No. 43 NYA SVENSKA PRESSEN Vancouver, B. C., Torsdagen den 26 okt. 1950 Vol. XIII FLORENCE NYLUND, R.N. Miss Florence Nylund, dotter till pastor och Mrs. Emil Nylund, Skandinaviska Baptist-missionen i Vancouver, är född i Jakobstad, Finland. Hon kom till USA år 1940 och gradue-rade från Denfeld High School i Duluth, Minn., år 1946 Hon genomgick sjuksköterskekurs vid Maunde-Midway School of Nursing i St. Paul, Minn., varifrån hon utexaminerades år 1949. Under ett år tjänade hon som “Supervisor of Students” vid samma institution. Därifrån kom hon till Vancouver och har nu anställning som sjuksköterska på St. Paul’s Hospital. Utom sin stora kunnighet inom sitt fack som sköterska, är Miss Florence Nylund utrustad med stora gåvor på det musikaliska området. Hon är också en gärna hörd sångerska. För verksamheten på Skand. Baptistmissionen nedlägger Miss Nylund ett förtjänstfullt arbete; Förslag om allmän pensionsförsäkring Stockholm den 16 okt. —ASNE En obligatorisk pensionsförsäkring omfattande alla svenska medborgare bör byggas upp under ett 50-tal år med början av 1955, säger pensionsutrednin-gen i ett i dagarna avlämnat betänkande. Den nya försäkringen är tänkt som en påbyggnad på folkpensioneringen. Den skall finansieras genom arbetstagarnas premier och arbetsgivarnas bidrag, och staten svarar endast för förvaltningskostnaderna. Premieinbetalningen börjar vid 18 års ålder och upphör efter 48 år för män och 44 för kvinnor. Premien föreslås utgå först med 1.5 proc, av nettoinkomsten, för att sedan stiga upp till 7 proc, år 1977. Pensionen utbetalas efter ett poängsystem, baserat på individernas egna inkomster och hela folkets medelinkomst. Inga avgiftsbefrielser kommer att medges. Hur de stats-och kommunalanställda skall inkopplas i systemet är ännu inte klart, och inte heller är det klart hur privatänställda, som redan har sin pensionsfråga löst, skall ordna det för sig i fortsättningen. Tidningarna hälsar allmänt förslaget med stort intresse och påpekar att det är fråga om ett synnerligen märkligt tillskott till den svenska sociallagstiftningen. Samtidigt framhålles att många svårigheter måste övervinnas innan den allmänna pensionsförsäkringen är ett faktum. Varför de kom till Amerika? — Av Dr J. O. BACKLUND — Passagerarna ombord på M/S Stockholm befanns vara en kosmopolitisk samling. Inte i den meningen att de representerade ett stort antal länder. Det var de skandinaviska länderna och Finland som dominerade, men man fann också ett inslag av amerikanare och canadensare, infödda och härledda, som hade ärenden till Sverige. Men passagerarelistan representerar ett otal samhällsgrupper: skandinaviska industri- och affärsmän som tillbragt några månader i Amerika i studiesyften; en grupp danska lantbrukare som på inbjudan av amerikanska regeringen tittat på Amerikas jordbruk; industriarbetare från Mellanvästerns fabriksstäder; farmare som blivit färdiga med sina skördebestyr och nu på höstsidan förverkligar en längre närd längtan att besöka sina fäders land; pensionärer, som vill hem för att fira julen bland de släktingar som ännu finns i livet i gamla landet, samt därjämte tillbringa hösten och förvintern i Sverige; en och annan som blivit trött på den amerikanska brådskan och nu vill återbördas till sitt fädernesland efter en mångårig vistelse i A-merika; ett tjogtal unga mormoner, som är på väg till de skandinaviska länderna för att utbreda de sista dagarnas heliges evangelium bland Skandinaviens “hedningar”; en tysk I kvinna, som vill resa till sitt j gamla fädernesland för att stå sina släktingar till hjälp i deras sönderbombade hem; en svenskamerikansk evangelistisk sån- gerska, som har för avsikt att tillbringa nio månader som sån-garhjälp vid evangelistiska kampanjer. Men vad som främst intresserar är inte varför de är på väg till Sverige, utan varför de och deras närmaste en gång i tiden kom försiktiga sammans till Amerika. En del förfrågningar till-med vissa tidigare iakttagelser ger oss intressanta resultat, som vi här föredragit att ej sammanknyta med namn och ort. En del av reskamraterna senterar inte att tjänstgöra som sociala åskådningsobjekt. Men resultatet blir lika riktigt i alla fall. Först är det en gråhårsman från Minnesota som blir föremål för vår inkvisitoriska på-trängighet. — Jo, jag ska säga, att det inte var lätt att ta sig fram i Sverige på 1890-talet, när jag kom över till Amerika. Jag var född och fostrad på ett bondhemman i Småland. Tio stycken barn var vi, och det gick förstås inte an för oss att allesammans stanna hemma på gården. Där fanns det inte utkomst för så många. Tillsammans med eh äldre bror sökte jag mig norrut och-försökte mig på timmerhuggning och flottning, samt litet rallarliv emellanåt. Men förtjänsterna var klena, och det tycktes då inte finnas någon framtid i det slagets arbete. Ostadigt med jobbet var det också. Så skrev jag till en kusin i Amerika och han skickade mig biljett på Tingvalla-linjen. Det tog tre Veckor att komma över havet och inte reste man vidare bekvämt heller, men det gick och man klagade inte, för man var inte van vid några stora bekvämligheter. I Amerika fick jag ju slita hund också under första tiden, ty det var hårda tider på nittitalet, men det blev ju bättre längre fram. Jag lyckades få mig en landbit, och den har jag formerat med åren, så jag har nu en rätt bra farm i Minnesota. Nu tyckte mor och jag att vi skulle fara hem till gamla landet och hälsa på. Äldsta pojken — mä si, han ä femti år nu — sköter om farmen och det är ju ingenting som tvingar oss att ligga i som vi fick göra från början. — Ni har sålunda inte bilvit missräknad på Amerika? — Nej, det har vi visst inte, fast nog har vi önskat ibland, att det varit lättare på den tiden att slå sig fram i Sverige. Men vi får ju vara tacksamma att det gått som det har. Vi har ingenting att klaga över. Så knäppte den gamle hedersmannen samman sina händer och blev tyst. Kanske det var en stilla bön som banade sig väg från ett tacksamt hjärta (Fortsättning på sidan 6) “Nordisk samhörighet stark »5 Gdynia America Line Mrs. Karen Hasselriis, gift med chefen för Danish Information Office i New York, säger vid ankomsten till New York farväl till kaptenen på “Batory”. Mrs. Hasselriis reste till Danmark den 13 juni. ‘Nordens’ redaktör avgar Farvälfest för makarna Otto A. Gullmes. Nyligen blev tidningen Nordens avgående redaktör Otto A. Gullmes Och hans maka Agnes hjärtligt -hyllade och avtackades vid en minnesvärd fest i den fullpackade luth. St. J^hannes-kyrkan i Brooklyn. Efter 2 hårda arbetsår utan någon egentlig semester förrän i år slår sig makarna nu ned i det soliga och mer vilsamma r rida. , ,, Festen inleddes med ett or-gelpreludium, “Vår Gud är oss en väldig borg”, unisont sjungen och “invocation” av kyrkans pastor, J. J. Younggren. Ceremonimästaren, gemytlige och humoristiske Emil Ekblad från Massachusetts, välkomnade, och efter “Modermålets sång” spelade pianisten Irvin Juslin tre nummer, däribland Chopins så kallade revolutions-etyd. Prof. Otto Andersson från Åbo, som nyligen kom tillbaka från en resa genom USA, höll ett uppskattat anförande om det svenska kulturarvet och tackade den avgående redaktören för hans mångåriga insats. Mme. Carina Orasto läste upp en varmhjärtad dikt hon skrivit till makarna Gullmes ära och sjöng med Mr. Ragnar Ståhl vid pianot några sånger, däribland “St. Johanneskyrkan” som hon själv skrivit och satt musiken till, “Världens ljus”, “Där sitter en fågel” och som avslutning “Tonerna’ . Därefter fick flera av de närvarande tillfälle att säga några ord bland andra pastor Strömberg, dr Vinberg från Knstine-stad. Arne Wickman, ordförande i Nordens styrelse, den nye redaktören Mr. Ingmar Hokans m. fl. Så blev det hedersgästernas tur att framföra sitt tack, vilket de gjorde under markbar rörelse. Så avslutades d§n angena na festen med ett kort anförande tv kvrkans pastor, gamla psalmen '“Tacken Herran”, unisont sjungen, och som slutkläm kom ett stort kaffekalas. (Nordstjeman.) Svenska riksdagen börjar höstsession Försvarets förstärkning i förgrunden. Tio miljoner kronor begäres för Korea-sjukhuset. Stockholm den 19 okt. —ASNE Riksdagens höstsession öppnades den 17 okt. med båda kamrarnas åhörarläktare i det närmaste fullsatta. Den viktigaste frågan på programmet för höstmötet är försvarets förstärkning, och regeringen framlade omedelbart ett par propositioner därom. För det militära försvarets del innebär dessa nya egagemang på inalles 71 milj, kr., varav större delen går till materiel och återstoden till intensifierad frivillig utbildning och flygfältsbyggen. Redan placerade beställningar på krigsmateriel uppgår f. n. till mycket betydande belopp, och frågan om snabbare leveranser är i själva verket viktigare än beviljandet av nya materielanslag. Enligt en annan proposition skall civilförsvaret få 45 milj, kr. till förstärkt organisation, påskyndad utbildning, ökad ma-terielanskaffning och forcerat skyddsrumsbyggande. Till sjuk-vårdsberedskapen begärs 4 miljoner och till polisverksamhet mot sabotage och spioneri en miljon kronor. Samtidigt begär regeringen 10 milj. kr. för Ko-rea-sjukhuset, vilket är avsevärt mer än man till en början beräknade. I en allmän inledning till den stora försvarspropositionen erinrar statsminister Erlander om att sedan ett par år det ena landet efter det andra sett sig nödsakat öka sina rustningar och stärka försvarsberedskapen under intryck av det skärpta världspolitiska läget. Efter Koreakrigets utbrott har tempot kraftigt påskyndats inte minst i Sverige närbelägna länder. För flertalet europeiska stater måste upprustningen medföra utomordentligt kännbara bördor. Sverige är, tillägger statsministern, såtillvida i ett fördelaktigare läge, som det kunnat hålla vid makt och planmässigt utveckla den försvarsorganisation, som byggdes upp under det senaste kriget. Till framlidne chefredaktör Harald Åkerbergs efterträdare som första kammarens andre . vice talman och socialdemokratisk gruppledare i kammaren valdes Axel Strand, Landsorganisationens ordförande. Folkpartiets gruppledare i första kammaren blev dr Sven Ohlon från Göteborg. Detta ordförandeskap innehades tidigare av chefredaktör Elon Andersson från Bollnäs, som nu är landshövding i Gävle. Norske statsministern talar i Göteborg. Stockholm den 19 okt. —ASNE Vi kan tryggt bygga på den nordiska samhörighetskänslan, yttrade statsminister Einar Gerhardsen i ett tal i Göteborg. Det är sant att det inte gick att uppnå enighet om ett nordiskt försvarsförbund, och att många är besvikna över detta. Men det har inte kastat någon skugga över det nordiska samarbetet i övrigt. Vi vet också att alla tre länderna, Danmark, Norge och Sverige, är fast beslutna att försvara sin frihet och demokrati med alla till buds stående medel. Tanken på en nordisk tullunion, framhöll statsminister Gerhardsen har inte uppgivits. Förhandlingarna förs vidare på den grundval som under nuvarande förhållanden kan ge resultat, nämligen att upphäva tullen på de varor som de tre länderna kan tillåta fri import av utan att äventyra sin inre ekonomiska stabilitet. Det är vår förhoppning att det längre fram, när hemmaindustrin i Norge nått en utgångsställning som ger någorlunda lika villkor, skall bli möjligt att gå vidare på den väg som kan föra fram till målet: Inga tullskrankor mellan Nordens folk. På tal om den ekonomiska samverkan erinrade statsministern om det samarbete mellan de tre ländernas flygbolag som sedan 1946 äger rum i Scandinavian Airlines. För att åstadkomma en effektiv rationalisering diskuterades nu ett ännu intimare samarbete, och det finns anledning tro att man inom kort skall nå positivt resultat. På socialpolitikens område har det nordiska samarbetet nått längst. Här har man nått viktiga resultat när det gäller ömsesidiga avtal om ålderdomspensioner, sjuk- och olycksfalls-hjälp etc., så att medborgarna i ett land kan få samma förmåner i de andra. Vidare pågår strävanden att göra Skandinavien till en gemensam nordisk arbetsmarknad. En central roll i det synnerligen mångsidiga kulturella samarbetet spelar den nordiska kulturkommissionen av 1947. Den sysslar med sådana spörsmål som forskningen, utbytet av lärare och föreläsare mellan i universitet och skolor, utväx- ling och spridning av nordisk litteratur, samarbete på den bildande konsten, musikens och teaterns områden, en nordisk språknämnd, gemensam lagstiftning om rätten till ideella arbeten m. m. Det finns också, fortsatte statsminister Gerhard-sen, anledning framhålla det omfattande arbete som föreningen Norden utför. Den har kanske sitt största värde däri, att Svenska Amerika Linjen tillsätter tre avdelningschefer Philip C. Peterson Ilmar Sepp Tre avdelningschefer har tillsatts vid Svenska Amerika Linjens New York-kontor, framgår av ett meddelande från G. Hilmer Lundbeck, Jr., linjens verkställande direktör i USA. Steen Boggild, Jr., har tillträtt befattningen som föreståndare för First Class Dept.; Philip C. Peterson som föreståndare för Tourist Dept. och Ilmar Sepp för Prepaid Dept. De tre avdelningscheferna har Steen Boggild, Jr. ingående erfarenhet på passageraretrafikens område såväl som inom Svenska Amerika Linjens verksamhetsfält. Mr. Steen Boggild, Jr., förut knuten till Scandinavian American Line, inträdde i SAL:s tjänst 1936. Han har företagit otaliga resor i egenskap av linjens passagerareagent såväl som utflykts-chef vid linjens kryssningar före kriget. Mr. Peterson inträdde i Cun- ard Line’s tjänst 1931 och kvarstod där till början av kriget, då han knöts till British Pur-chasing Commission och British Ministry of War Transport. Han kom till SAL 1946. Mr. Sepp kom till SAL 1946. Genom sin vistelse i utlandet fick han en grundlig merkantil utbildning och insikt i ett flertal språk, vilket gör honom synnerligen lämpad för den ställning han utsetts till. de breda folklagren i de nordiska länderna direkt engageras i samarbetet. Mellan organisationer av olika slag pågår det också ständigt ett allt mera omfattande samarbete. Det finns knappast en riksorganisation i Danmark, Norge och Sverige som inte har ett mer eller mindre fast organiserat samarbete med motsvarande organisationerna i de andra länderna. Det intima samarbetet mellan de nordiska ländernas representanter i FN och i de ekonomiska och andra internationella organisationer bör också omnämnas, yttrade den norske statsministern vidare. 'Han erinrade även om att representanter Inte bara för regeringarna utan också för de tre ländernas nationalförsamlingar deltog i två av de möten varvid det nordiska försvarsförbundet dryftades och undrade om inte en sådan allsidig representation med fördel skulle kunna prövas även vid diskussion av andra frågor. FÖRESTÄDNARE FÖR SAL:s DANSKA AVDELNING J. C. Berthelsen, en expert på skandinaviska reseförhållanden med 30 års erfarenhet på den trans - Atlantiska passageraretrafikens område, har knutits till Svenska Amerika Linjen, som chef för dess danska avdelning, framgår av ett meddelande från G. Hilmer Lundbeck, Jr., linjens verkställande direktör i USA. Mr. Berthelsen anställdes vid gamla Scandinavian American Line 1919, där han tjänstgjorde som föreståndare för Kabin Klass-avdelningen i New York, chef för kompaniets Winnipeg-kontor 1925-27, för Montreal-kontoret 1927-32 och för Chi-cago-kontoret till 1936, då linjen inställde sin passageraretrafik. Åren 1936-38 förestod Mr. Berthelsen skandinaviska avdelningen inom Gdynia America Line varefter han knöts till SAL. Under kriget tjänstgjorde Mr. Berthelsen inom War Dept., Corps of Engineers samt Fullman Co. Han återgick som chef för skandinaviska avdelningen inom Gdynia-linjen i nov. 1946 och kvarstod där tills han avgick från företagets tjänst förra månaden. STOR WALLBOARDFABRIK UPPFÖRES I PILGRIMSTAD A.-B. Pilgrimstad sågverk, Gällö ångsågs A.-B. och A.-B. Bräcke ångsåg, som i huvudsak tillhöra samma ägare, ha, enligt Länstidningen, beslutat uppföra en stor wallboardfabrik i Pilgrimstad, Jämtland, för att skapa betingelser för dessa industriers fortsatta bestånd. Enligt vad disponent T. Busch meddelat, kommer fabriken att få en kapacitet på 10,000 till 12,000 ton hårda träfiberplattor per år. Arbetsstyrkan beräknas till ett 60-tal man. Det nuvarande sågverket i Pilgrimstad kommer att läggas ned och driften överflyttas till sågverket i Gällö, som sedan får dubbal kapacitet. Wallboardfabriken i Pilgrimstad, som kommer att köra i tre skift, beräknas stå färdig hösten 1951. Anläggningskostnaden har angivits till fem miljoner kronor. Anledningen till den nya fabrikens tillkomst är svårigheterna för sågverken att tillgodogöra sig avfallet samt gallrings- och klen virket från sågverkens egna skogar.