Wv THE SWEDBH PRESS NYA SVENSKA PRESSEN No. 4 Vancouver, B. C., Torsdagen den 27 jan. 1949 Vol. XII Radiogram till Tne American Swedish News Exchange i N. Y. Olavus i Fäderneslandet För Svenska Pressen — Av P. O. BYSTROM — Med Johnsonlinjen genom Panamakanalen Av GUNNAR WICKMAN SVERIGE KAN EJ DELTA I BLOCKBILDNING De nio nordiska ministrarnas möte i Karlstad kommenteras fortfarande i tidningarna. Genom att ta initiativet till den skandinaviska försvarsutred-ningen, skriver det ledande socialdemokratiska organet Morgon-Tidningen, ville svenska regeringen få klarlagt om en skandinavisk samverkan förmår mobilisera tillräckliga resurser för ett så starkt gemensamt försvar av Skandinaviens frihet att alla skandinaviska länder kan anse sig mera trygga, ifall de står utanför blockbildningen mellan stormakterna än de skulle göra såsom engagerade i den. “Bittra erfarenheter under senaste storkriget kan emellertid,” fortsätter tidningen, ‘medföra att Norge och Danmark till sist stannar vid en annan bedömning av dessa möjligheter än Sverige, och risken finns uppenbarligen att resultatet blir ett splittrat Norden, vars svaghet inbjuder båda stormaktssi-doma att vid krigsfall säkra sig om skandinaviskt territorium. Att söka undvika en sådan splittring genom att binda sig vid ett försvarsförbund, som redan på förhand skulle föra Sverige in i ett av stormakts-blocken och därmed ge tillspillo (varje chans att fortsätta den svenska neutralitetslinjen från två världskrig, kunde det svenska folket emellertid med rätta betrakta som äventyrspolitik. På olika håll bör det länge ha stått klart att en sådan politik icke kan bli den svenskar regeringens.” “Däremot synes det viktigt," yttrar M.-T. vidare, “att allt vad som kan göras blir gjort för att klarlägga om det finns några möjligheter att organisera |ett samnordiskt försvar, som utan att engagera oss i block-bildningen kunde framstå som tillräckligt avskräckande på envar makt med anfallsplaner mot Norden. Karlistadsmötet och de vid detta planerade nya sammankomsterna — inte minst den omfattande Köpenhamns-konferensen i slutet av månaden — visai’ att denna uppfattning delas av de tre skandinaviska regeringarna.” Den svenska ståndpunkten sammanfattas sålunda av Aftontidningen: “Om var och en av stormaktsgruppema vet att ett väl rustat Skandinavien är berett att försvara sin neutralitet till det yttersta, bortfaller eller försvagas för båda motivet att besätta Skandinavien för att förekomma den andra. Däri ligger chansen, en chans som vi vet att de svenska statsmakterna är angelägna att utnyttja och som vi alltjämt »hoppas att även broderfolken skall kunna erkänna och uppskatta.” OMSLAGSFLICKA MED “STOCKHOLM” Omslagsflickan på Vecko-Re-vyn, fru Elizabeth Lambert-Berg, kom förra torsdagen til) New York med SAL:s M/S Stockholm. Hon skall bli z fotomodell i New York. I Stockholm har hon spelat teater på Drott-ningholms-teatern i “Gustaf III”, och varit elev vid Gösta Terserus teaterskola. Hennes man har en export- och importfirma och skall komma till New York mot vårsidan för att hälsa på sin söta fru. Tolv svenska fackföreningsmän inbjudna till U. S. A. Chefen för Marshalldelegationen i Sverige, överste John H. F. Haskell, besökte den 19 jan. ordföranden i LO, Axel Strand, och inbjöd honom att tillsammans med elva andra representanter för den svenska fackföreningsrörelsen besöka U. S.A. som ECA:s (Economic Co-1 operation Administration) gäster. överste Haskell föreslog att delegationen skulle representera områden på vilka den svenska rgeringen hoppas åstadkomma ökad produktion i överensstämmelse med det europeiska återhämtningsprogrammet. LO :s ordförande accepterade inbjudan men är osäker på om han själv kan resa. Delegationen beräknas fara i slutet av februari eller början av mars, och resan företages i båda riktningarna med flyg. Besöket i U.S.A. iskall omfatta fyra veckor, under vilken tid delegationen kommer att sammanträffa med ledare för den amerikanska fackföreningsrörelsen, Marshall-chefen Paul Hoffman och pågon representant för arbetsdepartementet. Elin Wägner död. Författarinnan Elin Wägner avled den 7 jan. i en ålder av COUNTESS BERNADOTTE LEAVES FOR SWEDEN After three week visit to the United States, Countess Estelle Bernadotte, widow of the late Count Folke Bernadotte, U.N. mediator in the Palestine situation, left for Stockholm Tuesday, Jan. llth, by Scandinavian Airlines. She was accompanied by her two sons (left to right), Folke and Bertil. The Countess Bernadotte is tl - former Estelle Manville of New York. Olavus landsteg på Sveriges jord för att syna i sömmarna mönsterlandet i högan nord, där sossarna sitta vid kungens bord och stadigt hålla i tömmarna. Han fann att allt gick sin gilla gång — sett från de goda sidorna — och trots ransoner och annat tvång man satt vid matbordet dagen lång och jobba på mellantiderna. För kvinnfolk var det en god motion, att piska dammet ur mattorna. Och cyklar fanns det för var person, och gamla luffare fick pension och mantalsskrivna var tattarna. Hemvärnet öva och sköt salut så valutan darra i fickorna. Men mången sucka’ vid lagårdsknut, ty alla pigorna tagit slut — till Stockholm flyttade flickorna. Småbönder bildade andelslag som byggde fähus i byarna, och fabriker fanns utav alla slag som producerade natt och dag — tekniken strävar mot skyarna. Var näcken fordom guldharpan slog där bygges kraftstationerna. Nu vattendragen från fjäll och skog ger ljus i hemmen och drivkraft nog till tågen och cyklotronerna. För titlar hade man stor respekt och man var klädd enligt moderna. Och utsökt artig, men stelt korrekt, och hattarna av utan minstat ursäkt vid de olika episoderna. Men kommissionens kontrollmaskin var hård för de laglydiga, med reglementer och diciplin och blankettkrångel för var termin med paragrafer svårtydiga. Och knotet hördes snart överallt — och inte minst ifrån masarna — “Den smakar osvensk vår nya palt, vi måste slakta en annan galt och börja offra åt A»arna!” Affärsmännen de sa’ som så: “Samhället knakar i fogarna, vårt Krångel-Sverige kan ej bestå, det går på tok med båd’ stora, små.” Och harm sköljdes ned på krogama. Arbetare under två banér demonstrerade i städerna: ‘Bort med Wigforss!” skrek fler och fler och “Folkhemsledaren” fanns ej mer — Per Albin dväljdes hos fäderna. Vid riksdagsvalet då blev det hett, det riktigt osa’ av bränderna. Och Olavus som sett sig mätt han köpte då en returbiljett tillbak’s till Pacific-länderna. 66 år. Hon var den enda kvinnliga ledamoten av Svenska akademien. Antalet arbetslösa i Sverige under de tre första kvartalen 1948 var omkring 2,- 500, den lägsta siffran de senaste tio åren. Generalpoststyrelsen sänder tack-brev under Under den långa stuveriarbe-tarstrejken i New Yorks hamn i november förra året var SAL “Stockholm,” det enda fartyg som lossade någon post, tack vare samarbete mellan befäl, manskap och kontorspersonal, som hjälptes åt att få säckarna i land. Svenska Amerika Liniens gö-teborgskontor har nyligen fätx ett brev från generalpostmästare Swartling, Kungliga Gen-eralpoststyrelsen ur vilket vi citerar: “För det utmordentliga arbete, som Svenska Amerika Lin- Johnsonlinjens förbindelse mellan Sveriges och Nordamerikas Stilla havskust kom till stånd för 34 år sedan då linjens första motordrivna fartyg | anlände till San Francisco, och Johnsonlinjens chef, general-, konsul Axel Ax:son Johnson,1 var den förste svenske redare som började använda motordrivna fartyg i svensk ocean-lart. När första världskriget var slut, avyttrade nämligen generalkonsul Johnson resolut till tyske industrialisten Hugo Stinnes alla sina ångdrivna linjefartyg och övergick till motordrift, en djärv åtgärd som emellertid visaue sig ha varit motiverad av ett förutseende, vilket rikligt belönats genom den högre ekonomieffektivitet, vartill den gav upphov. Det var vid den tidpunkten omöjligt att förutse, vilket oerhört uppsving handeln mellan Sverige och Nordamerikas Stilla havskust skalle få. Tiden har emellertid arbetat företaget i händerna och med framsynthet och målmedveten företagsamhet har Axel Ax: son Johnson sett möjligheterna. Det svenska transmarina linjenätet betecknar de stora färdevägar-na för den sverska handeln på fjärran länder och av alla deesa nutida handelsvägar är kanske ingen viktigare än den mellan REDERIPRESI 1ENTEN TILL SVERIGE Sverige och Stilla havskusten oen namnet Axel Ax:son Johnson ar outplånligt inristat i den svenska sjoiartens historia. Inom sjöfarten gäller det som knappast mom någon annan näringsgren att veta när tiden är inne lor handling. Här fordras en törmåga att överblicka icke blott nuet utan även den närmaste framtiden och att rätta sitt handlande efter den åsikt som så vinnes. Vill man utnyttja framtiden så måste man också rusta sig för att möta den. Johnsonlinjen har vuxit med en lart och ett standardtonnage som saknar motstycke i nordeuropeisk sjöfartshistoria. Linjen räknar nu en flotta på över 30-talet motorfartyg, och f. n. bygges på Kockums varv i Maimö en helt ny serie motor-iartyg i den s. k. Seattle-klas-sen. Åtta av linjens motorfartyg trafikerar hamnarna på Stilla havskusten och alla äro utrustade med de modernaste kylanordningar för transport aV färsk frukt och andra för tropisk värme ömtåliga varor, en åtgärd varav jämväl vunnits de bästa resultat båue för producenter och avnämare såväl som för rederiet självt. De svenska utförselvarorna söka sig numera i ständigt ökad omfattning till den köpkraftiga marknaden på Stilla havskusten och i denna handelsutveckling har ett företag som Johnsonlinjen sin givna plats. Och alltjämt gäller det att handeln följer flaggan. Vi göra resan hem till fäderneslandet med den pampiga 8,000-tonnaren “Paraguay”, vilken är byggd 1947. Vi ha full last från San Pedro (hamnstaden till Los Angeles, Calif.), bl. a. 30,000 lådor apelsiner, borax, maskiner, spannmål, auto-mobiler etc. Vi är 24 passagerare ombord — amerikanare, svenskar, britter och canaden- (Forts, pä sidan 4) Presidenten för Johnsonhn-jens amerikanska bolag, Robert Kinzell, reste tillsammans med sin fru på affärsresa till Sverige med SAL:s M/S Stockholm som avgick från New York den 7 jan. Bilden är tagen på Stockholms promenaddäck just innan fartyget avgick från New York. Bakom mosters rygg — Av GERDA — Forts. från föregående no. — Ja, men jag är rädd. Och tänk om hon ser ner på mig för att jag kommer i en tjä-narinnas skepnad. Inte för att jag är rädd för sysslorna. Hon har ju ett modernt hus efter vad jag förstått, men det blir nog litet underligt att ta emot befallningar. — Blir det underligare än att ta emot beställningar och bära på tunga brickor? — Men det är endast en lärotid och den utgår i nästa vecka och jag hade kunnat fara hem då om inte nu detta inträffat. Jag får senare skriva några rader hem. — Säg dem då att det är någon, ja, en förälskad karl duger, som engagerat dig för livstiden men att han ger dig sex månaders semester för att du skall ha tid att delge syskonen all din hotellkunskap, och att gen fem år sedan, eller samma dag jag tog studenten. Hon satt i en fåtölj i foajén och jag fäste mig vid henne därför att hon talade med just den professorn som jag tyckte bäst om av alla lärarna. Man talade om för mig att hon hette Brink, och eftersom jag visste att hon var bosatt här trodde jag mig veta att det var hon som pappa hållit av. — Ja, så är vi här! Jag gåi SVFNSK-AMERIKANSK SOCIETETSROMANTIK Dir. Folke Kistner, son till Axel Kistner i Stockholm, reste förra året till U.S.A. för att studera och presentera sin faders i firma, en välkänd Stockholms-koncem med laboratorieutensi-lier som specialitet. Han fick i anställning vid det stora ame-I rikanska företaget Murphy’s i • New York i samma branch och I trivdes ganska bra — den enda svårigheten han hade var att få A.-B. Axel Kistner att skaffa fram tillräckligt mycket stål för att kunna effektuera alla hans beställningar här. En vac-i ker sommardag på en societets-bal i Westchester Country Club, Rye, träffade han en flicka som hette Jo Stetler. Det blev kär-< lek vid första ögonkastet och i Folke gav sig icke förrän han ! hade fått pappa Stetler’s tillå-| telse att gifta sig med hans dot- härnere dan du mycket lilla tös. ‘ Efter fram och tillbaka me springer upp. Är du rädd? Stackars mo en kort stund är hor åter nere på gatan igen. Hon såg betänksam ut. — Det var svårare än jag trodde, sade hor. när de möttes — Hon var väl inte ovänlig? ä i n under denna period utfört! , J , , för att få posten från M/S du sedan tar plats och sate i en ‘Stockholm’ lossad i New York av de våningar i min mosters I och vidarebefordrad till ameri- stora hus, som jag redan i tan-, kanska postverket, ävensom för karna k a Ilar vår. Så kan mos-de värdefulle fortlöpande upp- i ^er a^id ha oss nara sig., lysningar, som under strejken1 lämnades Generalpoststyrelsen, — Du tycks inte vara rädd vill styrelsen härmed framföra sitt förbindliga tack. Styrelsen anhåller även att Ni till befälhavaren och övrig personal ombord på M/S ‘Stockholm’, som medverkat till det goda resultatet, ville framföra styrelsens tack. Stockholm den 3 december 1948 Kung. General poststyrelsen . Thorsten Gerle Erik Swartling för utgången av vår lilla komplott ? — Nej, ser du, moster har ju, som du sett, ett litet kärvt yttre men i mitt tycke är hon den raraste människan på jorden. — Jaså-å, kommer det med en skälmsk blick, jag trodde det var jag. Men hon behöver ingen förklaring av hans uttryck, hans ögon säger henne allt vad hon vill veta. — Jag såg, sade hon om en stund, din moster första gån-| frågade han oroligt. — Nej, tvärtom. — Och du blev antagen? — Ja, och utan betyg, endast på förmedlingens rekommendation. — Nå då så, sade han lättad. — Jo, men jag kände det som om jag genast borde ha kastat av mig masker och talat om att jag seglad - under falsk flagg men vi la, tyvärr, gått redan för långt därför. Jag lovade att börja på fredag 1 nästa vecka. Hon t rodde att ni väl på något sätt skulle kunna reda er till dess. Hon talade något om en fru Svenson. Men nu måste jag skynda mig, jag börjar arbeta kl. 7. Adjö, då min egen. Jag kommer in i musik- ter — Jo var nämligen endast 19 år och gick fortfarande i Wheelock College. Den 17 nov. stod bröllopet i St. Matthewb Luth. Church i White Plains, och •ät begav det unga pa- salen på lördag, så minstone se dig (Fortsätcnfm »å får jag åt- ret sig på bröllopsresa till Cali-fornia. Men det dröjde inte länge förrän Folkes föräldrar bad att de gärna skulle vilja se hans brud och så bestämde de nygifta sig för en andra bröllopsresa till Sverige. Den 7 jan. reste de och bilden är tagen på promenaddäcket på Svenska Amerika Linjens nya motorfar- : tyg “Stockholm”.