NYA SVENSKA PRESSEN
Vancouver, B. C., Torsdagen den 29 juni 1950	Vol. XIII
Albert Viksten på genomresa
När M/S “Stockholm” häromdagen ångade uppför Hudsonfloden stod en 61-årig väderbiten norrlänning och en åtskilligt yngre värmlänning på däcket och tittade storögt på sky-skrapestaden. För dem blev New York själva inkörsporten till en äventyrsladdad långresa genom USA, Canada och Alaska. Den ene var den välkände författaren och Norrlandskäm-pen Albert Viksten, som var här några månader 1937 då han skrev en uppskattad Amerika-bok och många artiklar, bl. a. i Folket i Bild; den andre är den berömde Gräsmarks-konstnären Bengt Ellis.
I flera månader har de förberett sig för den krävande färden — det fordras kraftiga och ändamålsenliga don för en expedition som skall ta sig fram genom Alaskas mest svårtillgängliga trakter.
Viksten, en av Sveriges populäraste författare, skall bl. a. i Folket i Bild skildra svenska oldtimers liv och leverne i guld-grävardistrikten samt studera skogsvegetationen. Han skall bland annat samla kottar etc. från Alaskas barrskogar samt göra andra iakttagelser för svenska statens skogsvård sstyrelses räkning. Bengt Ellis främsta uppgift blir att med penna och pensel föreviga livet däruppe bland såväl “äkta” indianer som eskimåer. Att han även kommer att med sina teckningar illustrera Vikstens bok om livet bland svenskar ocn svenskätlingar i guldgrävar-distrikten är givet. Ledare för expeditionen blir en erfaren svensk-amerikan från yttersta västern, Swan Carlson, som efter sina 27 Alaskaår bör vara som klippt och skuren för denna uppgift — säkert kommer hans rika erfarenhet att bli till stor nytta. Färden genom Alas
SVENSK FOTBOLLTRUP P PÄ AMERIKA-BESÖK
Jönköpings Södra I. F. 20-man starka fotbolltrupp har nu avverkat sina två första matcher under Amerika-besoket. I förra veckan spelade laget debutmatchen mot Manchester United på Polo Grounds i New York och förlorade med 0—4 men i söndags gick det bättre då Jönköping vann med 5—3 över Scottish-Irish Combination i Kearny, N J I fortsättningen spelar det svenska laget i Chicago, St. Louis, Pittsburg, Toronto, Montreal, Fall River och Ludlow, Massachusetts och igen i New York. Atlantresan gjordes med Scandinavian Airlines och vår bild visar laget vid ankomsten till New York International Airport. högra hörnet synes reseledaren S. Ljunggren (t. v.) och lagledaren Karl Ståhl. Återresan sker i början av juli.
Omväxlande studiedagar för Mrs. Roosevelt.
“Jag hoppas att vi skall kunna träffas igen,” sade kung Gustaf när han skakade hand med Mrs. Roosevelt vid slutet av deras samtal på Drottningholms slott den 8 juni. Kungen satt i en rullstol och såg osedvanligt pigg ut. Mrs. Roosevelt började med att förklara att hon kommit för att tacka för Prins Carl-medaljen, som hon fick i höstas, men samtalet gled sedan över på president Roosevelt och hans arbete under krigsåren.
Mrs. Roosevfelts andra dag i Sverige, den 9^juni, upptogs av studiebesök i folk- och yrkesskolor, fackförenings- och andra arbetarinstitutioner, Arbetsgivareföreningen, L. M. Ericssons fabriker, och Kooperativa förbundet. På kvällen gavs mid-dag av Amerikas chargé d af-faires, Hugh Cumming. Statsminister Erlander ägnade i ett tal en varm hyllning åt hedersgästen, som på sin andra sida
ka skall delvis ske på infödingarnas vis — med flotte och hundspann. Ellis har vanan inne med att° köra hundspann. Sedan många år har han varit en av de få svenskar som haft eget hundspann.
I New York torde Viksten och hans följeslagare inte stanna stort mer än en vecka — först i Brooklyn, sedan hos en vän i Shokan, N. Y.
Via Chicago går färden till Seattle, där Carlson tillstöter — han är en gammal guldgrävare och trapper. Sedan bär det vidare till Fairb.anks, och i början av augusti fortsätter man resan med specialbyggd flotte på Yukonfloden till Klondyke. Den etappen väntas ta ett par veckor. I Klondyke hälsar man på gamla vänner bland guldgrä-varna och fortsätter så till den gamla guldgrävarstaden Daw-son, där det blir utflykter i grannskapet. Först i november planerar trion att kunna starta till Moose Creek med hundsläde, en färd på cirka 100 miles. Där stannar man ett par, tre månader, jagar varg, vild-ren etc., och tittar på Carlsons forna guldfyndplatser. Det vill säga, det blir nog mer än titta — från Sverige medförs en modern elektrisk apparat för guld-sökning, “så finns det mera guld kvar, så inte lämnar vi det inte”, säger Viksten.
Nästa etapp är Fort Yukon, dit färden går med hundsläde någon gång i februari. Där ämnar man studera skogstyper, ta skott och ympkvistar etc. och sända hem till Experimental-fältet och skogsvårdsinstitutet. Sedan går färden längs Yukon i en båge tillbaka till Fairbanks — dit man torde komma i maj när vadhållningen börjar om när floden kastar sitt istäcke. Sista etappen går med flygma-I skin till Point Barrow, den
hade utrikesminister Undén.
Nästa dag fortsattes studierna, och efter en tidig visit på en specialutställning hos NK ägnade sig Mrs. Roosevelt huvudsakligen åt hemmen. Hon diskuterade linneförrådet på en bondgård i Södermanland och kökets proportioner i en modern 2-rumslägenhet på Rey-mersholm, innan hon gick längre tillbaka i den svenska hemkulturen vid ett besök på Skansen. Skogaholms herrgård påminde henne om en gård fran kolonialtiden i Virginia, där hon en gång bodde som ung. Husmodern på den gärd i Södermanland, som besöktes, väckte en viss sensation genom att berätta att hon har en avlägsen släkting som i flera år var anställde i Vita huset som en av president Roosevelts sekreterare. Lunch intogs denna dag hos utrikesminister Undén, och på kvällen gav Amerikanska kvinnoklubben i Sverige, Amerikanska klubben och Svensk-Amerikanska sällskapet middag pa Grand Hotel. Mrs. Roosevelt fördes till bordet av Svensk-
MINISTER WIJKMAN OCH MAKA SKALL BESÖKA VANCOUVER
Minister Per Wijkman
Svenske konsuln i Vancouver, Karl Axel Ståhl, meddelar att telegrafiskt meddelande ingått från Sveriges Minister till Canada, Per Wijkman, att denne och hans maka, komma att nästa vecka besöka Vancouver på tjänsteresa i British Columbia. Ankomsten hit torde ske på söndag eller måndag. De svenska föreningarna härstädes komma att anordna några sammankomster till ministerparets ära, varom vidare upplysningar återfinnas på sidan 3. Minister Wijkman har nyligen varit på besök i Sverige och kommer att ombedjas relatera något om sina intryck från hemlandet.
nordligaste punkten i Amerika På denna etapp anlöpes också Nome.
I utrustningen, som medföres och som skall kompletteras här i landet, ingår specialgjorda handskar, stövlar med lammskinn, stora, renskinnsklädda sovsäckar, fotoutrustning med mera. En svårighet har varit att få tag i draghundar — Carlson lär hittills bara lyckats få tag på fyra -— men man behöver tre till och dem har Carlson blivit lovad av ägaren till en varghundskennel.
PÅ BRÖLLOPSRESA
Bland senaste tidens SAS-passagerare märkes Mr. och Mrs. Gösta W. Oscarson från New York, som för en tid sedan gjorde sin bröllopsresa med Scandinavian Airlines till kontinenten. Mr. Oscarsson är välkänd i svenska af färskretsar i New York som vice president i firman A. V. Olsson Trading Co., som förresten importerar det utmärkta Ry-King-brödet från Sverige. Tidigare var han anställd på svenska handelskammaren i New York.
NYHETER FRÄN OTTAWA
Sveriges minister
i Canada, envoyén Wijkman, har nyligen avlagt ett besök i Sverige. Han återvände till Ottawa i början av juni.
Svenske vicekonsuln
i Edmonton, konsul Emil Ska-rin, har från och med den 1 juli 1950 beviljats ledighet tillsvidare. Under konsul Skarins ledighet kommer arbetet vid vicekonsulatet att ombesörjas av herr Olof Sigurd Franzén.
Amerikanska sällskapets ordförande, prof. Bertil Ohlin.
Följande dag, den 11 juni, reste Mrs. Roosevelt vidare till Finland. Före avfärden besökte hon på morgonen Hemslöjdsför-förbundets vävstuga och utställningslokaler på Söder i Stockholm. Hon blev särskilt förtjust i prydnadssaker av trä och mässing och fick en hel korg därav i gåva.
Snål..
Av Gustaf Landin
Höstskymningsljuset trängde snålt in genom lanthandelns små skyltfönster. I boden handlade en av socknens gamla fattiga gummor. Hon plockade upp sina slantar på disken sedan hon synat dem. Handlare Oxel-stam nändes nämligen inte tända ljuset så länge han kunde se att räkna pengar.
— Det fattas nio öre, sa han.
— Men jag har inte ett enda öre mer. Får jag . . .
Dörrklockan pinglade och en man kom in. Utan ett ord stannade han i den djupaste skuggan.
— Får jag betala de där nio örena nästa gång, bad gumman ödmjukt.
— Då kanske jag aldrig får dom. Jag tar hellre tillbaka för nio öre mjöl ur påsen. Ni får nog så det räcker ändå, menade handlarn.
— Det är lite nog som det nu är, klagade gumman.
— Se här, sade nykomlingen och gav gumman en krona. Betala honom. Givaren talade bruten svenska.
Oxelstam sneglade snålt på kronan.
— Fasligt liberalt, sa han.
— Tack, snälla herrn, tackade gumman och neg.
— Å, inte mycket att tacka för.
— För en fattig som jag, är det en stor slant.
Handlarn gav tillbaka på kronan och beklagade att han inte hade någon ettöring.
— Ge henne då för ett öre mera mjöl, föreslog främlingen. Hans röst var myndig.
— Det här borde ni inte lägga er i, sade handlarn förtryt-samt.
— Det är ju jag som betalar, sa den andre.
Gumman fick mera mjöl och gick sedan.
— Ni kanske hör att jag är från Amerika. Har hälsningar från er bror där, Tobias Oxelstam.
— Tack, svarade handlaren något förbryllad. Jaså, han lever än. Det är länge sedan jag hörde något från honom.
— Besynnerligt,, sa främlingen. Jag kommer just från er bror Joel. Han har ganska ofta fått brev från Tobias.
— Vad säger ni! Han men inte jag.
— Tobias har väl haft sina skäl. Joel tog ju hand om era föräldrar, fast han är en fattig småbrukare. Han försörjde dem tills de gick hädan, men ni bidrog inte med ett enda öre till deras underhåll.
— Såå, min bror förtalar mig hör jag. Jag har minsann gjort mitt. Joel fick behålla allt efter far och mor och vå/ bror i A-merika överlät också sin del till
(Fortsättning pä sidan 6)
FOLKDANSTRADITIONEN HÅLLES VID LIV PÄ M/S “GRIPSHOLM”
Lika väl som de gamla, svenska folkdanserna hålles vid liv inom svensk-amerikanska föreningar och omhuldas, som ett kulturarv, håller sig Svenska Amerika Linjens moderniserade M/S Gripsholm med ett förstklassigt folkdanslag, vars skicklighet och standard inte står nå-
Radiogram till The American Swedish News Exchange i N. Y.
“Flaggans Dag” har firats utan kung Gustaf.
För första gången en sjätte juni delade kronprins Gustaf Adolf ut de svenska flaggorna vid flaggans och nationens stora fest på Stockholms Stadion. Ända sedan 1918, då de blågula fanorna för första gången fördelades vid detta tillfälle, har annars kung Gustaf personligen överlämnat gåvorna på Stadion. Det enda undantaget var 1923, då kungen firade nationaldagen i Strängnäs i samband med Gustav Vasa-jubileet. I år tillbringade konungen nationaldagen på Drottningholms slott, där han via radion uppmärksamt följde vad som hände på Stadion.
På Stadion fanns det knappast någon som inte tänkte på kung Gustaf. Ett fyrfaldigt leve utbragtes för kungen, och i den blåa, värmeångande juniskyn formerade 17 flygplan perfekt det kungliga namnchif f ret: “G.V.”
Kung Gustafs födelsedag firad i stillhet.
Drottningholms slott badade i strålande sol den 16 juni, då kung Gustaf firade sin nittio-andra födelsedag under just så stillsamma former som hari själv önskat. Det officiella programmet var kort. Regeringen anlände kl. 10.30, och innan konseljen började hyllade statsminister Tage Erlander konungen, Hundratusen svenska medborgare låter idag sina tankar gå till Drottningholms slott, yttrade han. “Jag vet att jag talar även å deras vägnar när jag nu önskar Eders Majestät välgång, hälsa och krafter till kommande år.” Kungen tackade rörd för statsministerns ord och överlämnade till vart och ett av statsråden sitt porträtt med namnteckning och datum.
Svensk kraftteknik visas för amerikanska experter.
Stockholm den 14 juni —ASNE
En rad svenska världsnyhe-ter inom kraftöverföringstekni-ken kommer att förevisas för fem av USA:s och fyra av Ca-nadas främsta specialister inom krafttekniken samt tre representanter för EGA i Paris och Stockholm vid^ ett studiebesök i mitten av juni. Vattenfallsstyrelsen i Stockholm står som inbjudare.
Studiebesöket inledes den 16 juni med en konferens om de
got “landkrabbslag” efter.
Laget består av 5 par, klädda i stiltrogna nationaldräkter och deltagarna gör ett uppträdande varje resa, nämligen vid kaptensmiddagen. Två av medlemmarna i det nuvarande laget dansade före kriget samma danser på “Kungsholms” kryss
i Sverige vunna erfarenheterna av kraftledningar med 380,000 volts spänning, som tillämpas i ledningen från Harsprånget till Mellansverige, duplexledare, se-riekondensatorer och användningen av högspänd likström för kraftöverföring. De inbjudna specialisterna kommer att besöka seriekondensatorstatio-nen Alfta, kraftstationerna Krångede och Harsprånget samt Aseas verkstäder i Ludvika och Västerås. Midsommarhelgen tillbringas i Rättvik.
Bland de inbjudna ingenjörerna märks Albert E. Grauer och Thomas Ingledow, British Columbia Railway Co., Vancouver; L. B. Potvin, Quebec Hy-dro-Electric Commission, Montreal; och A. E. Davison, Hy-dro-Electric Power Commission of Ontario, Toronto.
Hans Ahlmann ambassadör i Norge.
Prof. Hans W:son Ahlmann har utnämnts till ambassadör i Oslo. Han är född 1899 och har sedan 1929 varit professor i geografi vid Stockholms högskola.
Den nye ambassadören är en av Sveriges främste vetenskapsmän på det geografiska området. Under sin verksamhet har han också kommit i närmare kontakt med Norge och lärt känna landet bättre än kanske någon annan svensk. Bland hans många skrifter märkes en populär skildring av 1931 års svensk-norska expedition till Nordostlandet och farvattnen däromkring, “Sommar vid polhavet”, och den under det andra världskriget utkomna “Norge, natur och näringsliv”. Prof. Ahlmann var redaktör för den officiella redogörelsen för An-drée-färden, “Med ‘örnen’ mot polen”, som utkom 1930. Han har under flera längre perioder bedrivit studier i Norge och blev år 1945, efter Norges befrielse, hedersdoktor vid Oslo universitet.
Utläggning av dimma
mot nattfrost ämnar man pröva på i Kvismardalen i Södermanland i syfte att skydda de stora rapsodlingarna där mot försommarens “järnnätter”. Kostnaderna uppgår till endast 50 öre per har, vilket man anser är en billig försäkringspremie för den rapsgröda på 150 tunnland som man har ute i ängsmarkerna.
ningar. Ovanstående lag står under ledning av Gripsholms-orkesterns dirigent, Carl Gull-näs, som under många år med stort intresse stått SAL:s dansare bi med goda råd och vinkar. Många av de danser, som uppföras, är mellan 100 och 300 år gamla.