Sidan 2 THE SWEDISH PRESS Torsdagen aen 11 sept. 1952 KUNGÖRELSER Föreningsmedlemmar, besök edra möten regelbundet! Vasalogen Nornan No. 413 möter andra ooh fjärde söndagen i varje månad kl. 7 e. m. i Svenska i Hallen, 1320 E. Hastings St. Finans i sekr. Helmer Oslund, 2623 Grant St., tel. HA 5325-Y; Protokollsekr. Mrs. Emma Lindmark. 2831 Pandora SL, Tel. HA. 7227; Sjukkommitté ordf. Agnes Seaberg. 820 Woodland Drive, Tel. HA. 5644-L; Mötesförhandlingar-na föras på svenska. GYLT AS GROTTA Av HERMAN BJURSTEN SVENSKA KULTURFÖRENINGEN Bibliotek, studiecirkel 1 engelska. Fö-reläsningsverksamhet. Ordf. Gunnar S valander, FAkmont 5183-L; sekr. Olga de Bartha, KErrisdale 3496-L; f: ordf. Matthew M. Lindfors, PAci-fic 2745; v. ordf. Nils Forssell; fin sekr. Ake Viksten; v. sekr Maja Olson; bibliotekarie Edna Thompson Forts, från föregående vecka. Här avbröts deras samtal genom herr Bengts återkomst. Han hade med sig sin husfru, den raska och fryntliga fru Birgitta, som, oaktat sina fyllda 60 år, likväl var munter och livlig som en ung tärna. Hon skyndade hastigt fram till Katarina tog henne i handen samt häl- sade henne hjärtligt välkom- men. “Gud signe er, jungfru”, sade min hon, Svenska Klubben har middag och möte tredje onsdagen 1 varje månad kl. 7 e: m. ä Hotel Georgia. President, Gunnar A. Abbors, 3222 Laurel Street, North Burnaby. Tel: HAstings 3244. Sekr. Leonard Carlson, 2236 E. Pender Street. Tel: HAstings 3907-R. Kassör, A. J. Ceder-berg, 4750 Douglas Rd., North Burnaby. Tel: DExter 0944-L. klappande henne på vackra vänligt kinden; “min gubbe har berättat mig de faror, för vilka ni varit utsatt och dem min son varit nog lycklig att frälsa er utur. — Välkommen hem, Peder”, fort- Föreningen Svea möter andra fredagen i varje nånad 1 Svenska Hallen, 1320 E. Hastings 8t. Kassör, Richard Edenholm, 1320 East Hastings, HAst. 4090; Kor.-sekr. Algot Swanson, 1320 E. Hastings St HAsL 2522-L for hon, i det hon kyss_på ynglingens böjda panna. Emellertid hade småsvenner dukat tryckte en djupt ned- tärnor och det väldiga Vasalogen Valhalla No. 612 New Westmlnster. möter andra lördagen i månaden kl. 8 e. m. 1 Fraternal Centre, 620 Royal Ave. Prot. sekr. Erik Forssell, Mc Intosh Rd„ R. R. 2, New Westmlnster Finanssekretenare: Mrs. O. Jacob-•on, 1515 Kennedy Road. R. R. 6 New Westmlnster, B. C. Valhallas Systcar häller möte den fjärde lördagen i varje månad i medlemmarnas hem. Se under förenings-notiser f< r mötesplats och tid. Runebergorden, Avd. 130 New Westmlnster. möter första lördagen i varje månad kl. 8 e.m. i Fraternal Centre, 620 Royal Ave. Finans sekr. Mrs. M. G Skog, 824 Burnaby SL Tel. 4157-M-l; Ordf, i Sjukkommittén, Eric man, 431 Buchanan Ave. New minster. Telefon 4158 - Rl. Sund-West- Runebergorden, Avd. 124 möter första och tredje fredagen t varje månad kl. 8 e.m. i Svenska Hallen, 1320 E Hastings St. Ordf, f sjukkom. är £mil Erickson, 1435 Pendrell St. Tel. TAL 5062; Fin. sekr. John Brann, 2769 Brantford Ave,, S. Burnaby, Phone DExter 2049-T; Pro- »okollssekr., Mrs. W. Nyquist 629 Skeena St s bordet och därpå framsatt vad huset föfmådde. Den gamle vördnadsvärde husfadern steg fram till högsätet, och sedan allt husfolket samlat sig, läste han själv en kort bön, varefter alla intogo sina platser — och den snart nog genom värdinnans händer sönderstyckade råd j urssteken gick laget runt och räckte till åt alla. “Nå, min son”, sade den gamle till Peder, som satt honom närmast, "du var närvarande vid konungens bröllop. Vad synes dig om den kungliga bruden?” “Hennes anlete är fagert och hennes växt är skön”, svarade Peder, “men det låg i hennes öga ett uttryck, som inte behagade mig.” “Jo, jo, äpplet faller inte långt från trädet”, mumlade den gamle, "och jag är säker på att hon brås på släkten, som alltid hade dåligt rykte om sig. Men”, fortfor han, “deltog du i vapenlekarna, som tillställdes? Jag har ännu inte hunnit fråga dig därom.” “Det må nl tro, ädle herre”, inföll Gunnar, som satt främst bland tjänarna, “att min unge riddare gjorde som en karl. Han kastade själva hans höghet. The Sunset Circle (Auxlliary of tbe S.R.H.A.) cenvenes first Thursday of eacb montn, at 2 p. m. President Mrs. K. Backlund, 2516 Parker SL, HAstings 7688-R* Sec., Mrs. Margaret Hannah, 3810 E. Pender SL, GLen. 1308-R. hertig Magnus, ur sadeln var även den, som mottog set ur drottningens hand, hans nåd jarlen igenkände nom föl- den goda tjänst, gjorde vid Herrevadsbro.” och pri-Och ho-han Bellman Male Chorus Rehearsal every Thursday nlght at L30 p. m. at the Swedish Hall. New ■Ingers welcome! Pres., Bill Nystrom, 4283 Eaton St.; Rec. Sec., John Eastman, 3467 E. 26th Ave. DEx. 2373-L; Treasurer, Dennis Lundell, 1654 W. Sixth Ave. CEdar 5284. Folkdanslaget Lekstugan Ordf. Algot Swanson, 1400 William St. Tel. HAst. 2522-L; Sekr..Elizabeth Johnsan. Dansövningar hållas 1 Svenska Hallen, 1320 E. Hastings St., på tider som ordföranden meddelar. Vasalogen Enighet No. 500 Aldergrove, B. C. möter första lördagen 1 varje månad kl. 8 e. m. i Vasa Hall, Aldergrove. Sekreterare: Pelle Swenson, Telefon, 501., Aldergrove, B. C. Den gamles mun krusades till ett leende av tillfredsställelse vid denna underrättelse, och han fäste en blick, full av stolhet, på den över väpnarens lovtal helt förvirrade ynglingen. “Det är bra, min son”, sade han, i det han klappade honom på axeln, “du gör din gamle fader heder, och därför må Gud välsigna dig. Men hur upptog hertigen sitt nederlag?” “ Som det anstår en riddare. Han bjöd mig handen, och då jag för konungen berättade om det våld, som Bengt Månsson begått, samt förklarade mig beredvillig att själv befria den bortrövade flickan, erbjöd sig hertigen genast att följa med på detta äventyr. Give Gud det aldrig hade skett, ty därigenom Den unga flickan fäste enl uppmärksam blick på den som tilltalat henne. “Nä, vid alla helgon!” utropade hon vänligt, “är det inte ni, gamle, hederlige Erik Stensson! Och jag, som ej kände igen förut! Men ni får förlåta mig, ty då ni lämnade oss, var jag en liten yrhätta om tolv år.” “Ja, det var glada tider”, sade den gamle krigaren med en sorgsen suck, “och ehuru jag har allt skäl att vara nöjd med min närvarande lott, glömmer jag dock aldrig min gamle, gode herre på Ästorp. Jag följde honom i många faror under de ständiga krigen både i öster och väster, och fastän omständigheterna tvingat mig att lämna honom, har- jag dock alltid med vördnad och tacksamhet ihågkommit honom.” Samtalet bröts av, ty fru Birgitta sköt sin stol tillbaka, och alla uppstego mätta och förnöjda från bordet. Efter måltiden förfogade sig bade gamla och unga ut till en grön äng, som låg bredvid klosterträdgården, och varest ungdomen brukade förlusta sig med allehanda lekar och upptåg. Dagen därpå lämnade Katari-I na, eskorterad av Peder och I hans trogne väpnare, det gäst-| fria hus, där hon blivit motta-I gen som en dotter, för att återvända till sin gamla moder, vilken, ännu okunnig om sonens missöde, med otålighet avvaktade sina båda barn hemkomst. Under denna resa, vars mål uppnåddes redan samma dag pä aftonen, ävensom under den korta tid Peder tillbragte pa Ästorp, utvecklades och befästes ännu mer den kärlek dessa båda unga varelser fattat tör varandra och som hittills blygt och till hälften omedvetet slumrat i deras barm. Här svuro de varandra en härlig sommarafton evig trohet och togo stjärnorna till vittne av sin ed; här inristade de sina namn i ett träd och insatte därunder ett brinnande hjärta, genomborrat av en pil, en symbol av kärleken, så gammal som världen. Och sommarens måne, som sken över de lummiga lundarna kring Åstorp kastade sitt bleka skimmer på deras stig, där de vandrade, arm i arm i de dunkelgröna al-. léerna. “Ja, min Peder”, sade Kata-| rina aftonen före riddarens avresa, i det hon lutade sig mot hans bröst, “vi skola nu skiljas, men den trohet jag lovat dig skall ingen makt i världen förmå mig att bryta. Ser du — jag är en nyckfull natur — stundom yr och lekande, stundom stolt och allvarlig, men fastän jag till ytan sålunda synes obeständig, så bor det dock inom mig djupare känslor än de ana, som blott döma efter skenet. Jag känner med mig, aft det ej skulle finnas någon olycka så fruktansvärd, så förfärlig, aft jag ej skulle vilja dela den med dig; ja, själva brottet, själva vanäran skulle ej hade fallit i vanmakt, visste in-1 te och vet ej ännu i denna stund detta grymma löfte, som skulle inviga mig till nunna, ty min I far yppade aldrig denna hem-1 lighet till någon, och det vai först pä hans dödsbädd, som jag av honom mottog bekännelsen härav.” “Nå väl”, avbröt Peder häftigt, “du är väl icke i stånd att själv uppfylla detta vansinniga löfte? Min Gud, Katarina, betänk, ett helt liv inspärrad mellan tränga klostermurar!” "Hör min berättelse till slut", återtog den unga flickan. “Då min far kände sin sista stund nalkas, befallde han att alla utom jag skulle lämna rummet, ty han hade något enskilt att anförtro mig. Då vi blivit allena, fattade han min hand och fäste på mig en blick av outsäglig ömhet. Och jag glömmer aldrig detta ögonblick, för det var ett av de högtidligaste i min levnad. ‘Min dotter’, sade han med slocknande röst, “kom närmare, luta ditt öra tätt intill mig. jag har en bekännelse att göra dig — en svår synd, ett löftesbrott, en mened trycker mitt samvete. Det är en sak, som rör dig närmast — jag vågar därför inte yppa den för någon annan än dig.’ Sedan den döende därefter omtalat omständigheterna vid min födelse och sitt förhastade löfte, fortfor han: ‘Ofta, mitt barn, har jag tänkt att låta detta löfte gå i fullbordan, men jag har älskat dig för högt för att förmå slita dig från mig. Ack, du ägde inte ett lynne, som passade för klosterlivet; du var fri, glad och barnslig, och jag tänkte att ett grymt inspärrande mellan fyra murar skulle bliva din död. Därför hade jag inte hjärta till en sådan grymhet. Jag hoppas att Gud-och den heliga jungfrun skola forlåta mig detta brott, och du, mitt barn, skall låta läsa mässor för min själ, att jag ej måtte lida för Sålunda mycket i skärselden. fordrar jag icke av dig, min Katarina, att du skall uppfylla Svenska Tidningar Svensk-Engelska och Engelsk-Svenska ordböcker. Prima Eskilstuna Rak-knivar Tidskrifter — Kuriko — Ole Oid m. m. till salu hos E. FRYKBERG 205 Carrall St., Vancouver. B.C. kunna jaga mig bort från din sida. Troheten är den nordiska kvinnans dygd, säger man, och jag är ett nordens barn, min Peder, om jag också ej äger dess ljusa lockar och himmelsblå ögon. Men ack. det är en sorg, som i detta ögonblick blan-• z ii i.. dar galla i den bägare, kärle- som satt nast intill Gunnar och ken åt oss iskänkt.» som beklädde stallmastaresyss- «. min . ■ ,___o_____.. „ I Anfortro den åt mig, min lan hos herr Bengt, d t ai e .|skatje„^ sa^e den unge rjdda_ * det han sakta drog henne tid jag var i hans faders tjänst ned' en mossbänk »0 Jag K frn mi>1 viU« så gärna dela dina bekym- 5arn, hållit honom framfor mig I mer försöka intala dig tröst.” hade den olycka vilken hertigens svartsjuka störtat tarinas bror.” “Det var skada förebyggts i kärlek och jungfru Ka- på den unge junkern”, inföll en äldre man, mitt grymma löfte — nej, jag önskar tvärtom att du må finna en make den du kan älska och göra lycklig, ty du förtjänar all möjlig sällhet. Men du känner, hur ömtålig din mor är i religionssaker — du vet att hon i sin överspända fromhet skulle anse mig evigt förtappad, om ej detta löfte uppfylles. Det är därför av vikt att hon aldrig får någon kunskap därom, ty eljest skulle hon kunna tvinga dig att antaga slöjan. Såsom jag nämnt finnes det blott en dödlig utom jag. som hört dessa ord, och honom måste du uppsöka och anbefalla tystnad.’’ “Här stannade min far, ty hans mattighet hade tilltagit genom den ansträngning, som talandet förorsakat, — hans blick slocknade, hans tunga rörde sig. liksom för att yttra något — men döden band henne, och jag väntade förgäves att förnimma ett ljud. “Fader”, ropade jag, utom mig av förtvivlan, “säg mig namnet på den präst, som var vittne till ert löfte — säg mig det att jag måtte uppsöka honom och bedja honom ej förråda denna hemlighet!” “Den döende gjorde en sista ansträngning för att tala.... men förgäves, hans slocknande öga sände mig ännu en blick ... । — hans darrande hand tryckte j min ännu en gång, nen de vissnade läpparna sökte fåfängt frambringa ett ljud. Om några minuter var allt förbi... “Du finner således, min Peder, att jag måste leva i ständig ängslan; ty om detta löfte bleve bekant för min mor, skul-i le hon vara i stånd att förbanna i mig om jag ej uppfyllde det-j pä hästen — och er med, ädla jungfru”, fortfor han. vändan- samma... “Men hur kan sådant möjligt?” avbröt den unge nen. “Är din mor till den förblindad, att hon skulle vara mangrad vilja ML Pieasant Hardware 3250 Main St. — FAir. 2125 Everythlng In Hardware and MarshaU-Wells Palnts. T. E. JEVNE, Prop. de sig till Katarina, “fastän ni nu har glömt bort mig.” GLÖM INTE ATT FÖRNYA PRENUMERATIONEN! LAKE WOOD FISH and CHIPS Greta Förrest — W» Deliver — JTX# E. HASTINGS — HA 5080 “Nåväl, min vän”, svarade Katarina, “jag vill säga dig allt. Då jag för omkring tjugo år J sedan föddes, svävade min mor i i största fara. Min far var utom I sig av förtvivlan, ty han älskade sin vid den tiden unga och skö-■ na hustru med den ömmaste uppoffra sin enda dotters lev-nadslycka blott för att uppfylla ett förhastat löfte av sin sedan länge avlidne make?” “Ack du känner inte hennes ömtålighet i religionssaker” De mannen köper från Globe Outfitting Company — HERRKLÄDER — Där Eder Kredit Xr God MAIN at BROADWAY Emerald 1838 hon ej vet namnet på den präst, som var närvarande vid din födelse.” "“Jag har frågat henne därom men hon vet ingenting mer än det var en visande pater, som man tillfälligtvis påträffat j och fört med till hennes sjuksäng. Hans namn och varifrån han kom har hon aldrig gjort sig underrättad om. Jag betraktar därför med ängsian, varje andlig, som träder inom vår| dörr, ty jag fruktar att under i nagon kapa slutligen igenfinna | den okände.” “Nä väl, låtom oss paskynda' vår förening, min dyra Kata-' rina”, sade riddaren, i det han । tryckte henne närmare till sig;' “sedan du blivit min maka, sko-' la inga präster och munkar förmå rycka dig från min sida. Jag vill uppsöka din moder och din genast av henne begära hand.’’ “Tyst, hon kommer här”, bröt Katarina hastigt, och båda älskande reste sig upp att hälsa den person som av-de för nu närmade sig grottan, varest de befunno sig. Fru Ingrid Gyllenhök, Katarinas mor, var en dam av några och fyrtio år, blek, lång och smärt, med ett par mörka ögon, vilkas ofta mot höjden riktade blickar uttryckte en hög grad av svärmeri. Ständigt svart- klädd, bar hon en dräkt, som i till snitten liknade munkkåporna och säkerligen var lika vid som dessa, ehuru den saknade kapuschongen. Hennes ansikte, ehuru härjat avliden, bar dock ännu spår av en utomordentlig skönhet, och hennes glesnade, men korpsvarta här bibehöll ännu sin ursprungliga glans. Långsam och majestätisk var hennes gäng, och den värdighet, som hon alltid förstod att iakttaga, gjorde att hon av sina barn och underhavande betraktades på eiK gang med fruktan och vördnad. Före sin mans död hade fru Ingrid varit en glad och fryntlig husmor, som visserligen flitigt besökte mässan i den närbelägna kyrkan, men även på söcken-dagarna förstod att sköta sina värdsliga bestyr med drift och I omsorg. Men sedan den så högt älskade maken bortgått, hade hon till en början nedsjunkit till en hopplös lörtvivlan, varifrån hon reste sig blott för att med hela sin själ kasta sig in i religionssvärmeriets armar. Strängare än nagon nunna späkte hon sig, nyttjade tagelskjorta och gisslade sig, försummade sina barns uppfostran endast för att blindt överlata sig åt biktfaderns inflytande. Denne å sin sida underlät ingalunda att stärka sitt skriftebarns “tro”, ty liksom de flesta andliga på den tiden förstod han att skickligt draga fördel av de förblindade får, som tillhörde hans hjord. Fru Ingrid belönade honom också rikligen för de bot-och bättringspredikningar, varmed han ensomoftast trakterade henne, och sällan har någon själasörjare haft en ödmjukare' och tåligare åhörare än han. Fru Ingrids skriftfader, pater I Andreas, var pastor i en liten ‘ by, som låg helt nära Åstorp och vars invånare voro underha- ’ vande under slottet. Ehuru ka-. tolsk präst, hade dock pater Andreas före Skeninge möte haft en hustru, men efter detsamma hade han förskjutit henne för i att ställa sig väl med kyrkans fäder. Han levde numera, som | han sade, helt och hållet för sin i plikt som själasörjare för sin församling, vilken han också förstod att rikligen beskatta. Sträng och känslolös dömde han sina fattiga församlingsbor utan barmhärtighet till de brinnande svavelsjöarna, under det de förmögna, genom offret av en kalv, gås, eller något dylikt lätt köpte sig aflat för alla synder, både föi-flutna och tillkom-mande. (Fortsättning nästa vecka.) Farlig frågesport. — Nu blundar vi, och var och en säger vilken färg vi har på vl 11 vdilg I Ivt x X UllglVllOOd Avi , . 9 jj xi* svarade Katarina. “Hon skulle. s>>psen 1dag. sade den putslus-tro att min stackars far evigt | 6ige hallåmannen i en kalifornisk komme att pinas i skärselden. utsandnmg, .^j nijgfn. för detta löftesbrott, och hon ' Fi ed Wilton horde det i skulle anse det för sin och min ■sin bdradio, blundade och funde-oeftergivliga plikt att frälsa Vllk«n shPs.han to£ På S>Z den älskade ur dess lågor ge-: Pä morgonen. Nar han åter vak-nom uppfyllandet av det, som lasarettet. Me- han försummat. Ingen förmår Wurtdade korde han inverka på henne, så snart svart- rakt ,n ’ en stor lastb11 1 en va^ rockarna sätta henne något i | k01 snin?-huvudet, och jag är övertygad! . , • • • , |kan. men nog av, min mor blev | om, att hon dyrkar sin biktfar 1 OKnan