No. 39
NYA SVENSKA PRESSEN
Vancouver, B. C., Torsdagen den 28 sept. 1950
Vol. XIII
"ABC OF SWEDEN"
Socialdemokratisk framgång i valen
Svenska slöjdföreningens och Svenska Institutets utställning “ABC of Sweden’’ öppnades i slutet av augusti i Minneapolis på Minnesota State Fair. Det är något utvidgad dublett av den utställning ined samma namn som sedan mitten på oktober 1949 visats vid olika läroverk i New York samt Up-sala College. Det är första gången Sverige officiellt låtit sig representeras med en utställning i Minneapolis, och den har mottagits med största intresse inte minst av svensk-ättlingar.
Utställningen har tillkommit på inbjudan av bestyrelsen för Minnesota State Fair och kunnat förverkligas dels genom anslag från svenska myndigheter och dels genom ekonomiska bidrag från amerikanska affärs-
John Ericssons kamrat
. — Av STEN SÖDERBERG —
Utländska besökare på Tekniska museet i Stockholm känner nästan alltid till en stor svensk: John Ericsson, berättar intendent Torsten Althin. Om de kan de Lavals namn så har de inte reda på att han var svensk. C. E. Johansson och hans måttsats vet de mera tekniskt kunniga om. Men John Ericsson kommer främst. Den rent personliga beundran för honom har i Amerika tagit sig uttryck i att ett John Ericsson-sallskap bildats och verkat i många år och att man har präglat en John Ericsson-medalj, vilken för övrigt också kommit många svenskar till del (senast f. d. generaldirektören W. Borg-quist).
John Ericsson-beundrare är det gott om i Sverige. Om man i likhet med *vad som sker inom sporten skulle göra en ranking-list på dem, skulle utan tvekan den några och 80-årige ingenjören Gustaf Emil Hasse komma främst. Han torde vara den ende nu levande svensk vars namn varit direkt förknippat med den store teknikern från Långbanshyttan.
I några minnesanteckningar som ingenjör Hesse kastat ned kan läsas : “Amerikanska regeringen anslog 30,000 dollar till byggandet av en undervattensbåt och fem torpeder enligt Ericssons system. Ericsson Coast Defence Co. organiserades av Två av Ericssons gamla vänner: Geo. H. Robinson t>ch O. S. Bushnell, som blev respektive president och vice president. Det tog mig sex månader att göra alla ritningarna.”
Det går inte sakta i backarna då ing. Hesse berättar. Bortsett från att hans hörsel är något nedsatt äger han en utmärkt vitalitet, som också ger sig till känna i hans goda minne. Hans entusiasm för John Ericsson gör det emellertid en smula svårt att få honom att börja från början. Sin egen person hyser han tydligen föga intresse för. Emellertid lyckas det
män i Minneapolis. Initiativet togs av generalkonsul C. Hellström i Minneapolis, och i förberedelserna deltog dr Nils G. Sahlin vid American Swedish Institute i Minneapolis och red. Tage Palm från New York.
Med “ABC of Sweden’’ var Sverige den enda utländska deltagaren vid årets Minnesota State Fair, och utställningen hade fått en mycket god plats i Education Buildiing. Den blev én stor framgång såväl i pressen som hos allmänheten, och 10,000 besökiare hade räknats in. då Minnesota State Fair avslutades på Labor Day. “ABC of Sweden” kommer nu att flytta till American Swedish Institute, där det är meningen att den skall beredas permanent plats.
intervjuaren att vrida klockan tillbaka.
— Jag är barnfödd i Norrköping och gick igenom ingenjörs-skolan här, .varefter jag som 22-åring Öppnade eget konsulta-tionskontor i Stockholm. Bland mina beställare var fabrikör Teodor Winborg, ägare till ättiks fabriken med samma namn. Winborg hade tillsammans med H. Palmcrantz bildat ett bolag för tillverkning av den senares kulsprutor och sedermera kommit i kontakt med Torsten Nor-denfeldt. vilkens namn ju är knutet vid en rad uppfinningar inom artilleritekniken och på det sjömilitära området — bl. a. byggde han den första undervattensbåten. Winborg var Nor-denfeldts finansiär.
' En dag frågade Winborg om jag ville ha plats hos Nordenfeldt på dennes kontor i London — han hade frågat Norden-feldt som då var i Stockholm om saken och denne hade inget att invanda, vilket kanske inte var så konstigt då förslaget kom från hans finansfär. Jag antog erbjudandet och for till London 1886, d. v. s. året efter det då Nordenfeldt hade hållit sin uppmärksammade uppvisning i Öresund av sin undervattensbåt. Den svenske uppfinnaren hade bildat “Nordenfeldt Guns and Ammunition Co Ltd.”, som var delägare i Stockholms Vapenfabrik .(Palmcrantz företag) och drev ammunitions-och vapenfabriker i Dartford, London, Bilbao m. 11. platsei.
Ingenjörskontoret i 53 Parlia-ment St. — senare 24 Victoria St. — omfattade ett helt femvåningshus, och där blev jag kamrat med 19 svenskar och en engelsman, vilken dock talade norska. Vi ritade kanoner och projektiler, som den personligen sympatiske och trevlige Nordenfeldt sedan tillverkade at engelska, ryska och kinesiska staten.
Det gick ganska illa for Noi-denfeldt sä småningom: hans bolag slogs ihop med kanonkon-
I kommuna: och landstingsvalen den 17 sept. visade sig socialdemokraterna vara starkare än man i allmänhet väntat. De fick över 49 proc, av de angivna rösterna, medan deras andel i väljarkåren för fyra år sedan var 44.4 proc, och vid andrakammarvalen för två år sedan drygt 46 proc. Folkpartiet, som vid andrakammarvalen 1948 gick kraftigt framåt och samlade 22.8 proc, av rösterna, visade sig fortfarande ha vind i seglen. Dess andel minskades visserligen något gentemot 19-48 eller till omkring 21.6 pro., men vid kommunal- och landstingsvalen år 1946 var siffran endast 15.6 proc. Högern lyckades inte bryta sin tillbakagång, utan gick ner till 11.8 procents andel i rösterna mot 14.9 år 1946 och 12.3 år 1948, medan bondeförbundet visserligen gick något tillbaka jämfört med kommunalvalen 1946 men nådde ungefär samma andel i väljarkåren som 1948, eller 12.4 proc. För kommunisterna slutligen medförde valen som väntat ett svårt nederlag. De fick mindre än 5 proc, av de avgivna rösterna, medan deras andel år 19-46 var 11.2 och 1948 omkring 6.3 proc.
I landstingen och stadsfullmäktige i de sex större städer som inte deltar i landsting blev partiställningen som följer: socialdemokraterna 828. vinst 86; folkpartiet 356, vinst 112; bondeförbundet 221, förlust 21; högern 146, förlust 70, och kommunisterna 31, förlust 76.
Sammanlagt avgavs 3,701,-578 röster. Bortsett från ett! mindre antal ströröster fördelade sig dessa som följer (siff-! ror från 1946 års val inom pa-1 rentes):
Socialdemokraterna 1,816.502 (1,478,769); Folkpartiet 799,-723 (520,593); Bondeförbundet 459,773	(452,793) ; Högern
438,551 (494,949 ) ; Kommunisterna, 184,603 (372.473).
“Borgerlig” majoritet i .Stockholms stad.
Det med stor spänning emotsedda valet i Stockholms stadsfullmäktige kommer, som man på många håll väntat, att medföra ett regimskifte. Folkpartiet och högern fick sålunda tillsammans majoritet, eller 51 av de 100 mandaten. Folkpartiet
struktören Maxims och de stora aktieägarna försökte tränga ut svensken. Han flyttade år 1890 till Paris, där han satte upp en konstruktionsbyrå för artilleri.
Samma år lämnade jag London och reste därpå till Amerika. Min första anställning där var hos Numatic Gun Co., men det dröjde blott några veckor innan jag flyttade över till Ericssons Defence Co. för att fullborda den konstruktion av en undervattenskanon som John Ericsson hade skissat upp. John Ericsson hade bränt upp de flesta av sina tusentals ritningar, men den som rörde undervat-tenskanonen liksom destroyern, vilka han arbetade på in i det sista, fanns naturligtvis kvar. Därutöver fanns endast tre monitorritningar. Jag lyckades sammanlagt rädda 149 stycken av hans ritningar, av vilka 146 nu finns på Tekniska museet i Stockholm. De tre monitorritningarna är ännu i min ägo. Jag avser att sälja dem till Amerika och har därför tillställt 400 amerikanska kongressmän en rundskrivelse, vari jag också föreslår att Mr. C. S. Bushnell, som finansierade byggandet av Monitor, sedan Lincoln och hans experter hade tackat nej, borde få ett offentligt erkännande posthumt.
Det hände inte sällan att John Ericssons gamla vänner kom och hälsade på mig på ritkontoret. En dag hade jag besök av prof. McCord, som hade tillhört svenskens vänkrets, och han förklarade att den vinkellinjal som jag använde hade tillhört John Ericsson och av denne begagnats då han ritade Monitor. Det är inte att undra på att jag högt värderar denna linjal, som ännu är i min ägo och i likhet med de tre ritningarna
(Fortsättning på sidan 6)
vann 14 mandat, så att det un-de de närmaste 4 åren förfogar över 37, medan högern förlorade 8 och nu har 14. Socaldemo-kraterna vann 6 mandat och ökade därmed sin styrka till 44, men kommunisterna, som hittills varit tungan på vågen, förlorade 12 mandat och har därmed endast 5 representanter i stadsfullmäktige. Det bekanta kommunistiska borgarrådet Set Persson förlorade sin plats, och valet innebär för övrigt att kommunisterna inte längre kan tillhöra någon kommunal nämnd i Stockholm. Till magistraten har det dock inkommit ett antal anmälningar om valfusk, och om dessa kan bestyrkas kan det bli nödvändigt att göra om hela Stockholms-valet, något som inte ofta förekommit i Sverige.
När valresultatet var klart yttrade statsminister Tage Erlander, som är ledare för det socialdemokratiska partiet: “Såvitt nu kan bedömas behåller socialdemokraterna sin majoritet i första kammaren och därmed i riksdagen även under kommande period. For alla är det givetvis en glädje att konstatera den katastrof som drabbat kommunisterna. Den visar svenska folketS sunda reaktion mot ett parti som oförbehållslöst ställt sig i främmande makts sold.” Folkpartiledaren Bertil Ohlin, framhöll att vad Stockholm beträffar utgör valet en stor framgång för demokratin inom fullmäktige, där kommunisterna nu helt förlorat sitt inflytande.
SKANDINAVISKA STUDERANDE TILL U. S. A.
Fyra danskar och en svensk studerande ankom till New York med Gdynia America Linjens ångare “Batory” förra veckan. De skola fortsätta till skilda universitet för att fortsätta sina studier.
Sverige - Nyheter
“Ingen möjlighet få folk tro att Sydkorea angrep Nordkorea.”
Huvudparten av kommunisternas valpropaganda utgöres av ordagranna översättningar av de tal som den ryske'delegaten håller i säkerhetsrådet, sade statsminister Erlander i ett tal i Luleå den 10 sept.
I en fri demokrati, där alla synpunkter får framföras, lär det icke finnas någon möjlighet att få folk att tro kommunisternas påståenden att Sydkorea angripit Nordkorea, framhöll statsministern vidare. Det är klart att FN inte kunde passivt se att Korea-frågan, som under flera år behandlats av FN, skulle genom en brutal kupp lösas av Nordkorea. En sådan passivitet skulle vara ett ödesdigert prejudikat och fresta till nya kuipper på andra håll i världen. Det är alltså ett utomordentligt intresse att världen får se att angrepp inte lönar sig.
Kung Gustaf åter i Stockholm.
Kung Gustaf kom den 8 sept. tillbaka till Stockholm efter sin sensommarvistelse på Solliden på Öland. Hans allmäntillstånd har på senaste tiden försämrats
Pauline Johnson
-------Av MATTHEW M. LINDFORS--------
En radiorapport för Canadian Broadcasting Cor-poratfons International Service av dess svenska reporter i Vancouver, Matthew M. Lindfors. Med benäget tillstånd från CBC. Kortvågsprogrammen från Canada höraå 1 Sverige varje afton kl. 8, svensk tid.
“Starkare än hans hat, starkare än hans hämnd, starkare än hans kärlek, starkare än döden — är den röde mannens vänskap.” Så skrev Pauline Johnson, indianprinsessan som blev en av Canadas främsta skalder.
På indianreservatet nära Brantford, Ont., var hon född. Hennes far var den högt kultiverade och av brittiska regeringen väl betrodde Indianhövdingen George Henry Martin Johnson, höyding av den välrenommerade Mohawkstammen, främst av de s. k. Sex Nationerna. Paulines mor var engelska, Emily Howells. Det hade visserligen varit motstånd i båda familjerna, då denna Emily Howells och den unge hövdingen kungjorde sina intentioner. Men kärleken vill ha sin väg, och motståndet övervanns.
Från sin fader ärvde hon sin starka kärlek till naturen, sin frihetsälskan och sitt okuvliga mod. Kanske var det mest från sin moder som hon ärvde sin litterära begåvning. Vid 12 års ålder hade hon läst alla Scotts verk, såväl som Byron och flera andra stora diktare.
Och en gång skulle hon själv
Bilden visar från vänster till höger: Jens Middelboe och Miss Birthe Falk från Danmark, Miss Britten Bengtsson från Sverige samt Anne Lise Anker-stjerne och Helge Jensen från Danmark.
men ingen omedelbar anledning till oro anses föreligga. Efter ankomsten till huvudstaden for han i bil ut till Drottningholm och mötte regeringen i en kort konselj.
Rörstrandsbolaget har utställning i New York.
Rörstrandsbolagets utställningslokaler i 225 Fifth Ave. i New York öppnades officiellt den 6 sept. med en visning och mottagning för pressen. För den både smakfulla och praktiska interiören svarar det svenska bolaget ASKI, ett av de ledande företagen på kontorsinrednin-gens område. Det utställda materialet visar vad Rörstrands främsta konstnärer och beprövade arbetare kan åstadkomma. Rörstrands porslinsfabriker, som företaget officiellt heter, grundades år 1726 i Stockholm,» varfrån de 200 år senare flyttade först till Göteborg och sedan till Lidköping. Antalet anställda är nu omkring 1,300. I spetsen för bolaget står direktör Fredrik Wehtje, och chef för försäljningsorganisationen i U. S.A. är Olle Ollén, tidigare redaktör för American Swedish Monthly.
vinna rykte genom sina indianballader. Ja, och kallas av eftervärlden den mest romantiska figur, som canadensisk litteratur hittills ägt.
Det var år 1892, som Pauline Johnson, då 31 år gammal, blev känd i vidare kretsar. En To-ronto-klubb häde anordnat en litterär afton, till vilken unga författare och poeter inbjudits. Pauline Johnson var bland dessa. En av hennes dikter var “As Red Men Die” (Så som röda män dö). Mottagandet av denna och andra dikter den kvällen föranledde initiativtagarna att föreslå Pauline att hon ensam skulle ge en aftonunderhållning en kort tid senare.
Eliten av Torontos societets-och litterära värld hade infunnit sig till denna afton. Hur skulle den nyupptäckta indianskaldinnan lyckas inför en sådan högtstående och kritisk publik ? Men även denna gång segrade hon. Framträdandet blev en triumf.
Flera av de poem hon deklamerade gåvo uttryck för indianens känslor gentemot de vita och skildrade indianens liv och hans ställnng under de vitas yälde. Det var inte utan att en atmosfär av spänning lade sig över publiken, då hennes dikt “En indiankvinnas klagan” ringde ut i harm över de olyckor som bragts över hennes ras. — Men spänningen utlöste sig i entusiasm och dånande applåder.
Under säsongen 1893-94 gav hon ej mindre än 125 konserter under turnéer i de östliga provinserna. Hon hade nu medel till att fullfölja sin ambition att resa till England.
Hennes tilldragande personlighet, hennes begåvning och hennes skönhet vann henne framgång värhelst hon drog fram.
Så blev det också i England. Det säges att ingen canaden-sare som besökt London före henne hade någonsin fått ett sådant varmt mottagande som Pauline Johnson. Denna kvinna som två år tidigare icke haft råd att lägga returporto med sina manuskript blev i London uppmärksammad f de finaste kretsar.
Efter återkomsten till Canada fortsatte hon med sina un-derhållningsaftnar tvärsöver hela landet. Det säges att hon korsade Klippiga bergen 19 gånger. Pionjärslivet i den då vilda canadensiska västern hade en alldeles särskild tjusning för henne. Hon hade varit i de flesta små präriesettlementen innan järnvägen någonsin nådde dit. Det var under höstens klara dagar som hon allra mest älskade prärien — de vida vidderna, himmelens och horisontens omätlighet.
Men British Columbias vilda natur hade också gripit henne, och hennes färd efter den gamla Cåriboo-vägen lär ha varit en av hennes bästa upplevelser. Länge hade hon längtat att kunna företa en sådan resa och i augusti 19Ö3 blev det planerade äventyret slutligen en verklighet.
“Vi steg av tåget i Ash-croft,” skriver Pauline Johnson i en skildring av denna tripp, “och redan från perrongen kunde man se, slingrande sig fram över torra sandåsar, den beryktade Cariboo-vägen, vilken sträckte sig 600 km. norröver till guldfälten i Barkerville. Uppefter denna smala och branta väg skulle vi färdas i tjugo underbara dagar, efter två par hästar körda av Cariboo-Bill. den bästa körkarlen i hela British Columbia. Konserter hölls på ett flertal platser. Och inträdesavgiften höjdes ju längre längre bort man kom. I Ash-croft hade den varit en dollar.
(Fortsättning på sidan 6)