THE SWSDISH PRESS
NYA SVENSKA PRESSEN
No. 27
Vancouver, B. C., Torsdagen den 6 juli 1950
Vol. XIII
Sveriges port mot lufthavet
V arannan minut träder en passagerare genom spärren på Bromma flygplats för vidare belordran till Visby, Bangkok, New York m. fl. platser världen runt. Ovan syns stationsbyggnaden på Bromma.
— Du, Anderson, får åka ned till konferensen i Cairo i morn!
— Nä, skicka nån annan, jag vill gå på namnsdagskalas hos moster i Enskede.
Sådana replikskiften är inga sällsyntheter i de vita kontors-längorna utmed Bromma flygplats, där rymden ständigt skälver av motordån från startbanor och verkstäder, och där geografiska namn med en för vanliga jordaträlar äventyrsmättad klang blandas med mera triviala. Att stämningen där ute övar dragningskraft på det unga Stockholm är lätt att konstatera. Bromma ligger ej som Torslanda ute på bondlandet utan i en förstad, åtkomlig för promenerande kisar, och under vackra vårsöndagar är stationsbyggnadens takterass fullprop-pad av ynglingar i obeskrivligt platta pjatthattar och korta rockar med skinrikragar. De uttalar sig med överlägsen sakkunskap om förekommande ae-roplantyper och visar alla tecken på att vara det flygsinnade framtidssläktet.
Varje kvart startar eller landar ett plan tillhörigt någon av de elva nationer som trafikerar huvudstaden. Främst på listan står de tre som bildar Scandi-navian Airlines System — Sverige, Danmark och Norge — och vidare Finland, England, Holland, Belgien, Schweiz, Polen, Tjeckoslovakien och USA. Varannan minut träder en passagerare genom spärren på färd till eller ifrån Visby, Bangkok, m. fl. närbelägna orter, dock sällan Göteborg. Det ringa flygsinnet hos vår stads medborgare är en källa till ständig förvåning för flygfolket. Man tolkar saken så, att Göteborgarna håller styvt på sina rederier.
Ehuru de göteborgska insatserna låtit vänta på sig, har man lyckats pressa utvecklingskurvan sakta uppåt från den lågpunkt som nåddes för några år sedan, då trafikflyget råkade i kris och planerna på storflygplatsen Halmsjön uppsköts. Hittills har man klarat trafiken på Bromma, som har en bana om 2,000 meters längd, användbar för fyrmotoriga plan. Än tyngre maskiner kan tas emot vid behov, men då måste förstärkningar göras. Som jämförelse kan nämnas, att Torslan-das längsta bana mäter 1,000 meter, och någon förlängning är inte påtänkt. De aktuella arbeten på Torslanda går ut på att förbättra inflygningsförhål-landena.
När Halmsjön projekterades, hade man nog- överskattat den i Sverige möjliga trafikvolymen. De för närvarande största planen med 48 passagerareplatser räcker länge ännu. Och till exempel mellan Göteborg och Stockholm kommer man inom överskådlig framtid att ha större glädje av flera småplan dagligen än av en eller två turer
med jättemaskiner. Likadant är det på närsträckorna i USA. Mellan New York och Washington har man sålunda ökat antalet turer till 40 per dag i stället för att sätta in större plan. Det är alltså inte behovet av längre banor som gör att luftfartsstyrelsen ogärna lägger Halmsjöproj ektet på is helt och hållet, utan den ständigt ökaäe trängseln på Bromma. Att trafiken där kunnat gå i lås hittills beror på att det icke-kom-mersiella civilflyget förvisats från platsen. Även om storflygfältet blir verklighet, kommer Bromma alltid att behövas för närtrafik och Europatrafik. Det blir de verkligt långväga gästerna som förvisas till den uppländska tallheden.
Internationellt sett är Bromma ingen dålig flygplats; Kast
En interiör från en av de stora flyghangarerna vid Bromma.
rup är förstås mycket förnämligare, men där har man också hela den svenska och norska transitotrafiken, och holländarnas Schiphol vågar vi inte jämföra oss med. Men en ny viktig uppgift får Bromma om Stockholm — såsom det föreslagits — blir säte för det nya SAAS; vilket man önskar bilda genom fullständig sammanslagning av de tre skandinaviska bolagen. Lokaler för administrationen finns liksom verkstäder för översyn, och bådadera kan lätt vidgas till avsevärda proportioner. Meningen är dock ej att allt verkstadsarbete för SAS skall tillfalla Stockholm. En rättvis fördelning mellan länderna bör ordnas, och danskarna har redan fått en del av översynen till sina stora verk-städer.
SAS-piloterna trivs bra på Bromma trots trängsel^. Trafikledningen har nyss fått ett nytt torn, ett av de bästa i världen, och kan nu dirigera planen på smidigare vis. De längsta SAS-turerna från Stockholm går 13,290 km. till Buenos Aires, därnäst 11,750 km. till Bangkok i Siarn. Just nu förbereder man att utsträcka Siarn linjen till Hongkong, och den
blir då SAS’ längsta. Besättningarna mår inte illa av att kastas mellan tropiker och nordisk nare. Före varje tur göres läkarundersökning, och sällan be-finnes någon vara sjuk. I så fall är det mestadels en rutinförkylning, som gör att man håller vederbörande hemma för att inte kamraterna skall smittas. På väg till Sydamerika tar piloten av sig långkalsongerna i Lissabon, och under färd i österled skiftar han om till lättare utrustning i Rom, men Stockholm — New York kan alltid flygas med samma dessouer, ty klimaten håller sig rätt likartade.
Vilka router som föredragas är mycket individuellt. Somliga tycker bäst om Nordamerika eller Fjärran östern, och vanligen är de rena yrkessynpunk-terna avgörande. Flygaren har
kommit att intressera sig för just de tekniska problem som en viss route erbjuder. Även rent personliga känslor spelar förstås in — folk trives olika bra i de främmande städer, där SAS-planen har sina vändpunkter och stannar 48 timmar för vila. Inom personalen gäller regeln att man får välja route efter anciennitet, d. v. s. veteranerna väljer först, men i viss mån skall alla växla sträckor för att bekanta sig med världsdelarna.	;
Hur tekniskt lagd en pilot än är, och hur mycket tjänsten må kräva av hans uppmärksamhet, undgår han ej att fängslas av scenerierna under flykten. Tre aspekter på jordklotet brukar fästa sig särskilt starkt i minnet hos SAS-folket; Grönlands inlandsis, ett månlandskap i pärlemor; det färgsprakande norrskenet över Island; och de långa timmarna av intressant men skrämmande flygning över öknar, ökenlandskapen möter på två håll, dels när man från Lissabon gått förbi Cap Juby och styr mot Dakar, dels på Si-amrouten från Damaskus eller Lydda till Karachi. På sistnämnda sträcka brytes ödsligheten blott av enstaka oljeled-
Det är sommar...
— Av Karl Williams —
Klockan är bara fem på morgonen och det är sommar, över sjöviken och gårdarna, som sticker fram solblekta gavlar ur försommargrönskan, ligger ännu morgondimman slöj ande som en lätt rök. En östergök klarar strupen och börjar hojta och snart är det full konsert i alla väderstreck. De riktigt kappgal i en hel kör av varierande, högt klingande klocktoner. En och annan gårdstupp har vaknat och skär in i den stora kören med ett utmanande solonummer från någon gödseldoftande tribun.
Skogsåsen norr om byn ligger ännu i ett diffust halvmörker. Därifrån drbppar de kristallklara silvertonerna från en taltrast. Nere i vassviken bräker en and och över storvattnet sträcker ett par lommar i rak, snabb flykt mot andra stranden. Över skogstopparna i öster står solen i ett rödskimrande dis och suger upp dimslingorna med sitt törstande klot.
Gamle Henrik i Storegården närmast viken kommer ut i skjortärmarna och kisar mot rymden. Vårsådden är klar och han känner sig belåten. Han har gjort sitt, nu får jorden, och en god och tjänlig väderlek, göra sitt. Helgstämningen ligger i luften. På de gamla verkar den stilla och vilsam, på de unga hetsande och hänryckande.
— Det blir varmt i dag, mumlar gubben Henrik för sig själv. Han tänker på årsväxten framför allt.
Under tiden som solen stiger högre och fågelsången dämpas, vaknar byn till sina olika bestyr. Det är ju lördagsafton och var och en har sitt att tänka på, att glädjas åt eller grubbla över. Det blir så, att helgen sätter sin särprägel på sinnena, starkare än vardagens. Borta hos Logårdsfolket skall det bli bröllop i dag. Den näst äldsta flickan i gården skall gifta sig med en duktig och ståtlig bondpojke från grannsocknen. Flickan ser också bra ut, och det blir ett vackert brudpar. Ungdomen från byn var där i går kväll och reste en äreport för dem, och i kväll skall de samlas igen och ge den sedvanliga hyllningen. Det rustas till kalaset och röken från skorstenen började synas redan vid soluppgången. Den äldsta flickan i Logården går där och tittar nästan avundsjukt på sin lyckliga syster. Hon är stor, stark och frisk, men har ett fult ansikts-lyte och får väl kanske aldrig träda i brudstol . . .
Uppe på kyrkogården satte den gamla kyrkväktarn spaden i jorden redan klockan sex på morgonen. Han anade att det skulle bli en varm dag, och därför var det bäst att börja tidigt. Begravningen skall bli på söndagen. Lanthandlaren nere i Byn hade förlorat sin pojke. Han var bara tjugoett år gammal och den ende, de hade. De är välbärgade människor och har aldrig haft några allvarliga motgångar eller bekymmer. Så kom slaget. Ynglingen hade varit ute med sin motorcykel och kolliderat med en bil . . . Där står mörka, raka enar framför ingången till handelsmannens hus och verkar dystert beklämmande mot trädgårdens prunkande, ljusa grönska. Flaggan på halv stång slokar dystert mot jorden i det strålande solskenet ....
Uppe i skogsbygden på en brunbränd och stenig ljungbacke med den blå sjön och den vågiga, lövskogsklädda bygden nedom sig, ligger en liten åldrig och grå stuga och dåsar i solskenet. Det ångar av kådmät-tad värme från de stora furorna runt det lilla ödetorpet. I stugan bor ett par gamla män-ninskor och har bott där ett
(Fortsättning pä slä an 6)
ningar samt av molnstoder över bensinfabrikerna, där avfalls-produkter brännas upp. Nattetid är det ett fantastiskt skådespel när eldarna sprutas upp och reflekteras mot det mörknade orientaliska sandhavet.
Sverige - Nyheter
MED FLYG FÖR ATT SE MIDNATTSSOLEN
Premiären för det svenska midnattssolflyget har ägt rum.
Färden går från Stockholm vid 10-tiden på kvällen, och så sätter man sriörrak kurs på Sundsvall och morgonrodnaden. Hela resan sträcker sig över 2,400 kilometer och tar omkring sex timmar. Redan en halvtimme efter starten kan ljuset i kabinen släckas. Tio minuter före midnatt ser deltagarna den blodröda solen åter höja sig över horisonten, och 20 minuter efter midnatt passeras polcirkeln. Färden går vidare norrut över Malmberget, Kebnekai-se och Kiruna. Så långt norrut har tidigare ingen DC-6:a varit. Varken ord eller utrymme
HANS FÖRSTA LÅNGFÄRD
Bland Scandinagian Airlines passagerare förra veckan märktes 3-årige Johnny Nielsen från Köpenhamn. Johnny, som är föräldralös, anlände till New York i besittning av amerikanskt medborgarskap som tillerkänts honom av Förenta Staternas kongress på framställning av kongressman Jack Z. Anderson från Califomia, vilken hade rest upp från Washington för att ta emot Johnny. Som framgår av bilden var mottagandet mycket hjärtligt. Utan kogressens ingripande skulle Johnny ha tvingats vänta flera är på att komma till Amerika som emigrant. Efter en dags uppehåll i New York fortsatte Johnny resan till de nya adoptivföräldrarna, Mr. och Mrs. P. Leth-Nissen i San Francisco, vilka tillsammans med SAS ordnat detaljerna för den nye medborgarens första långfärd.
SVENSKA VASADELEGATER MED “STOCKHOLM”
Med SAL:s M/S Stockholm, som anlände den 17 juni till New York, kom ledaren för Vasaorden av Amerika i Sverige, Ragnar Wigström samt John Wikander, för att deltaga i storlogemötet i Los Angeles. De möttes vid landgången av Mr. George Hedman, vice storlogemästare i USA, samt chefen för Svenska Amerika Linjens pressavdelning, dir. Ernest B. Bearnarth.
I det internationella storlogemötet kommer 19 distrikt med i runt tal 400 loger och 90 barnloger att deltaga och som värd står storlogemästaren i logen i Washington, D. C. Föredragslistan upptar’ 28 frågor, av vilka de mest brännande torde vara stipendiefonden.
räcker till för att skildra denna lappländska fjällvärld med det makalösa sceneriet över Svea rikes högsta punkt, skriver Stockholms-Tidningen i en artikel om premiärfärden.
Den förmodligen första
exporten av monteringsfärdi-ga svenska trähus till USA har blivit klar i dagarna. Betalningen kommer att erläggas i dollars, och framförallt frukt. Exporten har ett värde av en miljon dollar och utförs av A.-B. Åsedahus. I första hand gäller det 200 hus, av vilka en provsändning på fem avgår från Sverige i början av juli. Meningen är atto leveranserna skall vara avslutade i höst och i varje fall före årets slut.
Fru Alva Myrdal,
chef för FN :s socialdeparte- -ment, har utnämnts till juris hedersdoktor vid Mount Hol-yoke -College i South Hadley, Mass.
Tre svenska flickor
ville i år bli stamflygförare vid svenska flygvapnet. Pilot-yrket anses dock för riskabelt för kvinnor, varför ansökningarna avslogs. Av 700 manliga sökande antogs endast 190.
Ätta svenska poliser
har begärts som bevakningsmanskap till FN :s sessioner i Lake Success. Poliserna skall vara mellan 25 och 35 år med en längd av minst 178 cm., ha radiokännedom samt behärska antingen engelska eller franska.
Tre skandinaviska
arkitekter skall rita och inreda de tre stora mötessalarna i FN:s huvudkomplex på Manhattan i New York. Sven Mar-kelius, Stockholms stadsplane-direktör, skall inreda det ekonomiska och sociala rådets mötessal.
Dr Bengt Holger
förste aktuarie vid socialstyrelsens utredningsbyrå i Stockholm, har anställts som chef för socialstatistiken inom FN :s statiska byrå.
Rökstenen,
vid Röks kyrka i Östergötland, är Nordens märkligaste runsten. Den är 3.82 m. hög och har en inskrift från förra hälvten av 800-talet. Det är den längsta runskriften i världen. Den har ännu ej i sin helhet kunnat tolkas.
Rederi A.-B.* Soyas
i Stockholm M/S Bohéme om 9,015 ton d.w. har sålts till Rederi A.-B. Nordstieman i ■Stockholm och omdöpts till “Thai”.