No. 13
THE
NYA SVENSKA PRESSEN
Subscription $3.00 per year.
Vancouver, B. C.,Torsdagen den 29 mars 1951
PRESS
Single copy 7 cents.
Vol. XIV
Svensk pionjärkvinna
Tidningen Campbell River Courier hade den 28 februari en artikel behandlande den kända släkten Thulin, ur vilken artikel vi tagit oss friheten att här återge följande:
En av de första pionjärfamiljerna som bosatte sig i det nuvarande Campbell River och vars namn blivit nära nog synonymt med samhället under ett halvt århundrade är THULINS.
År 1903 kom Charles Thulin och hans hustru Maria från Lund, B. C., till Willow Point där de köpte ett stycke land.
Ett år senare flyttade paret till ett frihemman, som nu är känt under namnet Campbell River och byggde på platsen det första hotellet som nu upptages av biografen. Följande år gjordes en tillbyggnad, belägen nära det nuvarande Campbell River Laundry.
Hotellet bestod av tre våningar med 25 sovrum, två serve-ringsrum, två matsalar och ett stort kök.
The Thulin Trading Company var Campbell River’s första handelsbutik. Det byggdes år 1908 och var beläget nära vattnet nedom det gamla Thulinska hemmet, vilket nu är känt som Richmond Court.
När det första hotellet hade härjats av en eldsvåda beslöt Thulins att bygga ett annat. Denna byggnad anlades på det nuvarande Willows Hotel plats och öppnades den 1 juli 1909.
Den 1 juli på den tiden var alltid en glädjens dag och folk från hela trakten runt samhället kom för att deltaga i Dominion Day-festligheterna, och öppnandet av det nya hotellet var en ökad attraktion vid detta tillfälle. Emellertid såg det ut som Thulins hotell var följt av otur, ty den nya byggnaden brann snart ned för att åtföljas
Mrs. CHARLES THULIN
av en ny. Denna byggnad är nu Willows Hotel.
År 1917 uppfördes en ny byggnad för handelsbutiken, som nu fick namnet Thulin Trading Centre. Laver’s affär är nu inrymd i detta hus.
Thulins nästa hus gav han namnet Lilelane Pavilion. Namnet var sammansatt så att det skulle hedra deras tre döttrar, Lillie, Ellen och Ann. Denna byggnad brukades som danslokal till dess den för några år sedan revs ned.
Mrs. Thulin är ovanligt aktiv för sin ålder. Hon är en utmärkt sömmerska och sysslar med virkning, stickning, brode-ring och läsning.
Mrs. Thulin är född i Halmstad, Sverige, år 1865 och kom till Canada och gifte sig med Charles Thulin år 1892.
I maj 1949 erhöll hon andra pris i en tävling om “Typical Mother in B. C.”. Belöningen var en té-servis av silver från en juvelerarefirma i Vancouver. Hon är mycket aktiv samhällsmedborgare inom det sociala livet i sin ort och hon var förste ordförande i Hospita^ Auxiliary.
Av hennes fyra barn är Ellen och Lillie i hemmet, Carl, innehavare av Pioneer Hardware, i Campbell $jver, samt Ann, vilken med sin make, Mr. J. R. McNeil, bor i Vancouver. Mrs. Thulin har både barnbarn och barnbarnsbarn.
Tålamodets sport
— Av KALLE I DALEN —
Björkarna har fått den första skira vårskiftningen i grönt, trasten spelar i ljumma kvällar och tiden nalkas den första metaredagen. Sportfiskarena börjar se om sina redskap, smörja in spinnrullarna med olja, pröva smäckra linor och inventera rörråden. Fina grejor skall det vara nu för tiden, fisken har blivit kräsen med åren och nöjer sig inte med vanliga, enkla redskap som förr i tiden. Eller kanske det är så, att’
Swedish News Exchange i N. Y. Radiogram till The American
NYTT SVENSKT LÄKEMEDEL MOT ISCHIAS
Uppseendeväckande resultat har uppnåtts med ett svenskt läkemedel, panthurecholin, som ser ut att Dli det lörsta verkligt effektiva botemedlet mot bl. a. ischias. Det har upptäckts av dr Jonas M. Kjellberg i Uppsala, som under drygt två år behandlat omkring 1,500 patienter, av vilka de flesta genom två månaders smärtfri behandling blivit fullständigt botade.
Det är inte heller omöjligt att man i panthurecholinet får det så länge eftersökta botemedlet mot ledgångsreumatism. Hittills har det nya medlet endast provats i ett fall mot denna sjukdom, men resultatet blev då att patienten helt befriades från sina svåra smärtor.
— Jag började försöken våren 1948, berättar dr Kjellberg för D.-N. Hela tiden har jag nrbetat ensam med ett undantag — en tid har proven pågått parallellt i Stockholm för att Konstatera resultatens allmängiltighet. Mig veterligt är detta det törsta medlet i världen som givit i vissa fall så glänsande resultat, och utan tvekan kan man hoppas mycket på det när det nu kommer ut i handeln.
SVENSKA MISSIONÄRER OMKOMNA VID FLYGOLYCKA
Paris — Två svenska missionärer, David Petersson och Maja Olsson, befaras ha omkommit tillsammans med 27 andra personer, då en iransk DC-4 nyligen störtade i närheten av Buea 60 km. nordväst om Dou-ala i Kamerun.
Varaket av sky mas tern siktades av ett spaningsplan. Det ligger på 2,400 meters höjd på östra sluttningen av Kamerun-berget. Inga spär av överlevande kunde iakttagas.
Räddningspatruller sändes ut men de väntas inte nå fram förrän senare, och först då torde man få reda på, om det finns nagra överlevande.
Planet försvann under en flygning från Brazzaville i Franska Ekvatorialafrika till Paris. Man tror att skymastern har kolliderat mot berget i tät dimma. Vrakspillror ligger spridda över ett stort område.
Utom svenskarna befann sig 25 fransmän, en engelsman och en sydafrikan ombord.
TVÅNGSSPARANDE OUNDVIKLIGT I SVERIGE
Varken under kriget eller den tidigare efterkrigstiden torde faran för en inflationistisk utveckling ha framstått med sådan skärpa som just nu, yttrade bankdirektör Ernfrid Bro-waldh vid Svenska Handelsbankens bolagsstämma i Stockholm den 9 mars.
Den största och mest angelägna uppgiften för landets ekonomiska politik idag är att förhindra en fortsatt penningvärdesförsämring. Målet kan ald
sportfiskarenas antal blivit föi’ stort, så att fisken inte räcker till för alla de fina redskapen.
Jag var nio år gammal, när jag första gången fick följa min bror på en fisketur till en flod i Småland. Utrustningen var för min del enkel, men förhoppningarna gick i det höga blå. Ett hasselspö, skuret i en dunge, en stump björntråd, en kork och en krok samt några maskar, lorvarade i en gammal avlagd träsko. Min bror, som var
rig vinnas utan att sparandet i samhället ökas. I första hand bör givetvis alla ansträngningar göras för att få fram ett ökat frivilligt sparande, men därjämte torde det bli oundvikligt att tillgripa tvångssparande i en eller annan lorm. Genom en god förräntning av de tvångssparande medlen skulle man kunna erbjuda en rimlig kompensation för den temporära uppoffring ett sådant sparande skulle innebära för den enskilde.
IVAR WIDÉEN AVLIDEN
Den svenske tonsättaren Ivar Widéen i Skara avled den 16 mars, 80 år gammal. Han var född i Bellö i Jönköpings län. Sedan år 1900 var han knuten till Skara domkyrka som organist och kantor. Åren 1914—21 var han dirigent för Smålands sångarförbund. Hans stora och mycket kända produktion omfattar ett flertal kantater, hymner och psalmer samt kompositioner för orgel och piano. Bland de mera folkliga verken kan nämnas de kända sångerna: “Tallarnas barr”, “Röd lyser stugan”, “Dalmarsch” och “Till Österland”.
JALMAR FURUSKOG DÖD
Rektor Jalmar Furuskog i Filipstad avled hastigt den 11 mars. Han var född 1887 i Järnboås i Västmanland.
Med Jalmar Furuskog gick en av pionjärerna och förgrundsfigurerna i modernt svenskt folkbildningsarbete ur tiden. År 1920 blev han rektor vid Filipstads samrealskola, som sedan utökades till "vm-nasium. Vid sidan av sin lärargärning gjorde han en rad bemärkta insatser i svenskt kulturliv. Även inom nykterhetsrörelsen var han en av ledarna. Han var ledamot redan i 1911 års nykterhetskommitté, och sedan 1930-talet var han ledamot i IOGT:s svenska och internationella styrelser. År 1947 blev han ordförande i radionämnden. Bland hans böcker märks de stora geografiska standardverket "Vårt land”. I M.-T. skriver landshövding Ru-ben Wagnsson att “för tiotusen-den var Jalmar Furuskogs förkunnelse en fyrbåk i mörka tider.
GOTLANDSBÄT FÖRLIST
Tremastade motorskonaren “Vale” av Burgsvik på Gotland, som den 15 febr, lämnade Ut-ska i Polen med Nyköping på Falster som destination, har vid okänd tidpunkt förlist i närheten av den danska ön Mön. Vraket av “Vale” har påträffats sjunket och av besättningen finns inget spår. Ombord befann sig sju man, därav fem svenskar, nämligen befälhavaren, sjökapten K. A. Bengtson, Hälsingborg, styrman A. Persson, Brantevik, och steward B. Berggren, Malmö, samt matroserna E. Palmquist och T. Käll-berg.
dubbelt så gammal, hade redan börjat förakta dylik don och fiskade med slantspö. Ett förnämt fiske, för resten, som kungen med förkärlek ägnat sig åt.
Mitt första fiske blev långt ifrån kungligt. Redan i första försöket satte jag min enda krok i ett bottenhål och fällde bittra tårar över förlusten. Men min bror drog upp några vackra gäddor, så fisk fick vi ändå. Det var emellertid till att få blodad tand och sedan dess har jag dragit upp tusentals fiskar ur olika vatten, mest på mete. Det ligger en särdeles tjusning i att sitta och meta, och en inbiten metare blir gärna en smula filosof. Ty det blir för det mesta rätt mycken tid över till att sitta och tänka under tiden man väntar på napp. En blå vårhimmel, ett stilla vatten, tystnaden och förhoppningen. Man lär sig att bli tålig och hoppfull, tvenne saker att räkna med överallt här i livet. Engelsmännen är väl världens mest intresserade metare och besitter en rent tenomenal förmåga i tålamodets konst. De kan vänta en hel dag på ett napp och ändå gå dit nästa dag igen med samma envisa tålamod. Tills det slutligen lyckas. Detta lilla speciella lynnesdrag ger kanske i all sin obetydlighet en viss förklaring till den stolta nationens överlägsenhet här i världen. Vem har inte hört talas om den där historien om engelsmannen, som satt och metade i en liten damm. Han satt där en hel dag och stirrade på sitt flöte och fram emot kvällen kom en inföding dit och ställde sig att titta på.
— Det har aldrig runnits någon fisk i den här dammen, upplyste infödingen med en viss skadeglädje till sist.
— Well, sade engelsmannen och fortsatte att meta.
Dagen efter gick den tålige metaren och skaffade sig en levande fisk, som han satte på sin krok och satt där och lät den “nappa” ända tills den nyfikne platsbon uppenbarade sig på nytt.
— Hör ni inte att det aldrig någonsin funnits en fisk i den här dammen, sade denne på nytt.
Engeslmannen nickade att han förstått och drog i samma ögonblick upp en grann aborre. Platsbon stirrade på fenomenet i yttersta häpnad, men engelsmannen krökade av sin fångst och slängde ut den på nytt. Om en stund gick han därifrån och det dröjde inte länge förrän han från en utkikspunkt kunde se den förut bergsäkre infödingen komma med ett metspö och börja meta i dammen. Då log denne Albions son ett stilla leende och såg förnöjd ut . . .
Metandets konst — ty det är en konst om den skall kunna idkas med framgång —. är rolig och lärorik. Om man idkar denna sport i sällskan med andra har man ett glänsande tillfälle att studera olika karaktärer. Det finns knappast något, som så avslöjar en persons lynnesdrag, som när det gäller denna sorts fiske. En del blir slarviga, otåliga och vårdslösa. Andra anser, att det skall pratas och berättas varjehanda historier hela tiden. Somliga tröttnar genast, om de inte bums får napp och aktar inte för rov att öppet visa sina känslor av besvikelse. Några blir lätt avundsjuka på den mera lycklige fiskekamraten och börjar smågräla på sin egen otur o. s. v. Dylika människor är säkert likadana under andra förhållanden. Får de inte framgång med detsamma, tröttna de.
Sedan den där gången då jag gjorde fiasko med mitt första försök att meta i det småländska fiskevattnet, dock utan att förlora intresset, har jag fiskat med åtskilliga personer och i alla möjliga fiskevatten. Och detta hör till de roligaste minnena, sådana som man kommer ihåg i samband med både händelserna- och kamraterna.
Jag kommer ihåg Norrgren, den gamle banvaktmästaren i Sollefteå, som använde varenda (Fortsättning på sidan 6)
Stockholm den 15 mars. ASNE
Undervisningsrådet Hildur Nygren har av statsministern underrättats om att hon vid extra konselj den 17 mars kommer att utses till ecklesiastikminister- efter framlidne Josef Weijne. Hon är född i Gävle 1896 och tog 1918 folkskollärarexamen i Kalmar. Hon var sedan folkskollärarinna fram till 1940 ,då hon blev överlärare i Gävle. År 1947 förordnades hon till e. o. undervisningsråd. Sedan 1941 är hon medlem av andra kammaren.
Hildur Nygren har från barndomen hyst ett brinnande intresse för politik och skolfrågor, skriver Sfockholms-Tidnin-gen, och hennes praktiska duglighet har nu fört henne fram till den förnämsta post som en svensk kvinna innehaft. “Hon har en lång och hedrande offentlig bana bakom sig, med tyngdpunkten på det sociala och pedagogiska området. Det är en ovanligt tung börda, en av de tyngsta som någon i regeringen har att bära, som statsminister Erlander valt att placera på kvinnliga skuldror. Man får hoppas att de, håller, men inte gör socialdemokraterna det lätt för sina kvinnliga pionjärer.” I Svenska Dagbladet heter det: “Fröken Nygren har den obestridliga meriten att hon är verkligt sakkunnig och genom sin verksamhet som undervisningsråd fått realistisk kontakt med de komplicerade problemen om vår undervisnings framtid som nu skall mogna för lösning.”
Undervisningsrådet Nygren är den andra kvinna som blivit medlem av svenska regeringen. Den första var Karin Kock, som 1947 utnämndes till konsultativt statsråd och nästa år blev chef för folkhushållnings-departementet. Sedan 1950 är hon överdirektör och chef för statiskiska centralbyrån.
Sveriges nya kvinnliga regeringsmedlem, Hildur Nygren, får som ecklesiastikminister ett stort ansvar och1 skall hålla många trådar i sina händer. Hennes departement handlägger sålunda förvaltningsärenden rörande skolväsen samt universitet och annan högre undervisning, allmän folkbildning, yrkesundervisning, arkiv-, biblioteks- och museiväsendet, vitterhet och skön konst samt teater- och biografväsen. Kyrko-väsendef hör också under ecklesiastikdepartementet, men dessa ärenden handlägges numera av ett konsultativt statsråd.
Högsta ledningen av landets skolväsen övertar statsrådet Nygren vid en viktig tidpunkt, ty i fjol fattade riksdagen principbeslut om en stor skolreform. I vilken takt den kan genomföras vet man ännu inte, men under alla förhållanden krävs lång tid. De största problemen i samband med reformens förverkligande, framhåller den nye ecklesiastikministern, kommer inte att möta inom den teoritiska undervisningen, ty där blir det mest frågan om att samordna och modernisera. Nej, de kom-
Hildur Nygren ecklesiastikminister
Sveriges nya kvinnliga statsråd och statsminister Erlander.
mer att möta inom yrkesvägledningen och yrkesundervisningen, där man kommer in på oplöjda fält.
Hildur Nygren föddes år 1896 i Gävle, där hennes far var järn-vägskonduktör och senare blev ordförande i stadsfullmäktige. Hon började sin yrkesbana som folkskollärarinna, och år 1940 blev hon en av landets första kvinnliga överlärare. År 1941 tog hon plats i riksdagens andra kammare såsom representant för socialdemokratiska partiet. De senaste åren har hon varit e. o. undervisningsråd. Hon har alltid varit livligt intresserad inte bara för undervisningsfrågor utan också för sociala spörsmål, och de, senaste åren h’ar hon ägnat särskilt intresse åt undervisningen för de dövstum-ma och blinda barnen. Man måste, framhåller hon, så långt möjligt inordna de döva barnens utbildning i den vanliga yrkesutbildningen, och de nya rönen inom hörselforskningen och de nya hörapparaterna kan därvidlag få stor betydelse.
Särskilt känd utåt har Hildur Nygren hittills inte varit. I Gävle — där hön ibland kallas “våran Hildur” — och i riksdags-kretsar är hon mycket populär. Hon är lugn och sansad, med glimten i ögat och med en melodisk stämma. Hennes privata hobbies är fotvandring, skidåkning och segling, även om hon fått allt mindre tid att ägna sig åt friluftsliv.
“Den första folkskolläraren vid konungens rådsbord” var Fridtjuv Berg som år 1905 ut-nämdes till minister för kyrka och skola och vars namn är knutet till bl. a. stavningsreformen av 1906. Längre fram följdes han av Värner Rydén, Johan Almkvist och Josef Weijne. Hildur Nygren är alltså den femte folkskollärare i Sverige som avancerat till ecklesiastikminister. Som kvinna i regeringen är hon den andra i ordningen. Den första är nuvarande överdirektören och chefen för statistiska centralbyrån, dr. Karin Kock, som år 1947 blev minister utan portfölj och nästa år Övertog posten som chef för folk hushållningsdeparte-mentet.
STOCKHOLM SÄTTER TIO ÄRIGT SNÖREKORD
Årets vinter artar sig för huvudstadens del att bli en rekordvinter. Hittills har det kommit 84 mm. snö, mätt i vattenmängd, vilket är mera än under något annat år den senaste tioårsperioden.
Högsta n e d e r bördssiffran uppvisar vintern 1936—37, då man uppmätte 192 mm., men detta rekord kan mycket väl slås i år, enär början av mars brukar vara rik nederbördsperi-od. Kostnaderna för snöns bortforsling har i år hittills uppgått till 2,650,000 kr., varav 57,000 enbart den 22 februari, då 1,388 man var i full aktion med att röja undan snömassorna.