THE SWED1SH PRbö»
Torsdagen aen 10 juli 1952
Sidan 2
KUNGÖRELSER
Vasalogen Nornan No. 413 möter andra och fjärde söndagen i varje månad kl. 7 e. m. i Svenska Hallen, 1320 E. Hastings St. Finans sekr. Helmer OslunJ, 2623 Grant St. tel. HA 5325-Y; Protokollsekr. Mrs Emma Lindmark, 2831 Pandora St., Tel. HA. 7227; Sjukkommitté ordf’ Agnes Seaberg, 820 Woodland Drive, Tel. HA. 5644-L; Mötesförhandlingar-na föras pä svenska.
GYLTAS GROTTA
Av HERMAN BJURSTEN
j Rallarhistorier
Av KALLE 1-DALEN
SVENSKA KULTURFÖRENINGEN Bibliotek, studiecirkel i engelska. Fö-reläsningsverksamhet. Ordf. Gunnar Svalandet, FAjrmont 5183-L; sekr. Olga de Bartha, KErrlsdale 3496-L; f: ordf. Matthew M. Lindfors, PAcl-fic 2745; v. ordf. Nils Forssell; fin. sekr. Ake Viksten; v. sekr Maja Olson; bibliotekarie Edna Thompson.
Svenska Klubben
har middag och möte tredje onsdagen 1 varje månad kl. 7 e. m. a Hotel Georgia. President, Gunnar A. Abbors, 3222 Laurel Street, North Burnaby. Tel: HAstings 3244. Sekr. Leonard Carlson, 2236 E. Pender Street. Tel: HAstings 3907-R. Kassör, A. J. Ceder-berg, 4750 Douglas Rd., North Burnaby. Tel:- DExter 0944-L.
Forts, från föregående vecka.
“Ni misstar er, fru furstinna! Jag vill ej beröva någon den ära som honom tillkommer — om ni kände mig bättre skulle ni ej betvivla det.”
“Vi få väl se när jag lärt känna er bättre”, sade drottningen.
Därpå vände hon sig till konungen och sade:
“Låt oss gå, min gemål! Spelen äro ju slutade, och kvällen
inbryter.”
Konungen nade banan, hertigen och
uppsteg och läm-åtföljd av jarlen, hovet.
Föreningen Svea möter andra fredagen i varje nånad i Svenska Hallen, 1320 E. Hastings St. Kassör, Richard Edenholm, 1320 East Hastings, HAst. 4090; Kor.-sekr. Algot Swanson, 1320 E. Hastings SL HAst. 2522-L.
Vasalogen Valhalla No. 612 New Westminster. möter andra lördagen i månaden kl. 8 e. m. i Fraternal Centre, 620 Royal Ave. Prot. sekr. Erik Forssell, Mc Intosh Rd., R. R. 2, New Westminster
Finanssekreterare: Mrs. O. lon, 1515 Kennedy Road, New Westminster, B. C.
Jacob-
R. R. 6
Runebergorden, Avd.
New Westminster.
130
möter första lördagen i varje månad kl. 8 e m i Fraternal Centre, 620 Royal Ave. Finans sekr. Mrs. M. G
Skog, 824 Burnaby St Tel. 4157-M-l; Ordf, i Sjukkommittén, Eric
man, 431 Buchanan Ave. New minster. Telefon 4158 - Rl.
Sund-West-
Runebergorden, Avd. 124 möter första och tredje fredagen 1 varje månad kl. 8 e. m. i Svenska Hallen, 1320 E Hastings St. Ordf. 1 sjukkom. är gmil Erickson, 1435 Pendrell St Tel. TAt. 5062; Fin. sekr. John Brann, 2769 Brantford Ave,, S. Burnaby, Phone DExter 2049-T; Pro-
tokollssekr., Mrs. W. Nyquist 629 Skeena St
s.
The Sunset Circle lAuxiliary of the S.R.H.A.) convenes flrst Thursday of each month, at 2 p. m. President Mrs. K. Backlund, 2516 Parker St, HAstings 7688-R; Sec., Mrs. Margaret Hannah, 3810 E. Pender St., GLen. 1308-R.
Bellman Male Chorus Rehearsa! every Thursday night
at
7.30 p. m. at the Swedish Hall. New »ingers welcome! Pres., Bill Nystrom, 4283 Eaton St.; Rec. Sec., John Eastman, 3467 E. 26th Ave. DEx. 2373-L; Treasurer, Dennis Lundell, 1654 W. Sixth Ave. CEdar 5284.
Mängden skingrade sig, och inom några ögonblick var platsen tom. Endast tvenne personer stodo kvar på banan framför de kungliga högsätena.
Dessa personer vor hertig Magnus och riddar Peder.
“När ämnar ni begiva er till Ulfåsa?” frågade den unge hertigen, i det han lade handen på riddarens axel.
“Så snart jag hunnit sadla, nådig herre.”
“Således ännu i natt.”
“Ja, jag lovade den sårade ynglingen att skaffa honom en läkare och befria hans syster. Båda dessa löften måste jag hålla, och i fall ni nådig herre, vill deltaga i äventyret, såsom ni förklarade, skall jag gärna ställa mig under ert befäl.”
“Visst icke, herr Peder”, svarade hertigen. “Det blir tvärtom jag, som kommer att stå under edert. Ni är av konungen, min broder, utnämird till ledare av företaget, och vare det långt ifrån mig att erböva er av denna ära. — Men, ser ni, jag har i all min tid haft en oemotståndlig böjelse för ävenyr av detta slag. Ni måste därför låta mig följa med eder som eder närmaste man i befälet, utan att ni för någon yppar vem jag är, eller eljest visar mig någon av de utmärkelser, som plägar ägnas mitt stånd. Går ni in härpå?”
“Topp!” svarade Peder och mottog hertigens framsträckta hand, “och jag skall dessutom hava det nöjet att visa er en av de vackraste jungfrur, ni någonsin sett, herr hertig.”
“Såå! Och vem är denna för-t rollerska?”
“En bondflicka, som heter Alfhild och som bor i bondgården där jag inkvarterade den sårade junkern.”
med den bredvidsittande Alf-hilds hand sluten i sin egen syntes den sårade ynglingen helt och hållet fördjupad i hennes åskådande.
Den sköna flickan rörde läpparna liksom till bön, ehuru man ej kunde förnimma några ord. Men fromhet och andakt lästes i hennes blick, liksom en madonna, framtrollad av den store Rafaels pensel.
Ett ögonblick stodo de inträdande männen liksom fastnag-lade på tröskeln och återhöllo andedräkten av fruktan att den sköna synen, lik en hägring, skulle upplösas och försvinna.
Upptagna av sina egna tankar märkte ej rummets invånare deras ankomst.
Slutligen upplyfte Alfhild sitt öga och sprang upp helt förskräckt, liksom hade hon blivit ertappad med någon synd, vid åsynen av de främmande, vilka nu framträdde till vilobädden.
“Bliv ej förskräckt, sköna fé-drottning”, sade hertigen ar-tigt, i det han lät sina beundrande blickar vila pä tärnans härliga gestalt, “vi komma blott för att, som trogna och tappra riddare anstår, bringa dig vår hyllning, den vi hoppas att du ej försmår.”
“Jag förstår inte ert granna tal, stränge herre”, sade flickan blygsamt rodnande. “Men låt mig gå ner, ty en ensam flicka höves ej vara ensam bland så många förnämliga herrar och riddare.”
Och innan hertig Magnus hann kvarhålla henne, hade hon l försvunnit.
Emellertid hade Peder och läkaren närmat sig sängen.
“Nå, min tappre kamrat”, sade riddaren, “hur befinner ni er i dag,”
“Bättre, herr riddare. Febern har försvunnit.”
“Den unge junkerns svar”,! yttraden läkaren, “påminner mig om en historia, som jag läst någonstädes från kejsar: Augustis tidevarv i Rom.”
“Vad är det för en historia, mäster Knut?” frågade Peder.
“Den store kejsaren hade sänt j 1/ud efter sin läkare, emedan han j befann sig illa. Vid sin ankomst mötte denne en skön slavinna i trappan, som ledde till den höge patientens sängkammare. In-
Det var en strålande försommarmorgon och alldeles vindstilla och den högljudda sången från en skrovlig basstämma hördes vitt omkring över bygden. Sångaren själv vandrade tTäm pä landsvägen och sjöng-taktfast och högt och tydligen med stor livsglägje.
“I Gällivaretrakter jag knogat mangen gang Igenom berg och senakter jag borrat dagen läng.”
Det var “Smaiandspelles' maKtiga rallarebas, som tonaae ut över aen vaknande bygaen och bredvid honom gick gamie Kumpanen ocn likaiedes lore detta rallaren “Dynamitjohan . De båda vännerna var vid särdeles gott humör. Bada lore detta norrlandsrallare hade de pa gamla dar återvänt och blivit stillasittande i sm småländska hembygd elter ett helt livs strider och äventyr och kring-tlackande över hela värt avlanga land. Nu var de pensionärer och hade det lugnt och gott och just för dagen var de pa väg till den lilla ödemarkssjön för att vittja fiskedon, som de lagt ut kvällen förut.
De hade helt enkelt vänt den lilla staden ryggen och tagit sig ett par fridagar, eftersom det var sa vackert väder, och nu var de pä väg ut i vildmarken för att fiska. De hade logerat i en lada uppe i byn och nu skulle de ut och vittja langreven. O, vad livet log skönt lör ett par gamla rallare och frilufts-
män i denna stund I Minnena däruppifran
Norr-
land och järnvägsbygget kom åter i full ekläring och Små-landspelle måste släppa Barra-barn lös och sjunga. Som förr då han sjöng biand Kamrater och knivar och glas!
Johan marscherade vid sidan om honom med dånande steg och lyssnade och njöt av minnena.
“När vintern många gånger var fyrti grader kall.
Och nordens hemska stjärna mot fönsterrutan skalv.
Då tänkte jag pa vännen, På öm och älskad mö.
På fader och pä moder, skall jag häruppe dö ..
Det var kanske ett par
av
Smålands sista tvättäkta rallare, som nu sjungande vandrade stigen fram i den vackra för-
sommarmorgonen.
Väldiga
Folkdanslaget Lekstugan
Ordf. Algot Swanson, 1400 William St. Tel. HAst. 2522-L; Sekr. Elizabeth Johnson. Dansövningar hällas i Svenska Hallen, 1320 E. Hastings St., på tider som ordföranden meddelar.
Vasalogen Enighet No. 500 Aldergrove, B. C.
möter första lördagen i varje månad kl. 8 e. m. i Vasa Hall, Aldergrove. Sekreterare: Pelle Swenson, Telefon, 501., Aldergrove, B. C.
Föreningsmedlemmar, besök edra möten regelbundet!
Svenska Tidningar
Svensk-Engelska och Engelsk Svenska ordböcker.
“Förträffligt,” utbrast hertigen. “Jag tycker om fagra anleten och lovar på förhand att göra något för din skogsflicka, riddar Peder. Men låt oss skynda! Man skall sakna mig vid dansen, men man har redan börjat vänja sig vid att jag går mina egna vägar.”
Hertigen ropade en av sina svenner, och Peder uppsökte Gunnar och befallde honom att sadla hästarna. En halvtimme senare begåvo de sig i spetsen för en trupp av åtta ryttare på väg till Ulfåsa.
ANDRA KAPITLET
Huruledes riddaren och hans följeslagare blevo narrade i fällan samt hur de redde sig därur
Midsommarsolen hade nyss släckt sin glöd i Vätterns kyliga
kommen frågade läkaren hur——-------------° — -hans herre befann sig. ‘Jag mår sträckor med räls hade^ de dra-bättre nu’, svarade Augustus, git fram däruppe i Norrlands *ty febern har lämnat mig.’ ‘Då ■----------------------------
ödemarker och som rallare hade de levt ett helt liv. Nu bygges det inga järnvägar mer och den gamla stammen av rallare dör ut. Nu är det bara bilrallare som Dynamit - Johan säger .. .
Men minnena frän livet där uppe i Norrlands ödemarker fanns i gott bevar och en sådan här dag på ströv i det fria fick de näfing. Snart satt de bägge gubbarna i ekan och började vittja. Det var inte vidare storslaget med fångsten, bara några småsnärtar till ålar och en och annan abborre.
Minns du, Johan, säger Små-landspelle medan han reder ut en härva på reven, när vi va uppåt Avatjärnen å fiska en gäng. Den där gängen när tipparlaget inte hade nån mat å vi skulle skaffa dom fisk. Kommer du inte ihåg dä, ska ja tala om dä en gång te?
Dynamitjohan nickade bifall och kamraten började dra över händelsen. Jo, du minns kanske att tipparlaget på tolv man hade fått skämt fläsk en gång. Någon rackarpäls hade slagit fotogen på det bara på elakhet, å sen va de lögn å äta de, förstås. Vi ledsna ju på att äta bara bröd, ä så kommer du ihåg att vi båda, som va styva fiskare, fick order att marschera upp till A vatjärn å skaffa fisk. En tre eller fyra buteljer, laddade med dynamit, va hela fiskedonen, för nogräknade va vi inte. Nå, vi kom fram te tjärnen i kvällningen och skulle gå runt den för ä leta efter den lilla ruttna ekan, som skulle finnas där, när händelsen inträffade. Minns du björnsaten, som höll på att ta livet av oss, Johan?
Johan nickade igen.
— Bara tala om ett, Pelle, fast de ryser i mej än i da, när ja tänker på dä, sade han.
— Ja gick lite före å du kom ätter å vi hoppa ä balansera på tuvorna nere vid sjön.. Så rätt som dä va ryter dä te ett stycke ve sidan om mej, å en stor, ljus-brun björnhona kommer farande rakt emot mej. Jag kommer : ihåg att du tvärvände och kom upp i ett ordentligt träd, men ja hann aldrig längre än te en liten torraka till tall, som. nätt a jämt bar mej, förrän odjuret va i hasarna pa mej. A efter björnhonan kom en liten unge rultande. Den första skakningen hon ga trädet jag satt i höll pa att slunga mig i backen med ens, å ja visste att om hon ruskade till ännu en gang, så skulle de va ute me mej. Då kom ja ihåg dynamiten. Just som björnsaten vände sig om å sto ä påta mä nosen mot ungen å rev i mossan å röt så skogen darra, då drog ja fram en av de laddade putällerna, tände på stubinen
å slängde, laddningen rakt på björnen. Hon var så arg så hon försökte bita i flaskan, å just då small dä!!
Minns du, Johan, att halva björnhuvudet kom farande å slog mig i skallen så ja damp ner från trädet. Men ungen klara sej han. Ä att vi åu färsk björnstek till kvällen sen. Jo, dä va annan tur än i den här sjön. .På tre dynamitskott fick vi en björn och så mycket fisk att vi inte orka bära hem allt. Å tipparlaget at fisk i tre dar så dä växte fjäll på ryggen på dom ...
Smålandspelle krokade av en abborre från reven och log i skäggstubben.
Och nu blev Dynamitjohan sä uppspelt, att han måste ta ordet.
— Och hör du Pelle, sade han och vilade på årorna ett tag. Minns du hur vi gjorde med den där jycken, som förstört fläsket för oss med fotogen. Vi fick ju veta efteråt vem han var, å döpte honom till oljekungen. Sen lura vi i honom en sup ren fotogen, som han trodde va brännvin. Ä dä må du tro rän-sade magen. Han kräktes i två dar å sen lämnade han laget... . । Men det bästa som jag minns (från rallartiden däruppe var när du slagit vad om att fria te doktorns dotter i Gällivare. Dä va den vackraste jäntan i Norrland,» å en gång när tipparlaget mötte henne på gatan, höll du vad om, att du skulle fria till henne. Ä sen gick du å köpte ett sidentyg för 35 riksdaler, som du skulle skänka henne, å gav dej i väg te doktors-villan. Ä så träffa du pigan i köket å gav henne sidentyget i stället, för längre slapp du al-' drig in ... Ä att du sen gifte dej mä pigan i stället, har du väl inte ångrat, för dä va ju bara ödet som spelade ut korten den gången ...
Smålandspelle drog in den sista ändan av reven och stirrade en stund rakt ut i rymden.
— Ack ja, nog minns jag, du Johan, sade han — rallartiden däruppe. Och rätt som det var ekade hans bergsprängarbas ut över sjön igen i fortsättningen på rallarvisan:
“Nu friar jag ej mera, jag friar aldrig mer. Fast det finns flickor flera, jag kan försäkra er...”
Dynamitjohan hängde på årorna och en suck slapp ut ur hans bröst.
— Ack ja, suckade han, nu finns det bara bilrallare, du Pelle ...
var det väl den jag mötte i trap- vilja ...”	, stolta danskan, som min bror
“Var säker om att vi skall och konung fått sig på halsen.
pan', inföll läkaren, över vilket
svar kejsaren blev så förtjust, göra allt vad vi förmå”, återtog Jag tycker ej om kvinnor som att han befallde det skulle upp- Magnus. “Men farväl nu, jag vilja spela herrar.”
(böljor, och dagen hade slutat
Prima Eskilstuna Rak-knivar i sitt lopp för att lämna rum åt Tillskrifter — Kuriko — Ole Oid
m. m. till salu hos E. FRYKBERG
205 Carrall St., Vancouver, B.C.

Toric Optical Co
EYE EXAMINATIONS
COMPLETE
OPTICAL SERVICE
118 West Hastings Street — PAcific 8829 —
sin halvsyster, den nordiska sommarnatten, då riddar Peder och hertigen stannade utanför bondgården, där den förre, natten förut lämnat den sårade ynglingen. De stego av sina hästar och inträdde i förstugan, åtföljda av en för kunskap i läkarekonsten berömd man, vilken de fört med sig från staden.
De smögo sig sakta uppför trappan och öppnade dörren till sjukrummet.
Skenet av ett torrvedsbloss, fäst vid spiseln, upplyste kammaren och visade de inträdande en tavla av den sällsammaste skönhet.
Stödjande det sköna, men bleka huvudet mot örngottet, och
De
mannen
Där Eder Kredit Är God
MAIN at BROADWAY
Emerald 1838
Globe Outfitting Company
— HERRKLÄDER —
Gör Er
Sverigeresa i HÖST...
. . . och spara pengar!
Gör som erfarna resenärer — undvik turistträngsel, jäkt och merkostnad. Till hösten är båtbiljetten både lättare och billigare att få — minimum Turist-klass endast $185 och Första $285. Inga problem med hotellrum. Er semester blir lugnare, vilsammare. Beställ biljetten I DAG på en av dessa billiga resor.
Hertigen närmade sig läng-
tecknas och bévaras åt efter- går ned för att efterse våra ryttare. Kom snart efter riddar i samt föremålet för sin beund-
världen.”
“Vad säger ni om tillämpningen, junker Karl,” frågade Peder småleende, i det han fäste sitt forskande öga på ynglingen, som förvirrat blickade åt sidan.
“Den lärde mäster Knut gjorde bättre i att läka kroppens sår än att uppriva hjärtats”, tilläde skämtande hertig Magnus, som hittills stillatigande avhört samtalet.
“Ers nåd har fullkomligt rätt”, svarade läkaren, i det han närmade sig och blottade den unge mannens skuldra samt med kännareblick undersökte såret.
“Inga ädlare delar skadade”, mumlade han för sig själv, “blott ett lumpet köttsår . .. läkes av sig själv inom några । dagar ... rasande vacker pojke ... hur gammal är ni, herre.” tilläde han högt.
"Nitton år ungefär.”
“Ni dör ej av den här skråman”, återtog mäster Knut välvilligt, “akta er blott för allt för häftiga sinnesrörelser, ty då kommer eder feber tillbaka. Jag skall emellertid giva er ett helande plåster, som den sköna Alfhild med egen hand kan pålägga.”
Den sårade tryckte tacksamt läkarens hand.
“Ni ser, herr Karl”, sade Peder “att jag hållit det ena av mina löften. Jag är nu på väg att uppfylla det andra, och innan morgondagen slutat sitt 1°PP, skall ni hava igen eder så högt älskade syster, därom ber jag eder vara förvissad.”
“Och ni skulle på fullt allvar för min skull kasta er in i denna inra ?”
“Fara?” sade riddaren med en axelryckning, “talai- ni om fara som slåss så tappert?”
“Vi skola försöka”, inföll hertigen, “att med eller utan fara upprätthålla fridslagarna ocn skydda oskulden.”
“Även ni, min herre, skulle
Peder.”
ran.
Och den unge hertigen lämna-1 Vid ljudet av hans steg spratt। de rummet, icke just för att ef- Alfhild till, och då hennes öga terse sina ryttare, men för att föll på den resliga och möika uppsöka den unga Alfhild, vars karlfigur, som nalkades henne, himmelska skönhet gjorde ett uppgav hon ett lätt rop av for-mäktigt intryck på hans ridder- skräckelse och drog sig några liga sinne.	steg tillbaka.
Medan riddar Peder för den “Bliv ej rädd mitt vackra särade berättade vad som till- barn”, sade hertigen med en dragit sig i Jönköping och den röst, den han sökte göra sa mild; lärde mäster Knut lade ett nytt som möjligt, “bliv ej rädd, jag, förband på hans axel, steg her- år ej så farlig som jag ser ut.” । tig Magnus ned för trappan och Hertig Magnus var, om manj inträdde helt ensam i dagligstu- får tro rimkrönikan, visserligen gan, dit husets unga dotter dra- en "läng, mager och svart man”, git sig tillbaka.	men för övrigt “till alla delar
Alfhild hade gjort upp eld i väl skapad . Hans ansikte ägde spiseln och sysselsatte sig med eJ. denna veka, nastan kx innhga att tillreda en hälsodryck åt den skönhet, som hans aldre broder, sjuke, som blivit anförtrodd åt konung A aldemar, kunde skixta hennes vård	av; men hans drag voro dock
Hon hade mera för ledighe- ingalunda obehagliga, och det tens skull tagit skorna av sig ™ö!ka maP lga ut^rycke^ daii och blottat sina fötter, små och förhöjdes annu mer genom ett vita som en furstinnas.	svart yvigt kmdskagg.
För övrigt utgjordes hennes Alfhild, som i början blivit dräkt av en kort, randig ylle- helt förskräckt vid åsynen av kjol, kantad med röda band — den unge fursten, lugnade sig
och ett livstycke eller om man så behagar, en spens av svart sammet, hopfäst framtill med silverspännen, som på en gång dolde och förådde hennes smidiga och fylliga växt.
Ingen boja fjättrade hennes
snart, då hon hos den inträdande
ej märkte några fientliga avsikter.
“Jag är icke rädd längre, stränge herre”, svarade hon på hertigens tilltal, “ty jag är sä-
i ker på ätt ni ej vill göra mig nå-
lockar, vilkas yppiga, gullglän- got ont.”
sande vågor fritt fladdrade «Se har sköna A1fhild”, fort. kring skuldrornas liljor.	for hertigen, i det han drog ett
Upplyst av skenet från e'd" dyrbart smycke av sitt finger, staden syntes hon i detta ogon- «se ^ar — vad fyCker du om blick den unge hertigen mera denna rjng?” likna en av paradisets änglar
än ett jordens barn.
“I sanning”, mumlade herti-
gen för sig själv, i
sina ögon vila på flickans härliga gestalt, “om den i våra sa-
Flickan tog klenoden och betraktade med nyfikenhet den
i det han lät sällsamma glans, som bröt sig
i diamantens slipade facetter,
och lik ett strålregn gnistrade vid skenet av eldbrasan, som
gor beprisade Kraka ägde en ,_______	. . „ ,
sådan fägring, sä undrar jag ej Ib,ann	—d<;”''	. ,	„
på Ragnar Lodbroks kärlek, ii ,	den- ai.
trots av bonddräkten. Jag skul- utropade Alfhild. Har m fått le, på min ära, hellre taga den-;den av ei kaiesta, adle hene. na tärna till brud än den där! (Fortsättning nästa vecka.)
GRIPSHOLM	14	ang.
STOCKHOLM	28	aug.
GRIPSHOLM	11	sept.
STOCKHOLM	24	sept.
GRIPSHOLM	9	okt.
STOCKHOLM	21	okt.
GRIPSHOLM	7	nov.
STOCKHOLM	17	nov.
GRIPSHOLM	6	dec.
STOCKHOLM	10	dec.
SAL-paketet den BÄSTA GÅVAN
Fvra olika paket från 85.98 till 812.98 att välja på. Svensk tull och leverans inberäknad i priset. Alltid en välkommen GÅVA!
För reservation och upplysningar, besök Er reseagent eller
51LIOI5H WRIOT DfK
Room 30 Union Bank Bullding TeL M-9660 — Calgary, Alta.
470 Main Street — TeL 935613 Winnlpeg, Manltoba.
71 Upper Water Street Halifax, N. S.
1255 Phillips Square Montreal 2, Quebec.
The White Viking Fleet
Kontor och agenter i alla större städer.