No. 7
Albert Viksten på årslång Alaska-resa
Det värmländska landskapet ilar förbi med en hastighet av omkring 100 km. i timmen. Bredvid chauffören i framsätet sitter pälsjägaren, trappern, guldsökaren, m. m. Swan Carlson, bördig från Sveriges nordligaste trakter. Han är lika hemtam i Alaskas tundror och Yukon-distriktets guldgrävar-trakter som i sitt barndomshems trädgård. I baksätet sitter Albert Viksten och vid sin sida har han värmlandskonst-nären Bengt Ellis från Gräsmark, nöjd och belåten efter stora framgångar på Karlstads museum.
— Se ut över dalen här, poj-
ALBERT VIKSTEN
kar, tänk er den utan alla de välskötta gårdarna — då har ni en bra bild av dalen iängs Yukon River, säger Swan Carlson. Alaskaflodens namn är av stort intresse för de tre männen. Inom några månader skall de färdas genom dess dalgångar, till fots och med hund på väg mot ännu hårdare trakter för att slutligen hamna vid Point Bar-row, långt norr om polcirkeln vid lähavskusten. .
Målet för dagens resa är Bengt Ellis hem i Gräsmark, där tremannaexpeditionen skall se över utrustningen för den mer än årslånga vistelsen i Alaska. Den 9 juni går de ombord på M/S Stockholm med Vancouver i British Columbia som närmaste mål. Här stannar
de en tid, kompletterar utrustningen och drar sedan mot norr. Albert Viksten gör resan för att bl. a. i Folket i Bild skildra svenska oldtimers liv ocli leverne i guldgrävardistriktcn samt för att studera skogsvegetation, samla kottar från dessa trakters barrskog samt göra andra iakttagelser för Statens skogs-vårdssyrelses räkning.
Bengt Ellis främsta uppgift blir att med penna och pensel föreviga livet däruppe bland såväl “äkta” indianer som eskimåer. Att han även kommer att med sina teckningar illustrera Vikstens bok om livet bland svenskar och svenskättlingar i guldgrävardistrikten är ju helt naturligt. Ledare för tremanna-truppen blir Swan Carlson, som efter sina 27 Alaskaår bör vara som klippt och skuren för denna uppgift. Hans rika erfarenhet från livet på snövidderna kommer helt säkert att vara till ovärderlig nytta.
Taxibilen går på lägsta växeln upp för den branta backen till Gräsmarks ålderdomshem Magneberg. Bengt Ellis lilla torpstuga, Lillängen, alldeles vid skogSbrynet, är inom synhåll. Fru Inger tar leende emot
maken och hans blivande färdkamrater.
De första förberedelserna för den långa resan vidtar genast. Det är många detaljer som skall ordnas under dagen och Viksten har knappast kastat av sig pälsmössan förrän ett gevär av amerikanskt ursprung blir föremål för ingående granskning. Att det är en bössa för målskjutning garanterar Ellis, men finns det ammunition som passar för den i Vancouver? Kanske, kanske inte. Det skall undersökas!
Kvicksilvret på termometrarna norr om polcirkeln har som bekant en benägenhet att konstant hålla sig åtskilliga grader under fryspunkten och pälsar och sovsäckar är en viktig detalj i utrustningen. Ellis har en vargskinnspäls och ett par fina lappskor, men Swan Carlson ställer sig fundersam om det inte kan vara bättre att lämna pälsen hemma och i stället föredra en ordentlig renskinnsparka. Lappskorna blir också livligt diskuterade. Ellis tycker de är bra, men Carlson är bergsäker på det finns ännu bättre. Sälskinnsstövlar är bra fotbeklädnad i dessa nordiska nejder och de måste anskaffas. Anteckna ett par fyrtiosjuor för mig, kommer det från Ellis.
Bengt Ellis har vanan inne från fjällfärder sedan många år tillbaka och har redan förut god “polarutrustning”. Bland annat kommer han framsläpande med två istycken sovsäckar. Han har egenhändigt tillverkat båda och materialet är äkta renskinn. Avprovade är de också. Han och Inger gjorde i fjol en långfärd i de svenska fjällen och sov skönt i de varma fodralen. Sakkunskapen, personifierad i Carlson, godkänner inte sovsäckarna utan tvekan. De är fodrade av tyg och det duger inte! Det skall vara bara huden med håret på, annars blir det fuktigt!
Färden genom Alaska skal] ske på infödingarnas eget vis: med hundspann, flotte och kanot och det var väl närmast för att Viksten hade reda på att Ellis har vanan inne med att köra hundspann, vid sidan om sitt konstnärsyrke, som just han blev den utvalde. Sedan
SWAN CARLSON
NYA SVENSKA PRESSEN
Vancouver, B. C., Torsdagen den 16 febr. 1950
många år tillbaka har han varit en av de få svenskar, som har eget hundspann. Strax bakom uthusen vid torpstället har han hundgården. Bygdens folk har nog många gånger ryckt på axlama åt hans något ovanliga hobby och kanske har en del känt sig störda då “Imuk” & Co. blivit allt för högljudda.
Duktiga hundar är det emellertid — och livliga! För säkerhets skull skall hundspannet provas av Viksten och Carlson, och det blir ett förfärligt liv innan dragarna är förspända. I full polarutrustning går Viksten “ombord” i hundsläden. Carlson följer efter och Ellis intar kuskens plats längst bak, Ledarhunden Imuk stegrar sig i selen, Ulak, Miteq, Nanok och Kajuk rycker till och det bär i väg — det för dessa trakter högst ovanliga — ekipaget. Farten är högt uppdriven. Här och var utmed den smala byvägen står ortsbor och undrar i sitt stilla sinne om de ser i syne mitt på ljusa dagen.
Någon timme senare sitter de tre Alaskamännen kring ett bord och lägger sina pannor i djupa veck. De skall fylla i sina ansökningshandlingar om visum för vistelsen uppe på tundrorna. Det verkar som om dessa formaliteter skulle vara de mest svårlösta problemen i förberedelsearbetet för en årslång expedition i en främmande världsdels mest avlägsna områden. Carlson, som är amerikansk medborgare och inte har samma frågor att besvara vid detta tillfälle, fungerar mest som en sakkunnig rådgivare.
Medan de andra funderar letar Carlson i finrummet rätt på sin portfölj och plockar fram några mystiska små påsar plus ett par raktvålsburkar. “Rakin” står det på locket. Men innehållet är lika åtråvärt för både skägglösa och skäggiga. Det är nämligen guldmalm. Fru Inger får låna en lupp och tar sig an titt på de sällsynta “stenbitarna” som glimrar av ljusgula guldkorn. De små påsarna är om möjligt ännu intressantare med sitt rena guld! Swan Carlson har själv sökt och funnit detta — plus mycket mera naturligtvis — under sin långa tid i guldgrävarlandet.
Swan Carlson berättar, att hän redan för tolv år sedan hörde sig för hos Viksten om han inte ville göra en tur till Alaska. Den gången stod han i en park i Vancouver och hörde Viksten berätta om intressanta resor i andra trakter. Genom Adolf Viksten — broder till Albert och skeppsbyggare i Vancouver — kom han i kontakt med sin landsman. Resan ställdes emellertid den gången på framtiden.
För fyra år sedan skrev han till Viksten. Den gången blev det nästan avslag. Jag är för gammal, tyckte Albert — då 57 år. I fjol kom Carlson hem till Sverige efter 27 år i Amerika. Kontaktade givetvis Viksten på nytt, och den här gången blev det allvar av. Viksten är visserligen fyra år äldre nu och har gått in i sitt sjunde decennium, men nu känner han sig inte alls lika gammal som 1946! Han är också lika vital som de båda andra, trots att han är mer än dubbelt så gammal som kamraten Ellis!
Ny direktör för SAL
Till verkställande direktör för A.-B. Svenska Amerika Linjen efter avlidne generalkonsul Axel Jonsson har vid styrelsesammanträde den 31 jan. utsetts hittillsvarande vice verkställande direkötren i bolaget, Erik Wijk. Till ny vice verkställande direktör har samtidigt utsetts direktör Leif Janson.
Dir. Wijk är född i Göteborg år 1906. Efter studentexamen och examen vid Göteborgs Handelsinstitut bedrev han affärs-praktik i utlandet 1929-30. Dir. Wijk blev chef för A.-B. Svenska Telegrambyrån i Göteborg 1930, verkställande dir. i A.-B. Nordisk Resebyrå 1933 och vice verkställande dir. i A.-B. Svenska Amerika Linjen år 1944.
Dir. Wijk är bl. a. medlem av styrelsen i Ångfartygs A.-B. Tirfing, Rederi A.-B. Svenska Lloyd, Eriksbergs Mekaniska Verkstads A.-B., Försäkrings A.-B. Atlantica, A.-B. Resebyrå samt Park Avenue Hotel A.-B.
Dir. Leif Janson är född i Göteborg 1908. Efter avslutade skolstudier genomgick han 1928 Göteborgs Handelsinstitut och praktiserade därefter i London och Hamburg på skeppsmäkla-rekontor. Sedan följde anställning på redarekontor i New York och studier vid Columbia University. I Johnson-koncer-nens tjänst kom dir. Janson 1931 och vistades som dess representant i San Francisco, Polen och Finland till 1937. Åren 1938-42 arbetade han på huvudkontoret i Stockholm, som chef för Sydpacificlinjen. Från och med 1942 har dir. Janson varit chef för A. Johnson & Co:s Göteborgs-kontor.
Till direktörassistent i A.-B. Svenska Östasiatiska Kompaniet har utnämnts herr Kristian von Sydow, som är född 1917, avlade studentexamen 1935 samt civilekonomexamen vid Göteborgs Handelshögskola 19-38. År 1939 anställdes von Sydow i Svenska Orient Linjen och var bl. a. dess representant i Sydamerika och USA. Under två perioder har han dessutom varit knuten till Svenska Ambassaden i Washington, D. C., som representant för den s. k. Sjöf artskommittén 1939.
Vol. XIII
Vacker insats i Skidmasterskapen
New York den 6 febr. — ASNE
Den svenska truppen vid världsmästerskapen i skidåkning i Lake Placid och Rum-ford mer än infriade förväntningarna. På 50 kilometer blev det tredubbel seger, medan två svenskar kom främst på 18 km. och det svenska laget vann stafetten. Backhoppningen dominerades, som väntat var, av de norska åkarna, men en svensk lyckades lägga beslag på andra-platsen. Det var endast backtävlingarna som programenligt kunde gå i Lake Placid, medan längdlöpningarna var förlagda till Rumford, Maine. Världsmästerskapen fortsätter den 13 febr, i Aspen, Colorado, med slalom och störtlopp.
På 50 kilometer, som åktes den 6 febr, såsom den sista tävlingen i mästerskapens s. k. nordiska del, kom fyra svenskar främst, och tre av dessa var från Mora. Segrare blev Gunnar Eriksson, som fick den utomordentliga tiden 2.59.05. På andra plats kom Enar Josefsson från Åsele i Västerbotten, 3.00.01, på tredje ingen mindre än “Mora-Nisse” eller Nils Karlsson, 3.00.10, på fjärde Anders Törnkvist, 3.00.55. Numro 5 blev norrmanen Harald Maartman. Loppet var ett av de hårdaste internationella skidtävlingar som ägt rum.
För den svenska dubbel-se-gern på 18 kilometer svarade Karl-Erik Åström från Alfreds-hem i Ångermanland, 1.06.16, och Enar Josefsson, 1.06.28. På tredje plats kom A. Nyass, Norge, 1.07.07, och på fjärde A. Kiuru, Finland, 1.07.08. De övriga svenskarna beläde 8:e och 9:e samt ll:te, 13:de och 14:de platserna. Sextionio skidlöpare deltog.
Det svenska laget i stafett 4x10 km. bestod av Nils Täpp från Östersund, Karl-Erik Å-ström, Martin Lundström från Umeå, och Enar Josefsson. Det finska laget bjöd länge hårt motstånd, men på tredje sträckan drog Martin Lundström ifrån, och Enar Josefsson behöll försprånget. Segrartiden blev. 2.39.59. Finland kom tvåa med 2.41.51 och Norge trea med 2.47.18. Därefter följde Frankrike, USA och Canada.
FINLAND
En ny konservfabrik
är under byggnad i Åbo och skall ingångsättas i vår.
Stadens hamnar
gav Helsingfors en vinst på 500 milj, mark för senaste år.
Staten har beslutat
inköpa Raumo järn,Väg för ett pris av 100 miljoner mark.
Backhoppningen, som ägde rum i Lake Placid sönd. den 5 febr., vanns av den unge norrmannen Hans Björnstad med 220.4 poäng. Thure Lindgren från Kiruna hoppade överraskande in sig på andra plats, med 214.4 poäng, och därefter kom norrmannen Arnfinn Berg-mann, 213.5 poäng, följd av två landsmän samt Art Devlin från USA. Evert Karlsson blev nr. 11, Karl Holmström nr. 16, och Kåre Karlsson nr. 21. Fyrtio hoppare deltog.
I den kombinerade tävlingen gick backhoppningen i Lake Placid och längdlöpningsmo-mentet samtidigt med 18 km. loppet i Rumford. Här blev det finsk seger genom Olympiamäs-taren Heikki Hasu, som med glans försvarade sin titel. Han följdes av två norrmän, Ottar Gjermundshaug och S. Slaat-vik. Svenskarna, Sven Israels-son och Klas Haraldsson, kom på femte resp, nionde plats.
* * *
Skidframgångarna väckte genklang i Sverige.
New York den 9 febr. — ASNE De svenska skidlöparna fick efter sina vackra framgångar i Rumford och Lake Placid mottaga ett mycket stort antal telegram från Sverige. Kronprins Gustaf Adolf, som alltid med stort intresse följer viktigare idrottshändelser, telegraferade: “Mina hjärtligaste lyckönskningar till våra duktiga skidlöpare för deras glänsande bedrifter.” Från statsminister Erlander kom ett telegram, så lydande: “Hyllning och hälsning hemifrån.” Prins Bertil och B. Ekelund telegraferade på Riks-idrottsförbundets vägnar, och f. ordf, och nuvarande hedersordföranden i Skidförbundet, Sixtus Jansson i Uppsala, lät givetvis också höra av sig. Att Moras starka insats i 50-km.-loppet, med tre man bland de fyra främsta, väckt stark genklang särskilt i Dalarna framgick av en hel rad telegram, bl. a. från Mora bygdeförening och sjuksköterskorna vid lasarettet i Falun. Men det kom också telegram från många andra håll.
De svenska längdlöparna flög hem med SAS den 10 febr., under det att backhopparna återvände hem samma väg den 13. Svenska skidförbundets ordförande, Björn Kjellström, har varit ledare för skidtruppen, medan Gösta Olander har haft hand om längdlöparna och Sigge Bergman, Skidförbundets sekreterare, tar hand om slalom- och störtlopp i Aspen, Col.
Svensk linje i sjuk-
vården ...
En svensk läkare som reser i USA blir emellanåt tillfrågad om hur Sverige har det med sjukvårdens socialisering, skriver överläkaren Gustaf Myhr-
mycket låg kostnad. Vi har våra länslasarett och kommunala sjukhus, som har få motsvarigheter i världen såväl i fråga om medicinsk standard som i fråga om samhällelig passform.”
Om man däremot med sjukvårdens socialisering åsyftar infogandet av alla läkare och all sjukvård i ett statsdirigerat system, då har Sverige den in-
NYTT VÄRLDSSPRÅK
Ett nytt svenskt världsspråk, “Ling”, har i dagarna fått god-hjälp i en klubb. Språket har konstruerats av läroverksadjunkten Anders Olson. Klubbens namn är Internasioni ling-klub. Alfabetet i det nya språket har endast 20 bokstäver. Alla krångliga ljud saknas och orden uttalas precis som de skrivs. Lättast är otvivelaktigt formläran — som helt saknas. Man använder orden oförändrade som de står i ordboken.
man i en artikel i Svenska Dagbladet. Frågan är, tillägger han, svår att besvara. “Politiska och sociala termer kan inte förstås, om man inte känner deras bakgrund. Orn man med socialisering menar att hos oss det allmänna tagit en väsentlig del av ansvaret för sjukvården, då har vi en socialisering, som nu är hundraårig och som bekommit oss mycket väl. Vi har våra provinsialläkare, denna välutbildade kår av statsavlönade läkare, fördelade över hela landet, så att även avsides belägna orter kan få läkarvård till
te, framhåller dr Myhrman. Han tror heller inte att det kommer att bli en socialisering, även om sådana planer framkastats. “Det talas ofta om att läkekonsten är internationell. Det är sant — men sjukvården är nationell. Den sjukvård som vuxit fram till att bli en ay det svenska samhällets allra finaste skapelser har fått sin växt under förhållanden som är våra egna. Den måste få växa vidare, så som det bäst passar oss och inte eftei- internationella mönster.” Vad som särskilt utmärker svensk sjukvård
är i själva verket det allmännas och det enskildas samfällda ansvar, något som man enligt författaren kan beteckna som en svensk linje på detta område.
De som ivrar för sjukvårdens socialisering söker gärna framställa dagens svenska sjukvård såsom redan till stor del förstatligad, fortsätter dr Myhrman. En sådan framställning ger dock en alldeles skev bild av förhållandena. Det är sant att vissa delar, särskilt inom sinnessj ukvården, är tämligen fullständigt förstatligade. Men den alldeles överväldigande delen av all svensk sjukvård, både den “slutna” vården på sjukhusen och den “öppna” vid läkarmottagningarna, bärs upp av det allmänna och det enskilda i samverkan. Provinsialläkarna är visserligen avlönade av staten, men de är samtidigt praktiserande läkare. Lasarettslä-karna är avlönade av det allmänna, men de har samtidigt praktik, och det är oftast denna som ger dem den större delen av deras inkomst.
Finland har i dag
endast 22,000 personbilar, eller 8,000 mindre än år 1939. Sydamerika.
Befolkningsstatistiken
vid årsskiftet utvisar att Österbottens svenskar under årets lopp ökats med 1,050 personer.
Stats järnvägarnas
årsresultat kommer att uppvisa en förlust på ca. en halv miljard mark. Orsaken till det dåliga resultatet är att godstrafiken låg nere under det första halvåret.
Eckerö kyrka
på Åland har emottagit två vackra donationer i det fru Saga Hemmer till kyrkan donerat en dopskål och Oskari Niemi har till kyrkan överlämnat ett gammalt silverkrusifix.
I Kronoby
uppstod efter kriget en livlig hemindustri med tillverkning av sävväskor. Nu har betydlig export till Sverige upparbetats och order på ca. 5,000 väskor finnas på hand.
Lojo svenska samskola
har som gåva från Sverige emottagit en uppsättning instrument för undervisning i fysik, m. m., värdefulla böcker till biblioteket och 150,000 mark för inköp av ett piano.
Landets handelsflotta
ökades endast med 14,000 ton under senaste år.
Nagu socken
har i år haft sin bästa skörd av sockerbetor. Skördens värde är 3 miljoner mark.
USA TRÄNARE TILL
SVERIGE
Med Scandinavian Airlines avreste förra veckan till Sverige två representanter för Amerikanska skridskoförbundet och deras tränare för att deltaga i världsmästerskapen i Eskilstuna den 18-19 febr. Från vänster: Thomas Hutchinson, Pa-sadina, Calif.; Delbert Lamb, Milwaukee och tränaren Lamar Ottsen från St. Louis. De komma också att deltaga i tävlin-Igar i Oslo i slutet av januari.