THE No. 48 PRESS NYA SVENSKA PRESSEN Vancouver, B. C., Torsdagen den 30 nov. 1950 Vol. XIII HELA ATLANTENS “KNUTTE” SEXTIO ÄR Det är nog inte många, som rest mellan Nya och Gamla Världen med Svenska Amerika Linjen de sista 27 åren, som inte vet, vem “Knutte” Sundin är. Oni man då tänker på, hur många det faktiskt är, som gjort trippen fram och tillbaka under alla de åren med gamla “Stockholm”, med “Gripsholm”, med “Kungsholm”, med “Drottningholm” och nu med nya “Stockholm”, så är det väl på sin plats att presentera Knut Wilhelm Sundin litet mera personligt, med anledning av hans sextion-de födelsedag den 20 november — det låter faktiskt troligare att säga, att den ynglingen “ingår i sitt sjunde decennium”. Knutte, som han populärt kallas och som han själv föredrar att bli kallad, är Stockholmare född, egentligen pä Regeringsgatan, men han känner sig som östermalmare, möjligen även göteborgare, New Yorker och kosmopolit. På Östermalm gick han i skola, på Östermalm gjorde han • sina första lärospån i branschen, lärde sig på mamma Henriettas “Lejonet” att hantera och förstå både vin, öl och mat. Den 15 september 1923 började han vid Svenska Amerika Linjen, och sedan har han varit Linjem trogen, seglat i alla de jiämnda fartygen och blev kanske särskilt känd som barmästare på alla “Kungsholms” vitt- Geo. Diffner öppnar affär i Mora Den i Vancouver välkände byggnadsentreprenören George Diffner reste, som bekant, hem till Sverige förra året, till Orsa GEORGE DIFFNER i Dalarna, som är hans födelseplats och hembygd. Enligt uppgift har han nyligen öppnat affär i Mora och Svenska Pressen har mottagit ett tidningsurklipp ur Mora I id-■ ning om denna handelsbutik, vilken går under namnet Amris Livsmedel. Mr. Diffners namn förekommer icke i artikeln, men en bekant till honom här i Bu-tish Columbia, vilken lånat oss tidningsurkljppet, meddelar att Amris Livsmedel är Mr. Dift-ners rörelse. Säkert skola Mi. Diffners många vänner här i B. C. med intresse mottaga denna nyhet och vi vilja passa detta tillfälle att på deras vägnar önska George stor framgång i det nya företaget i gamla landet. Vi återge härnedan den åberopade tidningsartikeln. berömda västindienkryssningar före kriget. Utväxlingsresorna med M/S “Drottningholm” förde honom på nästan alla de sju haven och gav både rika och dystra min-nan. — Men från “Kungsholm” är det nästan uteslutande glada och högtidliga minnen, berättar Knutte i sin födelsedagsinter-vju. Det var KSSS-jubileet i Sandhamn 1930, då kung Gustaf V bodde ombord; Delaware-jubileet 1938; Nordkapstrippen var sommar; strålande Väst-indienresor; visiter i Hawaii och Rio de Janerio — jo, nog har Knutte minnen alltid. Medan han, som många andra, väntade,på att kriget skulle sluta, var jubilaren ett par år egen källarmästare på “Skåne-hus” i Göteborg men 1945 fanns han åter på böljan blå i “Drottningholms” bar. Är 1948, då nya “Stockholm” i februari gjorde sin jungfruresa, presiderade Knutte bakom den smakfulla baren på Första Klass, där han alltjämt verkar. Knutte Sundin har bl. a. utgivit en receptsamling på cocktails, både på svenska och engelska och över hans bardisk ombord på “Stockholm” hänger en brokig vimpel med den talande texten: “Ask Knut. He knows.” Knut Sundin är innehavare av Kungl. Patriotiska Sällskapets guldmedalj. MORAS FÖRSTA SJÄLVBETJÄNINGSAFFÄR Den ursprungliga amerikanska idén med självbetjäning lanseras i dagarna i Mora som därmed, enligt ägaren, kan ståta med den första självbetjä-ningsaffären i övre Dalarna. Det är Amris Livsmedel vid Vasagatan och HSB som slagit upp sina portar till “självköp”. Inredningen är smakfull och en rad finesser i modernaste stil allt i huvudsak utfört av mora-hantverkare. Hantverket förnekar sig inte då det gäller uppfinningsrikedom. Se bara här t. ex. där ljusskylten är konstruerad av en gammal tvättmaskin som tänder och släcker belysningen. De olika varorna är sa gott som samtliga paketerade och det är bara för kunden att ta en korg eller en påse och gå runt bland hyllorna och förse sig. Härigenom har kunden större möjlighet att välja sina varor och samtidigt slippa köbildning. Nuvarande vägghyllorna kommer att utbytas med det snaraste mot självbetjäningsmontrar. Det skall fullgöras då butikens ytinnehåll utbygges. Då blir det även aktuellt med en mjölkautomat om nu en sådan går att skaffa. Mjölkautomaten finns f. n. endast i Schweiz av de europeiska länderna, men som affärens namn anger torde det inte dröja allt förlänge innan den 'amerikanska mjölkautomaten introduceras i metropolen ovan Siljan, närmare bestämt på Vasagatan 58. Fiskarebefolkningen i Karlshamns skärgård fick sitt telefonnät automatiserat den 15 nov. öborna har därigenom fått telefonförbindelser med fastlandet dygnet om. Feberkurvan når botten Dr J. O. BACKLUND För Sveriges folkstam var amerikafebern före sekelskiftet en allvarlig företeelse. Tusen och åter tusen greps av en obetvingad åtrå efter det stora landet i väster. På 1880- och 90-talet nådde feberkurvan sin höjdpunkt. Var den som gripits av febern i besittning av jord och hus och bohag, så höll man auktion på sina jordiska ägodelar. Stugan och jordlappen såldes för vad den kunde inbringa, kreaturen fann nya bås i byns bondgårdar och husgerådet bortslumpades, ofta utan hänsyn till dess reella värde. Ej heller ägnade man mycken tanke åt att det här gällde människoöden som var på väg att löpa in i nya och oanade spår. De som inte hade gård och grund o. bohag att avnämna och på detta sätt skaffa sig kontanter för amerika-biljetten var inte för den skull rådlösa. Alltid hade de ju vänner och släktingar i‘ Amerika, och till dem vände de sig och sökte förmå dem att försträcka dem medel till biljetten eller, ännu oftare, köpa fribiljett åt dem. De skulle årligt betala, lovade de, så snart de hunnit förtjäna dollars som resan kostade. Vanligtvis blev deras böner hörda, och i sinom tid befann sig även dessa feberpatienter ombord på en ameri-ka-båt på färd mot sin längtans mål. Det var inte bara en och annan som på detta sätt företog dessa långresor till främmande land. Ofta gällde det hela släkter som på detta sätt lät sig ryckas upp med rötterna. Vissa år steg antalet emigranter till över hundratusentalet. Amerikafebern blev mångenstädes ett synnerligen effektivt medel att förändra befolkningens ansikte. I stort sett hör nu detta till en förfluten tid. På många år har ej Sverige fyllt den till litet över tre tusen uppgående kvota, som av amerikanska regeringen antagits för Sveriges vidkommande. Visserligen finns det ännu en och annan som gripes av “Wanderlust”, och ännu är det oftast till Amerika de styr sin kosa när reslusten blir dem för stark. Men för all del inte alltid. Varje världsdel har sitt svenskelement som av en eller annan orsak vänt fosterlandet ryggen. Ej sällan är det utländskt krav på svenska tekniker som föranlett denna utvandring, ibland är det svenska sjömän som tröttnat på vågskval-pet och stannat på landbacken varhelst deras ande manat dem att bli kvar. I alla händelser är det inte längre en smittosam feber som är skulden, och sker det i något fall, så griper den inte omkring sig i breda skikt. Man föreställer sig inte längre att liv och lycka beror på att man får komma till Lindsborg eller Isan ti eller Ne w Sweden eller de gamla svenskbygderna kring Jamestown. Man kan ge nomleva krisen även inte får USA. Febern Under om man resa till tillfälle att är nere. våra resor i Sverige har vi kommit i beröring med många unga människor, och inte sällan har vi kommit till tals om denna fråga. Som typisk för den nya inställningen tar vi oss friheten att citera unge Bertil Jansson, som har åtskilligt att säga i frågan: — Bestämt skulle det vara skojigt att få resa till Amerika. Jag har släktingar där — en onkel och flera kusiner, och de har skrivit att jag borde komma över. — För att stanna i Amerika ? — Ne-ej, för all del, bara på ett besök. — Men varför då resa alls? — Jo, det vore roligt att titta sig omkring — se någonting nytt — hälsa på släkten — titta på Niagata och Stilla havet och prärierna som vi hört så mycket om. Och sen blir det ju ombyte. — Och sen då? — Jo, då skulle det väl bli att komma tillbaka till mitt jobb och mitt hem. Och så tösen min. Vi ska ju sätta ,bo med tiden. Men i alla fall skulle det vara roligt att få titta sig omkring och se hur det ser ut därborta. Den där tanken har vi hört upprepad om och om igen: man vill resa ut ett slag, helst till Amerika. Där skall man titta på scenerierna och hälsa på släkten, och sedan vill man vända om och fara hem igen. Men vad är det då för feber-fördrivningsmedel som kommit i bruk i Sverige? Vad är det som har övertygat Bertil Jansson och Kalle Lund att de helst vill stanna kvar i Sverige? Vad är det som har kommit feberkurvan att sjunka nästan till nollpunkten ? Liksom den ekonomiska frågan stod främst på programmet under det gamla seklets forsande emigrantström, så är det även nu ekonomiska hänsyn som i väsentlig mån åstadkommit en förändring i detta hänseende. Med ett ord sagt, det nya släktets stora flertal har det så pass bra ordnat att de inte behöver se sig om efter en annan världsdel där de kan få det bättre ställt med arbete, arbetstör-hållanden och inkomster. Detta är det förhållande som övertygat Sveriges ungdom om att det visserligen kunde vara “skojigt” att företaga en långresa över Atlanten men att man dock före utresan bör skaffa sig returbiljett. Samtalet med vår vän Bertil Jansson utmynnar vidare i en förklaring att han har ett bra jobb, att betalningen är tillfredsställande, och han tror att om han stannar på sin nuvarande plats så blir det möjlighet till befordran och att sålunda efter hand få det ännu bättre ställt med lön och annat. Vi påminner om att det inte var så förr i tiden. När den ambitiöse ynglingen på 80- och 90-talet reflekterade över att det arbete som stod honom till buds var hårt och krävande, arbetsdagen lång och betalningen minimal, då var det som amerika-febern som värst pörjade bringa upp feberkurvan till en allvarlig höjd. Emellertid har vännen Jansson kommit i farten med ytterligare anledningar till att han helst vill stanna kvar i Sverige: — Si det är så att under den nuvarande hushållningen i Sverige så behöver man inte jämt stå och stampa i samma takt. Vill vi framåt så ges det tillfällen. Litet varstans anordnar de studiekurser, och så har vi folkhögskolor där man kan lära (Fortsättning pä sidan 6) “SAAB 90 A-2 SCANDIA” Det senaste tillskottet till Scandinvian Airlines’ luftflotta presenterades den 16 november i Göteborg, då det svenskbygg-da passagerarplanet “SAAB 90 A-2 Scandia” för första gången tog mark på Torslanda flygplats. SAS har köpt sex exemplar av det 2-motoriga 24-sitsiga planet. “Scandia” kommer huvudsakligen att trafikera inrikes-linjema i Sverige samt Finland och en del av Tyskland. Det svenska planet påminner om DC-3 och kommer hos SAS att ersätta denna typ.