No. 34
Radiogram till The American Swedish News Exchange i N. Y
Nydaningen inom svenska försvarsmakten.
“Det är mig angeläget att som arméns chef uttala min glädje över de förstärkningar som under senaste år tillförts svenska marinen, liksom över den utveckling flygvapnet’ som blir en följd av årets riksdagsbeslut,” sade arméchefen, generallöjtnant C. A. Ehrensvärd, i ett tal i Skövde den 13 aug.
“Jag är också övertygad om att man inom de andra för-Bvarsgrenarna är väl tillfreds med att icke heller armén stannat i utvecklingen,” fortsatte generalen. “Tack vare förutseende konstruktionsverksamhet, inhemska anskaffningar och inköp i utlandet har det efter ingående undersökningar blivit möjligt att verkställa en så grundlig omorganisation av de svenska fältföribanden att våra operativa enheter avsevärt förbättrats. Såväl de nydanade lätta pansarbrigaderna som infanteribrigaderna präglas av ökad rörlighet, tack vare cyklar och bilar, samt en väsentligt ökad eldkraft.”
“Infanteriets lätta beväpning kommer vid våra fältförband att bli automatiserade: kulsprutepistoler, automatgevär och kufeprutegevär. Av vårt gamla utmärkta gevär, modell 1896, återstår nu vid varje pluton endast två prickskjutningsva-pen med kikarsikte. Lägg därtill talrika kulsprutor och ökad kraft i form av tunga granatkastare siamt väsentligt förbättrade pansarbekämpningsmedel och radioutrustning, så blir bilden fullständig. I vapentekniskt hänseende står för visso vårt linjeinfanteri — liksom det likaledes omorganiserade kavalleriet — icke tillbaka vid en jämförelse med utländska förband.”
Alldeles oavsett att Sverige icke biträtt Atlantpakten är det, slutade general Ehren-syärd, ett faktum att Sverige, till skillnad från de västeuropeiska fastlandsstater som är anknutna till pakten, redan har vad man där nu vill skaffa sig, en stridsduglig linjearmé.
Två svenskar på amerikansk kraftkonferens.
Chefen för Statens vatten-fallsverk, generaldirektör Åke Rusck, och överingenjören i
förste svensken vid
KANSAS KRIGSHÖGSKOLA
Photo: SAL.
Bland passagerarna på Svenska Amerika Linjens “Grips-holm”, som kom till New York den 8 aug. befann sig kapten Sigmund Ahnfelt. Han är inbjuden av amerikanska regeringen att deltaga i undervisningen vid världens förnämsta krigshögskola, Fort de Mepfe i Kan-sas. Där finns 300 ^glevef och 200 lärare. Tjugo av elevplat-serna upptages av -utländska stipendiater och det är första gången Sverige är representerat. Kursen beräknas pågå ca. ett år, och kapten Ahnfelt skall huvudsakligen studera truppfö-ring, taktik och underhålls-iMnst.
THE SW®|H PRESS
NYA SVENSKA PRESSEN
—   Vancouver, B. C., Torsdagen den 25 aug. 1949
Vol. XII
vattenfallsstyrelsen Bo Raths-man har med SAS-flyg begivit sig till USA for att delta i en stor konferens om kraftöverföring över långa avstånd med höga spänningar. De har inbjudits av American Institute of Electrical Engineers och blir de enda utländska deltagarna i konferensen, som hålles i San Francisco den 23—26 aug.
Amerikanerna är i hög grad intresserade av den svenska utvecklingen på kraftöverföringens område, och särskilt då 380,000-volts-isystemet, som nu färdigställts på sträckan Har-språnget — Hallsberg, förklarar generaldir. Rusck. Sverige är det första land i världen som gått in för så hög spänning, medan amerikanerna hittills nöjt ig med 280,000 volt. Med hänsyn till att den amerikanska forskningen under de senaste åren gjort stora landvinningar, torde konferensen även bjuda på mycket av svenskt intresse. Det blir alltså ett värdefullt ömsesidigt utbyte av rön och erfarenheter.
Skandinavisk professur vid U of C i Berkeley.
En professur i skandinaviska språk och skandinavisk litteratur har nu uppförts på ordinarie stat vid University of Califomia i Berkeley, och till dess förste innehavare har utsetts dr Assar Janzén. Denne har sedan hösten 1946 varit innehavare av en tillfällig professur vid samma universitet, vilken möjliggjordes genom donationer från svensk-amerikanskt håll. Intresset för skandinaviska språk har visat sig vara mycket stort vid Berkeley, och universitetsmyndigheterna har vid flera tillfällen uttryckt sin tillfredställelse med undervisningen. De har alltså nu beslutat att låta universitetet självt överta finansieringen av professuren.
Byggutställning i Göteborg.
I Svenska mässans lokaler i Göteborg öppnades den 20 aug. byggutställningen “Bygge och Bostad”, vilken sedan pågår till den 4 sept. Det är den största och mest omfattande byggutställningen i Sverige efter kriget, och har ungefär samma dimensioner som Svenska mässan. Den avser att vara im-pulsgivande för fackmännen och hos allmänheten skapa förståelse för rationella, ekonomiska produktionsmetoder.
“Lucia” firas på
“Stockholm”
Årets kortaste dag och dess längsta natt kommer i år att firas ombord på Svenska Amerika Linjens “Stockholm” av alla de passagerare, som befinner sig på väg att tillbringa julen i det gamla hemlandet. Redan förra året inleddes traditionen med Luciafirandet ombord på det nya motorfartyget och i år har intendent Eriksson lovat att sätta alla klutar till för att passagerarna skall få en minnesvärd och rolig inledning av julen.
Lucia betraktas nämligen pa de flesta håll i Sverige som inledningen till julen. Då skall baket, slakten, bryggandet av svagdrickan och julölet och allt det andra som hör till den lekamliga välfärden vara färdigt för att man i lugn och ro skall kunna ägna sig åt julklapps-köpande och julklappsrimman-de. De hembakade lussekatter-n,a _ som också kommer att serveras ombord på ‘Stockholm — kallas i en del trakter föi dövelskatter. Detta otäcka namn på dessa ljuvliga satt-ransbullar med korinter torde kunna härledas från den heden-
Kyrkbåtsrodden i Leksand
Kyrkbåtsrodden i Leksand mitt i högsommaren börjar framgångsrikt tävla med de stora midsommarfestligheterna uppe i Dalarna om turisternas intresse och hemmabefolkningens gunst. Sammanlagt 12,-000 personer hade samlats i Leksand, när kyrkbåtsrodden gick av stapeln. Man stod på stränderna och hejade och ropade på sitt byalag. Båten “Storgubben” från Rönnäs med Axel Arvidsson som styrman tog hem segern för andra året i rad, men den var bara en knappt båtlängd före “Brudpiga” från Västanvik med Oskar Flygare vid styret.
Tidsskillnaden var 15 sekunder. “Grannlåt’n” från Hjortnäs, som premiärtävlade — den båten är alldeles ny — kom på hedersam tredjeplats, och sist i raden av de sju båtarna löpte “Kersti” in med Knis Karl A-ronsson vid styret, känd spelman i Dalarna och hela Sverige.
“Vondalös” tävlade inte alls den här gången, och inte heller den hundraåriga “Likago” från Hjortnäs, som nu börjar bli så gammal att den redan fått en efterföljare. Men på Siljans blå vågor gungade den ändå, ty medan man väntade på segrarbåten defilerade “Likago” med sitt gamla båtlag och med den kände Dalakonstnären David Tägtström vid styråran.
Den kände föreningsledaren Carl G. Nilson med fru från Worcester, Mass., reste förra veckan med Scandinavian Airlines på en månads semester i Sverige. Mr. Nilson har i 45 år varit anställd som faktor hos Svea Publishing Co. i Worcester. Mrs. Nilson, som dagen före avresan utexaminerades som “Master of Arts” vid Clark University i Worcester, besöker nu Sverige för första gången.
tida folktron att djävulen ofta uppenbarade sig i kattgestalt. Katten var helgad åt gudinnan Fröja och namnet kan kanske också förklaras så, att de första kristna ansåg tillbedjandet av de hedniska gudomligheterna och deras symboler som en styggelse . . .
Men det blir inte bara lusse-katter ombord — de kommer att serveras av en riktig blond Lucia med lingonkrans och ljus i håret och med ett följe av stjärngossar. Och när den gamla italienska sången “Sankta Lucia” ljuder mitt ute på Atlanten och kaffe serveras passagerarna på sängen — var säker på- att det blir stämning ombord. Förra året var även “Gripsholms” intendent i tillfälle att ordna Luciafirandet
ombord (i år kommer fartyget in till Göteborg just på Luciadagen) och han berättade att en amerikanska, som aldrig hade hört talas om Lucia, hade blivit så rädd att hon hade rusat upp ur sängen därför att hon trodde att det var eldsvåda .. . Men när hon väl förstod att det var en gammal svensk sed, som traditionsenligt följdes på SAL:s båtar, så tyckte hon att det hela var så förtjusande att hon beslöt att hädanefter alltid fira Lucia den 13 december i sitt eget hem i Denver — så vem vet, kanske håller Svenska Amerika Linjen på att införa en ny amerikansk sed!
Det är drygt fem kilometer från Siljansnäs till målplatsen under landsvägsbron i Leksand, men inte mer än 21 minuter behövde folket vänta från det startskottet gått. Det blev hurrarop och jubel för de duktiga roddarna. Spelmännen, som underhållit flitigt under väntetiden, stämde upp till en hyll-ningslåt på sina felor, och så marscherade allesamman upp till Sammilsdal, där roddarna blev föremål för mycken hyllning och beundran, och där Dalarnas landshövding, Gustaf Andersson från Rasjön, delade ut prisen.
Sagornas Adal
På den i hela Sverige bekanta Prästnipan i Näsåker och till ackompanjemang av den dånande solbelysta Nämforsen rullades nyligen Albert Vikstens krönikespel “Sagornas Ådal” upp inför en hänförd publik. Tusentals människor hade sökt sig dit från hela Sverige och till och med Storbrittanien representerades av en grupp förtjusta turister. Hur logifrågan kunnat ordnas för alla dessa besökande i det lilla idylliska Näsåker, där fjällkorna då och då förirrar sig in i samhällets centrum, är ett mysterium. Men som alltid när grannsämjan är god, finns det också alltid plats för snälla och trevliga gäster.
Någonting rätt märkligt var emellertid det hela i konstnärligt hänseende, det var alla, både infödda och gäster överens om. Anledningen var säkerligen till stor del, att författaren lyckats genomföra ett sällsynt gott samarbete med regissören, hovfotograf Lars Bergström, .Härnösand, och med kompositör Karl Lidén, Härnösand. I det sammanhanget bör man också nämna den frivilliga hjälp som lämnats av Ådalslidens hembygds- och turistförening.
Scenen hade man i det närmaste gratis, som helt enkelt förlagts till en skogsglänta. Arrangemanget bestod i, att man med mycken möda flyttat dit en av de stugor, som sagosonen och spelets huvudgestalt, Pelle Molin, själv en gång byggde.
Till näckens ömsom vemodiga ömsom lekande toner inleddes första akten med en svepande troll- och älvdans. Djupast sett så utgör det avsnittet ett stycke norrländsk Midsommar-nattsdröm, där den stora “rätt-skaffaren och evige vandraren, den grå Jägaren träder fram för sitt fattiga och utarbetade folk som den store skyddspatronen. Den guldskatt, de ständigt sökt, är inte annat än den väldiga Nämforsen”, förklarar han. “Fjättrar du fallet, skall skatten du vinna.”
I den andra och tredje akten skildras Pelle Molin. Ådalens tolkare, och hans stormiga kärlek till Margret, en kärlek, som mynnar ut i en slutgiltig flykt från den bygd och de människor han älskade och förstod, men som vägrade ge honom sitt erkännande.
Som Pelle Molin gjorde Folke Johansson en förstklassig gestaltning, och Margret spelade Klara Lind alldeles utomordentligt i betraktande av att hon — som alla de andra — är amatör. Danserna var likaledes förnämligt studerade av Ingrid Malmgren från Härnösand.
Var sjätte svensk har en förmögenhet på 1,000 kronor.
En förmögenhet på minst ett tusen kronor har 18.3 proc, av Sveriges befolkning, enligt 1945 års folkräkning, som nu utgivit det sjätte häftet innehållande uppgifter om befolkningens förmögenhetsförhållanden. Det av enskilda förmögenhetsägare ägda sammanlagda förmögenhets-beloppet utgör 25,213 milj kr., vilket motsvarar 3,778 kr. per invånare och 20,600 kr. per förmögenhetsägare. Såväl antalet förmögenhetsägare som det sammanlagda förmögenhetsbe-loppets storlek har kraftigt ökats sedan 1930.
Med prinsar på fiske i de norrländska älvarna
Kronprins Gustaf Adolf är en riktig sportfiskare, i sommar fiskar han i Lappland, där h an har en stuga, men denna bild är tagen vid Em ån i östra Småland.
— Jag trivs i Norrland, därför har jag också byggt min sportstuga i denna vackra fjällvärld vid Tämaån, säger kronprinsen och viftar förnöjd med sitt nya flugspö, där han står framför sin egen kåta och ser ut utöver det praktfulla Storfjället, Skirranuortje, och hela kedjan av snöklädda toppar.
— Nu ska vi upp till övre forsen och fiska!
— Om vi får någon tisk, infaller prins Wilhelm och stegar före utför backen ned mot motorbåten följd av general Ce-derschiöld och major Lundberg. Jag kommer direkt frän Jämtland. Jag har varit i Bodsjön, fortsätter prins Wilhelm, och där var så mycket fisk att jag inte hann räkna den. Jag har några rökta öringar med mig. Ni kanske kan känna att de är Jämtlandsrökta ?
De kungliga och uppvaktningen är klädda i imponerande vadardrakter och allihop bär de sina fina flugspön med all den ömhet som karaktäriserar lidelsefulla sportfiskare.
Georg Fjällström, uppsynings-mannen över kronprinsens fiskedomäner här uppe, håller motorbåten intill den smala spång som utgör båtbrygga, och där balanserar de kungliga i väg med en säkerhet som väcker odelad beundran hos den som själv är en smula sakkunnig på balansgång. Roddaren Hubert Fjällström sätter i gång motorbåten, och strax därpå styr båten ut över Tärnaån.
Det är ett mycket vackert och säreget delta i södra delen av Tämasjön med en mängd små holmar, förklarar kronprinsen. Vi ibrukar fiska i bvre forsen, som ligger söder om deltat, eller också här i nedre forsen.
Videbuskar och vita fjällblomster nickar från tuvorna när • nu motorbåten styr förbi myrnäsen, pors- och ljungdoft fyller luften.
På fredagseftermiddagen kom hela det kungliga följet med bärare och hästar över fjällen från Norra Fjällnäs. I täten red prins Wilhelm på fjällhästen “Walter” tätt följd av general Cederschiöld på “Blenda”, och ett stycke bakom kom kronprinsen spänstande med långa säkra kliv och flugspöet på axeln i livligt samspråk med major Lundberg. Jag mötte dem ute på Bångfjället i svackan, där det påstås spöka av hädangångna lappar, som folklegenden förtäljer. Det är en tjusig syn — hästforor, ryttare, bärare avtecknar sig i den vida fjällterrängen, och rösterna ekar långt in i pass och dalgångar.
Men en av kronprinsens bärare, 21-årige Olle Hermansson från Norra fjällnäs, vandrar jag över fjällen mot kronprinsens sportstuga kvällen innan det kungliga följet drar upp.
— He’ ä’ en stor dag då dom kommer, jojomensann, säger Olle när vi börjar den första stigningen upp mot fjällen. Jag har burit åt kronprinsen sen jag var 14 år gammal. Dom ä’ hemsk på å gå dom kungliga! Dom kut förbi busksnåren, och tar sej knappt en minuts rast!
— Generalen han brukar rida, han ä’ ju general förstås! Åt honom har vi fått oss månget gott flin, för han ä’ så humoristisk. Kronprinsessan hon var med oss i fjol, och hon flög fram i terrängen precis som kronprinsen. Men hovdamen hon brukar rida. He’ va nån som sa at nog kunde vi väl ta å bryta en landsväg fram till stugan hans. Men kronprinsen han tacka nej. Han ville ha det precis som de va, sa han.
— Första gången jag bar åt dom kungliga va åt prins Axel av Danmark. Då var jag 14 år. Jag bar hans säck, men metspöt det bar han själv. Det mest märkvärdiga av allt är de där spöna, de ska dom absolut bära själv! Men vilket schå jag hade att förstå honom. Han prata skånska på någe’ vis. Och ibland vart det nog hit och dit med svaren.
Strax före midnatt är jag framme vid kronprinsens sportstuga och kåta. Den ligger där med sin vidunderliga utsikt i den stilla, spegelblanka natten.
Tidigt följande morgon är den gemytliga kokerskan från Kåtaviken i farten, Gerda Persson, och den lilla söta husan Gunvor Lönnberg — systerdotter till uppsyningsmannen Fjällström.
De bakar bullar i köket, där rostfri diskbänk blänker, men vattenledning finns inte. Man bär från sjön.
Inte lång stund efter första kvällens ankomst till sportstugan vid Tärnaån klev prins Wil-
(Fortsättning pä sidan 6)
AMERIKANSK FÖRFATTARE TILL SVERIGE
Photo: SAL.
Författaren och förläggaren Malcolm Forbes i New York reste förra fredagen till Sverige med M/S Stockholm. Han skall iskriva artiklar i Forbes Business Magazine och får han tillräckligt mycket och intressant material funderar han på. att ge ut en bok om Sverige — något som tycks ha blivit synnerligen populärt på senaste tiden . . .