Sidan 6
THE SWEDISH PRESS
Torsdagen den 18 jan. 1951
SPECIELLA 15 DAGARS PRISER
SPARA $284™ till STOCKHOLM
, i bygden att sälja schaletter och Jndianproqiain . dukar och en del småsaker, och	. ..
folk var goda mot henne. Hon | (rorts. frän togs emot med vänlighet vart ^ar hederscodex, hon kom och små skänker Iick varJigt och djupt var gladlynt och av skämtsamhet, gen med den vite
Nästan ofattbart—men sant. Flyg tur och retur
New York—Stockholm för endast $499.80 (ingen skatt). Ett underbart tillfälle att besöka det gamla Hemlandet— Hälsa på släkt och vänner—Affärsresa—och Spara 36%.
Dessa speciellt låga priser gälla för resor på 15 dagar eller kortgre tid. Avresor från New York mellan l:a januari och 15:e mars. Resorna äro speciellt avsedda för personer, som kunna vara hemifrån eller från arbetet endast en kortare tid.
Dessutom låga "sparsäsong" priser för resenärer som önska vara "hemma" för en längre tid än vad 15 dagars resorna erbjuda. Alla resor med hypermoderna DC^or—Endast 16 timmar från New York till Skandinavien.
•	SNABBASTE direkta flyg till Stockholm— Omedelbara anslutningar till Göteborg, Visby.
•	INOA EXTRA AVGIFTER—Inga drickspengar-Inga kostnader för måltider och smörgåsbord— 66 Ibs. bagage fritt.
Besök Eder Resebyrå
mmiAn m
AIRLINES SYSTEM NEW YORK • CHICAGO • SEATTLE
MINNEAPOllS • LOS ANGEIES
NYA HEMMET . . .
(Forts, frän sidan 1)
sam och tapper kamp för tillvaron, för att försörja sig och de sina. Många gånger var fattighjälpen på väg att ingripa, men mor Anna kunde aldrig glömma att hon en gång varit mor Stolt på Kullagården och därför tog hon inte emot. Ryggen kroknade och händerna hårdnade i obarmhärtigt slit, men hon och barnen fick ändå sitt utan främmande hjälp. Och så en dag var det bara gossen att sträva för. Lilla Märta slapp ifrån eländet med livets var-dagsstök strax efter det hon fått sin åtrådda konfirmations-klänning och bars bort mellan ljungen och enarna en solig höstdag för att vila i kyrkogården utan att en bråkig värld saknade henne för det. Det var bara stackars mor och lillebror, som snyftade i ensamheten inom Sjöbacksstugans gamla bu-kiga och skrala väggar, då de kom tillbaka från det sista följets svåra vägbit.
Det var nu visserligen en sked mindre i matskålen, men kärt hade ändå varit att få höra den skramla där.
Åren var barmhärtiga nog att läka de svåra såren något så när, innan det bröt upp nya, men de var icke nog barmhärtiga att hela och låta vara.
Sven blev en stor och lång yngling med tiden och' kom ut och fick plats. Han hjälpte mor att få en smula andrum på gamla dar med slitet, och det be-
hövdes så visst och säkert. Men så en dag kom han vandrande hem till Sjöbacken med sina små flyttsaker i kappsäcken. Döktorn hade varit vänlig nog att upplysa honom om att han “växt för fort” och behövde vila upp sig och stärka sin gängliga kropp. Och det är visst inte bra att växa för fort då man måste hjälpa till att träla och gno, och samtidigt hålla den stränga diet, som livets nödtorft föreskriver. Hade Sven “växt för fort”, så var det kanske därför, att han hade så kort tid utstakad att växa på. Doktorn hade väl använt de mildaste ord han kunde hitta på, ty det var egentligen den obevekliga och sträva döden, som sått sitt frö i den gänglige ynglingens bröst. I stackars Annas enda ålders-hopp. Ett års tid gick han där och tittade på den fattiga ram, som livet omgivit honom med i den fallfärdiga stugan och de sträva omgivningarna, och så randades även den sorgens tunga dag, då mor Anna fick följa honom samma väg som Märta gått.
Och nu var hon ensam, så bittert och ynkligt ensam, att hennes stackars svidande modershjärta höll på att förkrympa. Ännu en gång ville församlingen ingripa och ta ner henne till en plats, där hon kunde få bättre hjälp och vård, men hon vägrade envist. Trots allt var hennes
egen lillä stuga där uppe på sjöbacken kärare, fast den var full av sorgens minnen. Så tog gamla mor Anna till att gå omkring
De välklädda männen ; köper fr ån	;
Globe Outfitting Company
— HERRKLÄDER —	i
Där Eder Kredit Är God	]
MAIN at BROADWAY — FAirmont 4414	]
INGENTING KAN VARA RIKTIGARE
BÄSTA VAROR ELLER PENGARNA TILLBAKA
Det berömda EATON garanti är ett enkelt rättframt utlovande som menar precis vad det säger:
•	Det är vårt löfte till våra kunder att skydda köpdollarn . . .
•	Det gäller kvalitet, utförande och pris . . .
•	Det gäller varje dag och varje år, som det har gjort sedan firman grundades . . .
•	Det är det enklaste och riktigaste sättet vi kan visa att
NI KAN KÖPA MED FÖRTROENDE HOS EATON’S
EATON C
BRITISH COLUMBIA
O
UMIT*»
man alltid ge henne. Hon var ju så gammal och känd, och sorgen hade luttrat och skakat henne, så med henne hade alla medömkan. Så hade hon gått sin gamla stråt år efter år i bygden, en tur på våren och en på hösten. På vintern och sommaren hade hon varit stilla uppe i stugan på Sjöbacken och levt av det hon förtjänat.
Men nu hade församlingen, dit mor Anna hörde, fått sitt nya ålderdomshem färdigt, och nu skulle det befolkas av socknens gamla och fattiga.
Nu hjälpte det ej längre att mor Anna vägrade, det hade ordföranden låtit förstå, och det i all välmening.
Där nere i ålderdomshemmet skulle hon få det mänskligt och bra med vård och ans på gamla dar, men uppe i stugan var det både uselt och ensamt för henne. Man väntade bara på att hon skulle gå sin vanliga tur med sitt handelsknyte, så skulle man försöka övertala henne litet var i byn.
En av bykvinnorna hade besökt henne för en tid sedan, och då var hon krasslig, så hon vågade ej ge sig ut att vandra.
Och så hade man besökt henne nu och då, men mor Anna var fortfarande skral och låg mest till sängs. Då hade ordföranden själv tagit sin hustru med sig en dag och gått upp till Sjöbacken och talat allvar med gamla mor Anna och sagt till henne, att nu måste hon finna sig i att flytta ned till hemmet. Och så hade hon måst ge med sig och de hade bestämt dagen för flyttningen också. Men när ordföranden och hans hustru gått, bad mor Anna en brinnande, en enträgen bön till den Högste om att få slippa flytta från sin gamla stuga så länge hon levde. För henne existerade inte det nya begreppet församlingshem. Det gamla, svåra ordet “fattighjon”, som en humanare tid plockat bort ur svenska språket och ersatt med ett mänskligare, var inrotat hos henne med någon sorts skräckkänsla. Hon hade ju ändå en gång i tiden suttit som en av de bästa i byn, och hur litet och fattigt hon hade det hemma, så ansåg hon det ändå som eget. Och här, i det torftiga tjället, hade hon också minnena, de tunga och sorgsna minnena, men de band även i sorgen . . .
I dag skulle mor Anna på Sjöbacken flytta in i det nya hemmet, sade man i byn, då skjutsen skramlade förbi uppåt i skogen. Nu körde man upp att ; hämta henne. Ja, det var då för väl, nu skulle hon i alla fall få det bra.
i Man blev därför inte litet förvånad, när skjutsen kom tillbaka tom, och nu måste man fråga skjutsbonden. Tänk att hon ändå kunde vara så envis och dum att vägra att följa med.
Och så fick man besked. Mor Anna hade verkligen vägrat att lämna sin stuga, vägrat tyst och ohjälpligt. Skjutsbonden hade gått in till henne och funnit
henne i sängen — död.
hade legat där så stilla och med ett fridfullt drag kring de kalla läpparna och bredvid sig i sängen hade hon ett litet bylte. Den förvånade skjutsbonden hade stirrat på det och sett att det var en vit klänning och ett par små träskor. Det var Märtas konfirmationsklänning och träskorna var Svens — de första han slitit. Och så hade skjutskarlen måst vända hem igen, gripen av vad han sett . . .
Gamla mor Anna hade verkligen fått flytta till det nya hemmet. Men det var bara den skillnaden, att det var ändå Iju-| sare, bättre och lugnade än det
sid. 1.)
han var religiös,
allhan
han var full men berörinmannen kun-
de visa honom avsevärt annorlunda, och kanske i vissa fall också med full rätt. Vår röde broders utveckling fram till modern tid kommer givetvis också till uttryck i hans konst. Indianen utvecklade en kultur med en god artistisk tyngd. Uttrycken voro ibland kraftfulla och dramatiska, ibland fina och ömtåliga, men de voro alltid fulla av liv.
Kanske är just Totem-pålarna indianernas förnämsta konstyttring. Alaska och British Columbia betraktas som totempå-lamas hem. Haida-indianerna på Queen Charlotte-öarna och södra Alaska är ryktbara för sina bildhuggares ojämförligt största artistiska begåvning. Symboler togos från livet och omgivningen omkring dem. Korpen var den mest betydelsefulla gestalten i Haida-stammens mytologi och hade rollen av ett något egendomligt gudaväsen som gjorde både gott och ont — en bevingad Robin Hood, en skojare och konstmakare, och företog sig allsköns fuffens för att hjälpa människan — alltså indianen.
Därför dyrkades korpen som ett heligt väsen och överallt i Haida-stammens totempålar är korpen den mest framträdande symbolen. Ibland illustreras han såsom jordens skapare. Det var också korpen som skaffade elden till jorden genom att han bar i sitt näbb en eldbrand, som han stal från guden Ganuck, men på väg upp genom rökhålet fastnade han där och satt fast tills dess hans bländvita skrud blivit alldeles kolsvart.
För en utomstående är ju en totempåle en fantastisk företeelse med en serie av mer eller mindre skräckinjagande ansikten och figurer. Men på samma gång märker även den i dess symboliska betydelse icke förtrogne att här är i alla fall ett konstverk av rang, både i de uthuggna konturerna och de hjärta färgerna, som med artistisk säkerhet anbragts. Totempålar finnas förstås i olika storlekar. De riktiga och äkta indianska av ursprunglig karaktär var ju placerade utomhus. De varierade kanske från ett par meters höjd till 10 ä 12 meter. Numera finna många indianer lönande sysselsättning med att snida totempålar i miniatyr, vilka säljas överallt i affärerna.
* * *
Indianens skicklighet att snida i trä finna vi inte bara i totempålarna och i en mängd symboliska djur och skepnader. De ansiktsmaskar till exempel som man använde vid de stora rituella högtiderna speciellt vintertid, visar en högt uppdriven konstskicklighet. Till dessa masker använde man vanligtvis ce-derträ och målade dem sedan i svart, rött, blått och vitt. En speciell typ var en, man kan
andra föremål finna vi broderade i sinnrika mönster, och på senare tid har dessa alster visat sig vara mycket omtyckta som turistsouvenirer.
Som ett gott exempel pä att senare tiders indianer inte van-släktas ifråga om de konstnärliga anlagen kan man särskilt nämna en fullblodsindian av den ståtliga Blackfoot - stammen. ] Han heter Lone Wolf (ensam- j ma vargen), och han gav sig iväg från sin faders hydda redan vid tolv års ålder och liv-närde sig som hjälpare på prä-rierancherna. Mest för att roa sina cowboy-vänner, brukade han teckna skisser över livet på rancherna, och han visade en sådan enastående naturlig talang, att han så småningom kunde studera konst i såväl Los Angeles konstskola som Chicagos konstinstitut. I dag är han eri av Amerikas stora konstnärer som målare, men han har funnit sina motiv främst bland sitt eget folk och dess liv i gamla Västern. Lone Wolf brukar signera sina arbeten inte bara med sitt namn, utan också med konturerna av ett varghuvud.
En av de mest framstående samlingarna av indiansk konst i Canada är den som nyligen öppnats i konstgalleriet i Montreal. Dock till evig skam för oss canadensare måste det er-: kännas att de finaste samlln-I garna av Haida- och Tsimsyan-konst finns i New York, och de finaste totempålarna finnas heller inte längre kvar i Canada, utan i New York, i Europa och i Orienten. Detta emedan vi själva alltför länge varit blinda for deras konstvärde.
Den store Haida-hövdingen, Charles Edensaw Tahayren, var Canadas främste indian-skulptör. Han var född på 1830-talet och dog år 1924. Hans liv var tyllt med den vita genombrotts-tidens många yttringar och störningar, pälshandel och slav-■ handel, krig mellan indianstammarna och krig med de vita. Denne hövding, Tahayren, kar-, vade bland mycket annat en utsökt fin skål i skiffer, vilken ■ visar skapelsehistorien enligt . indianlegenderna, med korpen , såsom skapare. Detta konstverk finnes dessbättre kvar i British Columbia, nämligen i de s. k. Collison- samlingarna i Prince Rupert. Hövdingen Tahayrens
rykte som konstnär vida omkring. Hans som högste hövding Haida-stammarna i
spred %sig ställning för alla
förening med hans fina personlighet,
plus hans konstnärsegenskaper, gjorde hans namn till det största bland indianer — ända från Alaska till Mexiko.
De färger som indianen behandlar med en sådan skicklighet när han målar sina totempålar. vävnader, korgar och mycket annat, dem använder han också på annat sätt. Alla ha vi från vår ungdoms indianböcker hört talas om indianernas vilda krigsmålningar, då
Del ypperliga Moderna Motor fartyget
till
SVERIGE
via KÖPENHAMN
i salonger, sällskaps-hytter kommer att mest kritiska passa-
M/S BATORY har nyligen blivit omdekorerad och fullständigt nymöblerad. De nya deko-
rationerna runj och tilltala de gerare.
Goda hytter kan ras följande från New
2 februari
ännu reserve-seglingar York:
2 mars
Från HALIFAX — 3 mars
GDYHIA AMERICA UNE
Marine Bldg., Vancouver, B. C. Eder reseagent står beredvilligt till tjänst med fullständiga upplysningar.
han bemålade kroppen och inte minst ansiktet med de mest fa-saväckande krumelurer. Vi vita ha lärt en hel del av indianen, och att hans vita syster inte låtit ett gott tillfälle att lära gå sig förlorat, det ser man ju dagligen bevis på. Att lägga en perfekt “make-up” är utan tvivel en svår konst — och med djupa rötter i gammal kultur.
Senare delen av programmet upptog en intervju med Chief Mathias Joe Capilano, varvid intervjuaren talade svenska och hövdingen indianska, och de tycktes ändå förstå varandra. Därpå sjöng Chief Mathias Joe en av honom själv författad sång, vilken han kallade “En sång till nutidens människor”. Sången var på hans eget språk och hövdingen ackompanjerade sig själv på trumma.
Har man jobbat
som trädgårdskulla i 55 år, kan man dra sig tillbaka med medalj och pension. Det har fr. Hilma Mård från Mockfjärd gjort, sedan hon lagt ned ett jättearbete på trädgårdsanlägg-nngarna vid Siljansborg, som hon är mamma till.
GLÖM INTE ATT FÖRNYA PRENUMERATIONEN!
Ancient Tower To Bounce Waves Off Moon
säga dubbelmask, bestående av Hon | flera lösa sektioner med en genial anordning som tillät dansa-
ren att förändra maskens ansiktsuttryck alltefter dansens växlingar.
Indianen använde också andra ! träslag för sina sniderier, och l även horn och ben. Vävnads-konsten var även högt uppdriven, och de mantlar som särskilt vid de högtidliga ceremonierna är en fröjd för ögat. Man kallar den “Chilkat” och de voro mycket dyrbar och eftertraktad bytesvara med de vita. De ullgarnsfärger som förekommer i en Chilkat är svart, gult och blågrönt, och bårderna äro
ofta målade, men detta gjordes endast av den manlige konst-
’ som församlingen byggt — det endast av den manlige konst-stora, härliga hem, som alla nären för kvinnorna fick aldrig sorgsna och betungade, fattiga ^öra motiv och mönster med och ensamma längtar att få niännisko- eller djurbilder. De flesta Chilkat se vid första
flytta till . .
I Jönköping diskuterar
man livligt ett planerat museum för minnen av skalden Viktor Rydberg. I stadens kulturråd har borgmästaren Oscar Dahlbäck gått i spetsen för att museet skall förläggas till stadens äldsta hus, Johan HI:s hospital, där skalden bodde en tid under sina uppväxtår.
En bok om Sala
har stått först på alla Sala-Vors önskelistor över julklappar. Dm är skriven av folkskolläraren Assar Jansson, som länge haft intresse för samhällets historia och även skrivit många uppskattade krönikespel.
ögonkastet ut att vara gjorda i samma mönster, men en närmare undersökning visar en mängd olika variationer.
Indiankvinnan gjorde även vackra korgarbeten, och som material användes väl bearbetade granrötter över vilka man i mönster flätade långt gräs och ormbunksstammar som man torkat på ett speciellt sätt.
Pärlbroderier var — och är förresten fortfarande — en annan indiansk konstart, men av tämligen sent datum, för glas-pälorna måste man byta sig till från den vite mannen, som säkert såg till att han inte förlorade på affären. Utsökta pannband, skärp, västar och många


ROUND SHOT FIRED AT NAPOLEON was made in the tower Next year, redesigned as it is pictured on the ,right, it willfire radio waves at the moon, and visitors to the 1951 B Kita?’ thro“Kh the aerial of the radio telescope at the uP’	®ee then2 houncing back on earth a few seconds
låter. The tower today, a London landmark, stands on a cleared th.e fj*1*1 exhibition of the great national festival ls beginning to rise. In its converted form it will also be canable of '“FÖllEJieJEiaÉ of radio waves from the sun, stars and meteors. 1