Sidan 6
THE SWEDISH PRESS
Torsdagen den 5 april 1951
Varje vecka
sänder vi flera hundra exemplar av
SVENSKA PRESSEN
TILL
pade kvarlevorna av den döde svindlade för mina ögon, när maken ett långt stycke från jag lyfte på locket. Mycket rikvalplatsen och med mycken mö- tigt — fem patroner saknades, da och arbete överhöljde dem — Och det värsta är att den med snö — varmed hon med här historien är sann.
tunga
FEM
NAR
lunk begav sig därifrån. (Radiorapport av den 11 april)
SKOTT - FEM BJÖR-	^jklHg
SVERIGE och FINLAND
Om Ni har anhöriga där — eller var som helst annanstans — varför inte glädja dem med SVENSKA
* PRESSEN för ett år.
Det kommer att bli som en kär hälsning från Er Varje Vecka.
* CHEVROLET and OLDSMOBILE
* O K USED CARS
* GENUINE G M PARTS
* ACCESSORIES
★ SERVICE TO ALL MAKES OF VEHICLES
COLLIER S LTD
Dealers: CHEVROLET — OLDSMOBILE
450 W. GEORGIA ST.	PAcific 2311
Jakthistorier...
(Forts, från sidan 1)
DEN KLÄTTRANDE KANOTEN
En jakt som nästafi skrämde ihjäl de två indianska jägarna omtalas av Ole Johnson, vilken kallas för “Borgmästare” i Finlay Forks, därför att han är den lilla utpostens allt i allo. Två indianer voro ute på jakt efter björnkött till föda. De fick se en stor björn högt uppe på flodbanken, där de kommo nedför älven i sin kanot. I silhuett mot den blå himlen stod han dar alldeles ute på kanten och till synes blickade ut över älvens snabbt rinnande grumliga vatten. En av indianerna steg ur kanoten för att landvägen söka komma besten inpå livet, medan den andre fortsatte nedför till en plats nedanför banken för att där invänta sin kamrat och för att vara beredd på att eventuellt lasta björnkött i kanoten. Försiktigt krypande nådde jägaren inom skotthåll på björnen. Skottet brann av cch björnen sjönk ihop. Men vad jägaren inte såg var att björnen ramlade nedför banken och landade på rygg rakt ned i kanoten. Indianen kastades ur, björnen fastnade meiian sätena i kanoten, som förstås i samma ögonblick stjälpte helt om och kom med kölen uppåt. Indianen, frantisk av bestörtning, tog sig i land och sprang för brinnande livet. Då jägaren uppe på banken kom fram till stupet och tittade ner, såg han till sin häpnad den upp- och nedvända ka-
noten till synes flytande nedför
Det
berättas om en farmåre-
hustru uppe i Okanagan-dalen, som besvärades av rådjur, vilka då och då kom in i hennes fruktträdgård och stal äpplen. Hon ville mycket gärna bli av med dem. Hon frågade därför grannens unge son, om han ville ta hennes 30-30 kaliber gevär och se om han kunde komma åt att skjuta något av skadedjuren. Han ville det och tog geväret och tre patroner och begav sig på en rond i skogen utanför trädgården. Om en stund kom han tillbaka, slängde tvenne rådj urskroppar på trappan och lade geväret ovanpå. Farmarfrun blickade över det hela och så frågade hon: — ”Var är den tredje patronen?”
Denna historia om folk, som tycks ha en alldeles bestämd uppfattning om vad ammunition skall användas till, ledde mina tankar till en händelse för åtskilliga år sedan. Jag var en
gång i Portland, Oregon, på en blev där bekant
DRAMAT PÄ ISEN ,
Korpral Jones i Roy al Cana-dian Mounted Police hade just stannat sitt hundspann för en stunds vila under en patrullfärd längs södra stranden av Nipi-gon-sjön. Plötsligt råkade hans tränade öga iaktta ett föremål som rörde sig långt ute på sjön. Han riktade sin kikare mot detsamma. — En räv, som i jämna språng skyndade över isen från en holme utanför. Just då började räven bete sig på ett högst underligt sätt, som om den hastigt velat söka något skydd. Ack, några skyddande träd, buskar eller vindfällen fanns in-1 te här, och räven- tog till att rusa framåt mot stranden, som om det gällde livet. Och det gjorde det, för nu såg korpral Jones orsaken — en stor örn svävade ovanför det döds-skrämda djuret. Han tittade åter på räven, som nu krumbuk-tade och hoppade i sick-sack för att söka undgå den attack som väntade vilket ögonblick som helst. Och skuggan på isen blev större och större ■— och kom allt närmare. Som blixten slog den ned. örnens klor sjönko djupt i ryggen på det arma djuret och räven satt fast som i ett skruvstäd, medan örnen hackade ut hans ögon. Då släppte han taget och svävade för en stund över den stackars räven, som under vrål av smärta hoppade och vred sig och visste att döden var nära. — Och nu kom dödsstöten, varpå örnen satte ifärd med att göra fest på offret.
Men från land hade rävhonan hört makens dödsskri. Intet fruktande i nödens stund satte
kongress, och med en ung Ralph Martin, ra samtal ®a’ med mycken
man som hette Under ett av vå-han plötsligt och iver och allvar:
älven. Men ännu mer häpen blev | hon iväg med vindens fart över
han då kanoten satte kurs mot । isen, örnen var nu så upptagen stranden — kröp upp på land — j med sin måltid, att han inte såg och började klättra uppför en hög fura. Med ett kvävt skri kastade sig jägaren om och tog till fotterna allt vad han orkade, för nu var det sannerligen
trolltyg på färde! Han stannade linvr vtnrlzl/A i vt rl 1 rrvt '
den annalkande faran, förrän det var för sent, just innan två skarptandade rävkäkar slogo i-hop om hans hals. Rävhonan hade hämnats sin make. —Men hon gjorde mer än det. Åskå-
inte förrän han nådde indian- ] daren på land stod i andlös lägret, cirka 15 km. från jakt-1 spänning inför detta drama som platsen. Tre dagar senare kom' utspelades inför hans ögon där-
också den andre jägaren tillrät- ute på isen, och det var som om ta. — men björnen och kano- han inte visste om han skulle ten — dem såg man aldrig mer. tro sina ögon, då rävhonan slä-
EATONS
Stores to Serve You
of Canada . . . Across the Nation
Founded in 1869 . . . just 2 years after Confed-eration . . . EATON’S has grown up and ex-panded with the country it serves. Today, in 1951, you will find EATON’S ready to serve you directly or through our modern Mail Order Service . . . ready to guard your shopping interests from Newfoundland to British Columbia, from the Northern Territories to the American Border.
(Forts, trän sidan 1) sonal i Nordamerika uppgår till 196 personer.
Klockan är så 11.15, och det stora ögonblicket är inne då Mr. Edwin Carlson för första gången möter Alvar Viking, som enligt tidtabellen under 19 timmar och 45 minuter kommer att vara hans flygande hem. Hade han rest en dag senare, på
fredagen,
hade han färdats
snabbare ty den turen tar 18 timmar och fem minuter. Under gynnsamma förhållande och präktig medvind kan det t. o. m. gå så snabbt som på 12 timmar och 38 minuter, vilket rekord sattes på julafton 1949.
Mellan två leende och blonda SAS-flickor vid dörren går så Mr. Edwin Carlson fram mot den höga silverglänsande trappan med SAS-emblemen, som' leder upp till passagerarecabi-nen. I dörren välkomnas Carlson av flygvärdinnan som under färden kommer att pyssla om honom på bästa sätt. SAS har inte bara förnämligt rykte om sig vad beträffar säkerhet, komfort, snabbhet och god mat. De har även, anses det, de vackraste och duktigaste flygvärdinnorna. SAS-flickan Margret Gudmunsdottir från Island segrade förra året i den internationella tävlingen “The perfect
Två mekaniker i färd med att ge DC-6:ans noshjul en översyn i hanga ren på Idlewild.
i
“Jag har en stark längtan att någon gång få komma ut och jaga. Allrahelst skulle jag vilja jaga grizzly-bj örnar. Finns det någon inte alltför avsides plats i British Columbia, där sådana Airways Giri”, och på andra påträffas?” Jag kom att tänka på att längs Pacific Great East-ern-järn vägen finns det nog björn, så jag nämnde detta till honom. “Har ni ett bra gevär
plats kom danskan Birthe Lunn, även hon en SAS-värdinna. Männen framme i förarcabinen är även bland de bästa som står att finna. När en flygare anställs hos SAS måste han ha en gedigen flygutbildning bakom sig, men är därför inte färdig att sätta sig bakom spakarna direkt. Det blir ytterligare SAS-utbildning, och för en förste officer lägger ^candinavian Airlines ned 43.000 kronor i utbildning. En flygkapten kostar mer än det dubbla.
Samtliga passagerare är ombord, dörren slås igen och lås°s trappan förs bort, och sedan allt för en sista gång kontrollerats av stationschefen, Stig Ekblad, som har ansvaret för att planet nu till slut är klart i alla detaljer, vinkar han till piloten. Propellrarna börjar svänga runt, en efter en, och plötsligt ryter alla fyra motorerna på en gång och planet glider bort till sin startbana. De senaste väderleksrapporterna kommer per radio från kontrolltornet. Däruppe står en av Idlewilds tjänstemän med en stor kikare och följer Alvar Viking med uppmärksamma Ögon. Så kommer klarsignalen från tornet. Scan-dinavian Airlines flygande 46-tonnare rusar allt hastigare fram över den gulgrå cementbanan, och så plötsligt höjer den sig och är efter ett par minuter försvunnen för mänskliga ögon. Men ännu en bra stund kan den följas genom radarapparaterna uppe i kontrolltornet.
.Men dessa 24 timmar här i New York är endast en detalj i re var han tillbaka. Nå, det var. det stora företaget Scandinavi-ju ingenting märkvärdigt med an Airlines System. Likadant det. Jag trodde först att han sker nästan överallt på de fem givit upp tanken på björnjakt.’ kontinenterna där de flygande Men ganska förvånad blev jag;vikingarna landar eller startar, då han med skinande ansikte från Tromsö och Kirkenäs i
för storvilt?” frågade jag. “Nej, jag har inget gevär,” blev hans svar, “jag har aldrig varit ute och jagat, men jag är god skytt, den bäste på skjutbanan nere på hörnet. Fast där använder dom ju bara salongsgevär.”
Nog tyckte jag att det var ett långt hopp, på mer än ett sätt, från skjutbanan på en nöjesbasar i Portland till jakt efter griselbjörn i British Co-lumbias vildmarker. Men den ivrige unge mannen hade dock gjort ett fördelaktigt intryck på mig, så jag erbjöd honom att OM han bestämde sig för att komma hit upp och skjuta björn så skulle han få låna min 33 Winchester.
Detta var i februari. Den 10 maj steg unge Ralph in på mitt kontor i Vancouver. “Nu har jag kommit för att skjuta den här björnen,” sade han optimistiskt. Samma ivriga anti-björn inställning och samma säkra självtillit. Men intet vapen eller utrustning. Nåväl, jag letade fram vad utrustning som behövdes, räckte honom Winches-tern och en ask ammunition — 24 patroner. “Tror du att detta räcker?” frågade jag. “Åja, för all del!” svarade han. Och så begav han sig av. Jag föreslog han skulle följa med tåget till D’Arcy och därifrån ge sig ut på jaktexpeditionen. Så önskade jag honom god jaktlycka, och väntade att om ett par veckor se honom igen. Två dagar sena-
berättade om sina jaktbravader, nordligaste Norge till Nairobi “Det gick bra det,” sa’ han. i söderns Afrika och i öster från
“Fem björnar fick jag.’’
Och så1
' berättade han om huru han följande morgon begivit sig upp på ett ganska högt berg. Härifrån tyckte han sig kunna .se någonting svart som rörde sig på bergsluttningen mitt över en dal, som åtskilde de två höjderna. Om en timma närmade
han sig just den punkten, mycket riktigt. Här var björnar. Fem stycken, som och plockade fjolårets bär lan stenarna. “Jag sköt bortersta först. I nacken, mellan öronen. Sedan den
Och det gick melden mitt näst
bortersta, mitt i pannan, därför att han hade vänt sig om och tittade åt det håll varifrån första skottet hade kommit. Nu började de tre andra att ta på schappen, så jag sände en kula i huvudet på den ene efter den andre — börjande igen med den bortersta. På det sättet fick jag alla ätt stupa i en hög, vilket sedan gjorde det lättare att las-ta dem på en caterpillar-trak-; tor, med vilken vi med stor mö-1 da lyckades ta oss till platsen.1 | Det var några stora bjässar också.” Under det han berättade tog han upp ammunitionsasken1 ur fickan och ställde den på mitt skrivbord. Det nästan'
Bortre Indiens Bangkok till den konsumerar liter sprit chileanska huvudstaden Santi- månaden, inkomst 700 kronor i ago de Chile i väster. Det är månaden, medlem av en fördock endast fem år sedan Scan- (ening förutom fackföreningen, dinavian Airlines System — antal böcker 5 stycken, bor i “The United Nations of the två rum och kok på en plats
Air”, vars motstycke inte finns i den civila luftfartens historia — skapades efter tretton timmars dramatiska förhandlingar och överläggningar den 1 augusti klockan halv fem på morgonen på Grand Hotel i Oslo. Idag har SAS med sin luft flotta på 55 plan flugit mer än 1,300,000 passagerare en sträcka som är något mer än hundra gånger tur- och retur till månen och företagets totala routesträcka omspänner 49, 382 engelska mil.
Men det tänker inte Mr. Edwin Carlson p^ just nu, ty han är i full färd med Viggo Han-sens ljuvliga frikadeller.
Claes Horn
två rum och kok på en plats
SVERIGE
Polisyrkef lockar ej det unga manliga Sverige
nu
för tiden, förklarar Polistidningen. Polischeferna får leta med ljus och lykta efter unga män som vill ta sig in i yrket.
En svensk 25-manna-
orkester med operasångaren Bernhard Sönderstedt kommer under sommaren att turnéra runt Europa, Bl. a. besöks Köpenhamn, Lubeck, Amsterdam, Hamburg, Haag, Oxford och Cambridge. I London blir det även tre radioframföranden hos BBC. Mest svensk musik presenteras.
där han inte är född. Går på bio en gång i månaden.
Stockholms stads
spårvägar planerar att köpa ytterligare 50 nya vagnar, vilka kommer helt att sättas in i den nya tunnelbanetrafiken. Hittills har ett 70-tal vagnar för den nya underjordiska järnvägen levererats.
Att man skrattar
käken ur ied har aldrig hänt i huvudstaden men det inträffade häromdagen, då en man tyckte filmen “Snurriga skolan” var så hejdlöst rolig att han råkade ut för denna malör. Han fick forslas till lasarettet för att få käften att gå ihop igen.
Den nya frikyrkofilmen
“Än lever våra fäders tro”, har haft Stockholms-premiär. Filmen har spelats in av Svenska Morgonbladet med anledning av dess 60-årsjubileum och är med en timmes visningstid. Att våren och förhösten
är vackrast i Blekinge har nu turistföreningsfolk, kommunala förtroendernän m. fl. uttalat sig för, och man har i landskapet satt i gång en kampanj för att fä sommargästerna att sprida
ut semestern även till höist.
Uddevalla skall skaffa en egen friluftsgård
vår och
sig på Dal.
Det är Stenebynäs konvalecent-hem. Hela kostnaden beräknas
till omkring 250,000 kr. Egen-
Årets vinter har varit	till omkring 250,000 kr. Egen-
den solfattigaste på många, domen skall disponeras för ko-- -	-	loniverksamhet på sommaren
decennier i Sverige, och Stock-
holm har t. ex. inte haft en enda soldag på två månader. I norra och mellersta Sverige har det fallit mer snö än på många år.
Den typiske svenskens
signalement ser ut så här: Ålder 46, fruns ålder 43, antalet barn 2 (en pojke och en flicka), hårfärg mellanblond, röker 6 cigarretter om dagen K
och vintersportplats för skolungdom under vintern.
Små kalvar till våren
väntar man på i generalkonsul Axel A:son Johnsons visent-koloni vid Stubbsveden i Avesta. Kolonin med uroxar har tredubblats på nio år och har nu 33 nöjda och produktiva visen-ter. Enbart i fjol kom fyra nya visenter till livet där.
Svenska Pressen
PLANERAR
STOR FESTLIGHET
fredagen den 18 maj
SE VIDARE I KOMMANDE NUMMER AV TIDNINGEN