, bensin för motorbåtarna, papper till program, m. m. m. m. är skänkt av affärsinnehavare och firmachefer. Byggandet av läktare är utfört av yrkeskun-nigt folk under kvällarna. Den enda egentliga utgiften som arrangörerna. Kelowna Yacht ; Club har, är matpengar för de I (Fortsättning på sidan 6.)