Torsdagen den 2 mars 1950
Sidan 6
THE SWEDISH PRESS
Alands självstyrelse 25 år
Utgången av dragkampen i en särskild folkgrupp, som vis- , mellan Åland och riket är ju'serligen inte äger full självbe-
Åland är onekligen någof av pletterad på ett lyckligt sätt av en anakronism i våra dagar, j Johannes Eriksson, bondehöv-Det är landet utan värnplikt ’ dingen, och Carl Björkman, ju-och utan partisöndringar av be- • risten. Sundblcm lyckades med tydelse — en “efterbliven” ö- sin eldsjäl och sin vältalighet värld, av militarismen och-samla för sitt stora syfte allt klasshatet bortglömd. Egen- ' som fanns av osjälviskhet och domlig är än mer den fasta idealitet i den åländska folksjä-tro, som här existerar, uå rätt-. len. Man upplevde ett av dessa visans slutliga seger och de red- stora ögonblick i en bygds his-
känd. Landskapets “konstitutiva statsakter” blev en “lag om självstyrelse på Åland” av 1920 och “garantilagen” av 1922. En fredlig period begynte, fylld med intensivt arbete på utbyggande och rationalisering av sj älvstyrelseorganens verksamhet. Åland gick, trots alla fel-
stämmande rätt, men som inte heller saknar én del av de rättigheter som kännetecknar fria folk.”
— Johannes Salminen.
slagna förhoppningar, framåt j Ransonerings-
andligt och materiellt. Lyceet bestämelserna för eldnings-och Sjöf artsläroverket reste si- olja slopades den 17 febr, i Sverige. Oljetillgången är dock be-
De välklädda männen köper fran
Globe Outfitting Company
— HERRKLÄDER —
Där Eder Kredit Är God
MAIN at BROADWAY
FAirmont 4414
liga kampmetodernas välsignelse. Man kan givetvis le åt denna och finna den åländska optimismen naiv, olycklig, gengångaraktig. Samtidigt ler man dock åt Gandhi och hans passiva motstånd, åt det mesta, som är löftesrikt cch värmande i nutiden.
Hur långt man kan komma på den “vapenlösa” vägen — dock icke utan enighet och mod — visar oss den åländska självstyrelsens byggnad. Den kan betraktas som blott ett surrogat för lösningen av Ålandsfrågan men som resultat av en li-fen folkspillras orädda kärlek till stam och modersmål både lärorik och inspirerande. Utvecklingen bland den finländska fastlandets svenskar har också bindande bevisat nödvändigheten av det minimiskydd för svenskheten som ålänningarna numera äger.
Den åländska självstyrelsen firade nyligen sitt 25-årsjubileum och i samband härmed utgavs en festskrift av magister Matts Dreijer. Boken ger en god bild av den kamp och möda som krävts för att trygga särställning och svenskhet på Å-land och utveckla landskapets • yttre och inre resurser. Tacksamhet och glädje för vad som vunnits blandas med bitterhet över nederlagen. Och det kan inte hjälpas: med en viss oro ser man mot fortsättningen av denna märkliga epok i Ålands historia. Skall den livas av samma kärlek och samma offerglädje — trots att de stora ledargestalterna lagt ner spiran för alltid och den trötta resignationen hotar med sin grå dimma? Frågor som man med ledning av det förflutna vågar tro att framtiden jakande skall besvara . . .!
Magister Dreijer begynner med en liten exposé över traditionerna bakom självstyrelsen och erinrar om det landsting, placitium commune, som landskapet ägde redan under medeltiden. Senare blev Åland ett ståthållardöme — ända till år
toria, då folket liksom lyftes ovanom sig själv, höjer sig över vardagstillvarons j ordbundenhet och småskurenhet. Givetvis kunde vissa själviska beräkningar ha smugit sig in i denna “Drang nach Westen”, men i stort sett var rörelsens patos rent och äkta.
En folkomröstning år 1917 gav, som bekant, vid handen att 96 proc, av Ålands befolkning sted bakom anslutningskravet. Ett ieke-legaliserat åländskt landsting trädde fram och upp-
na ståtliga murar, och Färg-sundsbron kom till som en skön och nyttig länk i det åländska vägbandet. Självstyrelsen stimulerade den lokala initativ-lusten och ökade arbetshågen och trivseln i landskapet. Relationerna till riket, till en början givetvis ytterst spända icke minst genom olika finansiella konflikter, utvecklades tydligt mot ett modus vivendi, symboliserat bl. a. av president Svin-hufvuds besök på Åland 1933. Denna i och för sig glädjande utveckling innebär dock icke, I att ålänningarna definitivt skul-
gränsad. Oljeföretagen har vid förhandlingar med bränslekommissionen åtagit sig att leverera så mycket olja ransonerings-bestämmelserna berättigar konsumenterna att få. I vad mån större kvantiteter kan lämnas till oljeeldande anläggningar beror helt och hållet på hur mycket olja bolagen kan köpa från mjukvalutaländerna.
Älfångsterna minskar
för varje år i Vänern, Sveriges största ålsjö. Fiskeristyrel-sen skall därför ombesörja in-
not, som en svensk fiskebåt mötte långt ute till havs. Tre vuxna trängdes i sittbrunnen och paddlade med stel, döds-märkt rytm. I mitten låg en femårs flicka, som matats med
sömnpulver och inte kunde väckas på långa timmar efter räddningen. Man kan också tänka på den öppna, svarta motorbåt,
sjöhamn. Han fick beröm av partiet och nya nötter att knäcka. Han var entusiast ett halvår, exemplariskt lojal ytterligare sex månader, sedan började kotorna lossna. Partiet blev svårare och svårare att tillfredsställa. Det var inte måttligt vad man fordrade av honom. Bevakning av vänner och
vaktade in corpore Sveriges regering och konung på Stock-I holms slott, betygande ålännin- ',	.	,, .	, ,, ,,
tmrnas orubbliga trohet mot; ten vlsas> att luknet blott var äteiM	fin- övergående. Inför det annalkan-
?ändskn SeH^ svarade ide krigshotet blev frågan om lanusKa regeringen svaraue,	qfjindp
snabbt med att häkta och till A1andsoarnas belastande äter
Finland bortföra Sundblom och Björkman. Åland besattes inom
le ha resignerat i sin strävan. I fortsättningen av festskrif-
plantering av ålyngel i utsträckning än tidigare
En taxiradioanläggning,
den första i sitt slag i
större skett.
Sveri-
som en natt nådde Trelleborg ' släktingar, spionage, angiven, med tio ombord. Ursprungligen I Marken gungade .under hans hade det varit fem, men efter fotter. Han levde i ständig ån-nödhamn i Gjedser hade man gest. Han hade alldeles for fått dansk bogsering mot nord- många exempel pa hur det he-väst och en utvisad flykting- liga partiet behandlade med-familj som barlast. Ruff, sitt- lemmar som svalnat tor att han onödigt ha- ' skulle kunna sova mer än ett
brunnar och annat de offrats för att sagerarna plats.
Vilka människor
bereda pas-
par timmar i taget. Av den övertygande sov jetanhängaren blev en skräckslagen själ, som darrade så snart det hördes steg i trappan. Det kunde vara hemliga polisen i hämtnings-ärenden. För pengar som han tjänat på att hålla arbetskamrater och grannar under rätt-trogen observation köpte han en fiskekutter och seglade nordväst ut. Till Landskrona.
Vidsynthet och humanitet präglar den svenska flyktingpolitiken, försäkrade inrikesminister Mossberg i ett inter-
är det som
ge, har i dagarna tagits i bruk i Huddinge. Droskägare Malmström har i sina bilar låtit installera kortvågssändningar och dito mottagare.
Ärkebiskop Eidem
höll den 24 jan. sitt sista biskopsmöte i Stockholm. Då samlades de svenska biskoparna till det första av de sedvanliga två möten som hålls varje år, i januari och september.
Tidningen Motala-Posten
kommer? De flesta yrken är representerade. Bland annat har taktäckare, flygare, ingenjörer, bagare, elektriker, reparatörer, montörer, snickare, textilarbetare, jordbrukare, studerande, musiker och mekaniker sökt nödhamn i Sverige — i hopp att komma undan nöd och fruktan. Deras bakgrund skiftar, liksom deras motiv.
Här finns en ung bonde och soldat, som blev frigiven efter
aktuell både i Sverige och Finland, cch militärdelegationer från de båda länderna samman-। trädde i Stockholm i juni 1938 . |för att dryfta en uppmjukning ,	• VY?11 av neutralitetskonventionen. På
till sm spets. Vad som i detta .Åland utlöste dessa planer stark sammanhang särskilt intiesse- oro Läget förvärrades av lantrådet Björkmans plötsliga ställningstagande för åländsk vapentjänst; signalen var given för en långvarig splittring i de åländska leden. Emellertid bjöd folkmajoriteten under ledning av Julius Sundblom ett orubbligt motstånd mot remilitarise-ringsförsöken. Lantrådet tvingades avgå efter misstroendevotum från landstinget, och ett bondetåg med tusentals deltagare jämte en vältalig folkadress till N.F. gav ytterligare eftertryck åt ålänningarnas fasta vilja att försvara sina rättigheter. Försöken att rucka på Ålandskonventionen rann ut i sanden — ytterst dock genom främmande ingripande inom Folkförbundet.
Den nya konflikten signalerade krigsårens tragiska spänning mellan hembygdens och rikets var för sig rättmätiga intressen. Visserligen grundades under vinterkriget Ålands frivilliga hemvärn, spontant understött i vida kretsar, men den följande krigsperioden gav prov på ständiga svåra slitningar mellan ålänningarna och “ockupationsmakten”. Hemvärnet nedlades, och i stället upprättades åländska skyddskårer — av befolkningen ofta betraktade som instrument för storfinsk prepaganda. Ute i bygderna kunde man lägga märke till ett segt, passivt motstånd mot alla dylika former av militärt engagemang, och en mildrad form av neutralitet blev i praktiken ålänningarnas sätt att reagera under dessa kritiska år.
Av många stämplades den åländska hållningen som “ofes-tsrländsk”, men man glömde de speciella omständigheter under vilka Åland proklamerats som en del av riket. Ålänningarna hade mot sin vilja kvarhållits under finländsk överhöghet och kunde därför knappast ägo någon djupare rotad känsla av förpliktelser mot Finland. De vägrade att uppoffra frukterna av kampåren blott för att göra en disputabel militär insats. Detta var det svar, som gång på gång gavs från åländskt håll.
Efter krigets slut demilitariserades Åland ånyo, och en ny epok tog vid i landskapets historia. Lika avgjort och instinktivt som man tidigare tagit avstånd från skyddskårerna, bildade man nu front mot kommunisternas försök att förvirra begreppen. Förhållandet till riket har däremot under Paasiki-viregimen avsevärt förbättrats; allt beror dock på självstyrelserevisionens framtida öde. Ändå saknar ålänningen alltjämt ett “fosterland” i egentlig mening — Finland är för främmande och Sverige politiskt sett för avlägset. De psykologiska svårigheterna att låta hembygden absorbera alla de känslokom-plex som traditionellt höra till
kort av finskskpråkiga förband.
Konflikten var alltså
trupp-
rar är frågan om finlandssvenskarnas hållning. Det förblev länge på Åland en källa till bitterhet att så många av dem den gången stod regeringen trofast bi. Den psykologiska bakgrunden till den finländska reaktionen var väl i mycket missräkningen cch vreden över utebliven hjälp från Sverige i frihetskriget. Skulle man ge Sverige ett helt landskap i belöning för dess passivitet? Hos många — kanske de flesta — var den finländska nationalkänslan vid denna tid så stark att man rent instinktivt reagerade mot tanken på fosterlandets styckning. För en betydande grupp av finlandssvenskar — till vilken hörde bl. a. Arvid Mörne — var åter tanken på svenskhetens framtida ställning i landet det avgörande argumentet. Finlands svenskar behövde Åland — cch därefter handlade man.
Givetvis var och förblir blott det sista argumentet av någon verklig betydelse ur åländsk synvinkel. Förutom det tvivelaktiga i talet om ålänningarnas
1634 då det förenades med'plikt att offra sina dyrbaraste Egentliga Finland till ett län. drömmar för finlandssvenskar-Kom så år 1809 det ryska makt-, na och deras framtid är det likövertagandet efter tappert mot- J väl ovisst vad detta offer i läng-stånd från ålänningarna cch j den kommer att visa sig få för energiska försök från de sven-' betydelse. Hur som helst — nu
ska fredsdekgaterna att rädda öriket. Redan 1854, under Krim-kriget, vaknade bland ålänningarna hoppet om återförening, men tanken måste uppskjutas på obestämd tid. Åland var till det yttre en del av Östern, och de politiska banden till moderlandet förblev obarmhärtigt avskurna.
Världskrigets utbrott förändrade totalt situationen. Betingelser för realiserandet av den gamla drömmen om Ålands anslutning till Sverige syntes äntligen vara för handen, och representanter för de åländska kommunerna fattade en ståndpunkt för aktiv strävan i denna riktning. Åland ägde vid denna tid i Julius Sundblom en enastående ledarbegåvning, kom-
är Åland förenat med den svenska kulturen i Finland och får sannolikt dela doss framtida
öde. Den ger redan eftertanke vänner av
aktuella situationen i dag anledning till för uppmärksamma det svenska.
Från åländskt håll har det vidare som en allmän anmärkning ofta påpekats, att rent principiellt förelåg samma rätt för ålänningarna som för finländarna att åbebropa sig på folkens självbestämmanderätt. Det är inte blott cyniskt utan också inkonsekvent att här hänvisa till ålänningarnas fåtalighet och landskapets litenhet. En sådan anmärkning blir lätt en bumerang, när den kommer från en nation som själv inte tillhör ens de medelstora.
INGENTING KAN VARA
RIKTIGARE
BÄSTA VAROR ELLER PENGARNA TILLBAKA
Det berömda EATON garanti är ett enkelt rättframt utlovande som menar precis vad det säger:
•	Det är vårt löfte till våra kunder att skydda köpdollarn . . .
© Det gäller kvalitét, utförande och pris . . .
•	Det gäller varje dag och varje år, som det har gjort sedan firman grundades . . .
•	Det är det enklaste och riktigaste sättet vi kan visa att
NI KAN KÖPA MED FÖRTROENDE HOS EATON’S
EATON BRITISH COLUMBIA LIMITED
nationalkänslan blir måhända i j framtiden ålänningarna över-i mäktiga. Den åländska “hem-: ledheten” kan skapa ett andligt tomrum, som kan bli en fara. Ännu gäller dock helt och fullt magister Dreijers slutord: “På grund av sättet för tillkomsten av Ålands autonomi och arten av densamma gör det åländska folket anspråk på att trots sin , ringa numerär betraktas såsom
fick i januari inställa s
pellationsisvar.
Bevakningsked-
fick i januari inställa sin ut- ett halvår i rysk fångenskap -------------- ------
givning en vecka, då tryckeri-| och började arbeta på sin fars jan vid Skånes sydkust arbetar lokalerna härjats av en våldsam lantbruk. Förra hösten uppsök- ; i samma anda. Policens radio-Skadorna uppgick till tes han av representanter för j central i Trelleborg håller sam-tysk-ryska enhetspartiet, upp- band med tullkryssare, radio-manades att bli medlem och bilar, kust- och hamnvakter.
brand.
200,000 kr.
En 73-årig västgöte,
4.	j ivwiappvnur. nan vägrade. Avsikten är att halla sjövägar-
; on	1 storsta a™.od|“Jag har varit i Ryssland och;na under kontroll cch omedel-
i en ialliardig stuga avled har- T -	•• —	...	. . .	a .l
lokalrapportör.
Han
omdagen. Mot sin vilja fördes han till ett lasarett där han dog. Man fann då i hans stuga 10,-000 kr., invirade i trasor. Han hade levat stilla och tillbakadraget. Om vintrarna hade han knappast råd att elda i stugan och lampan tände han endast sällan för att spara på fotogen. Bädden bestod endast av halm och ett täcke. Han hade varken tidning eller radio.
Ett altare av porslin
har överlämnats som gåva till Skara domkyrka. Det är utfört i stengodschamotte och har tillverkats av Rörstrands porslinsfabriker i Lidköping. Arbetet erinrar om biskop Brynolf, Skaras store prelat. En strof ur hans törnekranshymn står i relief på altarfasaden, som glaserats i gråviolett ton. Ovanför själva altaret lyser en törne-krans i oxblodsglasyr.
NIOÅRIG SKOLPLIKT . . .
(Forts, frän sidan 1) till studiecirklar och annan bildande verksamhet, till de allmänna intressena, som möter i yrket och i samhället. En un-devisning med dessa mål måste avvika från den traditionella klassundervisningen. De måste ha inslag av individuellt arbete och av grupparbete och över huvud taget bygga mer på de ungas självverksamhet än som är möjligt vid en genomförd klassundervisning av äldre snitt.”
Hr Weijne förklarade att skoltiden icke bör vara ett slutet isolerat skede i den unga människans liv. I åttonde klassen av enhetsskolan görs visserligen en kursavrundning, men den nionde vill ge de unga en ny start, inriktad på de möjligheter till fortsatt skolning, som livet erbjuder.
En nioårig skolplikt måste kombineras med ekonomiskt stöd åt barnrika familjer, och det av skolkommissionen uppskattade beloppet, 500 kr. per barn och år, ger en föreställning om understödets storlek.
Arbetet på den nu framlagda propositionen, som syftar till en demokratisering av skolan, påbörjades med 1940 års skolutredning som sedan avlöstes av 1946 års skolkommission. Den nuvarande skolplikten i Sverige är sjuårig med ett 8:e tilläggsår.
FLYKTEN ÖVER . . .
(Forts, från sidan 1» hade sin. fru kvar sedan ockupationen, den andre följde med av äventyrslust, mer eller mindre.
Anderssons och Malmbergs skildringar kan kompletteras med den tvåmans segeldukska-
känner kommunisterna.” Resul-, bart vara på platsen, om något tatet blev att han några måna- ' händer.
der senare förflyttades till | Det händer. Varje vecka kom-urangruvorna i Aue. I slutet av , mer nya flyktingar, främlingar september lyckades lantbrukar- på havet, som på olika sätt lot-sonen fly. I slutet av november ’ sas in i lugnet. Visst är det
Visst har karan-
nådde han — den vanliga vägen ; kringskuret. Visst har karan-— Sverige.	| tänstiden i Landskrona besvi-
Här finns en grovarbetare., kelsens smak. Men problemet är
Omedelbart efter kriget gick i sig själv bittert. För dem som han med i det nystartade kom- lämnar allt för havets vågspel munistpartiet. Han gjorde det cch ovissheten i ett främmande av övertygelse. Han ville hjälpa land. För Sverige, som inte ut-till att göra förhållandena dräg- ' an vidare kan hälsa dem väl-
ligare, både för sig själv och andra. När partiet ville ha ho-
nom som
“rapportör” kände
han sig närmast smickrad. Han tog de inledande uppdragen med stort allvar. Det gällde att skaffa uppgifter om utländska och tyska båtar i en viss nord-
komna.
En järnkvast sopar över Europa. Trots det kanske Sverige får en lugn vinter. Motsatsen kan också hända. Fortsatt invasion av flyktingar, av barn, av kvastens offer och andra.
HEADS SHOES
Logging- Mining- & Workboots — Dress Boots & Oxfords
R E P A I R
A complete service for your footwear requirements —
H. J. Heads Boot Factory Limited
21 East Hastings St., Vancouver, B. C.
PAc. 4844
Contractors
Attention!!
WE APPRECIATE THE OPPORTUNITY OF QUOTING ON YOUR
DUROID ROOFING
INSULATION
TILETEX FLOOR TILE
s
free estimates
approved APPLICATORS
guaranteed WORKMANSHH
Hodgson Clarke
— BUILDING stores LTD. —-Telephone: West 912
15th & MARINE DRIV
WEST VANCOUVER