Torsdagen den 16 tnars 1950
Sidan 2
THE SWEDISH PRESS
KUNGÖRELSER
Vasalogen Nornan No. 413 möter första och tredje tisdagen i varje mänad kl. 8 e. m. i Svenska Hallen, 1320 E. Hastings St. Finans sekr. Helmer Oslund, 2623 Grant St.; Rekording sekr., Charles Brundin, 1207 Nelson Ave., New Westminster.
* * *
Svenska Klubben har middag och möte tredje onsdagen i varje mänad kl. 7 e. m. å Hotel Georgia. President, Helge Pearson, 2373 Marine Dr. Phone: West 1781; Sekr., Gunnar Larson, 742 Broadway E. Tel. FAir. 1096-Y; Kassör A. H. Anderson, 2233 West Keith Road, North Vancouver, B. C.
* * *
Föreningen Svea möter andra fredagen i varje månad i Svenska Hallen, 1320 E. Hastings St. Kassör, Richard Edenholm, 1320 East Hastings, HAst. 4090; Kor.-sekr. Algot Swanson, 1320 E. Hastings St. HAst. 2252-L.
* * * |
Vasalogen Valhalla No. 612 New Westminster.
möter första lördagen i månaden, tredje lördagen är programafton i St. Barnabas Hall, lOth St. and Fifth Ave., New Westminster, kl. 8 e. m. Prot. sekr., Einar Olson, 144 Roebuck Rd., R. R. 6, New Westminster.
Finans sekr., Mrs. T. Carlson, 1302 — Sixth Ave., New Westminster.
* * *
Runebergorden, Avd. 130
New Westminster. möter första lördagen i varje månad kl. 8 e. m. i Labor Temple, hör- I net av 7th Street och Royal Ave. | Fin.-Sekr. Werner Julin, 811 — 3rd Ave., Tel.: 3176-L; Ordf, i sjukkommittén, Mrs. Verner Julin, 811 — 3rd
Ave., Tel: 3176-L. * * *
Runebergorden, Avd. 124 möter första och tredje fredagen I varje mänad kl. 8 e. m. i Svenska Hallen, 1320 E Hastings St. Ordf, t sjukkom. är Hugo Sandberg, 2565
William St., phone HAst. 3079-L; Fin.- | sked blev att vi Sekr. Stanley Sundeil, 2525 Grant St., phone HAst. 5159; Protokolls-sekr. Mrs. W. Nyquist, 3221 East Georgia St. * * *
The Sunset Circle
(Auxiliary of the S.R.H.A.' convenes first Thursday of each month, at 2 p. m. President Mrs. K. Backlund, 2516 Parker St., HAstings 5365-M; Secr. Mrs. A. Norlander, 2640 William St„ HAst. 5792-Y.
*	* T
Bellman Male Chorus Rehearsel every Thursday night at 7.30 p. m. at the Swedish Hall. New singers welcome! Pres. Algot Swanson, 1320 East Hastings St. HAst. 2252-L; Sec., Leif Brundin, DExter 0509-T; Fin. Sec., John Sundquist, 5332 Norland St., New Westminster, B. C., DExter 1925-F. • * * *
Folkdanslaget Lekstugan Ordf. Algot Swanson, 1400 William St. Tel. HAst. 2522-L; Sekr. Elizabeth Johnson. Dansövningar hållas i Svenska Hallen, 1320 E. Hastings St., på tider som ordföranden meddelar.
GUS FLODBERG
— T A 1 L O R — Second Floor
.	816 Hornby Street
PAciflc 4718
Gynna tidningens annonsörer!
WASHER REPAIRS All Makes
Parts and Wringer Rolls Al. WASHER SALES & SERVICE CO.
W. 1547-R-2; PAc. 4030 — 570 Richards Street —
ED BROWN, FLORIST 152 W. Hastings St — PA 1442 3369 Cambie St — FAir. 5110
Wreaths, Sprays, Corsages, Weddlng Bouquets, and Cut Flowers.
WH TELEGRAPH FLOWERS
TOURIST ACCOMODATION Excellent Dining Room
BUCHAN HOTEL
SAM N A Z E LL, Prop. 1906 HARO ST. PAciflc 0825 VANCOUVER, B. C.
“WHERE SMART STYLES ORIGINATE”
REGENT
TAILORS
— LTD. —
324 West Hastings Street PAcific 8436.
Röde Orm
Sjöfarare i Västerled
En berättelse från okristen tid.
— Av FRANS G. BENGTSSON —
Fortsättning från föregåena» nummer
— Och för oss som voro kvar i livet på min faders skepp, sade Sigurd, fanns det sedan inte stort att göra; ty vi voro få och mycket trötta; och alla våra skepp voro nu avröjda, utom endast Vagns eget, där det ännu streds. Vi trängdes upp i förstammen, och snart kunde vi inte lyfta hand eller fot; till sist voro vi nio kvar, alla sårade, och där klämdes vi mellan sköldar och togos. Vi fördes vapenlösa i land; och snart kom-mo också de sista från Vagns skepp, och Vagn med dem. Han bars av två män och hade märken efter både svärd och spjut och var trött och blek och sade ingenting. Vi fingo sätta oss på en stock vid stranden, och våra ben bundos samman med ett långt rep, men händerna hade vi fria; och där sutto vi och väntade, medan folk hörde sig för hos Håkan Jarl om vad som skulle göras med oss. Hans be-genast skulle
dödas; och Erik Jarl, hans son, kom för att se på, och många med honom; ty norrmännen vo-* ro nyfikna att se hur Jomsvik-ingar höllo sig när de skulle dö. Vi voro trettio män på stocken, nio från Bues skepp, åtta från Vagns och resten från andra; Vagn själv satt längst till höger. Och de jag känner av dem som sutto där skall jag säga nu.
Därmed räknade han upp alla dem vilkas namn han visste, i den ordning de suttit på stocken; och alla i hallen lyssnade uppmärksamt, ty många av dem han nämnde voro kända män och hade släktingar bland lyssnarna.
— Nu kom en man med en skäggyxa, fortsatte Sigurd Bu-esson, och han stannade framför Vagn och sade: ‘Vet du vem jag är?’ Vagn såg på honom, men brydde sig inte om honom och svarade ingenting, ty han var mycket trött. Den andre sade: ‘Jag är Thorkel Leira, och du minns kanske det löftet du 'gjort att döda mig och gå till , sängs med min dotter Ingeborg.’ Det var sant vad han sade; ty Vagn hade gjort det löftet före härfärden, sedan han fått höra att Thorkels dotter var den vackraste flickan i Norge, och en av de rikaste också, j‘Men nu,’ sade Thorkel Leira och grinade brett, ‘ser det me-I r^ ut till att det blir jag som dödar dig.’ Vagn drog på munnen och sade: ‘Ännu äro inte alla Jomsvikingar döda.’ ‘Men ide skola snart vara det,’ sade Thorkel, ‘och det skall jag själv styra om, så att det inte blir
i
JUST ARRIVED
NEW SHIPMENT OF SCANDINAVIAN RECORDS
! 4205 Lördagsfriarn, schottis Rackarberg, vals
4209 Nidälven
Världen väntar på en ?
1 Soluppgång, Brandelius 4232 Skogalundsvalsen
Dans på Ekängen, hambo — Price $1.05 each — 4009 Borghild, Reinlander
Den gamle syrén, vals — Price 95 cents —
Frank G. Ward
Music Co.
— 412 West Hastings —
MArine 4944
Kerrisdale Hardware
BAPCO PAINT BPORTING GOODS , GENERAL STEELWARE PRODUCTS
2118-20 W. 41st Ave. — KErr. 0062
; I — C. ISAACSON, Prop. —	|
I liiiiiiiiuiiuiiiiiiniimiiminiiiiuiiiuuuiiiiwiiiiiiiiM
något slarv; du skall få se alla dina män dö för min hand, och sedan skall du själv strax få följa dem.’ Därmed gick Thorkel till andra ändan av stocken och började hugga av huvudet på de fångna, man efter man som de sutto; han hade en god yxa och gick ivrigt till verket och behövde aldrig hugga två gånger på samme man. Det är min tro att de som sågo på inte kunde säga annat än att Vagns och Bues män visste hålla sig väl inför döden. Två, som inte sutto långt från mig, samtalade om huruvida man kunde känna något sedan huvudet var av, och voro överens om att sådant var svårt att veta på förhand. Den ene sade: ‘Här har jag nu en sölja i handen, och om jag vet något sedan jag mist huvudet skall jag sticka den i jorden.’ Thorkel kom till honom; och när han huggit, föll söljan genast ur handen. Sedan var det två kvar innan Thorkel kom till mig.
Sigurd Buesson log mot lyssnarna, som sutto tysta och spända, och lyfte sin ölkanna och drack djupt. Kung Harald sade:
— Jag ser att du har huvudet kvar, och det hörs på klun-kandet att det inte är något fel med din hals; men så som du hade det ställt där på stocken, är det svårt att förstå hur du kunde rädda dessa ting, vilken längd du än hade på ditt hår. Detta kallar jag en god berättelse, och låt oss nu inte få vänta på resten.
Alla tyckte som kung Harald, och Sigurd Buesson fortsatte:
— När jag satt där på stocken, var jag väl inte stort räddare än de andra; men det syntes mig harmligt att dö utan att ha hunnit göra något som kunde bli berättat. Därför sade jag till Thorkel, när han kom: ‘Jag är rädd om mitt hår och vill inte ha det nedblodat.’ Därmed strök jag det fram över huvudet; och en man som gick bakom Thorkel — det sades mig sedan att det var hans svåger — kom fram och virade mitt hår om sina händer och sade till Thorkel: “Hugg nu!’ Det gjorde han; och i detsamma drog jag huvudet till mig det fortaste jag kunde, så att yxan kom mellan mig och svågern och tog av båda hans händer. Den ena blev hängande i mitt hår.
Alla i hallen brusto i stort skratt, och Sigurd skrattade själv och fortsatte:
— Ni må väl skratta; men det är ingenting mot vad norrmännen skrattade, när de sågo Thorkels svåger rulla på marken och Thorkel stå och glo på honom: några föllo omkull av skratt. Jarl Erik kom fram till mig och sade: ‘Vem är du ?’ Jag sade: ‘Sigurd heter jag, och Bue var min fader; och ännu äro inte alla Jomsvikingar döda.’ Jarlen sade: ‘Det märks att du är i släkt med Bue; vill du ta emot ditt liv av mig?’ ‘Av en man som du tar jag emot det,’ sade jag. Och så löstes jag från repet. Men Thorkel tyckte illa om detta och skrek: ‘Skall det nu börjas med sådant? Då är det bäst att jag inte dröjer med Vagn.’ Därmed lyfte han yxan och sprang bort mot honom, där han satt vid stockens ända. Men en av Vagns män, Skarde, satt fjärde från Vagn; och det syntes honom vara orätt att Vagn skulle huggas innan det blev hans tur. Därför slängde han sig fram
WESTINGHOUSE APPLIANCES
PHILCO RADIOS
GLASS and CHINA
över fotrepet, när Thorkel kom springande, och Thorkel föll framstupa över honom, rakt famför Vagn. Vagn böjde sig och fick fatt i yxan; och ingenting av tröttheten märktes hos honom när han satte den i huvudet på Thorkel. ‘Det var halva löftet,’ sade Vagn; ‘och ännu äro inte alla Jomsvikingar döda.’ Norrmännen skrattade nu ännu mera än nyss; och Jarl Erik sade: ‘Vill du ta emot ditt liv, Vagn?’ ‘Det vill jag,’ sade Vagn, ‘om det blir för oss alla.’ ‘Så skall det bli,’ sade jarlen; och därmed löstes alla. Vi voro tolv som kommo med livet från stocken.
Sigurd Buesson.fick mycket beröm för sin berättelse, och alla prisade hans sätt att draga nytta av sitt hår. Det blev nu mycket tal över borden om det han berättat och om hans egen goda lycka och om Vagns; och Orm sade till Sigurd:
— Mycket som ajla andra veta är okänt för mig och To-ke, emedan vi varit borta ur landet så lång tid. Var är Vagn nu. och hur gick det för honom sedan han kommit med livet från stocken? Av din berättelse synes det mig som om hans lycka vore större än någon annans jag hört talas om.
— Det är nog rätt dömt, svarade Sigurd, och hans lycka stannar inte halvvägs. Han kom högt i gunst hos Erik Jarl, och efter en tid sökte han upp Thorkel Leiras dotter och fann henne ännu vackrare än han trott; och hon hade ingenting emot att hjälpa honom med resten av löftet, och nu äro de gifta och har det gott. Han tänker sig hem till Bornholm med henne, så snart han får tid; men sist någonting hördes från honom var han ännu kvar i Norge och klagade över att det tog lång tid för honom att komma därifrån. Ty han fick så många gårdar med flickan, och stora lösören därtill, att det inte kan gå fort att få allt sålt till gott pris; och det är inte Vagns vana att sälja billigt i onödan.
— Det är en sak i din berättelse som jag inte kan låta bli att tänka på, sade Toke till Sigurd ; och det är din fader Bues skattkista, som han tog med sig över bord. Fick du upp den innan du for från Norge, eller togs den upp av någon annan? Om den ännu ligger på sjöbottnen, vet jag vad jag skulle göra om jag komme till Norge, och det vore att dragga efter den kistan; ty Bues silver vore värt besväret.
— Det fiskades mycket efter den kistan, sade Sigurd, både av norrmännen och av oss som voro kvar av Bues män. Många draggade med gripjärn, men ingenting fastnade; och en man från Viken dök med ett rep och syntes inte mera till. Sedan blev det allas tro att Bue var man för att hålla kvar sin kista där nere och att ta hårt i dem som försökte röra den. Ty han var en stark man och mycket mån (om sitt silver. Och kunniga män äro ense om att högboars styrka är förmer an levandes; och så må det vara med Bue också, fast han inte sitter i hög utan på sjöbottnen bredvid sin kista.
— Det är skada på silvret, ! sade Toke; men det är sant att |även den raskaste man kunde önska sig allt annat hellre än att få Bue Digres armar omkring sig under vattnet.
Därmed gick denna kväll till ända; och nästa kväll ville kung Harald höra Styrbjörns äventyr bland vender och kurer. Styrbjörn sade att han själv inte vore någon berättare; men en islänning i hans följe tog till orda. Han hette Björn Äs-brandsson och var en ryktbar krigare och även stor skald, liksom alla farande män från Island; och fast han nu var något drucken, framsade han först med stor skicklighet verser till kung Harald på ett mått kallat töglag. Detta var det nyaste och svåraste versmåttet hos isländska skalder, och verserna voro så konstfullt hopsatta att föga kunde begripas av deras innehåll. Alla lyssnade med klokhet i minen, ty det gav dåligt anseende att inte förstå sig på poesi; och kung Harald prisade verserna och gav skalden en guldring. Toke satt stödd mot bordet med huvudet i händerna och suckade; han mumlade sorgset att detta vore verkligt skaldskap; och nu kunde han inse, sade han, att han själv aldrig skulle förmå göra den sortens vers som inbragte guld-ringar.
Mannen från Island, som somliga kallade Björn Bredvik-ingakappe, och som varit två somrar hos Styrbjörn, fortsatte därpå med att berätta om Styrbjörns härfärder och märkliga
ting som därvid hänt; han talade väl och höll på länge utan att någon tröttnade att höra på; och alla visste att vad han berättade var sanning, allden-stund Styrbjörn själv satt som lyssnare. Han hade mycket att säga om vågsamma företag och om Styrbjörns stora lycka, och även om rikedomar som vunnits av hans män. Han slöt med att framsäga en gammal dikt om Styrbjörns fäder, alltifrån gudarna till hans farbroder Eirk, som nu satt i Uppsala; och den sista strofen hade han själv satt till:
Nordvart snart att storarv kräva Styrbjörn ror med hundra kölar; raska män och segersälla glamma sen i Eriks salar.
Detta hälsade med högt jubel ; och många sprungo upp från bänkarna och drucko för Styrbjörns lycka. Styrbjörn lät hämta en dyrbar dryckesbäga-re och gav den åt skalden och sade:
— Detta är full skaldelön åt dig; det skall bli mera när jag sitter i Uppsala. Där finns god lön åt envar i mitt följe; ty min farbror Erik är en sparsam man och har lagt undan mycket som kan bli till nytta. Till våren far jag dit för att öppna hans kistor, och de som vilja vara med äro välkomna.
Både bland kung Haralds och kung Svens män fanns det många som kände sig eggade av detta och genast ropade att de ville följa med; ty kung Eriks rikedomar voro ryktbara, och Uppsala hade aldrig plundrats sedan Ivar Vidfamnes tid. Jarl Sibbe av Småöarna var drucken och hade svårt att hålla styrsel på sitt huvud och sin ölkanna; men han ropade likväl med hög röst att han tänkte följa Styr-bj.örn med fem skepp; ty han började känna sig krasslig och trött, sade han, och det vore bättre att dö bland härmän än som en ko på halmen. Kung Harald sade att han för sin del vore för gammal för att ligga i härnad; och sina egna män behövde han hemma för att hålla oroligt folk i styr; men han hade ingenting att invända, sade han, om Sven ville lämna
PAINTS — WALLPAPERS — FLOORLAYERS SUPPLIES —
Hunter-Henderson
PAINT CO. LTD. 555
PAcific 0135	- Granyille St-
män och skepp till Styrbjörns 11J Kung Sven spottade tankfullt och drack en klunk och lekte med sitt skägg och sade att han hade svårt att vara av med män och skepp, emedan han hade god användning för allt sitt folk mot saxare och obotriter.
____ Och det synes mig rimligare, sade han, att den hjälpen gives av min fader; ty nu pa hans ålders dagar ha hans män föga att göra utom att passa på måltiderna och lyssna till prästers snack.
Kung Harald kom i vrede vid detta, så att det blev stor oro i hallen, och sade att det var lätt att se att Sven ville ha honom sittande vapenlös i landet.
____ Men nu skall det bli som jag säger, skrek han och var mycket röd i ansiktet; ty jag är danakung och ingen annan; och du, Sven, skall ge Styrbjörn skepp och män.
Kung Sven satt tyst vid detta, ty han var rädd för sin faders vrede; och det märktes att många av hans män gärna ville följa med till Uppsala. Då sade Styrbjörn:
— Det ger mig glädje att se hur ivriga ni äro att skaffa mig hjälp båda två; och för mig blir det nu bäst att du, Harald, bestämmer vad Sven skall sända, och att du, Sven, säger vad din faders hjälp bör bli.
Vid detta brusto många i skratt, och sämjan blev åter bättre; och till sist blev det bestämt att Harald och Sven skulle hjälpa Styrbjörn med tolv skepp vardera, väl bemannade, utom vad skepp och manskap han kunde få av skåningarna; och för detta skulle Harald och Sven ha del i kung Eriks skatter. Och därmed gick den kvällen till ända.
Forts, i nästa nr.
Skål sa’n.
Veterinär X, som skrivit ut sprit till en sjuk sugga, förmanar djurägaren, känd för att icke ispotta i glaset:
— Nu kommer Larsson ihåg, att det är suggan, som ska ha spiten och inte Larsson. Det är stränga bestämmelser om det här nu.
! — Åja, de ä la’ inte strängare än att en kan få skåla mä suggan.
B. C. FLOOR SUPPLY
ASPHALT TILES J FLOORS SANDED
RUBBER TILES	?	FINISHED
LINOLEUMS	<	FOLISHED
— WE RENT SANDERS AND POLISHERS —
’Pone HAstings 3217 — 2649 East Hastings St., Vancuover, B. C.
Dexter Ågencies
REAL ESTATE — INSURANCE — BUSINESS OPPORTUNITTES
— N. E. STRANDQU1ST —
2544 Kingsway — Vancouver, B. C. — DExtar 1400
TANDLÄKAREN R. LLEWELLYN DOUGLAS
meddelar, att han nu, efter en längre tids uppehåll, åter öppnat praktik i nya lokaler, belägna vid hörnet av Hastings och CarralL Dr. Douglas hälsar sina många skandinaviska vänner välkomna till sitt kontor.
Dr R. LLEWELLYN DOUGLAS
HASTINGS & CARRALL STS. —	— Tel.: TAtlow 5552
DUNBAR HARDWOOD FLOOR Ltd.
All Types Supplied and Laid — Sanding — Refinishing FOR RENT — Sanding Machines — Edgers — Polishers
HARDWOOD FLOORING FOOR SALE
hammarström —	__ ____ g peterson
5555 West Blvd. — (Between 39th and 40th Ave.) — KErr. 3646
Byrnes Typewriters Ltd.
— T. J Byrnes, Manager —
ROYAL STANDARD & PORTABLE TYPEWRITERS Swedish & En.glish Keyboards ______
ALLEN ADDING MACHINES
592 Seymour Street __ Phone PAcific 7942 — VANCOUVER, B. C. —