NYA SVENSKA PRESSEN
No. 10	Vancouver, B. C., Torsdagen den 10 mars 1949
Vol. XII
Rysk not till Sverige tillbakavisas
Stockholm den 3 mars —ASNE i
Svenska utrikesdepartementet tillbakavisade den 2 mars till alla delar de skarpa beskyll-ninar som ii en till UD den 28 febr, av Sovjets ambassad i Stockholm överlämnad not riktats mot de svenska mynlighe-tema.
I sov jetnoten anklagades de svenska myndigheterna för “övergrepp” och “våldshandlingar” mot sovjetmedborgare från de baltiska staterna. Syf-teit med “den organiserade kampanjen” är, säger noten, att hindra sov jetambassadens rättmätiga arbetare för återförande av sovjetmedborgare från Sverige. Noten utpekar särskilt estländaren Suurvaeli, som häktades för en vecka sedan, anklagad för spionage. Ryska regeringen “insisterar” att Suurva-elis häktning skall upphävas.
Anmärkningsvärt nog översändes kopior av noten direkt till stockholmstidningarna vid midnatt natten till onsdagen genom Sovjets ambassad.
“Med stor förvåning,” heter det i UD:s svar, “har utrikesdepartementet tagit del av de i noten framförda beskyllningarna mot svenska myndighter för att genom otillbörliga metoder ha sökt hindra personer av baltisk börd från att enligt egen önskan återvända till sin hemtrakt. Att svenska polisen skulle ha tillgripit dylika metoder är ren fantasi. Svenska polisen har lika litet som andra svenska myndigheter någon som helst Önskan att hindra någon här i landet boende utlänning från att flytta till Sovjetunionen, om han det önskar.”
I fortsättningen bemöts från fall till fall sov jetnotens anklagelser gällande 3 balter. Svars-noten slutar: “Utrikesdepartementet nödgas sålunda till alla delar tillbakavisa de beskyllningar den ryska ambassaden framställt mot svenska myndigheter. I detta sammanhang vill utrikesdepartementet understryka att enligt svensk rätt den enskilde, vare isig han är av svensk eller utländsk nationalitet, åtnjuter effektiva legala garantier mot övergrepp och godtycke från myndigheternas sida.”
“Ryska noten har fått det mottagande, den förtjänar.”
Stockholms morgontidningar accentuerar i sina ledare speciellt det svenska svarets sista mening. Stockholms-Tidningen skriver: “Hela världen vet att balterna frivilligt har sökt sig till Sverige och att de inte har någonting att frukta här. Försöket gör gällande att de här terroriseras och hindras att återvända till sitt ‘fädernesland’
SÖT SVENSKA BLIR FOTOMODELL
Fru Anna-Lisa Söderblom, före detta maka till den kände filmskådespelaren Äke, kom till New York den 16 febr, med Svenska Amerika Linjens M/S Gripsholm. Hon har filmat i ett par småroller i Sverige och arbetat som fötomodell i Stockholm — nu skall hon pröva lyckan i New York. Konkurrensen ar betydligt större men — skall vi slå vad om att hon kommer att klara sig fint?
måste därför ha sina särskilda skäl.” Tidningen anför som skäl: för det första spionen Su-urvaelis häktande, och för det andra rysk irritation emedan “repatrieringssträvandena” har misslyckats. Tidningen påyrkar slutligen omprövning av balternas rättsliga ställning i Sverige.
“Den ryska noten har fått det mottagnde, den förtjänar,” förklarar Dagens Nyheter. “Med berömvärd isnabbhet har utrikesdepartementet a v sänt och offentliggjort ett svar som avvisar den ryska verksamheten för balternas repatriering i Sverige och andra länder, särskilt Tysklands västzoner.” Tidningen uppmärksammar slutligen den ryska notens “insisterande” på Suurvaelis frigivning. ‘'Tydligen kunde inte Moskva demonstrera vilket värde det sätter på denna person, om man nu i Sverige inges föreställningen att Suurvaeli är en betydligt fulare fisk än man hittills haft skäl att antaga, så har ryssarna endast sig själv att skylla.” Svenska Dagbladet konstaterar aitit ryssnotens ordval och dess offentliggörande |“så väsentligt avvek från övlig diplomatisk artighetstradition att de utgjorde en påfallande kontrast till notens sakliga svaghet.”
Baners bröllop
Av IVAN OLJELUND
I Banérs läger i Netze vid Wildungen i Waldeck sutto några svenska och främmande herrar och roade sig med tärnings-spel i rikstygmästaren Lennart Torstenssons tält. Det var en varm och solig septembereftermiddag i året 1640 — den höst då krigsrörelserna stodo stilla. Där var Torstensson själv, han spelade inte, han satt och såg på helt tyst med tankfull min, där var generalmajoren, den snobbige, men pussige Karl Gustav Wrangel, den unge överstelöjtnanten Banér Gustav Pederson, brorson till fältherren och generalen. Han kastade tärningar med de båda tyska lantgrevarna Fredrik och Kristian av Hessen-Kassel. Den sjätte mannen var även en utlänning,, Genicken, general Johan Banérs fältsekreterare.
— Vad går det åt generalen? bullrade Wrangel och knäppte en slö fluga från sin blanka panna.
— Han sörjer, svarade lantgreve Fredrik, som i hemlighet läste poesi, och skakade bägaren — jag har aldrig sett en man som sörjer så.
— Turen är min, sade Gustav Banér. — Generalen är sig icke lik sedan hans gemål dog. Han har ett barns hjärta, min farbroder.
— Ja, det är sant, han har 'ett barns hjärta, sade Genicken och började gnola:
j “Det finns en liten Johanette, i en liten Johanette.
I Och generalen slog reträtt | för liten Johanette.”
i — Är det Johanette av Ba-den-Hochberg, den sjuttonåriga markgrevinnan på slottet Arol-sen?
•— Stämmer!
— Piccolomini, som han spionerar från morgon till kväll. Och friarfärder. Och Karl Magnus, det är ju den skönas bror?
— Alldeles visst.
— Och därför tål han ingen annan nu.
— Nej, men han har inte fått ‘ja’ än av pappan, Fredrik den sjätte av Baden, därför .. .
— I ljuger, skrivare, bröt unge Gustav Banér ut: han rodnade av förtrytelse på sin farbroders vägnar. — Och därför — Genicken låtsades om intet — att greve Wolradt på Arol-har en son, åt vilken lilla Johanette bestämdes då hon låg 1 vaggan för en liten tid sedan . . . Men det gör ingenting, då generalen attackerar. — De läde av spelet och voro högeligen intresserade allesammans.
— Unter uns, mina herrar, tog Genicken till orda, alles unter uns. Jag, som generalens sekretarius borde icke . . . men som saken med säkerhet blir bekant om en, om högst två
Om en “dygdig, ärlig och
beskedlig piga”
I förra numret av kvartals- sörj are, då hon flyttade till en skriften avtrycktes ett brev, । ny församling. Betyget lyder vari en västgötsk emigrant skildrade sina upplevelser un-
der sin resa till Amerika på 18-50-talet. Brevet hade uppspårats av en trägen forskare i Svensk-Amerikas historia, nämligen sekreteraren i pionjär jubileets centralkommitté, Nils William Olsson. Mr. Olsson har under årens lopp förvärvat en vacker samling av äldre svenska tryck, och då han en dag bläddrade i ett av dessa — en år 1740 tryckt uppbyggelsebok med titeln “Sinaitiskt Dunderslag eller Thet andra Budet i Herrans lag” — fann han ett gulnat papper instucket i boken. Detta visade sig vid närmare granskning vara ett rätt märkligt dokument, nämligen ett år 1794 av pastorsämbetet i ödeshögs församling i Östergötland utfärdat flyttningsbe-tyg för “pigan Cathrina Pehrs-dotter”. Som en kulturbild i smått kan det — inte minst i dessa tider då hemhjälp blivit en lyxsak — vara av intresse att se vilka kvalifikationer och levnadsuppgifter som en svensk tjänsteflicka från slutet av 17-OO-talet presenterade sin själa-
HÄLSOBRÖDCHEF I N. Y.
En herre, som ser ut som hälsan själv är chef enchef en för APK Hälsobröd i Örebro, dir. E. Kjellgren, som tillsammns med sin maka och ekonomidirektör kom till New York den 16 febr, med SAL:s Gripsholm. Han skall sälja knäckebröd — vi trodde det hårda svenska brödet var så populärt i Amerika att det säljer sig självt!
dagar. Jag har ju i alla fall skrivit generalens friarbrev — och hållit trut i runda två månader, slog han ut, lättad att få tala.
Ett frodigt leende glänste på Wrangels läppar och flög runt i tältet. Han brast i storskratt.
— Och här ligger svenska hären i läger för en ung flickas skull. Är hon skön? När kom det upp?
— Johanette är skön, o, så skön! När det kom upp? Törs jag berätta? Skolen I tro mig?
— Det är bra, berätta, manade Wrangel på, och Genicken tog bladet från munnen:
— Det kom upp i Erfurt, på självaste vägen till Predikarekyrkan, då generalen begrov sin andra, sin högt älskade gemål. Han var krossad av sorg, det I veten I, det sågen I, ty han har ett barns hjärta, vår store general. I fönstret i Erfurt stodo fruar och fröknar ätt ömka vår sorgliga färd, välförståendes att skåda den ryktbare hjälten. I ett av dessa fönster stod den sköna markgrevinnan Johanette. Och i detta tillstånd, mina herrar, då hans hjärta var plöjt av sorgens granater och hans sinne harvat och mjukt — ja, kort, han såg henne, och han har ett barns hjärta, Johan Banér.
— Otroligt! Förtal! brusade unge Gustav Banér upp.
— Jag är viss om att han såg henne, förty han sporde mig vem hon var. Och jag hade såsom av en händelse dagen förut sett henne i greve Wolradts följe, ty hon var mycket skön. Jag sade att jag sett henne i greve Wolradts följe. Ty greven hedrade vår vistelse i Erfurt med sin närvaro, och hans unga
Forts, på sidan 4.
som följer:
“Pigan Cathrina Pehrsdotter är född år 1773 uti Heda församling. Kom år 1786 ifrån Äby som barn med föräldrarna och flyttar nu till sin tjänst uti Jemstad Brickagård, Äby församling. Läser uti bok rent. Utantill: Doctor Luthers Cateches alt, Hustaflan en del, Doctor Svedbergs Förklaring, tillika med Språken och 10 salmer. Och förstår redigt och ordentligt. Bevistat Gatechesförhör flitigt och med aktgifvande och den 6 p. Tim. (Tagit) den Heliga Nattvarden för sista gång. Är till lefvernet ärlig, dygdig, läraktig och beskedlig. Ledig till äktenskap. Gud i Christo gifve henne nåd att tillväxa i Attest, af ödeshög den 29 september 1794.” Cladius Joh. Eck, vice Pastor.”
På betyget finner man anteckningar om ytterligare flyttningar, och av dessa framgår att ombyte av plats inte hörde till vanligheten på den tiden. Sin anställning i Äby behöll hon till 1798, och på nästa ställe stannade hon likaledes i fyra år. Är 1803 tycks hon emellertid ha fallit offer för dten i senare tid så vanliga sjukan ‘flykten från landsbygden’. Nästa påskrift lyder nämligen: “Flyttar denna piga nu till Wadste-na.” En annan viktig händelse har också timat i hennes liv, såsom framgår av pastorsämbetets anteckning: “Säger hon sig nu vara förlovad.”
Cathrina Pehrsdotter synes emellertid så småningom ha I ledsnat både på staden och fäst-I mannen, ty enligt betygets sista anteckning återvänder hon 1810 till landet, fortfarande ogift. Hennes betyg fortsatte emellertid att vandra i sällskap med hennes nötta andaktsbok, från Östergötland till Västergötland och därifrån till Amerika, där det upptäcktes år 1948.
— Gösta Franzén
(Svenska Kulturförbundets Kvartalsskrift, No. 3, 1948.)
SVENSKSOPPAN FLYGES TILL BERLIN
Svensksöppan skall hädanefter flygas till Berlin, sedan ryssarna meddelat att de beslutat upphäva tillståndet från oktober 1947 om transport av paket och hjälpsändningar från Svenska Röda korset till Vest-Berlin via Sassnitz och ryska zonen.
För hög prisnivå hämmar den svenska exporten på U. S. A.
Svenska handelskammaren i New York har meddelat svenska regeringen att prisnivån på svenska exportvaror enligt deras åsikt överlag är för hög. önskar Sverige ökad export på U.S.A. måste antingen produktionskostnaderna genom i n-hemska åtgärder minskas eller växelkursen gentemot dollarn ändras.
Hembygdsvår
Där som allting låg i dvala och av drivan täcktes nyss, smeka sunnanvindar svala, väckes allt av solens kyss. Träd och blommor stå i knopp, göken höres bort i skogen, all naturen vaknar opp.
•	• •
Brokig fjäril muntert svingar över åker, äng och mo, lilla fågeln flitigt bringar virke till sitt nya bo.
Blåa böljor krusa viken, som nyss isens boja bar, och i vattenfyllda diken simmar småländsk kaviar.
•	• •
Vart man så än blicken vänder är det liv och lust och fröjd; Lärkan sång från ovan sänder, över allt bekymmer höjd.
Ljud från allt som liv besitter, prassel ifrån varje snår, blir ett samfällt jubelkvitter, som förkunnar: “Det år vår!”
— Jack Odinson Freelance.
HALLANDS LÄNS BOKBIL
Radiogram till The American Swedish News Exchange i N. Y.
Herman Erikssons tjänster kan ej värderas nog högt.
Ambassadör Herman Erikssons bortgång har väckt förstämning i vida kretsar i Sverige. I Morgon-Tidningen säger statsminister Tage Erlander i en nekrolog: “De tjänster Herman Eriksson gjort vårt land kan inte värderas tillräckligt högt. Ju mer man lärde känna honom, desto större respekt vann han. Hans otroliga arbetskapacitet, hans förmåga att finna utvägar och hans breda gemyt konstituerade en människa, som inte visste av några svårigheter.” Finansminister Wig-forss hyllar sin mångårige medarbetare och vän med bl. a. orden: “Herman Eriksson var en av de bästa och mest framstående krafter vi på senare år haft inom förvaltningen. Som statsråd, som ambassadör i Washington, överallt vann han ett gott anseende och en aktad ställning.”
Sverige nu immigrationsland.
Flyktingisströmmen till Sverige visar en mycket stark och fortgående stegring under de senaste åren och kulminerade 1948 med 4,460 flyktingar av vilka 3,164 fick stanna. Totalt finns det ii dag omkring 175,-000 utlänningar i Sverige. På nyåret 1946 var motsvarande siffra 120,000, medan rekord-siffran för antalet utlänningar noterades på själva vapenstille-ståndsdagen 1945 och löd på 195,000. På arbetsmarknaden fanns vid nyåret inte mindre än 87,465 arbetsanmälda utlänningar. Sverige kan, framhåller den svenska utlänningskommis-sionen, numera betraktas som ett immigrationsland.
Utlänningarnas antal i Sverige utgör nu 3.9 proc, av hela befolkningen.
San Michele till svenska staten.
Dr. Axel Munthe, författaren till “Boken om San Michele”, har jordfästs i Heliga korsets kapell i Stockholm. Begravningen bevistades av bl. a. konung Gustaf, kronprins Gustaf Adolf och prins Wilhelm.
I sitt testamente har dr Munthe donerat sitt hem San Michele på Capri, Italien, med tillhörande byggnader samt där befintliga konstverk, böcker och inventarier till svenska staten. Gåvan skall förvaltas av Svenska institutet i Rom. Enligt dr Munthes önskan skall donationen av San Michele användas till främjande av de kulturella förbindelserna mellan Sverige och Italien, exempelvis genom att gratis eller mot lämplig avgift där upplåta bostad åt svenska studenter, konstnärer, forskare, journalister eller andra gäster, som kan antagas dela hans känslor för Italien och den klassiska kulturen samt den humanistiska forskningen över huvud taget. Därjämte har dr Munthe i sitt testamente donerat 20,000 kr. till ålderstigna fattiga i Anacapri, 100,000 kr. till djurskyddet i Sverige, “enkannerligen bekämpandet av menagerier och cirkusar” och till skyddet av flyttfåglar, 10,-
000 kr. till ålderstigna fattiga i Gamla sta’n i Stockholm, 10,-000 kr. till gamla rensköitande lappar och 5,000 kr. till Sven-^ka kennelklubben för utbildning av ledarhundar för blinda.
Fyra svenska teaterpjäser övertill afrikanska.
Fyra svenska 1900-talspjäser som översatts till engelska och publicerats av The American-Scandinavian Foundation skall från engelska översättas till afrikanska (Afrikaans) av Broad-casting Oorp. of South Africa för att enligt överenskommelse med stiftelsen radieras vid en svensk och fransk litteratur-fest i Johannesburg, Transvaal, i vår. De fyra pjäserna, “Galg-mannen” av Runar Schildt, “Herr Sleeman kommer” av Hjalmar Bergman, “Mannen utan själ” av Pär Lagerkvist och “Kanske en diktare” av R. Josephson, kommer samtliga att framföras i radio på afrikanska flera gånger.
Pjäserna, som samlades 1944 av American-Scand. Foundation i en bok med titeln “Scan-dinavian Plays of the Twenti-eth Century”, rönte sådan efterfrågan att boken omedelbart slutsåldes. Amatörsällskap i U. S.A. och Canada har iscensatt teaterstyckena, och underhandlingar pågår om Broadway-framförande.
Sveriges utrikes sjöfart
ökade under 1948 med 11%, jämfört med 1947. Trafiken på de tre stor hamnarna har minskat för Stockholms och Göteborgs del medan den har ökat i Malmö. Den svenska handelsflottan ökade under 1948 med 145,000 bruttoton och uppgick Vid årsskiftet till 2,057,000 ton.
PÄ FÖREDRAGSTURNÉ
En av Ölands mest kända yngre män, redaktionssekreteraren i ölandsbladet, C. Olle Ericsson, kom den 16 febr, till New York med SAL:s “Gripsholm”. Red. Ericsson medför personliga hälsningar från konung Gustaf till alla ölandsför-eningar i Amerika. Han har också fått i uppdrag av Riksföreningen för Svenskhetens
bevarande i utlandet att hålla föredrag om hembygden för att stärka kontakten mellan ölän-ningar i Sverige och Amerika. Han kommer att stanna i U.S. i två månader.