No. 1 Earl THE NYA SVENSKA PRESSEN Vancouver, B. C., Torsdagen den 5 jan. 1950 Axelson Wedding Robert J. Earl, a Corporal in the United States Army, who recently returned from twenty-nine months duty in Japan with the Fifth Cavalry Regt., was married here, Thursday, Dec. 8th, to Eleanor Ingeborg, only daughter of Mr. and Mrs. Theo-dore Axelson, 1100 Salisbury Drive. The Rev. W. D. Grant Hollingworth officiated at the 7.30 ceremony in the Robertson Presbyterian Church. The bride was given in mar-riage by her father, while her only brother, Richard Axelson, supported the groom. The groom is the youngost son of Mr. and Mrs. Harry E. Earl, of Ramsey, New Jersey. Ushers were Mr. Victor Han- son, cousin of the bride, and Mr. Leroy Butcher. Miss Eloise Gow was maid of honor, Miss Lillian Carlson and Miss Mary Tompkins were bride’s maids. Master of cere-monies was Mr. M. M. Lindfors. Mr. F. N. Hamilton gave the toast to the bride. The reception was held at the Blue Danube Hall, 80 guests were present. Out-of-town guests were Mr. and Mrs. O. Evindsen, aunt and uncle of the bride, also Mrs. Clark, cousin of the bride. The newlyweds are leaving for Ramsey, N. J., to spend a month with groom’s parents before taking up residence in Boston, Mass. Vancouver för 40 år sedan Genom vänligt tillmötesgående från några av våra läsare ha vi fått låna några exemplar av en liten tidning med titeln “Vancouver Bladet”, som utgavs år 1909 av dåvarande pastorn för Svenska Lutherska kyrkan, C. R. Swanson. Den kallades Missions- och Nyhetstidning. Då det säkerligen kan vara av intresse för många av vårs äldre Vancouver-svenskar att få sitt minne återupplivat från denna tid, kommer vi i detta och några följande nummer att återge en del av “Vancouver Bladets” innehåll. Självklart var nyheterna mest om vad som berörde kyrkan och dess medlemmar, men den innehöll också annonser, där varornas pris var angivet. Tidningen utkom en gång i månaden och prenumerationspriset var 50 cent per år. Den hade börjat utkomma år 1909, ty det angi-ves på ett nummer för det året att det var första årgången, hur länge sedan tidningen existerade är okänt. I juninumret för år 1909 finna vi en bild på tidningens första sida av konfirmander. De konfirmerades på pingstdagen och stora skaror hade infunnit sig för att bevittna akten. Namnen på ungdomarna voro Alice Miller, Vernen Olson, Sigfrid Peterson, Ethel Peterson, Emma Peterson, Helga Carlson, Elsa Peterson, Beda Engblom och Helga Peterson. Det kanske här skulle meddelas att den Radiogram till THe American Swedish News Exchange i N. Y. Svensk import för 1,500 milj, kronor frilistas. På svenskt håll räknar man med att kunna frilista närmare 60 proc, av importen från Marshall-länderna med 1948 som basår, sade handelsminister J. Ericsson i ett interpellationssvar i riksdagen den 8 dec. I fråga om färdigvaror och livsmedel skulle Sverige nå den överenskomna 50-procentgrän-sen odh i fråga om råvaror betydligt därutöver. Den import man beräknar kunna frige motsvarar enligt 1948 års statistik eft totalt värde av drygt 1,500 milj, kr., eller något över 30 proc, av totalimporten från alla länder detta år. Den strävan till handelns frigörelse som ligger till grund för åtgärderna är, framhöll hr Ericsson, ägnad att vinna en helhjärtad anslutning från vår sida. Både för de europeiska ländernas handel i stort och ur de enskilda staternas synvinkel måste det anses högeligen önskvärt att restriktionerna i utrikeshandeln så långt möjligt avlägsnas. PRESS svenska kyrkan var då belägen vid hörnet av Pender St. och Dunlevy Ave. Gudstjänsterna hölls varje söndag kl. 11 f. m. och kl. 8 e. m. Söndagsskola kl. 10. Kvinnoföreningen mötte varannan torsdag i kyrkans undervåning och Ungdomsföreningen hade möte varannan torsdag. Sångkören hade övning varje fredagskväll. I samma nummer där konfirmationen omtalas, finns några pastorala förrättningar angivna. Sålunda får vi läsa att den 23 maj, strax före högmässan, vigdes Charles Albert Anderson och Alida Euginia Anderson, båda från Vancouver. (Paret bor ännu i Vancouver och äro väl kända här.) Den 26 maj vigdes Thomas Grafton och fröken Emma Anderson, båda från Vancouver. Den 29 maj begravdes Hans Larson, 30 år gammal. — En firma annonserade med fetstil att “Royal Crown Soap, är den bästa såpa i världen” odh “Golden West Wash- ing Powder Renar, Förskönar”. Det annonseras “Stor Midsommar Luttrar och också om Utflykt Till Lake Beautiful under svenska församlingens auspicier Midsommarafton den 23 juni”. Färden skulle företagas med ånga- ren Brittannia, som för aftonen. God sång sik skulle förekomma friskningar serveras. förhyrts och mu-och för-Bilj etter 50 cents tur och retur. Barn 25 cents”. På grund av regnigt väder blev utflykten uppskjuten till den 29 juni. 150 personer medföljde och det finan-ciella nettot blev “omkring 50 dollar”. Forts, i nästa nummer. att det blir en vinst även för Sverige. “Med en årlig försvars-budget på 300 milj, norska kronor och ett anskaffningspro-gram på 1,000 milj, för den när- i maste 6-årsperioden kommer de j norska försvarskostnadprna upp i till svensk nivå. Jämfört it?ed; statens samlade utgifter kommer militärbudgeten att täcka ungefär samma andel av statens samlade utgifter i bägge länderna. Detta, är ingen ringa ansträngning för ett Norge som i bär återuppbyggnadens tunga j börda.” Sydsvenska Dagbladet skriver bl. a.: “Ehuru ett angrepp till lands av Ryssland mot Norge knappast är tänkbart utom över svenskt område, och norrmännen alltså i så fall kan räkna med stödet av svenska arméförband, lägger försvarskom-missionen tyngdpunkten på lantförsvaret.” Detta motiveras med att armén är den del av försvarsorganisationen som sist kan få hjälp av allierade styrkor, och att den samtidigt är den vapengren som kommer att ha de största utsikterna fortsätta striden åtskillig att tid även gentemot en mycket överlägsen fiende. SVERIGES LUCIA Vol. XIII Julgalten slaktas En bild från gammalt allmogeliv. Av VILHELM MOBERG Håhåjaja! Åj . . . åj . . . åj! Ja ... ja ... Dä ä allt te opp i skummet! Gamla Lotta, matmoran i Ul-vaskog, reste sig till hälvten i fållbänken, sträckte armarna över huvudet och gäspade brett. Klockan var bara tre på morgonen — dryga fem timmar var *iet till dager — men nog måste hon upp ur sängen ändå. Det var ju bara åtta dagar till jul, och hon hade tusen inomhus gärningar att förrätta. Hon skulle slå limpor och baka rundkakor och långlevar till julmäl-den. Hon skulle brygga det goda juldrickat av mältat korn, sirap och kummin — det söta drickat, som fradgade sig så grant i stopen. Hon skulle ta fårtalgen sedan höstslakten och stöpa ljus till kronor, lyktor och stakar. Och hon skulle göra julrent och skura i alla vrinklar och vrår, så att det stod en god såplukt överallt på julafton. Nu hade hon Tilda, dottern, till hjälp förstås. Annars skulle det inte kunna gå. Och Kard-makarns Lina, hustrun till gårdens dagsverkstorpare, hade hon även. Kardmakarn själv skulle komma hit i dag, för man skulle ha julslakt. Det skulle ställas i ordning till slakten i god tid, så Lotta måste allt ur sängen nu. Hon trevade omkring i rummet, innan hon hittade tänd-spetorna med svavelklicken på, så att hon fick eld i spiseln. Så körde hon upp dottern och äldste sonen, Adolf, som var skriven för gården alltsedan Lotta blev änka. Adolf gick ut för att strö i svinstian och ställa slakttavlan i ordning, de yngre sönerna, Hasse och Kalle, fingo sove en stund till. De voro sådana latstockar förresten. Lotta tände eld i spiseln och begynte laga till kärl och doningar till slakten. På spiseln i köket satte hon till sist en tjugo-kannors-kittel, i vilken hon värmde skållvattnet. Kardmakarn, som skulle slakta var redan kommen, sina knivar hade han instuckna i ett skinnfodral, och han brynte dem noga, spottande på brynstenen. Adolf lyste sin torpare med ett bloss, och när knivarna prövats under tummen och befunnits CHARLES V. JOHNSON vid SAL:s Chicago-kontor, ordförande i Swedish Pioneer Cen-tennial Association. Sverige och Marshall-planen. Sverige har hittills beviljats omkring 73 milj, dollar sedan landet anslöt sig till Marshallplanen, omtalade den 21 dec. chefen för Marshall-hjälpens delegation i Stockholm, Micha-el Harris. Medlen har beviljats för inköp av förnödenheter som är viktiga för landets ekonomiska återhämtning. För inköp av petroleum och petroleumprodukter har avsetts 33 milj, av de 73 miljonerna, 20.2 milj, för råvaror och halvfabrikat, 18.6 milj, för maskiner och fordon samt 1.2 milj, för diverse andra förnödenheter. Sverige har inom planens ram levererat varor för 53.6 milj, dollar, varav 38 milj, har gått till Norge. Övriga länder till vilka Sverige levererat varor är Grekland, Holland och Turkiet. Enastående stenåldersfynd i Skåne. Den enda båtgraven i Norden från stenåldern påträffades nyligen i Kiaby utanför Kristianstad, där man hittade en urholkad ekstam i en stenåldersgrav med fyra skelett. Fyndet öppnar fältet för en hel rad funderingar och spekulationer av såväl religionshisto-risk, arkeologisk som etnografisk karaktär förklarar chefen för utgrävningarna, Bengt Jär-be, för D.-N. Prof. Nerman vid Statens historiska museum i Stockholm förklarar att fyndet är synnerligen intressant om det nu visar sig verkligen härstamma från stenåldern. Det har inte gjorts några båtgravs-fynd annat än från betydligt senare tidsåldrar, säger professor Nerman. Sveriges Lucia, Gerd Larsson och fru Helga Anderberg, som följde med som reporter för Stockholms Tidningen, vid ankomsten till Idlewild Airport med Scandinavian Airlines. Hovdamer drack “natt-öl” Ett kapitel ur julbrygdens krönika. Svensk press om norska rustningen. upp- Norska försvarskommissio-nens nyligen framlagda förslag kommenteras i flera svenska tidningar. Handelstidningen i Göterborg framhåller att förslaget bringar i sikte en lösning av Norges försvarsfråga, och SVENSKT VISUM EJ LÄNGRE NÖDVÄNDIGT Enligt var Svenska Amerika Linjen inhämtat från Svenska Generalkonsulatet i New York kan finska medborgare, som innehar giltigt, finskt pass, nu besöka Sverige eller resa till och ifrån Finland genom Sve- rige nya den utan svenskt visum. Denna bestämmelse trädde i kraft 15 december. Ingen jul utan gran heter det, men varför inte lika gärna: ingen jul utan öl. Att brygga julöl ansågs emellertid sedan gammalt kräva en alldeles särskild omsorg, även hos dem som i vardagslag fick nöja sig med svagt och tunt öl skulle jultunnan innehålla riktigt stark och god vara. I allmänhet bryggde man öl blott två gånger om året: till jul och till slåttern, men då tog man också till så det förslog, julölet skulle räcka till Kyndelsmässan eller helst ända till påsk. Den först kända skildringen i Norden om hur ölbrygden gick till finner vi hos Olaus Magnus i hans stora verk “De gentibus sententrionalis” tryckt i Rom 1555. ölet räknades på den tiden till livets nödtorvt och bland annat var det noga stadgat hur mycket öl varje (Fortsättning pä sidan 6) ettervassa, gick han efter brännvinsstopet. — Vi tar väl första slaktsupen då! Kardmakarn välte med van hand i sig ett glas, i hans strupe fanns det gott fall för brännvinet. Som tilltugg hade framsatts en brödkaka och en torkad fårbog; man skar sig skivor av brödet och sovlet. —Vi har bara supit för sug-gan! sade Kardmakarn. Men vi ska ju slakta galten också? Så fyllde Adolf glasen på nytt, och man tog även galtsupen. Se, kanske inte galten dog, om man inte drack för honom också, mente Kardmakarn; om man rättade sig efter gammal god sed, så var man på den säkra sidan. Lotta lagade till mjöl i byt-tan, i vilken man skulle ta blodet, medan Tilda och Kardma-karns Lina plockade fram knivar, fjölhorn, korvstickor och allt som behövdes, när de skulle reda opp inkråmet. Adolf fick sina bröder ur sängarna, och så följdes fruntimmer och manfolk åt till fähuset. Kardmakarn höll sitt trynträ tillreds, och alla fyra karlarna klevo in i svinstian. Den svarta galten reste sig makligt; de slokande öronlapparna hängde ned över hans ögon, och han tittade liksom under lugg i lyktskenet. — Jo du, i da blir det allt en het dag, som trollpackan sa, när hon skulle brännas. Och Kardmakarn stack tryn-träet i galtens käft, vred om och drog så hårt han kunde. De andra fattade om bakdelen och sköto på. Galten tog mot-spjärn, och det blev några lång-dragna illskrik, innan de fingo upp honom på slakttavlan utanför dörren. Adolf och Hasse höllo svinet, medan Kardmakarn skrapade av 1 lite borst på dess hals och tre- vade med fingrarna efter det rätta stickstället. — Vem skall röra i mjölbyt-tan? frågade han. — Vi ä ju tre fruntimmer här! sade Tilda. — Men dä får inte va någon som ä mä barn — då blir det grislyte! — Å, skäms på sej! fräste Lotta till och tog byttan. — Jaa, ingen kan gå säker, inte! Tänk på Sara, hundraåra gumskrället! Ä inte ä moran så gammal, att hon inte kan bli välsignad, om Vår Herre vill sätta sej för’et riktigt? — Men jag trodde, att Sven va så gammal att han fått sitt fulla vett! Lina hutade också åt honom; ingen var då så le