NYA SVENSKA PRESSEN
No. 42
Vancouver, B. C., Torsdagen den 21 okt. 1948
Vol. XI
Red. Lindfors i Sverige
Stockholm den 28 sept. 1948 _ . Ja, man är i Sverige. Har varit här en vecka. Efter både angenäma och för vår verksamhet givande besök i Ottawa och Montreal kom jag till New York tre dagar före avresan, vilket möjliggjorde ordnandet av en hel del affärs- och andra angelägenheter där, ett par luncher med herrar som har med svenska-amerikanska relationer att göra, varav en med Svenska Amerika Linjens pub-licitetschef, Emest Bearnarth, som värd ombord på “Grips-holm”. En angenäm afton tillbringades också som makarnas
Bland passagerarna på Svenska Amerika Linjens “Grips-holm”, som avgick från New York i mitten av september, befann sig redaktören för The Swedish Press i Vancouver, B. C., M. M. Lindfors. Han har — liksom tidigare andra redaktörer inom den svensk-amerikanska pressen — blivit inbjuden av utrikesdepartementet att studera det moderna Sverige i tre månader.
Herbert Nystrom gäst på en av New Yorks många skandinaviska restauranger, där det var smörgåsbord och allt vad därtill hörer, underhållning och dans.
Resan över havet var enbart trevlig, med gott sällskap, riklig och god mat, samt lämplig förströelse i form av däcksport, träffskjutning, bio, konserter och dans. Linjen hade välvilligt ställt till mitt förfogande en av fartygets bästa hytter, i stil med ett förstklassigt hotellrum, privat badrum, skrivbord, mjuka mattor och allt som kan tänkas nödvändigt för resekomfort. Både trivsamheten och ressällskapet var sådant, att man med ganska stor saknad tänker tillbaka på de tio dagarna på sjön. Frestelsen att nämna en del namn kan helt enkelt inte motstås. Det vill säga av dem som man blev närmare bekant med: atomforskaren prof. Reuben Gustavson, och hans maka, Lincoln, Nebraska; uppfinnaren dr Ernst Alexanderson och hans sekreterare, fru Oxohufwud; ing. Arvid Lundquist, New York; sångerskan Kerstin Dellert-Bergh och hennes moder fru Elisabeth Askell från Stockholm (de tre sistnämnda samt chefmaskinisten Swensson mitt bordsäll— skap) ; prof. Sheppard och hans rara fru, med vilka jag hade åtskilliga lektioner i svenska, på väg till Uppsala; norsk-ame-rikanaren Peterson och hens fru på väg till Danmark i FN-prenden; fru Ram sted från Stockholm; sångerskan Kristina Nilsson-Gottlow, en namne och släkting till den ryktbara Kristina Nilsson; den kände konstsmeden baron Eric Fleming och sist men inte minst “Grinsholms” geniala officerare. I “Turist” reste ett 30-tal studenter från USA på väg till Stockholms högskola för studier där under ett års tid, och ett par intressanta kon ferenser med dem hade av intendent Frykholm anordnats för oss. Dessutom hölls en Sverige-Ame-
rika-Dagen festafton, först i “Turist” och sedan i “Första”. Festen i första klassens salong hölls fredagen den 17, strax efter det radiobudskap nått oss om greve Bernadottes frånfälle under så tragiska omständigheter. Kaptenen beslöt dock att festen skule hållas programen-ligt, men lade vi mot slutet av programmet en avdelning till hyllning av Folke Bernadottes minne, varvid skeppsläkaren Bengt Nystedt läste andra versen av “Land, du välsignade”, sem lyder:
Land, du välsignade tag mitt verk,
Dig min strävan jag viger.
Signa min tanke och armen stärk,
Främst bland de främsta jag stiger,
Att när min bana jag ändat har;
Stigit till skuggorna neder, Stolt må jag minnas att svensk jag var,
Sverige till heder, Sverige! varpå dr Nystedt med sin härliga barytonstämma sjöng hela sången till ackompanjemang av “Gripsholms” orkester.
Så siktades land på lördagen, vi passerades Skottland och He-briderna; på söndags eftermiddagen tangerade vi Norges sydkust och på kvällen Danmarks nordspets. Den oro som många hemvändande amerika-svenskar vetat berätta om, som en vanlig företeelse vid fartygets när-
EN LITEN HJÄRTEKNIPER-SKA MED SAL
Hjärteknipande lilla Monica har hittat en väldig rolig plats att sitta och sola sig på . . . en av livbojarna på SAL:s M/S Gripsholm. Hon är två år gammal och kom med sina föräldrar, verkställande direktören i Anglo Nordic Trading Co., Per Scheutz, och hans maka, till New York i början av oktober.
mande mot den svenska kusten, gjorde sig gällande även nu. Befälet upplyste oss om att inte förrän kl. halv-2 på natten skulle vi passera Vinga fyr. Det enda förnuftiga var ju att gå och lägga sig, eftersom nästa morgon skulle reveljen ljuda kl. 6 och frukost serveras kl. 7. Men vi var dock rätt många som inte sökte tidig vila och sömn, utan stod däruppe på översta däcket i den vackra månskensnatten blickande ut över Skageraks glittrande vågor. På styrbords sida blinkade vänligt tusentals ljus från danska kusten; där på babords sida, nu något avlägsnare, låg det andra broderlandet.
Till maskinernas rytmiska sång och vågornas brus vid bogen gled den ståtliga “Gripsholm” snabbt framåt på resans sista etapp, ett skinande vitt drömslott på ett hav av silver. Spejande framåt sökte vära ögon det ljus, vilket vi visste snart skulle stiga upp som ur havet. Omsider blänkte det vid horisonten—det var Vinga fyr.
På morgonen låg “Gripsholm” vid Göteborgs kaj. Under frukosten blev det tidnings-
(Fortsättning pä sidan 6)
Livlig svensk debatt i regeringsfrågan
Sedan bondeförbundets partimöte som svar på statsminister Tage Erlanders invit om samverkan förklarat, att möjligheterna för en samlingsregering mellan de fyra demokratiska partiena — socialdemokratiska na, folkpartiet, bondeförbundet och högern — borde undersökas, meddelade statsministern den 5 okt., att förutsättningar för en sådan samverkan inte förefanns. Statsminister Erlander anförde, att det självklart vore ett önskemål att vinna bredast möjliga samling kring de åtgärder som syftar till att föra Sverige ut ur de nuvarande ekonomiska svårigheterna. Men en sådan samling måste bygga på ett betydande mått av samstämmighet i fråga om de medel som är ägnade att leda till målet. Att till en formell samling i en regering förena krafter som strävar åt olika håll och om därför kan väntas neutralisera varandra, vore att förlama den handlingskraft som i nuvarande läge är en förutsättning för att en regering skall kunna föra en klar och målmedveten krispolitik.
Regeringsorganet Mor gon-Tidningen kommenterar rege-ringsfrågan under rubriken: “Bondeförbundet inför avgörandet”; “Varje eftertanke visar att en samling av högern och folkpartiet i samma regering som socialdemokratin skulle medföra en spänning som måste bli till större skada än gagn för en handlingskraftig politik. En samverkan kan få mening endast om den äger rum mellan partier och grupper som ser någorlunda lika på grundläggande problem. Arbetare och bönder äger en dylik gemensam utgångspunkt. Bondeförbundet befinner sig inför ett avgörande, som kan få stor betydelse både för dess egen ställning och för hela vårt folk.”
“Regeringspartiet, med två röster mer än oppositionen i andra kammaren och med tio-
Ändrade levnadsvanor i svenska familjer.
Den svenska genomsnittsfa-miljens levnadsvanor har sedan år 1933 undergått en märkbar förskjutning enligt en av socialstyrelsens verkställd konsum-tionsundersökning. En klar volymökning har inträffat ifråga om konsumtionen av tobak, för kroppsvården, nöjen, resor och kläder. Bostaden har också blivit dyrbarare, mycket beroende på ren standardhöjning. Genom-snittsfamiljen — en stadsfamilj med två barn, där familjeförsörjaren är arbetare eller lägre tjänsteman — hade förra året en budget på 7,327 kr. eller ungefär dubbelt så mycket som år 1933. Av inkomsten gick 35.4 proc, till livsmedel, sprit och tobak, 15.8 proc, till bostaden, 12.9 proc till kläder och skor, 11.3 proc, till direkta skatter och 24.6 proc, till övriga utgif-ter.
Ingånget äktenskap
Mr. och Mrs. Carl Johnson
Den 9 okt. vigdes av pastor Oscar L. Olson i Lutherska Au-gustana Kyrkan, Mr. Carl Johnson och Miss Anna Sivertson, dotter till Mr. och Mrs. Sivertson i Powell River. Brudens tärna var Miss June Boyle och marskalk var Mr. Gunnar Larson. Efter vigisen hölls mottagning för ett antal inbjudna gäster på Commodore Cabaret. Bröllopsresan ställdes till Victoria. De nygifta skall bosätta sig i Powell River.
tusentals röster mindre än oppositionen bland väljarna, håller fast vid sitt maktmonopol,” skriver den liberala Dagens Nyheter och fortsätter: “Det handlar härvid i strid inte bara med grundsatsen att ‘bredaste möjliga samling’ är önskvärd i en tid som denna utan också med den inom alla partiers breda lager förhärskande önskan om en samling. Partinitet hos ett fåtal har segrat över folkviljan.” Den likaledes liberala Stockholms-Tidningen förklarar att den djupa skiljaktigheten mellan socialdemokratins och bondeförbundets syn på vad det nuvarande läget kräver i fråga om landets styrelse nu klart konstaterats, och att bondeförbundet inser behovet av samling.
I högerorganet Svenska Dagbladets kommentarer till förhandlingarna mellan regeringen och bondeförbundet heter det: “Under den rödgröna blockets föregående period gick utvecklingen i två stadier: från ‘kohandeln’ vid 1933 års riksdag till koalitionen på hösten tre år senare. Är det nu meningen att sondera terrängen för en uppgörelse i motsatt riktning: ingen koalition men väl en på förhand planerad parlamentarisk samverkan om ett visst minimiprogram ?”
* * »
Sveriges utrikespolitik under debatt
Frågan om en amerikansk garantiplan för västra Europa och evntuellt också de skandinaviska länderna har på senaste tiden tilldragit sig uppmärksamhet i svensk press.. Enligt uppgifter i D.-N. skall möjligheten av amerikanska garantier för Danmarks och Norges säkerhet för någon tid sedan ha varit föremål för söndringar i Paris.
På ledande plats förordar Dagens Nyheter kraftigt en om-orövning av den svenska utri-kespolitiken. I en ledare den 8 okt. skrev tidningen bl. a.: Sverige har sedan i maj detta år klart tagit ställning för en för-svarssamverkan, närmast i en form av ett försvarsförbund, mellan de tre skandinaviska länderna, och förhandlingarna härom har sent omsider kommit i gång. Att det är fruktan för Ryssland som föranlett detta närmande vet alla, även om det officiellt inte erkännes. Skall nu denna tanke på ett nordiskt samarbete avskrivas därför att världens starkaste makt lovar att hjälpa de nordiska länderna i händelse de blir angripna? Det vore dock allför absurt, alltför inkonsekvent. Ty var och en vet att ett isolerat Norden inte kan försvaras, att Sverige icke kan bjuda Norge eller Danark trygghet. Ett nordiskt förbund med garantier väster i-från — det är däremot den enda vägen till trygghet och därmed till fred.
Rundtur i Sommar-
sverige
— Av SVANTE LÖFGREN —
Jag undrar om det finns något jämförbart med den svenska sommaren.
En junisöndag ute i den idylliska inbäddade Stockholmska skärgården då man puttrar fram genom vassarna som ständigt öppnar nya fjärdar, nya vidder, nya perspektiv — med middag i en syréndoftande ber-så nedanför vilken vattnet glittrar förföriskt.
Eller en julidag i den barskare, hårdare göteborgska arkipelagen, som egentligen är skapt för strapatser och hårda törnar men då och då även den kan mjukna till i ett soligt vänligt leende, då luften liksom står stilla och solen gassar.
En svensk som ger sig ut på jakt efter intryck i sitt Som-marsverige faller lätt i trallen att flänga från badstrand till badstrand, ungefär som den passionerade drinkaren söker sig från bar till bar. De dagar värmen strålar, då faller alla andra intressen.
Nordligaste och östligaste doppet fick jag i Torne älv i Haparanda, som nu varit stad i 30 år men ännu inte på långt när vuxit i sin magnifika järnvägsstation och dess mäktiga stenhällar. Bostadsstandarden har höjts, långa moderna radhuslängor bland den tidigare vita stugbebyggelsen vittnade om saken. Och Stadshotellet snyggades upp som bäst av murare och målare. Annars står det rätt stilla—det anade man redan på badstranden nedanför Stadsparken, där kommunalarbetare och byggnadsjebbaro kopplade av med en halva kaffe till smörgåspaketet.
Där fanns små barn i massor, drällande på stranden, lekande i sandhögarna och på slänggungor. Men ungdomen saknades! Inte bara på stranden utan också bland smörgås-tuggarna på parkens bänkar.
Ungdomen rinner söderut och särskilt då flickorna. “Exporten” underlättas av arbetsförmedlingen genom att man
SVERIGES NYE ARMÉCHEF
Det var vaktombyte i “grå huset” på östermalmsgatan 87 i Stockholm när den nye arméchefen generallöjtnant C. A. Ehrensvärd den 1 oktober 1948 övertog sitt nya ämbete. Till vänster ses den nye arméstabs-chefen generalmajor V. Tamm.
SAS-FLYGET ALLTMER POPULÄRT
New York den 11 okt. — Sedan den stora prisnedsätt-ningen på flygbiljetter till Skandinavien, som för ett par veckor sedan tillkännagavs av SAS, (Scandinavian Airlines), har man kunnat notera en skarp uppgång i passagerarefrekvensen. Ovanstående bild togs förra veckan då 31 passagerare avreste från New York International Air-port med en av SAS moderna DC-6’or. De nu gällande biljettpriserna är de lägsta i flygets historia. Se vidare SAS annons i denna tidning.
därifrån kan garantera de flyttande anställningar på andra håll i landet. Förr drog man söderut på vinst och förlust. Avgången kompletteras från finska sidan med en ständig ström av giftasvuxna kvinnor. De växer snart in i den svenska miljön och blir arbetsamma, duktiga fruar som gör sitt bästa att hålla norrlandstraditio-nen med stora barnkullar vid liv. Men det hjälper ändå inte — det finns hela industrier i staden utan någon nyanställd under 30 år.
En nyhet i Haparanda var att det åter började löna sig att sälja tobak på den svenska sidan. Förr gick ortsbefolkningen alltid över älven efter sådant. Nu smugglades mest lax från finska sidan, medan finnarna kom över på “shopping-round” efter sötsaker, kläder, Och framför allt skor. Strax efter kriget smugglades det väldeliga, mest bildäck kanske, men nu har det stillnat av igen. Också flyktingsströmmen har minskat. Polisen, som numera residerar i en hypermodern, gul tegelbyggnad vid Stadsparken hade bortåt 100-talet flyktingar — per dag! Det var ryssarnas ultimatum till finnarna.
Haparanda — Boden — och så söderut med snälltåget från Riksgränsen och Kiruna, fullproppat med återvändande semesterfirare i sportkläder. Och många norrmän från Narvik. Norskan surrade på sina håll, som finskan i Haparandas ga-tuhörn, där de allra’ flesta är tvåspråkiga men åtminstone de äldre fortfarande har lättast till “utländskan”.
Det åskade oöh blixtrade och så blev det vackert och soligt igen. När jag bytte tåg i Änge hällregnade det, men resan längs Ljusnan blev en upplevelse med ständigt skiftande perspektiv över älven med dess timmerklampar på väg ned till sågverken vid kusten.
Det är bättre med vatten i Norrlandsälvarna i år än förra året, då miljontals stockar blev liggande fastkilade på stränderna — men räcker gör det inte, påstod en sakkunnig medpassagerare. Ont om folk är det också i skogarna trots goda förtjänster för dem som knogar där.
Det var lördagskväll, vindstilla och klart i solnedgången, när jag i bil tog mig upp förbi länslasarettet mot Norra Stads-bergets höjd, varifrån man har staden liggande på en bricka under sig. Det påminde inte så litet om utsikten från Mont Ré-al i Montreal med väldiga skogar runt en leende, industrialiserad dalgång, med mestadels vita byggnader under röda tak, inbäddade i grönt — italienska flaggans färger.
Till vänster låg Selångers, en gång så idrottsberömda, kommun. Bebyggelsen har tätnat där, Telegrafverket bygger en ny verkstad på sista industri-
(Fortsättning pä sidan 6)