No. 19 NYA SVENSKA PRESSEN Vancouver, B. C., Torsdagen den 12 maj 1949 Svenskt storverk i Canada — Av MATTHEW M. LINDFORS. — En för den sVenska folkgrup-1 pen i British Columbia stor mår kesdag är nära förestående Nämligen öppnandet av det Svenska Vilohemmet, vilken händelse äger rum under högtidliga former stundande söndag den 15 maj. Att hemmet nu verkligen är färdigbyggt är nästan något av en överraskning även för de allra trognaste arbetarna i företaget. Ett svenskt ålderdomshem i Vancouver är numera inte bara en dröm eller ett avlägset mål, det är en levande realitet. Stort och ståtligt står det svenska vilohemmet färdigt och dess invigning och officiella öppnande sker om några dagar. Men låt oss göra en liten återblick. Då och då under två eller tre decennier hade tanken på ett svenskt ålderdomshem i Vancouver framförts, men intet hade blivit därav. I början av 1945 behärskades en svensk dam i vår stad, Mrs. Thora E. Johnson, av den starka tron och övertygelsen, att ett sådant hem skulle kunna byggas. Hon lät kalla ett möte, vilket hölls den 2 mars 1945 och vid vilket Svenska Vi-lohemsföreningen bildades, visserligen med endast ett fåtal medlemmar. Det var ett blandat mottagande den nya föreningen fick inom svenskheten i Vancouver och övriga British Columbia. Argumentet att en dräglig och säkrad existens för de ålderstigna är samhällets ansvar, lät sig höras både här och där. Och visst finns det både logik och berättigande också i den uppfattningen. Men föreningens va- THORA E. JOHNSON Mrs. Thora E. Johnson är den som tog initiativet till bildandet av The Swedish-Canadi-ån Rest Home Assn. och som yariit dess ordförande ända tills i februari 1948, då hon avsade sig. Icke allenast var Mrs. Johnson ordförande, för det mesta föll sysslan som sekreterare också på henne, vilket innebar skötandet av en massa korrespondens samt protokollskrivning. Efter sin avgång förärades hon av föreningen titeln som hederspresident. Säkerligen är det med djupaste tillf redsställlelse som Mrs. Johnson nu ser sin tanke och mål ett fullbordat faktum. pendragare detta inte svarade med att gör en sak mindre nödvändig, för vilken det före- ligger ett stort behov. Andra ställde sig ljumma mot idén på grund av känslan att företaget var alltför stort, helt enkelt icke realiserbart, och därför vore det ett misstag att börja något, som man ej kunde gå i land med. Man kan nog säga att första året var det en slags dragkamp mellan optimisterna och pessimisterna. Men optimisternas förening hängde ihop, kanske mest tack vare att den redan från första början hade fått en finansiell start som ändå var något, även för ett stort projekt. Nämligen en gåva till grund-penningpå över 1,000 dollar från en av föreningens chartermedlemmar. Litet medlemsavgifter togs in, te-parties hölls och små bidrag kom in från här och där. Den optimistiska, beslutsamma och energiska lilla gruppen red ut det första årets stormar. Föreningen inkorporerades, den lät göra en skiss och ritningar på ett $120.000 hus, medan dess kassa ännu understeg $2,000. -Man såg sig om efter lämpligt läge för hemmet och köpte byggnadstomt för de pengar man hade. Och på vägen till Svenska Parken såg man snart att litet röjningsarbete hade påbörjats på vänster sida av vägen och en skylt förkunnade för en ännu dubiös värld att “Här skall det Svenska Vilohemmet stå”. Genom denna tidning och genom en cirkulärskrivelse med en Skiss av det planerade hemmet gjordes nu en kraftig appell till ■svenskarna i västra Canada. Cirkulärbrevet, ur vilket vi tar oss friheten här göra några citat, hade på föreningens begäran författats av konsul Karl Axel Ståhl. ro, till vilka de på livets höst-®ida äro berättigade. I avsikt att söka tillförsäkra dessa ålderstigna män och | kvinnor, i många fall våra eg- j na landsmän, en lyckligare och mera trivsam tillvaro, har bil- ! dats en sammanslutning kallad “The Swedish Rest Home Association”, som nu vädjar ! till Eder, i den förhoppningen' att Ni ville förena Eder med oss i våra strävanden. Vår avsikt är således att få i till stånd ett dylikt vilohem, i vilket den ena gästen är den; andras sällskap och på så sätt ’ förebygger hos de gamla den ohyggliga känslan av att vara övergiven och åsidosatt, där ordentlig vård .kän på samma gång beredas dem, vilka äro i behov därav, och där fullständig inackordering kan till rimligt pris beredas de mindre bemedlade, med andra ord — ett hem för våra ålderstigna stamfränder, där de utan be- HON. GORDON S. WISMER, Attorney General för British Columbia, vilken kommer att hålla invigningstalet och officiellt öppna det svenska vilohemmet. * * * Ärade landsman eller lands-maninna: Vi ha i Canada, och i all synnerhet i västra Canada, ett stort antal svensktalande män och kvinnor, vilka numera utgöra den s. k. äldre stammen. Många äro tyvärr de i denna grupp, som på grund av ekonomiska och andra omständigheter finnia det ytterst svårt att reda sig och utleva sina återstående livsdagar i den frid och kymmer kan utleva sina dagar i trevnad och ro. Platsen där vilohemmet skall byggas är centralt belägen, men ändå ute i den fria naturen, är omringad av porlande bäckar, där fisken sprattlar och är villig att nappa på angel året om. Men för att få ett dylikt hem till stånd erfordras medel och det är i syfte att hopsamla dessa medel, som vi nu vädja till Eder — och det är vår innerliga förhoppning att Ni hörsammar detta upprop och lämnar oss Edert stöd, eko- Svenska Vilohemmet, nu färdigbyggt, är en byggnad av ovanligt I, >solid konstruktion. Själva strukturen är av stålbjälkar och betong. Byggnaden är i stoflek 66 X 90 fot, den är i två våningar över markytan samt en källarvåning i samma storlek. I källarvåningen är förstås främst “hjärtat", värmekällan som med oljeeldning och ett alltigenom högmodernt värmesystem förser hela huset med värme och varmvatten. Dessutom finnes här ångbad, tvättrum och torkrum, ett stort matförrådsrum och frys- rum, ett par boningsrum, badrum och WC, samt slutligen ett stort och vackert inrett rekreationsrum 30x60 fot. På första våningen finnes mottagningsrum, stort up-to-date kök med elektrisk spis, kylskåp och diskmaskin, mycket rymlig matsal och salong. Resten av våningen, liksom andra våningen, upptages med boningsrum, badrum och toaletter. Det är breda, ljusa korridorer med mjuka mattor, liksom också de sakta sluttande gångarna ledande från en våning till en annan, i stället för trappor. I hela huset har installe- rats is. k. flourescent belysning. De stora öppna eldstäderna i salongen och rekreationsrummet hjälper till att här skapa en särskild rummen. trevnad. Några av vilka också gränsa mot de massiva murarna, ha också öppen eldstad. Parkett-igolv har lagts i alla rummen o. överallt karaktäriseras inredningen av en gedigenhet och förstklassighet, som man knappast väntat finna, men som man blir glad att se. Föreningen kan med berättigande känna sig stolt över ett kompletterat solitt oph gediget verk. Vol. XII Vilohemmets styrelse. Från vänster: Selim Carlson, Mrs. E. Pearson, Algot Nystedt, Victor Nygård, R. Nylund, John Rylander, Mrs. W. A. Shaw, A. Juvelin. Vid fotograferingen icke närvarande styrelsemedlem är George Carlson. Ur nattomhöljda tider, emot ett mål, fördolt för dig, o, mänsklighet, du skrider i sekler fram din ökenstig. Din dag är blott en strimma, söm lyser blek och matt — se, framom henne dimma och bakom henne natt! Och släkten, där du tågar, i öknen segna ned, och bävande du frågar: Allsmäktige, vart bär min led? I jordens syner röjes, att allt här nere ändligt är; och då till himlen höjes din forskarblick, du spanar där, att solars banor stäckas, och världar gå i kvav, och stjärnsystemer släckas i eterns djupa hav. Du hörer röster ropa: allt är förgängelse och tid och rum tillhopa ett hemskt oändligt fängelse. Och dock, om du i tvivel sjunkit ner och dröjer dystert grubblande vid vägen, du griper åter ditt banér och bär det genom öknen oförvägen. Vad mer, om spej arblicken ser, hur bort från fästet tusen solar fejas? Vad mer, om stjärneskördar mejas som gyllne säd av tidens lie ner ? Vad rätt du tänkt, vad du i kärlek vill, vad skönt du drömt, kan ej av tiden härjas, det är en skörd som undan honom bärgas, ty den hör evighetens rike till. Gå fram, du mänsklighet, var glad, var tröst, ty du bär evigheten i ditt bröst. VICTOR RYDBERG. garna, iså var detta inte damernas fel, utan vädrets, för det var kallt att arbeta under bar himmel i störtande regn. Den 2 december 1947 upplystes om att första våningen var uppe och farmerna snart färdiga för gjutning av väggarna till andra våningen. På sommaren 1948 hade man nått upp med väg- I garna de två våningarna, och I innan hösten hade man taket I på. । En intensiv finanskampanj : hade fortgått hela tiden. Fi-; nanskommittén häde lancerat I julmärkena, den höll en stor i karneval och sålde biljetter vi-; da omkring, appell efter appell | gjordes för donationer och livs-I medlemskap på $100, genom tidningen och genom personliga resor till skilda platser, samt utverkades anslag från provinsiella guvernementet. I Svenska Pressen hade föreningen gjort sina upprop till svenskheten i Canada och hade undan för un-relaterats historien om företagets fortgång. / Mot nyåret rådde väl litet pessimism inom föreningen, ty pengarna var slut och obetalda Forts, på sid. 8 nomiskt som moraliskt. Låtom oss alla gemensamt arbeta och åstadkomma vårt mål — ett värdigt och trivsamt hem för våra gamla och ett monument ( åt svensk medborgaranda och ■ driftighet. * * * Som resultat av denna appell fick* föreningen snart nog veta, att det ändock fanns många landsmän, som var intresserade för företagets realiserande. Visst föll “somt på stengrunden, där det licke hade mycken jord, men somt föll i den goda jorden och det gav frukt”. Det kom åtskilliga avgifter för livs-medlemskap på $100 och många donationer från privata personer, och firmor i Vancouver och andra delar av Canada. På snart sagt alla upptänkliga och rimliga sätt arbetade vilohems-föreningens män och kvinnor på ibland fortare, d. v. s. då det funnits några pengar i kassan till löner och materialer. Många hundratals dagsverk har donerats ' av föreningsmedlemmar och andra. Och kvinnorna har troget tagit sig an de uppgifter de kunnat fylla. Som t. ex. matlagning för ett gäng frivilliga arbetare på kanske tio till 20 man somliga lördagar. Att det funnits intresse och gott humör hos dem som uppoffrat sin tid på arbete därute, får nog till stor del tillskrivas dessa duktiga kvinnor, deras vällagade mat och de där kafferasterna, som gjorde ett så angenämt avbrott i arbetet. Om det under vintern 1947—48 var endast de mest entusiastiska som kom de allra ruskigaste lörda- VICTOR NYGÅRD har tillhört styrelsen sedan Vi-lohemsföreningen inkorporerades. Han var vice ordf., då föreningens förste ordförande efter tre års tjänst avgick, och blev då vald till ordförande, till vilken post han återvaldes vid senaste årsmöte. Mycken energi, tid, arbete och pengar har han offrat för företagets framgång. att inbringa pengar nadskassan. Och den sakta. Men föreningens till bygg-växte — styrelse måste väl ha haft bibelordet “Sen på fåglarna under himmelen. ..“ iäom motto. Ty med kapital blott till en obetydlig start beslöt de att börja byggas och den 23 augusti 1947 feries hörnstenen under högtidliga^ce-remonier o. tal av konsul Ståhl, Mrs. Thora Johnson, James Sin-lelair, M. P.; E. Winch, M. L. A.; Commissioner M. E. Snowden o. pastor Oscar L. Olson. . Och det har byggts, \ hela tiden sedan dess. Ibland sakta, Så här såg det ut på platsen, då man började röja bort skogen på den blivande byggnadstomten sommaren 1947.