Bidan 3
THE SWED1SH PRESS
Torsdagen den 4 sept. 1952
KUNGÖRELSER
Föreningsmedlemmar, besök ( edra möten regelbundet!
Vasalogen Nornan No. 413 möter andra ooh fjärde söndagen 1 j varje mänad kl. 7 e, m. j Svens v a Hallen, 1320-E. Hastings St. Finans sekr. Helmer Oslund, 2623 Grant St., tel. HA 5325-Y; Protokollsekr. Mrs. Emma Lindmark, 2831 Pandora St., Tel. HA. 7227; Sjukkommitté ordf. Agnes Seaberg, 820 Woodland Drive, Tel. HA. 5644-L; Mötesförhandllngar-na föras pä svenska.
SVENSKA KULTURFÖRENINGEN Bibliotek, studiecirkel i engelska. Fö-relasningsverksamliet. Ordf. Gunnar Svalandcr, FAkmont 5183-L; sekr. Olga de Bartha, KErrtsdale 3496-L; f: ordf. Matthew M. Lindfors, PAcl-flc 2745; v. ordf. Nils Forssell; fin. sekr. Ake Viksten; v. sekr Maja Olson; bibliotekarie Edna Thompson.
Svenska Klubben har middag och möte tredje onsdagen 1 varje månad kl. 7 e: m. a Hotel Georgia. President, Gunnar A. Abbors, 3222 Laurel Street, North Burnaby. Tel: HAstings 3244. Sekr. Leonard Carlson, 2236 E. Pender Street. Tel: HAstings 3907-R. Kassör, A. J. Ceder-berg, 4750 Douglas Rd., North Burnaby. Tel: DExter 0944-L.
v »	•
Föreningen Svea möter andra fredagen 1 varje n&nad i Svenska Hallen, 1320 E. Hastings St. Kassör, Richard Edenholm, 1320 East Hastings, HAst. 4090; Kor.-sekr. Algot Swanson, 1320 E. Hastings St HAst. 2522-L.
* * *
Vasalogen Valhalla No. 612 New Westmlnster.
möter andra lördagen i månaden kl. 8 e. m. i Fraternal Centre, 620 Royal Ave. Prot. sekr. Erik Forssell, Mc Intosh Rd., R. R. 2, New Westmtnster Finanssekreterare: Mrs. O. Jacob-•on, 1515 Kennedy Road, R. R. S New Westmtnster, B. C.
Valhallas Systrar häller möte den fjärde lördagen i varje månad i medlemmarnas hem. Se under förenings-notiser f< r mötesplats och tia.
Runebergorden, Avd. 130 New Westmlnster.
möter första lördagen i varje månad kl. 8 e.m i Fraternal Centre, 620 Royal Ave. Finans sekr. Mrs. M. G Skog, 824 Burnaby St Tel. 4157-M-l; Ordf, i Sjukkommittén, Eric Sundman, 431 Buchanan Ave. New West-minster. Telefon 4158 - Rl.
Runebergorden, Avd. 124 möter första och tredje fredagen i varje månad kl. 8 e. m. i Svenska Hallen, 1320 E Hastings St. Ordf. I sjukkom. är £mil Erickson, 1435 Pendrell St Tel. TAt 5062; Fin. sekr. John Brann, 2769 Brantford Ave„ S. Burnaby, Phone DExter 2049-T; Pro-tokollssekr., Mrs. W. Nyquist 629 S. Skeena St
The Sunset Circle (Auxlllary of the 8.R.H.A.) canvenes flrst Thursday of each montn, at 2 p. m. President Mrs. K. Backlund, 2516 Parker St, HAstings 7688-R; Sec., Mrs. Margaret Hannah, 3810 E. Pender St„ GLen. 1308-R.
* « *
Bellman Male Chorus Rehearsal every Thursday night at T.30 p. m. at the Swedish Hall. New aingers welcome! Pres., Bill Nystrom, 4283 Eaton St.; Rec. Sec., John Eastman, 3467 E. 26th Ave. DEx. 2373-L; Treasurer, Dennis Lundell, 1654 W. Slxth Ave. CEdar 5284.
Folkdanslaget Lekstugan
Ordf. Algot Swanson, 1400 William St Tel. HAst. 2522-L; Sekr. Elizabeth Johnson. Dansövnlngar hållas 1 Svenska Hallen, 1320 E. Hastings St., på tider som ordföranden meddelar.
• • •
Vasalogen Enighet No. 500 Aldergrove, B. C.
möter första lördagen i varje månad kl 8 e. m. 1 Vasa Hall, Aldergrove. Sekreterare: Pelle Swenson, Telefon, 501., Aldergrove, B. C.
Svenska Tidningar Svensk-Engelska och Engelsk-Svenska ordböcker. Prima Eskilstuna Rak-knivar Tidskrifter — Kuriko — Ole Oid m. m. till salu hos E. FRYKBERG
205 Carrall St., Vancouver. B.C.
ML Pleaiant Hardware
3250 Main St. — FAir. 2125 Everythlng in Hardware and Marshall-Wells PalnU.
T. E. JEVNE, Prop.
GLÖM INTE ATT FÖRNYA PRENUMERATIONEN!
t~^^^^^ey^eyeyey^y>^ey^^yeyeyey^^yey^y7yeyeyeyey^eyey^\ey^^>e^e^y^y^y^y^^ De välklädda, männen köper från	![
Globe Outfitting Company :	— HERRKLÄDER —	]!
Där Eder Kredit Är God	i'
' MAIN at BROADWAY — Emerald 1838
GYLT AS GROTTA
Av HERMAN BJURSTEN «•
Forts, från föregående vecka.
På vita gangare syntes tven-ne personer komma ridande på landsvägen, som genom skogen förde till Pätorps klosterbyggnad. De båda resande gjorde sig ej mycket bråttom, utan samtalade livligt med varandra och tycktes därunder glömma att påskynda sina springare.
På ett litet avstånd från dessa båda syntes en tredje på en stålgrå hingst, som otaligt tuggade betslet och tycktes ovan vid den långsamma passgång, vartill hans herre tvingade honom.
De båda första voro bekanta, Peder och Katarina, nu åter klädd som väpnare; den efter-sta ryttaren var Gunnar, som trognare än skuggan följde sin herre överallt.
Den unge riddaren hade, då han fått kunskap om de händelser som inträffat vid skogshemmanet, hertigens olyckliga jakt samt Karls och Alfhilds flykt, självmant erbjudit sig att i broderns ställe beledsaga Katarina tillbaka till hennes hemvist i Västergötland.
Med tacksamhet mottog hon detta anbud, men dröjde ännu några dagar kvar i Jönköping med ängslan avbidande resultatet av de efterspaningar, som den förgrymmade hertigen, sedan han blivit återställd från det obetydliga sår, Alfhild tillfogat honom, lät anställa efter de båda unga, som genom flykten sökt undkomma hans vrede.
Ädla jungfru”, sade Peder, då de kommit till vägen, som ledde till Påtorp, “om ni önskar,, skall jag genast ledsaga er rakt fram till ert eget hem, men ni skulle göra mig en stor glädje, om ni ville tillbringa natten på min faders gård, som ligger knappt en halvtimmes väg härifrån. Aftonen är inne och sent skola vi framkomma till Ästorp, i fall ni genast Önskar att fortsätta färden dit, dä vi däremot just vid solnedgången kunna upphinna Påtorp., varest jag kan försäkra er om ett gästfritt mottagande av mina föräldrar. Gör nu som ni vill, och jag är beredd att lyda edra befallningar.”
“Det vore otacksamt av mig, herr riddare", svarade Katarina, “om jag vägrade att begagna mig av den gästfrihet, ni till-bjuder mig — och dessutom önskar jag se det ställe, varest min ädle räddare blivit fostrad och ännu en gång i eder faders närvaro betyga min tacksamhet. Men herr riddare, finns inte något ställe nära gården där jag Xunde omkläda mig, ty jag vill ogärna inför edra vördnadsvärda föräldrar visa mig i en dräkt, som inte tillhör mitt kön."
“Därför vet jag råd”, återtog Peder. “Strax bredvid vägen helt nära intill klostret ligger en liten stuga, som bebos av en gammal kvinna, som varit min amma. Vi skola stanna där medan jag går in och talar med henne, varefter ni, sköna jungfru, inne hos henne kan återtaga er fruntimmersdräkt.”
“Gott, herr riddare, låt oss skynda!”
I stället för att följa vägen rakt fram, vek det lilla sällskapet av åt höger på den smala skogsväg, som ledde till Påtorp.
Snart fördjupade de sig i samtal och glömde därunder att pä-skynda hästarna, sd att solen redan gått ned, när de stannade utanför den lilla stugan där Pe-ders amma bodde.
På sin husbondes befallning inbar Gunnar kappsäcken i vil ken Katarinas kläder förvarades. och sedan Peter underrättat den gamla kvinnan, som bodde i huset, om anledningen
till hans besök, steg den unga flickan in för att utbyta den ovana dräkt hon bar mot den, som tillhörde hennes kön.
Efter nagra fa minuter kom hon tillbaka, stralande av hälsa och skönhet, med de länga, korpsvarta lockarna fritt svallande över en hals, vars glänsande vithet, liknande svanens, den svarta med spetsar garnerade sammetsklänningen ännu mera upphöjde.
Lätt som gazellen sprang hon åter upp på sin gångare, vars tygel riddaren höll, och sedan även denne intagit sin plats i sadeln, gåvo de hästarna sporrarna och sträckte av i lustigt trav, den återstående delen av vägen.
De resande stannade på en gård, omsorgsfullt sandad, och på alla sidor beskuggad av lummiga lönnar och kastanjer.
Peder kastade sig av hästen och räckte handen ät sin följe-slagerska, som med ett lätt hopp kom ned på marken.
I trappan möttes de av den gamle herren, som skyndade att omfamna sin son, vilken han älskade över allt annat på jorden.
Herr Bengt Gylta var en hög och ädel gestalt, fastän åren böjt hans skuldror och färgat hans hår vitt. Ett långt, yvigt skägg nedföll från hans haka och betäckte halva bröstet samt förlänade honom ett ännu mer vördnadsbjudande utseende. Hans drag, eljest sträva och skarpa, voro i detta ögonblick mildrade av den glädje han kände vid att återse sin stolte och härlige son.
Denne skyndade, så snart han blev sin fader varse, fram emot honom, böjde för honom ett knä och tryckte hans hand till sina läppar, under det gubbens öga med märkbart välbehag vilade på ynglingens höga och kraftfulla gestalt.
“Välkommen, min son’, sade den gamle slutligen. 1 det han omfamnade den unge mannen, “men”, fortfor han i det han varseblev Katarina, som stannat några steg bakom, “vem är det unga fruntimret, om du fört med dig? Är det din trolovade och är hon dig värdig, så hälsar jag henne av hjärtat välkommen.”
“Nej, min far”, svarade Peder , i det han tog den rodnande flickan vid handen och förde henne fram till den gamle, “det är en ung. adlig jungfru, som jag varit nog lycklig att kunna visa några tjänster och som jag för närvarande åtagit mig att beskydda.”
Och nu berättade han i få ord för gubben anledningen till sitt sammanträffande med Katarina.
“Du har handlat värdigt och som det anstår en kristen riddare, min son", sade den gamle, då Peder slutat sin berättelse. “Men stig nu in, kära barn, och ni, ädla jungfru försmå icke den gästfrihet, jag kan bjuda er under mitt tak.”
Efter dessa ord gick gubben förut uppför trappan, och de unga följde efter honom samt stego genom en dörr av panelad ek in i en rymlig sal, vars väggar voro klädda med dyrbart gyllenläder och vars tak pryddes av alfreskomalningar, föreställande dels jaktscener, dels grupper ur den nordiska mytologien. En väldig spisel stödde sig här mot ena hörnet av salen, och mitt på golvet syntes ett ansenligt bord av ek, omgivet dels av höga karmstolar, dels av bänkar. På bordet stodo armstakar av silver, med ljus i piporna, ehuru dessa ännu icke blivit påtända, och på väggarna hängde bataljstycken, målade i vattenfärg. Mellan dessa voro dessutom allehanda skydds- och anfallsvapen uppsatta, så att det hela erbjöd en rätt krigisk anblick. Här såg man det gamla. nordiska kämpasvärdet, med sitt grove järnfäste bredvid den fina, böjliga damascenerklingan
med handtag av ciselerat silver — här glänste blankskurade hjälmar bredvid sköldar av blått stål och kyller av älghud. Allt utvisade, att denna bonings ägare var en man, som satte värde på krigiska lekar, och om än böjd av åren, likväl älskade att hava framför sina ögon dessa minnen av hans ungdoms bragder.
Vid båda ändarna av salen voro dörrar, som ledde till mindre kamrar, bestämda dels för husfruns behov, dels för tjän
stefolket.
Da den gamle jämte Peder och Katarina inträtt i denna sal, kallade han en småsven och befallde honom att tända ljusen i stakarna, emedan mörkret redan inbrutit, samt tillsäga kokerskan att inbära aftonmåltiden.
Därefter ledsagade han Katarina till en stol, den han bjöd henne intaga.
“Min hustru”, sade han befinner sig för närvarande i frustugan, sysselsatt med några husliga bestyr. Jag vill ga och underrätta henne om er ankomst ädla jungfru, och beder eder att ni emellertid måtte här avvakta min återkomst.’’
Med dessa ord lämnade han salen, där Peder kvarstannade för att hålla sin vackra gäst sällskap.
“Ni har en präktig boning, herr Peder", sade Katarina, sedan den gamle avlägsnat sig, i det hon kastade sina blickar omkring salen.
“Vi skulle kunna hava det bättre”, svarade den unge mannen, “men de vördiga fäderna och de vördiga systrarna av karmeliterorden hava tagit större delen av vårt hus i besittning. En av mina förfäder har till försoning för sina synder instiftat ett kloster på detta ställe, och munkarna har sedermera inte försummat att utvidga sitt område, som i början var tämligen inskränkt. Till slut skall man få se. att de driva oss helt och hållet ur vår ärvda gård, ty genom folkets lättro och vidskepelse ökas deras rikedomar och inflytiande med varje dag.” • (Fortsättning nästa vecka.)
BLOMMANDE STATIONERNA POPULÄRA
Svenska järnvägens rabatter ger tips på tåliga, lättskötta plantor.
Alla vackra blomster som Statens Järnvägar prytt upp Sveriges stationer med uppskattas av folk, inte bara av utlänningar. som häpnar över dem från tågföstren och kommenterar dem i utlandspressen, utan också av de många svenska passagerare, som gärna sättfer sig att vila en stund på de moderna. Tåga och bekväma bänkarna i trivsamma blomsterhörnor, och inte minst av stationspersonalen. som trivs med att gå och pyssla med blommorna, därför att de blir så uppskattade.
Dagens Nyheters medarbetare har följt med SJ :s trädgårdsarkitekt Gösta Reuterswärd och trädgårdsmästaren Josef Gustafsson på en rundresa handra bansektionen. Trädgårdsmästarens distrikt sträcker sig från Järna till Hästholmen vid Vät-fern och från Linköping till Hultsfred, och han sköter planteringarna vid femtio stationer och hållplatser.
När han började här för sju år sedan var det bara till hälften iordningsställt vid stationerna, nu är planteringarna i det närmaste färdiga, och det är mest kompletteringar och omläggningar av perenna rabatter kvar att göra. Så har också stationerna förändrat utseende en hel del.
Nyköpings östra station var otrivsam att se på för några år sedan. I dag är det en liten idyll, där man gärna s"t'nr sig ner och tittar sig omkring, på de vita jättekrukorna med begonier och blå lobelia vid stationsin-gången och pä blommande rabatter.
Där står många av de sorter som trädgårdsarkitekten vid SJ vill sprida i flera privata odlingar: utom den gula och vita skönbinkan, flox och aconitum också astilbe. som går som vild-blomst på fuktig mark och blommar i slutet på juli. Som snittblomma är den otroligt vacker, tycker han.. Gul daglilja växer mot stationshuset — den är en av de tacksammaste växter man kan ha och går också i skugga. Den blommar med en lilja varje dag. En gul. låg blomma är Se-dum Ellacombianum, som kommer från Turkestan och är den bästa av alla sedumarterna. Studentnejlika växer bredvid: den är så tålig att arkitekt Reuter-
i swärd funnit den s jävsådd och blommande i en hagtornshäck längs järnvägen.
Blåhägg är bästa skärmen.
Blåhäggen invid rabatten rekommenderar han som buske, den är tät och har många goda | egenskaper, men den är mycket litet känd:
— Det är det bästa Sverige äger när det gäller att plantera något som skyler.
En annan variation på SJ-planteringar finns vid Stavsjö
LIDER
NI au
Huvudvärk Kväljningar Nervositet
Dålig matsmältning Gas och Uppblåsthet Sömnlöshet
orsakat genom
Förstoppning?
Tag Dr. Peters Kuriko i Kväll
—Se Hur Mycket Bättre Ni Mår i Morgon
Plågas inte ännu en dag i onödan. Tag tidsbeprövade Dr. Peters Kuriko. Mer än ett laxativ—ett maghälsoniedel oeh väderstillande niediein—sammansatt av (ej blott en eller två) utan 18 av Naturens örter, rötter och växter. En exklusiv formel. Kuriko sätter tröga tarmar i arbete: hjälper dem driva ut hämmande avfall—avlägsnar förstoppningens gas oeh väderstinnhet—bringar en behaglig känsla av värme i magen. Köp Dr. Peters Kuriko i ert grannskap idag eller sänd efter vårt speciella “get acquainted" anbud.
station inne i Kolmården. Här är naturen omkring så vacker^ med en utsikt från stationen över sjön genom en gles björkgardin, att det inte behövdes mycket. Man har nöjt sig med att så en mjuk gräsmatta, översållad med vitklöver, och bredvid står nattljus, en gul svensk vild växt, som är rätt sällsynt. Vildvin klättrar på stationshuset. och intill ligger en rosenrabatt.
På stationen i Krokek, står rosrabatterna fulla av ljuvligt fräscha, skära rosor. Sorten är Prinsessan Ingrid, och det är från kungen — själv skicklig och kunnig blomsterodlare — som trädgårdsarkitekt Reuterswärd fatt rådet att odla den.
— Prinsessan Ingrid är den bästa skära ros vi har tycker han. Den blir inte blåaktig som andra skära rosor och blommar ofta två gånger på sommaren.
SJ ger rosenråd.
SJ hai-ovanligt fina rosor, och trädgårdsmästare Gustafssons är mycket välskötta här i Kroek.
Vid en liten trivsam hörna invid rosenrabatten står de låga SJ-bänkar som arkitekt Reuterswärd låtit specialrita. De har “rätta sitthöjden”, 40 centimeter, men inte ryggstöd, ty meningen är att man skall vila sig framatlutad. För att de skall smälta in naturligt i omgivningen är de inte blankmålade, utan bara laserade med mörkt. Det spar mycket färg och målnings-arbete för SJ.
I Norrköping, nästa anhalt på rundresan, kan SJ inte ta upp tävlan med stadens planteringar och har nöjt sig med en rosenspaljé mot stationsväggen. Men vilka rosor: en tät matta av praktfulla klatterrosor av sorten Paul’s Scarlet Climber, en av de förnämligaste som finns, lyser mörkröd mot den vita stationsväggen.
Vid den lilla Törnevallasta-tionen måste sikten över banan hållas fri, och planteringarna äro mycket låga med spirea och kaprifoliebuskar. och i stället för stängsel runt stationen finns en rabatt av vita, gula och röda parkrosor, som skall bilda en låg blommande häck när de vuxit upp mer.
Den charmfullaste av alla sta-
ADAMS OLDRYE
This advertisement is not published or displayed by the Liquor Control Board or by the Governemnt of British Columbia
| Posta denna “SPECIELLA I OFFER” kupong — NU! |
■ Q Innesluter $1.00 Sänd mig porto- I Iritt reguljKr II oz. flaska | KURIKO	•
|	Namn ..................... |
|	Adress ................... I
I	Postkontor ............... I
I	0R. PETER FAHRNEY k SONS C0. !
Dept. C352-52-2S
4541 - 45 N. Ravenswood Ave. Chicago 40, Ill.
256 Stanley St., Winnipeg Man., (ana da.
tioner vi såg var en liten oansenlig hallplats pä östra centralbanan, Slättefors, som ligger undangömd ett bra stycke från landsvägar och knappt syns utifrån banan. Men blommorna lägger man märke till. Banbi-trädet Johan Bäcklund och hans fru Margit har skött hållplatsen i tolv år och började själva anlägga ett stenparti. 1946 kom SJ:s tradgårdsexperter och gav hjälp och råd första gången. Men det mesta arbetet gör Bäcklunds fortfarande själva och tycker det är en trevlig hobby pa fritiden i ensamheten vid stationen, som de sällan kan lämna för arbetet.
— Det är roligt att hålla på med blommorna, för folk blir ju sa glada och tycker om att sitta här när de tar tåget till Linköping.
Plantera flera Ornäsbjörkar.
Undra på det. Intill en bergvägg står i sval skugga låga bänkar med utsikt över färgprakten i stenpartiet och grupperna av blommor, som klättrar i bergskrevorna. Här finns den blåvioletta Glomerata Campanu-la, som tål, mycket ogräs, är lättskött och sprider sig mycket bra i “jord, grålysande lammöron, vita Silene alpestre, den söta, fleråriga Polemonium eller blågull den blålysande Vero-nica Shirley Blue, gul och röd Sedum aizoon, som tål oerhörd torka, och den ljusblå stjär-klockan Campanula porschyas-giana, som blommar rikt och länge och är en av de tacksammaste stenpartiväxterna.
På gårdsplanen står en ornäs-björk, som SJ planterade in för ett par år sedan och som redan är hög och fin. Det är vår vackraste och bästa hängbjörk, som borde planteras mycket mer, enligt Reuterswärds mening.
Det vackraste träd som SJ annars planterar är den vita pilen, med små grågröna blad och grenar som delar sig åt olika hall. Synd att den inte är mera känd, tycker SJ-experten.
Det" finns många andra tips ur SJ:s planteringar som han gärna vill lära ut och ha spridda bland människor som har blommor till hobby. Det har svenskarna i ovanligt hög grad enligt hans erfarenhet.