Sidan 2
KUNGÖRELSER
Vasalogen Nornan No. 413 möter första och treUje tisdagen i varje mänad kl. 8 e. m. i Svenska Hallen, 1320 E. Hastings St. Finans sekr. Helmer Oslund, 2623 Grant St.; Protokollssekr. Charles Brundin, 1207 Nelson Ave., New Westminster. Tel.: DEx. 0509-T
* * *
Svenska Klubben
har middag och möte tredje onsdagen i varje mänad kl. 7 e. m. å Hotel Georgia. President, Hugo C. Orre, 2117 Venables St. Tel.: HAstings 5713; Sekr., Gunnar Larson, 742 Broadway E. Tel.: FAir. 1096-Y; Kassör, Leonard Carlson, 2236 East Pender St. Tel.: HAstings 3907-R
* * *
Föreningen Svea
möter andra fredagen i varje månad i Svenska Hallen, 1320 E. Hastings St. Kassör, Richard Edenholm, 1320 East Hastings, HAst. 4090; Kor.-sekr. Algot Swanson, 1320 E. Hastings St. HAst. 2522-L.
. * * *
Vasalogen Valhalla No. 612 New Westminster.
möter första lördagen i månaden i St. Barnabas Hall, lOth St. and Fifth Ave., New Westminster, kl. 8 e. m. Prot. sekr., Einar Olson, 144 Roebuck Rd., R. R. 11, New Westminster. Finans sekr. M. Wadling, Box 822, New Westminster, B. C.
*	* t
Runebergorden, Avd. 130 New Westminster.
möter första lördagen 1 varje månad kl. 8 e. m. i Fraternal Center, Royal Ave. Finans sekr. Mrs. Betty Skog, 824 Burnaby St., Tel. 4157-M-l; Ordf, i Sjukkommittén Arvid Wilson, 444 Fader St., Tel. 3775-R.
*	* T
Runebergorden, Avd. 124 möter första och tredje fredagen l varje månad kl. 8 e. m. i Svenska Hallen, 1320 E Hastings St. Ordf, i
sjukkom. är John Carlson, 5120 East । bekymmer. Det ena var att To-G^rgia, GLenburn 0788-L; Fin Sekr. k aUtjämt vägrade att låta sig John Brann, 2763 Brantford Avenue, - - J - -	-	"
Burnaby, Phone DExtér 2049-T; Pro-
tokollssekr., Mrs. W. Nyquist 629 Skeena St.
S.
* * » The Sunset Circle
(Auxiliary of the S.R.H.A.) eonvenes flrst Thursday of each month, at 2 p. m. President Mrs. K, Backlund, 2516 Parker St., HAstings 5365-M; Secr., Mrs. Albert Anderson, 3968 W. 20th Ave., ALma 2216-R
*	* t
Bellman Male Chorus
Rehearsal every Thursday night
at
7.30 p. m. at the Swedish Hall. New singers welcome! Pres. Algot Swanson, 1320 East Hastings St. HAst. 2522-L; Rec. sec., G. S. Noren; Fin. sec., Ralph Holm, 5982 Commereial Drive. 'Phone FRaser 6840.
Folkdansiaget Lekstugan
Ordf. Algot Swanson, 1400 William St. Tel. HAst. 2522-L; Sekr. Elizabeth Johnson. Dansövningar hållas i Svenska Hallen, 1320 E. Hastings St., på tider som ordföranden meddelar.
B. C. RADIO CABS mah™
iiiuuiiMUaci Q911
M-hour flervlc*. •'dl1
Rapid Barber Shop 363 East Hastings St. “ALWAYS GOOD SERVICE”
George 'Malloff
Alf Lindahl
Makers of fine
SUITS & SLACKS
A		TAILORS
i w.	PENDER	(at cahrau!
DINE FOR PLEASURE a t t h e \PALL MALL CAF
366 W. Hastings Street
GUS FLODBERG
— tailor — Second Floor
816 Hornby St. — PAcific
4713
Stock of Imported Material.
Owl Photo Service
Highest Quality Photo Finishing.
Any 6 or 8 exposure roll 350; Prints 40 each; — Jumbo size 70 —
In at 10 A. M. — Out by 5 P. M.
Prompt attention orders.
343 W. PENDER — 'Phone PAcific
to mail
STREET 4615 —
We Will Do Your
CLEAN1NG
LADIES, having trouble getting your cleaning done? We will do your cleaning in a few hours. Rugs expertly cleaned in your own home.
AU types commercial work. offices, floor», janitor service.
Modern equipment. Courteous, re-liable help. Free Estimates.
NEW WAY MAID AND JANITOR SERVICES
— PAcific 4540 —
Torsdagen den 1 febr. 1951
R ö d e 0 rm
En berättelse från okristen tid. — Av FRANS G. BENGTSSON —
fortsättning från föregåena» nummer
BULGARGULDET
Andra avdelningen
FÖRSTA KAPITLET
Om världens undergång och hur Orms barn växte till.
Det år kom då världen skulle förgås. Orm var då i sitt trettiofemte år och Ylva i sitt tjugoåttonde. Kristus, trodde de kristna, skulle detta år, som vår det tusende efter hans födelse på jorden, komma som skyns konung med glimmande härskaror omkring sig och döma alla människor till himmel eller helvete. Orm hade så ofta hört detta sägas av fader Willibald att han vant sig vid det. Ylva var aldrig säker på om hon trodde på det eller ej; men Åsa var själaglad att hon skulle få vara med om alltsammans levande o. högtidsklädd och slippa att komma i svepning med de döda.
Men tvenne ting vållade Orm
kristnas. Vid sitt senaste besök hos honom hade Orm allvarligt försökt övertala honom och räknat upp alla de förmåner som snart skulle bli märkbara för envar; men Toke hade förblivit genstörtig och haft smått roligt åt Orms iver.
— Det kan bli långsamt i det himmelska riket på kvällarna, när inte Toke kommer med, sade Orm mer än en gång till Ylva. Jag går miste om många stormän som jag känt och som aldrig kommer dit: Krok och Almansur och Styrbjörn och Olof Sommarfågel, och många goda män utom dessa. Av folk jag bryr mig om blir det nu bara vi själva och våra barn och de gamla och fader Willibald och Rapp och gårdsfolket; därtill också biskop Poppo och kung Harald din fader, och det är en god sak. Men det hade varit bättre om Toke kommit med. Det är hans kvinna som hindrar honom.
— Låt du dem ordna som de själva tycka, sade Ylva. Allt detta kan bli på annat sätt än vad du tror. Gud har kanske inte så brått med att förstöra denna värld, som han haft så mycket besvär med att skapa. Fader Willibald säger att det skall växa vingar på oss; och när jag tänker på honom själv med vingar, eller dig och Rapp, då kommer jag i skratt. Jag vill inga vingar ha, men jag vill ha min halskedja med mig, och det tror jag knappt att jag
får. Därför är jag inte så ivrig präst. De ato och drucko som efter allt detta, och jag vill, svultna män; och när de blivit helst se det innan jag tror på i mätta sutto de allvarliga och i stirrade framför sig; utan att
det.
Orms sådden, ken tid
andra bekymmer rörde Han ville veta vid vil-på året Kristus skulle
komma, men därom visste fader Willibald alls ingenting. Orm var tveksam om sådd kunde löna sig, emedan kanske aldrig denna gröda skulle behövas, även om den hunne mogna före Kristi ankomst. Men han lyckades snart nog komma över detta bekymmer.
Alltifrån detta års början voro alla unga kristnade kvinnor mera älskogslystna än någon-
Mt Pleasant Hardware
3250 Main St. — FAir. 2125 Everything in Hardware and MarshaU-Wells Paints.
T. E. JEVNE, Prop.
E. HAMMARSTRÖM ~	— S. PETERSON
DUNBAR HARDWOOD FLOOR Ltd.
All Types Supplied and Laid — Sanding — Refinlshinp-FOR RENT - Sanding Machines - Edgers - PoliÄ. HARDWOOD FLOORING FOR SALE
5555 West BIvd. — (Between 39th and 40th Ave.) — RErr. 3646
NT8 — WALLPAPERS
FLOORLAYERS 8UPPLIE6 —
Hunter-Henderson
PAINT CO. LTD PAcific 0135
555
Granville St
sin förr. De visste inte hur det skulle arta sig med älskog i himmelriket och ville därför ha vad de kunde få medan tid var; ty det jordiska sättet syntes dem vara det bästa, vad sedan himmelriket kunde ha att bjuda dem. De ogifta unga pigorna blevo ostyriga och sprungo efter manfolk så ofta de hade tid; och även hos de gifta kvinnorna märktes en tydlig skillnad, fast
mera ur dem; men till sist tala-• x n • t de de om vad som hänt dem. De de dygdigt hollo sig till sma' ^a]aje fåordigt och med liknöjd eSna	annut syntes dem rgs^.( som om ingenting under
ej råcUigt, med Guds dom så sojen betydde något for dem. nära. Därav kom det sig att de,
flesta av gårdens kvinnor redaJ De sade att deraa a g’ pä våren detta år hade hunnit
bliva med barn. När Orm fann J	at
att det så var med Ylva, och	som levat på jorden
därpå även med Torgunn och andra, blev hans sinne lättat, och han befallde att sådden skulle ske som vanligt.
— Ty barn födas inte i himlen, sade han. Men då måste de fo'das på jorden. Men dessa kvinnor komma inte att föda under detta år, utan först i början av nästa. Därför må det vara så att gudsmännen ha räknat fel, eller också har Kristus ändrat sig. Och nu vet jag ett säkert tecken, när hans återkomst är att vänta, och det är nio månader efter det att kvinnor slutat att bli fruktsamma. Då må vi göra oss beredda, men förr behövs det ej.
Fader Willibald kunde ingenting säga som ändrade honom i detta; och allt eftersom året skred, började prästen själv kanna sig tveksam. Det kunde vara, sade han, att Guds rådslag ändrats, emedan så många syndare funnos kvar på jorden, för vilka evangelium ännu ej hunnit predikas.
Den hösten kom en flock främlingar österifrån och drog fram genom gränstrakterna. Det var stridsmän alla, och alla buro de märken efter vapen, somliga med sår som ännu blödde. De voro elva i flocken och drogo fram från «gård till gård och bådo om föda och nattläger, och där sådant gavs dem stannade de en natt eller två och drogo så vidare. De sade sig vara män från Norge, och på väg hem, men mera hade de inte att säga. De voro fridsamma och övade intet övervåld; och där nattläger blev dem vägrat drogo de vidare utan ord. liksom om sådant rört dem föga.
De kommo till Gröning, och Orm kom ut med fader Willibald vid sin sida. När de fingo se prästen, föllo de på knä och bådo med allvar att han måtte välsigna dem. Detta gjorde han gärna. Det syntes glädja dem att de kommit till en kristen gård, men mest att de mött en
präst. De åto och drucko som
lysisna till vad som sades, som om de haft annat att tänka på. Fader Willibald fick se till deras sår, men hans välsignelser var vad de voro ivrigast efter, och av dem kunde de inte få nog. När de fingo höra att nästa dag var söndag, önskade de att få stanna för att höra mässan och predikan. Detta tillstadde Orm dem gärna, fast han var smått förtretad över att de ingenting ville säga om sig själva.
Det var en vacker söndag, och det kom gott om folk ridande , till kyrkan av sådana som hållit det löfte de givit fader Willibald när de kristnades. Men främlingarna fingo sitta främst, och de lyssnade uppmärksamt till allt vad prästen hade att säga. Han talade som han bru-
kade detta år, pm att världens undergång nog vore att vänta inom kort, fast ingen kunde veta något säkert om detta, och att det vore bäst för varje kristen att hålla sig beredd. Vid detta sågos några av främlingarna småle, fast utan glädje i minen; men på andra runno tårar nedför kinderna. Efter mässan ville de åter bli välsig
nade med en stor välsignelse, och fader Willibald var dem till viljes.
— Du är en god man, sade de efteråt till honom; men du vet inte att världens undergång redan har skett. Kristus har tagit kungen till sig, och vi äro kvarglömda.
Ingen kunde förstå vad de menade, och det var svårt att få
näst Kristus själv, hade fallit i
ett stort slag mot daner och svear. Själva hade de tagits levande av svearna, när stor övermakt bordat skeppen och de för trötthet klämts mellan sköldar eller ej längre kunnat lyfta armen för sår. De som haft bättre lycka hade följt kungen till Kristus. Själva hade de med många andra satts på ett av svearnas skepp som rott hemåt; de hade varit fyrtio fångar tillsammans. En natt hade de legat utanför mynningen av en å, och någon hade sagt dem att den kallades den helga ån. Detta namn hade synts dem vara en uppmuntran; och de hade slitit sina fjättrar, så många som orkat, och slagits med svearna på skeppet. Alla dessa hade de till sist dräpt, och av deras flock hade de flesta fått gå till kungen. De voro då sexton män kvar, och de hade rott skeppet uppåt floden så långt de orkat. Fem, som varit hårdast huggna, hade dött vid årorna, leende; och själva hade de nu, elva i flocken väpnat sig med svearnas vapen och lämnat skeppet för att taga sig tvärs över landet till Hallandssidan och därifrån till Norge. Ty de hade nu förstått, sade de, att de voro de sämsta av kungens män, eftersom de lämnats kvar på jorden när alla de andra fått följa honom; och sina liv hade de inte vågat taga, av rädsla att han inte skulle vilja kännas vid dem då. De trodde att detta var den bot som lagts på dem, att de skulle gå till Norge och berätta yad som skett med kungen. Varje dag, sade de, hade de sagt vad böner de kunde, och de hade varit färre än önskligt, och de hade påmint varandra om alla påbud för kristna stridsmän som de någonsin hört kungen säga. Nu voro de nöjda att de mött en präst och fått höra mässa och blivit välsignade; och därmed var det tid för dem att draga vidare, ty de hade brått att komma till Norge och få sagt vad som skett. Därefter, trodde de, skulle det uppenbaras för dem, kanske av kungen själv, att de blivit värdiga att få komma till honom, fast de voro de sämsta.
De drogo vidare på sin färd, efter tack för vad de fått röna
av Orm Gröning nummit världens
Sedan
och prästen; och på blev intet mera» förom dem, ej heller om ände.
detta år nått sitt slut, utan minsta tecken i skyn, kom en tid av stor stillhet i gränstrakterna. Freden med smålän-
ningarna höll i, och bland göin-gar inbördes skedde ingenting som var värt att nämna, endast vanliga dråp vid gillen och en och annan innebränning vid grannars tvister. På Gröning gick allt sin jämna gång. Fader Willibald verkade för Kristus och klagade ej sällan över den långsamhet med vilken församlingen växte 'till under hans vård, trots all den möda han gjorde sig; särskilt förbittrades hans ande när någon kom till honom och sade sig vara villig till dop mot att få en kalv eller kviga i vederlag. Men ofta erkände han att allt kunde vait värre, och han sade sig tro att några bland hans omvända kanske inte längre voro fullt så förstockade i ondska som före sitt dop. Äsa gjorde alltid vad hon kunde för att hjälpa honom; och fast hon började bli gammal, var hon alltjämt rörlig och hade mycket att bestyra med pigorna och barnen. Ylva och hon kommo gott överens och trättes sällan; ty för det mesta kom Äsa ihåg att hennes svärdotter var av konungaätt, och när Ylva sade ifrån hur hon vil-1
le ha det, gav Äsa med sig, även om det stundom syntes att'det kostade på.
— Ty det är säkert, sade Orm till Ylva, att den gamla är ännu mera härsklysten än du, och det vill inte säga å litet. Och det är en god sak att det blivit som jag hoppades från början, att hon aldrig skulle våga morska sig på allvar mot dig.
Orm och Ylva trivdes gott med varandra. När de kommo i tvist, hade ingendera för vana att skräda sina ord; men sådana tvister voro sällsynta och gingo fort över, utan att någon av dgm gick med agg efteråt. Det var en egenhet hos Orm att han aldrig agade sin hustru; till och med när stor ilska kom över honom, visade han sig däri återhållsam, så att det aldrig kom längre än till ett vältat bord eller en sönderslagen dörr. Efterhand lade han märke till någonting sällsamt, nämligen att alla sådana tvister alltid slutade på ett och samma sätt. Det var alltid han själv som fick ha mesta besväret med att laga det han slagit itu; och det de tvistat om blev alltid till sist så som Ylva ville ha det, fast hon varken välte bord eller, spräckte dörrar utan endast i någon gång slängde en klut i ansiktet på honom eller krossade ett lerfat mot golvet fram-• för hans fotter. Sedan han blivit klok på detta, fann han det i föga lönt att tvista med henne, | och det kunde gå år utan att deras sämja bröts av hårda ord.
De fingo ännu tvenne barn: en son, som fick riamnet Ivar efter Ivar Vidfamne och som Åsa hoppades skulle bli präst med tiden; samt en dotter, som blev kallad Sigrun. Till denna dotters dop kom Toke Grågulles-son som främste gäst, och det var han som lade namnet på henne, dock först efter långt ordbyte med Äsa, som helst ville att hon skulle bära ett kristet namn. Intet kvinnonamn, tyckte Toke, vore skönare än Sigrun, eller mera hedrat i gamla sånger; och eftersom både Orm och Ylva gärna ville visa honom all heder, fick det bli efter hans önskan. Med tiden, sade Toke, skulle hon giftas med en av hans söner, om allt ville sig väl; ty Orms båda äldsta döttrar kunde han inte tänka på, enär ingen av hans söner var i lämplig ålder för dem. Och detta var i sanning stor skada, tyckte han tankfullt, när han satt och såg på Oddny och och Ludmilla.
Dessa båda började nu växa upp, och ingen behövde längre vara i tvivel om hur de skulle arta sig. Båda voro de rödhåriga och välvuxna, och båda drogo tidigt mäns blickar till sig; men det märktes lätt en skillnad mellan dem. Oddny var bliven mild till lynnet och foglig och tidigt händig i kvinnosysslor; hon lydde villigt sina föräldrar, och det - var sällan hon vållade Ylva eller Äsa någon förtret, om så någon gång skedde, var det systerns skull, ty från början var det Oddnys vana att lyda henne i allt. Ludmilla hade svårt att lyda och mycket lätt för att befalla. När hon agades, skrek hon mera av ilska än av smärta och tröstade sig med att hon snart skulle vara stor nog för att slå igen. Hon var ovillig vid smörkärna och vävstol och tyckte bättre om att skjuta med båge; däri blev hon fort lika skicklig som sin läromästare, Ulf Glade. Orm hade ingen hand med henne och skrattade mest åt hennes morskhet och trots; och när Ylva klagade för honom över hennes styva sinnelag och kringlöpande i skogen med båge samman med Ulf Glade och Harald Ormsson, nöjde han sig med att säga:
-—Vad annat kunde du vänta? Det är kungablodet. Av det har hon fått mycket, både sin egen del och Oddnys. Det fölet blir svårt att tämja, och vi må hoppas att det blir någon annan än vi som får mesta besväret
QUALITY SHOES AT POPULÄR PRICES “A Flt for Every Foot”
CORNETT BROS. LTD.
33 East Hastings Street
De välklädda männen .köper från
Globe Outfitting Company
— HERRKLÄDER —
Där Eder Kredit Är God
main al BROADWAY  FAirmonl 4414
Det ypperliga Moderna Motorfartyget ■ till SVERIGE via KÖPENHAMN
M/S BATORY har nyligen blivit omdekorerad och fullständigt nymöblerad. De nya dekorationerna i salonger, sällskaps-run» och hytter kommer att tilltala de mest kritiska passa-
gerare.
Goda hytter kan ännu reserveras följande seglingar frän New York:
2 mars 3 april
Från HALIFAX — 3 mars
GDYNIA AMERICA UNE
Mari ne Bldg., Vancouver, B. C. Eder reseagent står beredvilligt • till tjänst med fullständiga upplysningar.
med den saken.
På vinterkvällarna, när alla sutto kring elden vid sin slöjd, höll hon sig stundom i styr och kunde även visa flit vid sin spå-nad, om bara någon god berättelse var i gång, antingen nu Orm berättade något om sina äventyr i främmande land, eller Äsa om släkten i gamla tider, eller fader Willibald och stora ting som skett i Josuas och kung Davids dagar, eller Ylva om kung Harald. Allra bäst fann hon det vara när Toke gästade Gröning, ty han talade väl och gärna och kände gamla kväden och många berättelser om forna hjältar. Om han någon gång såg ut att vilja sluta, var det alltid hon som var fortast färdig att fylla i hans ölkanna och tigga honom om mera. Och det var sällan han hade hjärta att neka henne.
Ty med Ludmilla Ormsdotter var det så, alltifrån hennes tidiga ungdom, att män hade svårt att stå henne emot. Hon var blekhyllt och tunn över kinderna och hade mörka ögonbryn ; och fast hennes ögon voro grå med samma färg som många andras, ville det dock gärna synas, för män som kommo dem nära och mötte deras blick, att intet sådant ögonpar fanns att uppleta hos någon annan ungmö
i gränstrakterna.
Sitt första lärospån med män hade hon den sommar då hon fyllt fjorton år; det var den sommaren Gudmund i Uvaberg kom ridande till Gröning med tvenne drängar, som han ville att Orm skulle taga i sin tjänst.
(Forts, i nästa no.)
Förbud mot att äta
godsaker har man under det gångna året prövat vid Norrköpings folkskolor. En utredning visade att enbart vid skolorna lades det ner 120,000 kronor om året på sötsaker och gotter, vilket var för mycket.
Tio fruar i Brännkyrka
har under hösten roat sig med att komponera och sy en hem-bygdsdräkt för sin “socken”. Dräkten består av kjol i gam-malblått, randig väst på rosa botten, förkläde med ränder i västens mönster, vit blus och blå broderad sidenhätta.
I