No. 10 THE SWfflffi PRES S NYA SVENSKA PRESSEN Vancouver, B. C„ Torsdagen den 9 mars 1950 MS “LIONS GATE Picture Courtesy The Vancouver News-Herald Artist’s action sketch of the M/S “Lions Gate”. Vol. XIII Alla lika Av Karl Williams Radiogram till The American Swedish News Exchange i N. Y. Port of Vancouver was re-presented by T. A. Stone, Ca-nadian Minister to Sweden at the launching of new Johnson Line cargo passenger line M/S “Lions Gate”, at Malmö, Sweden, February 18. His wife, T. Alexandra Stone, broke the bottle of champagne across the liner’s prow as the vessel slid down the ways at Kockums Mekaniska Verkstad. Vancouver is linked with Sweden in the naming of this speedy 19^2 knot ship, one of the world’s fastest cargo passenger liners. Her launching brings the Johnson Line fleet to 38 motorships totalling 270,- Puntarenas in Costa Rica, thence to Panama Canal stop at Cristobal. On the Atlantic side the and and ves- 300 tons. Twenty-six of ships have refrigeration which totals 2,290,000 feet. The Johnson Line is eompletely 'by one man. these space cubic owned He is sels frequently call at Carta-gena and Barranquilla in Colombia and make a scheduled stop at Curacao for fuel and embark passengers for Europé. Across the Atlantic the ships call at Antwerp, Belgium; then one United Kingdom port, usu-ally London; and Hamburg in Germany, and on to their home port, Gothenburg, Sweden. Stay in Swedish ports is about three weeks. During this period the ship calls at Stockholm and Baltic ports to load outbound Machinery is two 2-cycle double acting Kockum M.A.N. diesel motors, developing 16,-400 hp. Besides the Johnson Line fleet on the Pacific coast — European run, the balance of the fleet operate on two other trades serving west and east coast of South America. The west coast of South America service is known as the Venezuela South Pacific cargo for her return Vancouver. The M/S Lions Gate commodation for 12 trip to has ac-passen- gers. There are four single and Consul General Axel Axelson Johnson of Stockholm, one of the world’s biggest shipowners. The streamlined vessel is now being readied to arrive in Vancouver on her maiden voy-age, early June. When M/S “Lions Gate” ar-rives, she will salute this port by dipping her flag and blast-ing her whistle three times. The name Lions Gate was suggested by R. E. Borchgre-vink, Vice President of C. Gard-ner Johnson, 340 Burrard St., who are local agents for the Johnson Line. “We are pleased our suggestion was accepted by the own-er,” said Mr. Borchgrevink. “We wanted a name distinctly British Columbia, and one that cannot be confused with, or duplicated by any other place in the world.” The ship’s initial voyage here will be a gala occasion. A special ceremony aboard will be at-tended by leading citizens. A fine carved plaque of na-tive fir, spruce, cedar and hemlock about four feet high by three feet long will be presented to the ship on her arrival here. It will depict a sweeping scene of the Lions peaks, the bridge and the First Narrows. An inscription on the plaque will explain the origin of the ship’« name. It will be placed in a prominent position in the vessel’s forward lounge. The plaque will serve as a means to promote the fame of Vancouver wiherever the ship may call in her future years of service. The 9,000 tons deadweight, 14,800 tons displacements, vessel is a sister ship of M/S Gold-en Gate änd the fourth of the series of five Johnson Line fleet on the Pacific coast — European run. Eight ships of the fleet now assigned to this trade are M/S Los Angeles, M/S Seattle, M/S Paraguay, M/S Golden Gate, M/S Uruguay, M/S Guayana, and M/S Bio Bio. When this fleet leaves Port of Vancouver they proceed down the Pacific coast calling at major ports in the USA. After leaving Los Angeles, they call at the Mexican and Central American ports of Man-zanillo, Mexico; Champerico and San Jose in Guatemala; La Li-hertad and La Union in El Salvador; Corinto in Nigaragua; three double private bath. deluxe suite bedroom and Overall 500 feet, 26.7 feet. Cargo cabins, each with There is of isitting bath. lenght of beam 64, capacity the also a room, ship is and draft is 631,300 cubic feet. Of this 95,400 cubic feet is refrigeration space Fourteen electric cranes take place of the ship’s usual load-ing gear. They are “push but-ton” istarting and enable a ship to load and discharge cargo in much less time than when booms are used. I cid, Service and calls at La Guaira, Puerto Cabello and Curacao. Then cutting through the Panama Canal proceeds along the South American coast to Val-paraiso and • principal ports as Buenaventura, Guayaquil, Cal-lao, Mollendo, Iquique, Anto-fagasta and Tocopilla and ter-minating at Valparaiso. On this trade the sailings are about monthly intervals. In Eu- I storstaden, där livet brusar fram hetsande och obarmhärtigt, där märks inte en begravning så mycket. En likvagn passerar tyst och diskret genom gatuvimlet, försvinner och är borta. Ett liv har flytt i det stora människomyllret, men inte stannar man begrundande och ser efter den svarta vagnen med den dödes kista. Man hinner helt enkelt inte i storstaden, hetsen driver sina flämtande pulsslag genom människornas liv, oh det är bara att skynda ständigt vidare, inte förlora tid. På landet hinner man se och begrunda. Där blir stillheten infor döden något påträngande, bjudande till eftertanke. En begravningsprocession, som ringlar landsvägen fram eller genom en krokig byväg, mellan tysta och allvarliga hus, under dess gamla vårdträd, det griper och stämmer långt mera än den förbiskymtande likbilen i stadens jäktande gatuliv. Det kommer ett begravningståg utefter vägen. Folket ligger i fönster eller står i små flockar och grupper och tittar och pratar medan processionen dfar förbi. Man räknar skjutsarna ända upp till tjugo- och trettiotalet. —En sådan begravning, viskar någon. Se bara, en sådan massa skjutsar och fint folk. — Kyrkvärden var rik å dödsboet har god råd, säger en annan. — Väktarn har grävt graven ända framme vid stora ingån- gen till kyrkan, näst härads- domarns plats, säger en tredje. Fram under susande träd ringlar det långa tåget. Några nyfikna traskar efter på av- rope, these vessels call at Con-r stånd. Ingen, måhända, tänker tinental and Scandinavian ports, på döden i sig själv — man tar tinental and Scandinavian ports. The service to east coast of South America is known as Brazil — River Plata Service, with sailing at about 10 day-intervals. Vessels touch all principal ports as Bahia, Santos, Rio de Janeiro, Montevideo, Rio Grande and Buenos Aires. When inducements offer they call at minor ports on this trade and more important grain ports on the upper La Plata and Parana Rivers. det allvarligt och resonemanget rör sig kring de yttre anordningarna. Där uppe framför Prins Carl-medaljen till Mrs. Roosevelt. Mrs. Eleanor Roosevelt har på förslag av prins Carl av kung Gustaf tilldelats Prins Carl-medaljen för 1950 “för isärskilt gagnande nationell och internationell humanitär verksamhet”. Sedan många år tillbaka är Mrs. Roosevelt känd för sina vackra insatser på det humanitära fältet. Under och efter andra världskriget har hon särskilt intresserat sig för hjälp till krigsinvalider, och hon har även helhjärtat lämnat sitt stöd åt krigsflyktingarna. Som ledare för kommissionen för de mänskliga rättigheterna, vilken upprättats av FN:s ekonomiska och sociala råd, är hon känd för att ha gjort ett storslaget arbete. Medaljen kommer att överlämnas till Mrs. Roosevelt av Sveriges ambassadör i USA, Erik Boheman. Prins Carl-medaljen instiftades av kung Gustaf 1945 till minne av prins Carl, som då trädde tillbaka som ordförande för Svenska Röra korset, en •post som han haft sedan 19-06. Medaljen har tidigare utdelats till Elsa Brändström; Dr John Mott, ordf, för KFUM:s världstyrelse; Sir John Kenne-dy, ordf, för Engelska Röda korset; påven Pius XII; Dr M. Junod, medlem av Röda korsets internationella kommitté; samt greve Folke Bernadotte, som erhöll medaljen posthumt. Till sommaren väntas Mrs. Roosevelt komma att besöka Sverige, där hon aldrig tidigare varit. I Oslo skall hon avtäcka ett monument över president Roosevelt. säkerligen kan vara av intresse för svenskarna vid kartläggning av de norrländska vidderna. Civilingenjör Ingvar Selin är specialist på el-kraftöverföringar och ämnar studera elektrisk anläggningsteknik. Fil. mag. Jan Rydberg skall studera amerikansk apparatur för mätning av radioaktiva isotoper. Svenska läkare inbjudna till Sydamerika. En svensk läkarexpedition på sex medlemmar flyger den 11 mars till Buenos Aires med Scandinavian Airlines. Det är i första hand prof. Clarence Crafoord som inbjudits av argentinska staten. Expeditionens huvuduppgift blir att praktiskt demonstrera hjärtoperationer vid universitetssjukhuset i Buenos Aires. Förutom prof. Crafoord medföljer överläkaren vid narkosavdelningen på Sabbats-bergs sjukhus i Stockholm, dr Olle Friberg, cardiologen vid Södersjukhuset i Stockholm, dr J. Karnell, samt förste underläkaren vid kirurgiska kliniken på Sabäbtsbergs sjukhus, dr Lennart Johansson. Vidare reser prof. Crafoords operationsskö-terska och sekreterare. Även en annan svensk läkare har inbjudits till Sydamerika, det är överläkaren vid röntgenavdelningen vid St. Görans sjukhus i Stockholm, dr Nils Wes-termark, som av uruguayiska staten ombetts att hålla en del föreläsningar vid en sydamerikansk kongress för röntgenolo-ger i mitten av mars i Montevideo. SKALL SJUNGA I CARNE-GIE HALL I NEW YORK Kvartetten som inte sprängdes dessa dagar har Lake Pla-Rumford och Aspen stätt som brännpunkter för hela den stora idrottsvärlden. Där har avgjorts 1950-års världsmästerskap på skidor och vid sådana tillfällen har Sverige alltid en hel del positioner att försvara. VM-tävlingarna berättigar mer än väl en liten historik över svensk skidsport från den blyg-samam början fram till våra dagar, och en auktoritet på området, red. Sven Lindhagen, berättar här om de legandariska skidkämparna Sven Utterström och Hedlund, om “kvartetten som inte sprängdes” vid Olympiska spelen 1936 och mycket annat smått och gott om skidor. ❖ * * Året 1924 är ett årtal värt att lägga på minnet. Då utlyste nämligen Internationella Olympiska Kommittén den första vinterolympiaden och det blev Chamonix i Frankrike som fick äran att arrangera dessa de första verkliga “spelen” i olika vinteridrotter. Initiativet mottogs med en hel del skepsis, men en del av förarbetet hade gjorts undan av Frankrike, som ett par år tidigare ställt upp ett ståtligt pris vid namn Coupe de France, till en nationstävling, där bästa man på 18 och 50 km. samt i backe räknades in. Sverige hade rest ned till Frankrike och deltagit samt hemfört en inteckning i priset 1923, och erfarenheterna från tävlingen hade varit ganska goda. Såväl i denna första tävhng om Coupe de France (i Luchon Superbagnéres i Pyrenéerna) som i vinterolympiaden fick de svenska åkarna och ledarna upp ögonen för att man hade tva olika slags skidteknik i världen. I Sverige och Finland tävlade man på släta banor med tunna, långa skidor, men nere i branterna i Sydeuropa åkte man på kortare, bredare skidor och hade en underlig svängteknik, som gjorde det möjligt att bromsa upp farten och ta sig utför snart sagt vilka branter som helst! Och inte nog med det, man syslade också med ett slags hastighetstävlingar rakt utför fjällen! Det visade sig i de olympiska tävlingarna att svenskar och finnar var “gröna som gräs” i alpbranterna, helst som banan delvis gick uppe i det isiga kalfjället (senare förbjudet att staka längdbanor där) och norrmännen var fruktansvärt överlägsna i allt. Bästa svensk på 18 km. var Hedlund, som kom sexa, men på 50 km. måste han utgå. Han kunde inte stå i de branta, isiga backarna, slog sig blodig då han rutschade utför och bröt skräckslagen loppet. Lappen T. Persson och Ernst Alm kom femma och sexa. Men efter det loppet knöt de svenska ledarna och löparna nävarna i byxfickan och lovade att komma igen: på korta skidor och med ny teknik! Det blev arbetsamma och hårda år för Svenska Skidför-bundet, ty speciellt uppe i Norrland var man konservativ och ville inte gå ifrån de långa löp-skidorna. Som väl var fick förbundet hjälp av de bästa löparna, och med deras exempel — speciellt Sven Utterströms — för ögonen började löpskidorna (Fortsättning pä sidan 6) Anna-Lisa Björling, maka till vår välkände svenske tenorsångare, Jussi Björling, kommer att sjunga den 31 mars i Carne-gie Hall. Även hennes make, Björling, och Augustanakören kommer att medverka på programmet. kyrkan grupperar sig den stora folkskaran runt omkring graven. Pastorn har berett sig och talar vackra ord medan de församlade lyssnar och beundrar. Näsdukarna föras mot ansiktet och ögon tåras mer eller mindre allvarligt. Det är seden och det ser bättre ut. Akten är över och maskeringen kläds av. Det bär hemåt, tillbaka till sorgehuset i god fart, där begravningsmåltiden väntar. Väl att det var över .. . Den döde ligger nu under kranshögen, framför ingången till templet i den sista, långa slummern, välvårdade gravstenar, Runt omkring är gravar med stora där en mestadels förgylld namninskription täljer om vem där vilar under den dussinhuggna stenen. Kyrkvärden skall också ha en sådan sten i sinom tid. Norr om kyrkan, andra sidan den breda mittelgången, ligger den inte prissatta gravplatsen. Över gräsbevuxna små kullar sjunger vinden sin eviga vaggsång till de livets styvmoders-barn, som sova där. (Fortsättning pä sidan 6) Sverige-Amerika Stiftelsen utdelar 22 stipendier. Sverige - Amerika Stiftelsen fördelade den 18 febr, under kronprins Gustaf Adolfs ordförandeskap årets stipendier, som sammanlagt uppgår till 34,500 dollar. Stipendiaterna är tjugotvå. Bland stipendiaterna märks prof. Bertil Hallert, som skall studera fotogrammetrins utveckling i USA. Framför allt är han intresserad av nya typer av flygkameror och av helikopterns användning vid flygfotografering. Vid kartläggning av större områden har man i USA utvecklat speciella metoder, som Filmatiseringen av Viktor Rydbergs verk “Singoalla” på svenska, engelska och franska har skapat förnyat intresse i Sverige för den nästan hundraåriga boken. Nya upplagor har utkommit och en rad uppmärksammade föredrag om det märkliga verket hai’ hållits på olika håll i Sverige. Från Västerås till New York räcker kraftledningarna för Harsprångslin-jen, som Svenska Metallverken i Västerås sedan mer än ett år håller på att tillverka. Hela leveransen väger 12,000 ton, vilket är detsamma som normallasten för 600 godsvagnar eller 10 stora godståg. Riksföreningens årsmöte 1950 na Riksföreningen kommer den-i gång att hålla sitt årsmöte i den svenska huvudstaden. Med hänsyn till amerikabåtens ankomsttid ha de huvudsakliga evenemangen förlagts till dagarna den 18 och 19 juni. Sve-rige-resenärema från Amerika, som avresa med M/S Gripsholm den 7 juni från New York få alltså möjlighet att deltaga. Till programmet kommer ock- så en rad utflykter att höra, genom Stockholms förorter till de modernaste industriområdena, till Drottningholm o. s. v. Det blir stadshusbesök, sight-seeing i en av stadens mönsterfabriker, utflykt till prins Eugens Valdemarsudde med dess enastående konstsamlingar och motorbåtsfärd under stadens broar. Det nya Stockholm är en symfoni av vatten, grönska och modern bebyggelse.