Sidan 2 THE SWEDISH PRebö —■> - .yyew.» Torsaagen aen 8 juli 1952 KUNGÖRELSER Vasalogen Nornan No. 413 möter andra ooh fjärde söndagen 1 varje månad kl. 7 e. m. i Svenska Hallen, 1320 E. Hastings St. Finans sekr. Helmer Oslund, 2623 Grant St., fel, HA 5325-Y; Protokollsekr. Mrs. Emma Lindmark, 2831 Pandora St., Tel. HA. 7227; Sjukkommitté ordf. Agnes Seaberg, 820 Woodland Drive, Tel HA. 5644-L; Mötesförhandlingar-na föras pä svenska. GYLTAS GROTTA Av HERMAN BJURSTEN Forts, från föregående vecka. efter sin faders död, är herre SVENSKA KULTURFÖRENINGEN Bibliotek, studiecirkel i engelska. Fö-reläsningsverksamliet. Ordf. Gunnar Svalandcr, FAirmont 5183-L; sekr. Olga de Bartha, KErrlsdale 3496-L; f: ordf. Matthew M. Lindfors, PAcific 2745; v. ordf. Nils Forssell; fin. sekr. Ake Viksten; v. sekr Maja Olson; bibliotekarie Edna Thompson. Svenska Klubben har middag och möte tredje onsdagen 1 varje månad kl. 7 e: m. a Hotel Georgia. President, Gunnar A. Abbors, 3222 Laurel Street, North Burnaby. Tel: HAstings 3244. Sekr. Leonard Carlson, 2236 E. Pender Street. Tel; HAstings 3907-R. Kassör, A. J. Ceder-berg, 4750 Douglas Rd., North Burnaby. Tel: DExter 0944-L. Föreningen Svea möter andra fredagen i varje nånad i Svenska Hallen, 1320 E. Hastings St. Kassör, Richard Edenholm, 1320 East Hastings. HAst. 4090; Kor.-sekr. mgöt bWSJJSO HAst. 2522-L. ;. Hastings St Vasalogen Valhaila No. 612 New Westminster. möter andra lördagen i månaden kl. Flickan gick förut till samma gård med många un- brinnande blosset, vars fladd- . , . vin oaimiia mi- med jj derlydande hemman och lände- rande låga klart belyste den halvdunkla natten. Sedan den sjuke varsamt blivit nedlagd på bädden, vände sig Peder till flickan och frågade om hon hade något att giva dem att äta. Han ville rikligen betala henne. Flickan gick ned och återkom efter en stund med bröd, ost, mjölk och en bägare med frag-gande öl, vilket hon satte ned på ett i kammaren befintligt bord. “Hur heter du, min unga tärna?” frågade Peder. “Jag heter Alfhild, strärige herre”, sade hon, i det hon oförskräckt såg honom i ögonen. “I sanning liknar du älvdrottningen själv sådan hon beskri-ves i våra gamla sagor”, återtog riddaren. “Men säg mig om du ej blev rädd när du såg sä många främlingar anlända till din boning.” “I början”, svarade Alfhild, rier. De kommo även att besöka min fader. Här intogs unge herr Liljehöök av kärlek till min fagra, då femtonåriga syster Katarina. Han ville trolova sig med henne, men hon kunde ej lida den stolte och tilltagsne herrn, utan undbad sig den äran att bli hans fästekvinna. Häröver förgrymmades den unge mannen storligen och svor ätt han skulle hava henne i sitt våld eller sätta livet till. Sedan den tiden har han alltid haft speja-re i vår trakt, och flera gånger hava hans svenner varit på väg att bortföra henne, men genom min vaksamhet hava hittills knng tjugo år sedan, ty jag är nitton och min syster är något över tjugo år gammal.” “Väl möjligt — och jag påminner mig ännu hur rädd jag var för er herr faders stora skägg och bistra uppsyn.” “Och likväl var min fader mycket god”. “Jag tvivlar ej därpå, herr Karl... Lika god som er moder, vilken tog mig i sitt knä och smekte mig. Ni ser, att jag har gott minne, ehuru jag knappt var fem år gammal, då denna händelse passerade.” “Min mor, ja.”, fortfor ynglingen. liksom talande för sig själv; “visst är hon god — ack, alltför god. fruktar jag ...” “Vad menar ni?” frågade Peder. “Ni bör veta”, återtog Karl, “att min mor med liv och själ tillhör svartrockarna. Det finns ingen sak, om än så obetydlig, att hon ej därom skall rådgöra sig med sin biktfader.” “Aj, aj!” yttrade riddaren, “Sag den genast”, utbrast Birger häftigt, “säg den, och jag ger er mitt furstliga ord att bevilja dig den, så framt den ej stridei' mot rikets lagar och min värdighet.” “Det är tvärtom en av edra lagar, nådig herre, som blivit på det skändligaste kränkt, och om vars upprätthållande jag anropar eder.” Peder berättade i korthet om det äventyr, som hänt honom på landsvägen, och anhöll om jarlens tillstånd att befria den fångna jungfrun ur rövarens klor. “Vid satan!” utbrast jarlen häftigt och stampade i marken, “de skola fä erfara att Birger Jarls fridslagar icke äro givna förgäves. Det är en styvnackad herre, den där Bengt Månsson, men vi skola knäcka honom, lita på det.” “Ett sådant våld bör icke lämnas ostraffat”, inföll konungen, som också Tyckte sig vilja ha ett ord med i laget. “Ni har min tillåtelse, herr riddare, att ställa våldsverkaren till ansvar, och ni äger rättighet att medföra så många av mina väpnare och svenner ni tror er behöva.” “Och låt se”, tilläde drottningen småleende, “att ni med lika tapperhet kämpar för den fångna oskuldens befriande, som ni gjorde för den guldkedja, vilken pryder eder hals.” Under detta samtal hade hertig Magnus närmat sig, och då han hörde varom fråga var utbrast han häftigt: “Jag följer er, min tappre besegrare, såvitt min fader tillåter det. Äventyret förefaller mig lockande ... något likt det där, om vilka vi hört berättas från Tyskland och Frankrike. Jag följer därför med som frivillig, om ni ingenting har däremot.” “Akta er. herr riddare”, sade drottningen med en ton, som skulle vara skämtsam, “akta er, min svåger har blott för avsikt lidandets och landsflyktens bittra kalk, att han en gäng på hennes huvud skulle trycka försakelsens törnekrona, till täck för den segerkrans, hon nu fäste i hans svarta iockar. * Hastigt hämtade hon sig dock, och då hon märkte att hertigen började visa sig otålig, räckte hon honom belöningen, bestående av en lagerkrans av guld. Trumpeterna klingade, hertigen uppsteg, sedan han kysst sin svägerskas hand, kastade sig ånyo pä sin gråa stridshingst, som hittills blivit hållen av en väpnare, och satte av för att likaledes deltaga i lansbrytningen, som just nu började. Även i denna övning förnekade sig ej den kraftfulle ynglingens arm. Den ene efter den andre kastades ur sadeln, men hertigen satt orörlig kvar, liksom fastväxt vid sin gangare. Redan återstod blott en enda av de tävlande inom skranket, och Magnus skyndade sig att genom dennes besegrande göra slut på leken. Men här fann han dock “jag fruktar verkligen att de vördiga fäderna ej äro de bästa | ban ttäffat en värdig mot-rådgivare ...” I ståndare» vars lans fördes av en "Därom är även jag övertygad, och vad värre är rädes jag att min moders biktfader är en av de värsta ulvarna i fårakläder.” “Vi skola tala därom en annan gång”, sade Peder livligt. “Nu måste jag resa för att hinna till staden, innan festen börjar. Lev väl, kamrat, och räkna på min hjälp i fraga om er syster. Ni kan tryggt anförtro hennes befriande åt mig. — Farväl, jag ser, att jag lämnar er i goda händer”, fortfor han småleende, da den sköna Alfhild blygsamt inträdde för att efterse förbindningen på den unge mannens sår. hans anslag misslyckats. Då min fader låg på sin sotesäng, kallade han mig till sig och befallde mig att aldrig ge min syster till någon av ätten Liljehöök — ty, sade han, de äro grymma våldsverkare, dessa Liljehöökar, och jag vill ej att min fromma och oskyldiga dotter skall lämnas till pris åt någon- av denna släkt. — Jag lovade min döende fader att göra allt för att undvika detta, och jag har hittills kring i landet, äro så grymma|äv’en lyckats att lörsvaia henne, och våldsamma — men då jag nu konungens irollop til-fick se eder, ädle herre, för- stundade och jag beslutat mstal-svann min fruktan, ty ni ser såPa miS for att deltaga i ringian-i god ut, att ni säkert ej vill göra och erbjuda min tjänst en stackars värnlös flicka något at håns nåde, jarlen, erhöll min yja •• svster tillåtelse att medtolja for Dessa ord yttrades med en så a« beskåda högtidligheterna ren och oskuldsfull ton, att rM- h^,an? öaren kände sig helt rörd. | >>a^ing. som boi i Jonkopmg. “Och vem skulle väl kunna S?m dtr r behandla dig illa, fromma, oskyl- "^'8£or*>‘ " diga barn?” svarade han, i det aataga en av mina . t s han klappade henne pa kinden.; bludel och salunda begå o “Men såg mig. bor du alldeles j ^s, utan något till ensam här i den villande skogen, i 'ias*’ 111 bo1 \e“1’ det han med välbehag ei mitt nddeihga ord pa. att intogo sina platser pa den ovan-; lät sina ögon vila pa ynglingens nämnda läktarna, eller, i fall dej höga och ädla gestalt. "Ni har tillhörde drottningens närmaste' ett lysande sätt att framställa följe, slöto sig kring sin unga j eder herr riddare. Men hur kom- jag skall befria er syster eller också sätta livet till.” “Men Bengt Månsson är en mäktig herre med många svenner ...” “Betj-der ingenting!” avbröt Peder. “Jag skall visa honom att Birgers fridslagar inte äro givna förgäves, och eho som dristar sig att taga den nidingen i‘försvar skall fä med mig att STF :s årsbok 1952 fascinerande vårpanorama i ord och bild. Svenska turistföreningens årsskrift är en bok om svenska varen. Den fotoskörd, som samlats innanför X:ets granna omslag, bör vara ursäkt nog för de mest lyriska utgjutelser. Boken är ingen oäven handledning i konsten att begå årstiden och följa den på dess frammarsch från Skånes töande februarivår till fjällregionernas genom dagar och nätter ljusa junivår. Islossning i skärgård och sjöar, snösmältning på landsvägar och gator, skummande jökelälvar och fruset smältvatten i skimrande tappar, vårdis över skånska marker och stadsland-skap i vårskymning, alla vårens blommor från hasselhängen i skogsbrynet till gula rapsfyrkanter, flyttfågelsträcken, lärkan på marken, ett festligt porträtt av en spelgalen tjädertupp och en makalös bild av tranors fiykt och landning, den första sländan ur puppan och hela på-fågelsspinnarens liv, vårbruket härskarinnas högsäte. I mer det till att ni ej förr inställt på landet och vårflottning i_ Ka- Valdemar, klädd i full kung-'eder hos mig, efter denna hän- hx biflöden, alla levande vårse-. I ... ■ ■. . t • 1 .1 - -. r] » A m A F-X nnL 1- n m W «« Till lig skrud, med krona, mantel, delse, vilken berättigade eder och spira, satt glad och lycklig till min tacksamhet?” der från små påskkäringar till vid sin sköna gemåls sida, likt “Jag ansåg mig ej under fre-i er till någon ett barn som fröjdar sig åt lek- den kunna vara saker. Bakom hans stol syntes tjänst, nådig herre”, svarade hans faders resliga gestalt, med ?öra. nder anHu,’ na^c 51 den ädla, höga pannan, den fast Jönköping och skall där begarat^^ skärpt fixerade blicken, av ett företräde hos jai len. Han । vj|ken man tydligen kunde mär-känney mig skal! ej yagra ka, att en järnvilja bodde inom mig att i spetsen för några ryt- tare begiva mig till Ulfåsa för att utfodra eder syster och bestraffa våldsverkaren. Till eder, unge herre, skall jag sända en läkare från staden för att vårda eder. Men ni måste halla er stilla tills edra sår blivit helade. — “Också”, tilläde han skämtande, “ar väl detta ej så svårt, då ni får mottaga hälsodrycken ur så sköna händer som den unga Alfhilds.” “Ni är min räddare!” utbrast ynglingen livligt, i det han med en tacksam blick räckte ridda-' denna själ. På var sin sida hade han en av sina båda yngsta söner, ty Magnus, den äldste av hertigarne, ämnade själv deltaga i tävlingarna och befann sig sålunda ej bland åskådarnas an- tal. Ringränningen började, riddare, bland vilka även unge, knappt adertonärige tigen var, deltog i denna Åtta den her-lek. Peder. “Jag har därför levat på min faders gärd i Västergötland, fullt besluten att, så snart krigstrumpeten smattrade, inställa mig under edra fanor för att följa eder i liv och död.” "Vad krig beträffar, så har du, som bättre är, ingenting att hoppas", svarade jarlen, ”ty efter allt utseende komma vi ännu många år att njuta fredens välsignelser — men lyster dig någon hovtjänst, så står det dig fritt att välja endera hos ren handen, “men vem är ni själv? Säg mig edert namn, på det jag må förvara det i mitt minne.” “Jag heter Peder Gylta och är liksom ni från Västergötland, Vi äro till och med grannar, ty min faders gård, Påtorp. digger knappt tvenne timmars väg från Åstorp. Också minns jag. att | jag en gång i min barndom i följt med min fader på ett besök hos eder fader. Ni var då ej född och eder syster lag i vaggan.” | "Det måste således vara om- Fyra särskilda gånger borttog hertig Magnus den upphängda ringen, och som ingen av de övriga träffat pa sin höjd mer än trenne gånger, framfördes efter tävlingens slut hertigen till drottningens stol för att mottaga priset. Han avtog hjälmen och böjde knä för sin kungliga svägerska. Ett ögonblick dröjde hon, liksöm tvekande, och ett moln av missnöje flög över hennes panna, dä hon såg den mörke kraft- mig eller konungen, vilken på mitt förord taga dig.” “Jag tackar eders men jag passar ej till min son, skall an- nade — hovsven. Min lust står till krigiska lekar, och jag har därför tänkt att begiva mig till något främmande land, varest jag kan få denna min åtrå tillfredsställd.’’ “Du försmår således min tacksamhet”, sade Birger misslynt. “I sanning, ni Gyltor haven alltid gjort er kända som en stolt och • trotsig släkt... Det finnes sålunda ingenting som fulle ynglingen knäböja vid sina! jag kan göra för dig?” fötter. Det var måhända en “Jo, herr jarl”, svarade Peder, aning, som genomflög hennes, “jag har en anhållan, som jag själ, att denne unge man, åt vil- ber att få framställa efter fes-ke hon nu räckte segerpriset, tens slut, så vitt det är eder en gång at henne skulle iskänka lägligt att höra mig.” valborgsstudenter, stockholms-vår på Strömmen och i lekhagar — allt är det insamlat av kärleksfulla linser. Gunnar Ekelöf har gått på egna strövtåg bland de poetiska vårblommorna, och räddar exempelvis åt uppmärksamheten några verser ur Stierhielms Parnassus triumphans, som bå-mas: Hjärtans lust, si havet huru stilla det ligger som en glittrande spegel, så blankt som silver smält i degel; allt är blitt och höres ingen ett mycket ungt behag som en villa. Marken står i flor och fullan grödna, och skogen bär sitt löv i fägring, På bergen djuren ha sin läg-ring, intill dess att dagen synes rödna. Kylen västvind saktlig börjtar de historiskt och mänskligt ha susa. små fåglar leka, pittra, springa, fru Nachtigal man hörer klinga, allt fröjdar sig, ty Kär bo Pax och Musa. GLÖM INTE ATT FÖRNYA PRENUMERATIONEN