NYA SVENSKA PRESSEN
No. 1
SAL:$ skyltfönster i New York
Radiogram till The American Swedish News Exchange i N. Y.
Sverige ekonomi sund — ex- svarets materielleveranser odh
sakligen inför en likviditets
kris, som är ett resultat strukturförändringar i vår
। vilka medel begärts för nästa budgetår jämte vissa i skr i vei-
dören att det inte fanns anledning till pessimism. Den sven-
Vancouver, B. C., Torsdagen den 6 jan. 1949
Trots Sveriges svårigheter ansåg
ska ekonomin är, sade han. i	,
»runden sund. “Vi står huvud-
porten måste ökas — säger i dessutom ytterligare valutatill-ambassadör Boheman. | delning. De befästningar och nuvarandp ■ flygfältsbyggen till vilka medel nmhneea. ! reaan finns bör fullbordas un-‘ ‘ - der 1949, och de arbeten till
PRESS
Vol. XII
Besöket i Jämtland
------------— Av M. M. LINDFORS ---------------------
Mot aftonen tar jag bussen hem på Frösön fick mottaga en till Älvros cch väntar här på avhandling med namnförteck-norrutgående tåget. En lastbil ning över Karl XII:s karoliner
höll på att lasta potatis från vartill han sade “du skall nog en järnvägsvagn och föraren ; finna några av dina förfäder upplyste mig cm att det var ' där också”, då var det som om ----■—x	J-t man kände inom sig: “Ja, detta
proviant för arbetarna i det
s flygfältsarbéten m. m. bör näs-i ta år utföras till minst tredje-av j delen av det kommande budget-rikeshandel såväl som i den te- i	fattning,
ternationella handen.” Sverige hPf:ni1Qv.,vOmme
-xx x. x i- । beialhavarens framställning maste nu gora sitt yttersta for skriver Sv.-D. att det är hög att oka exporten, och de steg I • - - ■ ■ -	s
stora kraftverksbygget i Krokströmmen i Ljusnan, ej långt från Älvros, vilket håller på att komma i gång och väntas bereda arbete för många av traktens folk för några år framåt. Det är Skånska Gementgjute-riet som utför bygget. På stationen i Älvros var det mörkt
är fädrens land, det är här jag har mina rötter; det är här sem jag egentligen hör hemma.”
Östersund har samma prägel som förr, utom att det är mycken ny bebyggelse runt omkring. Disp. Zetterström visade mig med stolthet det nybyggda
USA tagit för att undanröja handelsbarriärema är synnerligen uppmuntrande. “När allt kommer omkring kan import endast betalas genom export. Vi i Sverige är lika angelägna som jag vet ni är att se de svenska importrestriktionerna lindrade eller upphävda så snart som möjligt. Detta mål är emellertid omöjligt att nå om inte våra dollartillgångar väsentligen ökas genom vidgad export.”
Den svenska ambassadören förklarade också att det svenska folket med djup tillfredsställelse hälsat den generösa och fjärrsynta amerikanska politik som fann sitt uttryck i Marshallplanen. Han sade, att han inte kunde erbjuda något hopp om att handeln mellan Sverige och USA inom de allra närmaste åren skulle återta sin gamla livaktighet och omfattning. “Men jag tror art jag kan säga att inga krafter skall sparas och inga offer skys som kan föra den tid närmare då en vidgad handel åter kan pågå obehindrat och varorna strömma fritt och i ständigt större kvantiteter mellan våra båda länder.
tid att Sverige stärker sitt försvar så långt dess förmåga står. “Vår nu mer än någonsin utsatta position under en skärpt världspolitisk spänning gör detta krav ofrånkomligt.”
Dagens Nyheter skriver att en militär samverkan med Norge och Danmark utan motsvarande samverkan med västern skulle för Sveriges del medföra ytterligare försvarsuppgifter och alltså komma den tilltänkta miljardbudgeten att växa ett stort stycke till. “Det isolerande neu-
tralitetsförsvaret i svenskt eller, skandinaviskt format är i själva verket den dyraste — och '
Ett jättestort bokomslag i vitt, blått och rött är f. n. huvudattraktionen i Svenska Amerika Linjens skyltfönster i New York. På 'bokomslaget står “The Wiill to Succeed—Stories of Swedish Pioneers”. Skyltningen tilldrar sig stor uppmärk-samhet och åtskilliga förbipasserande hejdar sina steg och kommer in för att titta närmare på boken om de svenska pionjärerna i Amerika.
Boken är ett resultat av den uppsatspristävling, som SAL utlyste i samband med firandet av pionjär jubileet. Av de 2,000 uppsatser, som sändes in till
som nu publicerats av Bonniers förlag.
Trots att boken varit i marknaden endast en kort tid har man redan sålt ett betydande antal exemplar. Många amerikanare har skickat den som jul-
och kusligt, det var kallt och 1 länsarkivet samt museet. Kon-ruskigt både ute och inne, så sul Ragnar Ohlson, som först när tåget ångade in och man bjudit på lunch på Grand Ho-fick stiga in i sista vagnens tell tillsammans med skådespe-andra klass kupé, var det med lerskorna Eva Dahlbeck och en skön känsla av komfort. När , Birgit Sergelius, vilka vi kväl-konduktören då också ordnade! len förut sett på Östersunds om att en korg med gott kaffe Teater i “Kärlek utan nåd”, tog och smörgåsar väntade mig och oss även för en biltur runt omen i kupén medresande, konsu- kring staden samt ut till Frös-lent Ragnar Fredricksson från ön.
. denna tävling, har en av juryineffektivaste — av försvars- medlemmarna, prof. Adolph B. lösningar . . . Endast genom Benson, valt ut de trettio bästa, samverkan med andra demo- -----------------------------------------
kratiska stater med långt större
resurser blir vi i stånd att passa militärbördorna så fortsatt framåtskridande förenas med tryggande av het och självständighet.”
Svenskt mätinstrument världsartikel.
an-att kan iri-
blir
klann till sina wpnqk» vänner Stockholm, på stationen i Rö-i En utomordentligt intressant i Amerika och Sverie-e och må/ Jan> Jämtland, då kändes allt1 eftermiddag tillbringades på ' *•**• «*. * Oeh så på kvällen	T x-o-Mn-V*. , „ a
till sina amerikanska vänner । vi österlund. Jag hade och på 'så sätt skapat en ökad förståelse för de insatser som svenska män och kvinnor av äkta kärnvirke gjort för Amerikas utveckling och framåtskridande.
Är Ni intresserad av att läsa “The Will to Succeed”? Beställ den från Bonniers, 605 Madison Ave., New York, N. Y., U.S.A.
då varit i Sverige i över tre veckor men anlände först nu till mitt eget landskap, och skulle om en dag eller två resa upp till min hembygd, Offerdal.
Ja, så hade jag då anlänt till
Jämtland, sommartid
detta vinter- som
Sveriges
härligaste turistland,
kanske och ett
Rösta Lanthushållsskola i Ås på
avslutningsihögtidligheterna av årets sommarkurs. Här fick jag då också tillfälle att sammanträffa med många representativa jämtar, såsom landshövding Torsten E. Löfgren, riks-dagisman Werner Hedlund, red.
Mina intryck från Skandinavien
Utrikesläget kräver höjd svensk beredskap
Det allvarliga militärpolitiska läget tvingar till en översyn av det svenska-försvarets personella beredskap, framhåller överbefälhavaren, general Helge Jung, i en framställning till regeringen om höjd krigsbered-skap. De av Överbefälhavaren rekommenderade åtgärderna, angivna som ett minimum, omfattar bl. a. att i vämpiktslagen stadgade repetition — och ef-terutbildningsövningar genomföres fr. o. m. 1949, att tilläggsanslag på sammanlagt 30 milj, kr. beviljas för särskilt viktig material samt bemyndiganden till ibeställningar på 58 milj. kr. och förtursrätt — omfattande 3 proc, av verkstadsindustriens totala omsättning — till för-
Sveriges järnforskare och me-tallurger arbetar för högtryck för att få fram nya produkter, förbättra behandlingstekniken och genommekanisera svenska jätteanläggningar. Vid en Sveriges främsta kvalitetsindustri-er, Sandvikens järnverk, presenteras nu flera märkliga nyheter, bl. a. en uppfinning på mätinstrumentets område. Den gör det möjligt att fördubbla precisionstillverkningen. Mätinstrumentet i sig självt kommer att bli en världsartikel, när Sandviken släpper ut det i marknaden.
Den svenska mezzo-sopranen
Lorri Lail gjorde sin USA-debut vid ett framträdande i Town Hall i New York den 18 nov. Sångerskan fick beröm i New York-pressen för sin röst, pch The New York Times skrev att “hon sjöng med stor musikalisk färdighet. Hennes into-nering och frasering var utom allt klander”.
REKLAM FÖR M/S “GRIPSHOLM
Lille Peter Lindgren är inte så gammal ännu att han inte gott och väl ryms i en av Svenska Amerika Linjens livbojor — det visade han härom dagen för fotografen när “Gripsholm” kom in till New York. Han skall resa med pappa och mamma till Daysland i Canada, där pappa skall slå sig på skidtillv erkning.
Förstapristagarinnan i skol-ungdomsgruppen i Svenska A-merika Linjens stora uppsatspristävling, tycker om skandinavernas “kontinentala uppträdande”, de artiga barnen, den traditionella ooh den moderna arkitekturen och de tre broderfolkens musikaliska kultur.
ster. När vi kom fram till Hälsingborg tog vi färjan över Öresund till Helsingör (Ham-kts “Elsinore”), varifrån vi fortsatte till Köpenhamn. Det var en underbar infartsväg till Danmark och dess huvudstad. Vi blev mötta vid tåget av en istor skara människor som vin-j kade till oss med buketter av nejlikor i rött och vitt — de danska färgerna — och hälsade oss välkomna på ett kungligt j sätt. Hela vår vistelse i Köpenhamn var rolig, trivsam och festlig. Några av de intressanta saker vi fick se var Fred-riksborgs slott, Tivoli, Christian IV :s Runde Taarn och — spårvagnar med en särskild av-
(Forts. pä sidan 4)
landskap så rikt i historia och tradition. Jag trodde ätt jag själv efter 24 år ute i världen, bland svenskar från landets alla landskap och bland andra medmänniskor från världens alla länder hade blivit mera av en kosmopolitan än vad som visade sig vara fallet, då jag kom tillbaka till Jämtland. Ja, mina vänner på andra håll och kanter får förlåta, men helt osökt och oväntat fann jag hos jämtarna en gemenskap och en själarnas resonans som jag inte kan förklara. Detta är väl då ett av de medfödda arv, som
Hans Erickson, riksdagsman Helge Lindström från Lockne, rektor Johan Sidén på Törsta, kyrkoherde Westin i Ås och kyrkoherde Hallencreutz i Åre och andra. Det var konsul Ohlson, som på ett mycket förtjänstfullt sätt skötte om, att jag fick bli bekant och känna mig hemma här. Skolavslutningen började med kaffe för alla närvarande, varefter man samlades i föreläsningssalen för de egentliga ceremonierna, varvid skolans rektor, fröken Gulli Johnsson, officierade på ett mycket älskvärt sätt, och varvid förekom sång av eleverna, matlagningsdemonistration a v tvenne flickor, tal av byråchef Ingrid Oswald från Stockholm,
oavsett var vi är födda gör
oss iså mycket rikare, om och landshövding Löfgren, landstin-när vi har tillfälle att tillgodo- gets ordf, riksdagsman Hed-göra oss detsamma. Jag kände!lund, och kyrkoherde Westin. att jag tillhörde och var en del I Under demonstrationen a v av Jämtland även efter dessa | smakliga smörgåsar förekom många år. Och när min gamle -sådana uttryck som smörgåsar vän, disp. Zetterström, ringde “som herrarna tycker om”,
vän, disp. Zetterström, ringde
upp mig på Grand Hotell i Östersund och jag senare i hans
"Gripsholms" Julresa 1948
Några minuter efter 12, lör- Dessa var de vanligaste frågor
“som damerna är förtjusta i”, “som man kan bjuda själva kungen” samt “smörgåsar med , klippt persilja, så den inte kan petas bort”, vilken sistnämnda i goda egenskap hälsades med ett
Nancy R. Wait
Nancy R. Waits prisuppsats över ämnet “The Influence of Swedish Settlers on a Commu-nity or Region” handlade om överste Emil Tydén.
De starkaste förstahandsintryck jag fick av Skandinavien koncentrerades natur ligtvis kring landskapsbilden. Som alla andra tyckte jag att de typiska
dagen den 4 dec., begynte Grips-holms julresa 1948.
Sakta drog bogsérbåtarna oss ut från piren under den kaka-foni som bildades av fartygs-musikens sprittande toner, si-renens hesa vrål och avskeds-ropen och välgångsönsKnmgar-na, som sakta dog ut ju längre bort vi gled ifrån de viftande vännerna på kajen. Även om resan från Amerika är mindre sentimental än resan dit, syntes dock en del tårfyllda anleten, framförallt bland dem som va-
svenska bondgårdarna, röda
med vita knutar, var förtjusan- rit över för att besöka sina an-
de — i all synnerhet tyckte jag ; höriga.
om de stugor, som var byggda I En särskild kategori — den av fyrkantiga timmerstockar.' största — utgjorde de garvade Men också de danska korsvir- svensk-amerikanarna, som res-keshusen med sina rappade väg- te hem till “The Old Country”
gar och sina halmtak var väldigt trevliga; särkilt fäste jag mig vid ett riktigt Hans Christian Andersen-hus med ett stort storkbo uppe på taket. Jag visste inte att man placerade gamla vagnshjul på taken för att storkarna skall kunna bygga sina bon i dem. Norges gårdar var inte så utpräglade till sin stil som de båda andra ländernas, men vad man saknade i landskapet av pittoreska hus, byggda av flitiga allmogehänder, uppvägdes till fullo av naturens mäktiga skapelser, de mångfaldiga och storslagna vattenfallen, fjordarna, sjöarna och bäckarna. Jag har aldrig förut kommit underfund med att enbart vatten kan uppvisa en sådan omväxling och en sådan skönhet!
Omedelbart efter ankomsten till Göteborg fortsatte vi med tåg till Danmark. Jag var förvånad över att tåget drevs med elektricitet och hade öppna fön-
för några veckors eller månaders visit. De flesta av dem försökte att se kavata och resvana ut men kunde inte helt dölja sin spänning och förvän-1 tan inför det kommande helg-firandet i det gamla landet. Särskilt en del äldre, som inte varit hemma sedan de reste ut för årtionden sedan, hade svårt att hålla sig oberörda. De tog första tillfället i akt att förhöra sig om förhållandena i Sverige av sådana personer som kunde lämna “färska” uppgifter. Finns det tillräckligt med mat? Hur skall jag komma genom tullen med alla mina cigarretter och nylonstrumpor samt de andra presenterna? Om de upptäcker min wisky-flaska, tar de den från mig? Hur snart kommer jag fram till örkel-Ijunga eller Borgholm, Sunne eller Fagersta, Lycksele och Sollefteå? Är det bäst att köpa biljett på båten för att vara säker om att få plats på tåget?
11U6v,'- gott skratt. Men det måste erna man fick försöka ge lugnan- kännas att herrarna på främ-
de svar på. Det tog faktiskt ett sta bänken såg ganska hungri-par dagar innan detta frågande ga ut under hela demonstratio-
slutade och intresset för det . nen, Werner Hedlund kanske mera omedelbara stegrades, mest. Så var det presentation Man började göra sig bekant äv premier och stipendier till
Man började göra sig bekant
med medpassagerarna, njuta av mat och dryck och deltaga i underhållningen. Filmförevis-ningama, dansen och bingon drog mycket folk och på fredagen när julmiddagen serverades fylldes alla matsalarna med stojande feststämda och hungriga passagerare. Julgranarna glittrade och julbordet — ja, det är nog bara de som tidigare gjort en julfärd med någon av SAL:s båtar som skådat något liknande. Alla de läckerheter, som inte funnits i Sverige sedan före kriget och som de flesta fullblodsamerikanare aldrig smakat, fanns det mera än rikligt av. Aptiten var strålande cch om man hade ögonen med sig kunde man se åtskilliga herrar, som diskret släppte ut svångremmen några hål för att kunna ta för sig ytterligare en portion skinka, sylta, korv och lutfisk . . . Men inte bara den lekamliga välfägnaden gjorde att vi trivdes ombord •— det var också väl sörjt för den andliga. Den kände svenske konsertpianisten Gösta Jahn spelade några Lisetkompositioner som väckte stormande bifall och efter avskedsmiddagen förnöjde den danska skådespelerskan ooh sångerskan Lillian Ellis ose, med en utsökt samling glada visor och kupletter, vilka försatte oss i strålande stämning till dansen.
Luciafirandet, måndag morgon, kom som en angenäm över-
(Fortsättning pä sidan 6)
eleverna samt från deras sida blommor till rektor Johnsson och lärarinnorna. Särskilt anslående var det tack som fram-Forts. på sidan 6
SKEPPSLÄKARDOTTER
GILLAR NEW YORK
Skeppsläkaren på Svenska Amerika Linjens M/S “Grips-holm”, doktor Bengt Nystedt, hade sin förtjusande 7-åriga dotter med sig till New York. Det var första gången Agneta var i Amerika och hon gillade i så hög grad att gå omkring i världsstaden och handla julklappar med pappa, att hon redan andra dagen frågade honom: “Tycker du inte att vi skall göra om det här?”