NYA SVENSKA PRESSEN
Vancouver, B. C., Torsdagen den 17 mars 1949	Vol. XII
Radiogram till TUe American
Swedish News Exchange i N. Y.
Ny minkfarm börjad av skandinaver
Sverige står inför ‘ökad risk’.
Londontidningen Daily Mail publicerade den 1 mars en intervju, som tidningens Stock-holmskorrespondent G. Young haft med statsminister Erlander. I artikeln skriver Young bl.a.: “Med Sverige nu isolerat i norra Eluropa genom Danmarks beslutsamhet att följa Norges exempel att ansluta sig till Atlantpakten medgav svenske ministern Erlander den 28 febr, att hans land nu står inför ‘ökad risk’. Erlander tilläde att Sverige inte desto mindre skulle hålla fast vid sin traditionella neutralitetspolitik.”
Young skriver att Erlander förklarade för honom att han ansåg det “mycket beklagligt” att överläggningarna om en skandinavisk för svarsallians bröt samman. Erlander fortsatte: “Det är min övertygelse att i den nuvarande situationen ett positivt resultat av våra diskussioner skulle ha givit ökad kraft åt fredens, demokratins och frihetens aktiva styrkor i världen. En skandinavisk enhet Som stärkts i proportion till varje lands resurser genom organiserat militärt samarbete skulle ha betytt ett lokaliserat vidmakthållande av freden i ett
ansenligt avsnitt av Europa, och följaktligen också en mycket värdefull tillgång för världsfreden. Vår nuvarande oenighet på denna vitala punkt har naturligtvis ökat Sveriges risker, men den svenska regeringen och en stor majoritet i riksdagen finner argumenten för en traditionell svensk politik fortfarande så starka att det finns inget skäl att vänta någon ändring i de svenska åsikterna,” slutade statsminister Erlander.
Svenskt flygplan lanceras i Förenta Staterna.
Ett svenskt flygplan — SA AB:s Scandia — skall för första gången säljas i Amerika. Svenska Aeroplan A.-B. i Linköping har med de't stora försäljnings- och servicebolaget Babb Co. i New York gjort upp om försäljningen på Nord- och Mellanamerika, och ombudsfir-man räknar med att en Scandia-maskin till sommaren skall flygas över till U.S.A. för en de-manstrationstur.
Försäljningen i U.S.A. skall läggas upp efter samma linjer som tillämpas -inom automobil-
TILLBAKA TILL U.S.A. SOM FOTOMODELL
Söta f. d^ Mälardrottningen Elsie Carlson kom förra lördagen tillbaka till U.S.A., med SAL :s Stockholm. Hon har varit hemma i Sverige i tre månader, där hon lånat sin sköna profil till svenska reklamföretag och nu reser hon tillbaka till Bradford Agency i New York för att fortsätta sin karriär som amerikansk fotomodell.
branschen, alltså med möjlighet för köparen att få lämna ett äldre plan i utbyte. Babb Co. anser utsikterna för placering av Scandia-plan i U.S.A. goda, då den amerikanska flyg-industrin är i behov av ett plan av modern konstruktion i medelstor klass som kan efterträda den äldre DC-3:an. Scandia-planet är avsett för inrikes- och kontinentaltrafik ocn kan ta 24 eller 32 passagerare.
Scandia-plan har redan beställts av SAS för att efterträda DC-3:or på inrikeslinjerna i Sverige.
Svenska industrins standard imponerande.
Den grupp amerikanska journalister som gjort en veckas studieresa i Sverige har nu fortsatt till Norge. Vid avresan förklarade tidningsmännen att besöket i Sverige varit ansträngande men intressant och givande. De syntes särskilt imponerade av den rationellt organiserade svenska Industrin med dess höga sysselsättning, och inte minst standarden inom (järn- och stålindustrin hade tilldragit sig uppmärksamhet.
“Det stora fiskefänget” i B. C.
En radiorapport för Canadian Broadca sting Cor-porations International Service av dess svenska reporter i Vancouver, Matthew M. Lindfors. Med benäget tillstånd från CBC.
Sillfisket här på kusten har på grund av den ovanligt kalla vintern lidit ett avbrott som kostar detta fiskes idkare stora summor. Säsongen för sillfångst börjar i september eller oktober. — Den 18 december kom fiskeflottan i hamn för två veckors julsemester. Och kort dessförinnan hade något av vinterväder börjat, vilket förstås ingen väntade skulle bli långvarigt. Men det blev inte bara en s. k. vit jul, det blev en riktig vit vinter på kusten och på öarna, en vinter som nu varat i åtta veckor.
Våra fiskare bruka alltså ej behöva utföra sitt värv under så pass stränga klimatiska förhållanden. De flesta har därför väntat på ett omslag i väderleken — och de som gett sig ut har uppnått endast mindre tillfredsställande resultat.
Men sillen har sin säsong, och den måste fångas inom en viss ’ tid. Vecka efter vecka hade man väntat och slutligen måste sillfiskarena ge sig ut igen. Något mildare väder hade också inträtt. Och nu kommer uppmuntrande rapporter från fiskehamnarna norrut. Stora sillstim har påträffats och fångsten är gcd. 2,700 ton inbragtes en dag och 4,000 ton följande dag. Största fångst i en notsättning var 300 ton. Nu ser det alltså lovande ut — men det finns dock ett OM. Det mesta av sillen reduceras till olja, och eftersom sillens oljehalt minskar frampå vintern, beror det nu på hur länge detta sillens oljeinnehåll är stort nog för att . sillfångsten skall vara lönande.
Upptäckten av fiskstim sker I numera med en slags superso-nisk sonderingsapparat, som under kriget uppfanns för att finna u-båtars närhet och läge, i Varje båt i sillfångst med not har en besättning på åtta man. Nätet är upptill 500 meter långt, flera meter djupt och betingar ett pris på upptill 12,-000 dollar.
Jag nämnde nyss en fångst på 300 ton i en notdragning. Men detta var småsaker jämfört med den norskfödde kaptenens John Bordewick största fångst i fjol, då vid sammandragningen av noten — av de glänsande silverhordarna ur havets djup hade fångats en mängd, som visade sig uppgå till 1,200 ton. Men då fick kap-
Svenska språket i Finland
— Av ERIK GAMBI —
Då Finland ännu var en svensk provins var svenskan officiellt språk. Alla högre tjän-
c temän var svenskar, och det hörde till undantagen om de behärskade finska. De finnar som sökte bryta sig en bana inom den statliga förvaltningen kunde göra detta endast genom att bli svenskar. De lade bort sitt finska modersmål, försvenskade sina namn och betraktade sig som svenskar. Även sedan Finland kommit under ryskt välde
SVENK-AMERIKANSK
INGENJÖRSROMANTIK
Chefmetallurgen vid East-Neally Corp., i Belleville, N. Y., Eric Kindquist och hans maka, färgkemi-ingenjören H. Amell från Göteborg gifte sig i örgry-te gamla kyrka den 12 febr, och gjorde sin bröllopsresa med M/S Stockholm, som kom till New York den 26 febr. De skall bosätta sig i Bloomfield, N. Y.
ten Bordewick signalera till två närliggande båtar på hjälp. Och på sin radiotelefon kallade han fiskeriet, som i sin tur dirigerade extra transportbåtar, s. k. packers till hans läge. De tre fiskebåtarna bildade en triangel, hållande noten uppe vid vattenytan och var på sitt håll håvade upp fångsten ur den enorma säcken, medan 12 packbåtar förde den i land. — Ett tusen två hundra ton i en enda fångst — det kan man väl ändå kalla “det stora fiskefänget”. Kapten Bordewicks näst största fångst var 700 ton.
Med sillpriset i runt tal sju dollar per ton representerar nämnda största fångst den ansenliga summan av 8,400 dollar. Fast sådan fångst hör till undantagen, och medelsiffran kanske är blott tiondedelen därav, så har dock sillfisket varit mycket lönande under senare år, men så är också priset mångdubbelt mot vad det var 1939. Inte heller är en viss båts goda fiskelycka enbart dess egen. Det ar rättvisare än så. Fångsten från fiskeriets samtliga båtar sammanräknas och resultatet uppdelas lika på alla, och till varje man lika lott. Som sagt, sillfiskaren tjänar goda pengar, när priser och fiskelyckan är gynnsamma. Men så behövs det också starka och härdiga män i detta yrke, män som kan stå ut med att arbeta i bitande kalla vindar därute på havet, och som orkar med att arbeta kanske 20 timmar av dygnets 24. Ty ingen 8-tim-marsdag kan tillämpas för fiskare. — Men då fredag kväll, eller senast lördag morgon kommer, då lägges redskapen ner och kursen sättes på fiske-lägret. över lördag och söndag skall enligt lag även fiskeflottan lägga upp. Kanske söker fiskaren då litet nöje eller förströelse, men mest söker han sömn och vila.
De är karlar av det allra bästa slaget, dessa fiskare, och många av dem är svenskar och norrmän.
Silverhordarna i havet — sillen — är en tillgång, som staten numera håller väl reda på. Man följer dess vandringar och vanor. Man skyddar dess bestånd och räknar deras antal, så som man beräknar landets tillgång på vilt i skogarna. Och sillbeståndet vid British Colum-
bibehöll svenskan sin officiella ställning till 1880-talet, och det dröjde länge innan finskan er-
kändes som med svenskan jämbördigt språk. Ännu år 1850 förbjöds utgivning av andra skrifter än sådana som behandlade religiösa och för landet Uyttiga frågor. Det visar hur svag finskans ställning var ännu för mindre än ett sekel sedan.
I dag är förhållandena omvända. Svenska är visserligen officiellt språk fortfarande, men den intar rangplatsen efter finskan. På skyltar och anslag står den finska texten överst eller till vänster, markerande att svenskan slutgiltigt fått stryka på foten. Och den officiella sanktioneringen av svenskan som med finskan jämställt språk gäller bara orter med en stor svensk befolkning. På orter där den svenska befolkningen är obetydlig är svenskan ; helt utträngd, och inte ens den > statliga och kommunala perso-I nalen behöver kunna svenska, i Av Finlands cirka 550 kommu-| ner är det endast knappa 100 som är tvåspråkiga eller rent svenska. I alla de andra härskar finskan suveränt. De gamla svenska ortsnamnen användes inte längre, och en rikssvensk letar förgäves efter historiska orter på den finska kartan. Ta-vastehus, Tammerfors och Björneborg heter nu Hämeenlinna, Tampere och Pori. De gamla namnen användes endast i den svenska pressen.
Den rikssvensk som kommer till Finland i föreställningen att man där kan göra sig förstådd på svenska kommer alltså att j bli besviken. Med svenska reder man sig bra endast i Helsingfors, vissa orter i Nyland, i det svenska Österbotten och på Å-land. Till och med i Åbo, den gamla finlands-svenska kulturhärden med dess svenska akademi, är svenskans ställning nu så kringskuren att det är svårt att reda sig utan kunskaper i finska. Trots att staden har ca. 11,000 finlands-svenskar eller 10 proc, av hela folkmängden, krävs ej längre att personalen i butiker, restauranger och tra-fikföretag skall behärksa svenska. Här och var ser man i butiksfönstren en svensk flagga med texten: Här talas svenska. Det är nästan lika anmärkningsvärt som skylten “English spöken” i Sverige.
Till en del kan man våga påståendet att finlands-svenskar-na själva är skulden till att svenska språket alltmer trängs tillbaka. De behärskar nästan utan undantag båda språken, och det faller sig alltför naturligt för dem att tala finska, även när de skulle kunna tala sitt modersmål, överallt i butiker och restauranger stöter man på finsktalande finlandssvenskar. I Helsingfors med 20 proc., d. v. s. 80,000 svenskar, reder man sig på medelstora restauranger någorlunda med svenskan, men finlands-sven-skarna gör av gammal vana sina beställningar på finska, och likadant är det i butiker och i spårvagnar. Finlands-svenskar-na talar svenska endast i familjen och sinsemellan. Jag har j många gånger suttit på restauranger i Helsingfors och sett gästerna runt omkring läsa Nya Pressen men utan att göra ett försök att tala svenska med personalen. Detta har naturligtvis haft till följd att finnarna inte bryr sig om att lära svenska ens nödtorftigt. När jag i september kom till Helsingfors skulle jag beordra en taxi till en adress vid Mikaelsgatan, en av stadens förnämsta affärsga-tor. Jag höll på aldrig komma dit, därför att jag inte visste gatans finska namn, Mikonkatu.
bias kust uppgår till 560 miljoner fullvuxna fiskar. — Och just i dessa dagar håller vår fiskeflotta som bäst på att bärga in årets skörd av den låga, men dock betydelsefulla sillen.
Detta är Matthew Lindfors, som rapporterar från Vancouver.
(Rapport av den 3 februari.)
Strax utanför Cloverdale ligger en nyligen startad minkfarm, som lovar gott för framtiden. Den kallas Silvertone Mink Farm.
j Företagets initiativtagare ocn huvudman är skåningen Nels O. Brantling och hans tre kompanjoner är William Ericsson, Sam Nicholsen och Bengt Jakobson. Det fick sin början förra året med inköp av en 12 aeres farm på Halls Prairie Road. Det fanns boningshus och ladugård på farmen och nu sattes genast i gång ytterligare byggnationenr. De fyra kompanjonerna är samtliga goda snickare och byggmästare. Ett nytt mindre boningshus uppfördes, ett garage samt, förstås viktigast av allt, ett hus för alla de minkar som väntas komma att finnas här i de hundrade och tusental. Ja, än så länge är det inte fråga om tusentalen, men det skall bli. Och det minkhus som redan är byggt är ej mindre än 130 fot långt, med en bredd av omkring 15 fot, och
BARON SKALL STUDERA TRÄD I SEATTLE
Bland passagerarna på Svenska Amerika Linjens motorfartyg “Stockholm” som kom till New York den 26 febr., befann sig baron Carl Rosenörn-Lehn med maka. Baron Rosenörn-Lehn, som är bosatt i Munka-Lj ungby i Skåne, fortsatte o-
medelbart till Seattle, Wash., där han på uppdrag av svenska Skogshögskolan skall undersöka vissa trädslag, som försöksplan-terats i Sverige.
Som en kontrast härtill står spårvägspersonalen. Det är förbluffande att konstatera hur finlands-svenskarna tycks ha ockuperat Helsingfors järnvägar. De har till och med en svensk fackförening.
Utan tvivel går utvecklingen i Finland fram mot svenskans slutliga försvinnande som officiellt språk. Även om en sådan utveckling är beklaglig kan man förstå den. Det är en dyrbar apparat med två officiella språk.
Det finns dock en liten grupp finlands-isvenskar, för vilka svenskans ställning som officiellt språk är ett livsvillkor. Det är ålänningar och österbottnin-gar. Åland intar ju en särställning i utrikespolitiskt och geografiskt avseende. Utmed Österbottens kust, trakten kring Vasa, Kaskö, Kristinestad, Ny-karleby, Jakobstad och Gamle-karleby, finns det en rätt så stor svensk befolkning. Av Vasas cirka 33,000 invånare är över 12,000 svenskar, och inte mindre än 23 landskommuner är helt svensktalande. I dessa trakter får man knappast höra ett finskt ord, och finnar som bosätter såg där måste lära sig svenska för att kunna göra sig förstådda.
Finlands svenska befolkning omfattar cirka 300,000 människor. De har helt naturligt sitt fönster åt världen öppet mot Sverige. De befinns ibland vara mera svenska än svenskarna själva, och de går i en ständig oro att förfinskas. Att en viss irritation uppstår härigenom gentemot den rent finska befolkningen skall inte bestridas. Svenskarna ser med ovilja hur finska element bosätter sig i gamla svenskbygder, och finnarna ser å sin sida ofta misstänksamt på den samhörighetskänsla, som finlands-svenskarna känner med Sverige.
i detta finnes rum för 128 avelsdjur.
Två av ägarna, Brantling och Ericsson, visar oss omkring i minkgården, och påpekar att det finnes plats för ett mink-. hus till av samma storlek i linje med det redan byggda och ändå ett utrymme emellan, samt att bakom dessa är plats för ännu en länga på 260 fot plus utrymmet i centern, där det är meningen att uppföra minkgårdens huvud byggnad. Denna skall innehålla förrådsrum, frysrum, verkstad och alla anordningar nödvändiga för enkel och rationell drift. Farmen har en ymnighet av gott springvatten samt elektrisk belysning och kraft. Det mesta av området är uppodlat, men har de nya ägarna f. n. ingen boskap. Mr. Brantling säger att det blir bra att ha marken som tillfälligt bete för sådana slaktdjur, som de komma att inköpa till minkföda. Efter vad vi förstår är det huvudsakligen gamla hästar som slaktas till mat åt de hungriga små pälsdjuren, samt att det dessutom åtgår fisk i massor.
Men för att återkomma till minkhuset, vad finns där nu att se av levande djur? Jo, över ett 40-tal inköpta rasrena och dyrbara avelsdjur. Och om några månader väntas det att behöva hela det utrymme som nu finns och mer till, för det skall bli stor tillökning i minkfamiljerna.
Minkhusets struktur är ett ganska enastående exempel på praktisk byggnadskonst. Taket är av aluminium. I burarnas konstruktion har man haft samma öga för det praktiska och ändamålsenliga.
I Ifråga om företagets organi-! sation här de fyra nämnda ur-| sprungliga ägarn* nyligen låtit i bilda bolag, under inregistre-I rat namn av Silvertone Mink j Ranch Ltd. Avsikten härmed är att genom utökat kapital bli j i stånd att redan från början i bedriva rörelsen i stor skala. ; Ägarna påpeka att det från en liten början tar åtskilliga år innan man uppnått företagets produktionskapacitet. Det är således deras önskan att kunna inköpa åtskilliga fler avelsdjur av sådana korsningar, som snabbast leda till de mest eftersökta färgnyanserna i minkskinnen. För att åstadkomma detta behöves ytterligare kapital, vilket bolaget nu väntar kunna inbringa genom utbjudna aktier. Tecknandet har redan börjat och de energiska företagarna räknar med att det skall gå bra att få delägare, ty med den egendom som bolaget äger och det arbete som gjorts, anser de, att man här har början till vad som kommer att bli en av British Columbias största och finaste minkrancher.
Det kan inom parentes nämnas att en broder till Nels Brantling, hr Ove Brantling i Brantevik, Skåne, är ägare till en minkfarm därstädes.
»n
NELS O. BRANTLING
Denna bild av Mr. Brantling är visserligen tagen några år tillbaka, men han ser lika ung ut än i dag. Bilden togs 1936 efter det Brantling vunnit första pris i stenborrning för hand vid tävlingar i Stanley Park.
Greve Eric Mörner
har avlidit i Stockholm. Han var född 1866 på Torp i Södermanland och har tidigare varit verksam i U.S.A.