PRESS
NYA SVENSKA PRESSEN
No. 22
Vancouver, B. C., Torsdagen den 3 juni 1948
Vol. XI
Från Wadena i Saskatchewan
från
Red. Matthew M. Lindfors’
RADIO - RAPPORTER TILL SVERIGE för CBC International Service.
Denna gång vill jag ge en U-ten glimt fran ett svenskt distrikt långt inne i västra Cana-da, nämligen Wadena i provinsen Saskatchewan. Många skandinaver bor här och har, Kan man med rätta säga, uppodlat jorden samt bebyggt och befolkat distriktet frän dess början. Wadena ligger inte på öppna prärien, utan något nordligare i lövskogsbältet. Det är ganska god jord här och skördarna är tämligen säkra. En av dem som haft mycket att göra med samhällets och ortens utveckling är Leonard Wrede, som är en av de äldsta här. Han berättar att de första svenskarna kom hir omkring 1904 från Wadena i Minnesota, vilket namn sålunda återkallades i detta nya settle-ment här i Canada.
Leonard Wrede är född i Näset, Borgsjö socken, Ångermanland, och är uppväxt i Ånge. Hans maka är också född i Näset och hette som flicka Anny Petterson. De kom med sina två söner, Sixten och Helge, till Canada år 1906. I Wadena har 1 Leonard Wrede beklätt många förtroendeuppdrag och har under flera terminer varit borgmästare. I många år har han varit agent för Svenska Amerika Linjen och många hundraden är de skandinaviska immigranter till Canada som han under immigrationsåren betjänade med råd och hjälp. En enda gång har han sedan 1906 återsett gamla landet och det var omkring 20 år sedan. Hans fru besökte Sverige 12 år sedan.
Pälsd juravel stor affär i B. C.
För många torde det vara en överraskning att veta att antalet pälsdj ursuppfödare i British j Columbia uppgår till åtskilliga hundra, siffran torde ligga någonstans mellan 800 och 1,000. Många av dessa farmer eller rancher ha också en rätt stor besättning, vanligen på flera hundra djur. Mest avlas mink, därnäst silverräv. Ett mera begränsat antal odlare ägna sig åt andra rävsorter, bäver, nu-tria, bisamråtta, mård, kuguar, grävling, och olika andra pälsbärande djur.
Vi finner också att minst ett hundratal av dessa pälsdjurs-farmare är skandinaver, spridda på vitt skilda platser i pro
Gust Skofteby, Karin Erickso n, Kerstin Olofson och Axel Olofson, ägare av G. A. K. Mink Ranch i Burnaby.
vinsen. Flera av dem är i Vancouvers omedelbara närhet.
En lördag eftermiddag tog vi bilen och körde ut till Burnaby, där uppe i Burnaby Mountain, ett litet stycke från Curtis St., vi hälsar på i G. A.K. Mink Ranch. Detta är en av de många av liknande företag, som äges av skandinaver. Och vilka är då ägarna? Jo, norrmannen Gust Skofteby från Sarpsborg östfold, samt härjedalingama Axel och Kerstin Olofson ocn
I Vår 73-årige landsman är ännu aktiv i affärslivet som fastighetsmäklare och agent Och även här, i det lilla samhället , långt ute på landsbygden, före-. finnes tydligen ett husproblem, j ty hr Wrede omtalade med leds-' nad att de två damer som jag mötte i porten vid mitt inträde, då han meddelat dem att han inga hus hade till salu, absoiut velat han skulle sälja dem sitt eget hus. “Visst är det tråkigt att ej kunna göra affärer, när det finns köpare,” klagar hr Wrede, “men inte kan jag sälja vårt eget hus. Gumman och jag måste ju ha nå’nstans att bo också.” Sin ungdomliga reslighet har hr Wrede kvar, ävensom god hälsa och ett gott nu-, mör, vilket gör en pratstund med honom ett sant nöje, isynnerhet då när detta sker över en aromatisk kopp kaffe och härliga bakelser, som hans gästvänliga maka omtänksamt kommer in med.
Leonard Wrede har en brorsdotter i Änge, fröken . Anna Wrede. En syster till fru Wrede är fru Alma Risberg i Ånge.
Men i Wadena-distriktet som annorstädes är det inte blott pionjärerna sedan 40 å 50 år sedan som brutit upp Canadas jord. Även på 20-talet kom det en flod av unga män och kvinnor till detta land från Europa — och till Wadena kom aet många från Sverige. En av dem är farmaren Ragnar Svensson, som kom hit 1929 från Mästoc-ka, Veinge socken i Halland. Han köpte jord och har upparbetat en ganska produktiv farm. Ännu lägger han varje år nya arealer under plogen. Det är för övrigt mycket mindre strävsamt nu, säger hr Svensson, sedan han förra året kunde köpa sig en begagnad traktor. Ragnar Svensson ar gift med en dotter till en av de äldsta svenska familjerna pa platsen. De ha tre barn, Eila, Sten och Carl. Ragnar Svensson har bett oss hälsa till hans moder, änkefru Albertina Svensson i Mäsitocka, Veinge, Halland, samt bröder och systrar på skilda platser i södra Sverige.
fru Olofsons syster fröken Karin Erickson. Axel är från Lill-härdal och Erickson-familjen från Glöte.
Det är klart att folk vill veta vad G. A. K. egentligen betyder, den upplysningen begärde vi också. Och lösningen är likaledes ganska självklar. Bokstäverna betyder helt enkelt Gust, Axel, Karin.
Ja, häruppe i den höga, skogbeklädda backsluttningen ha dessa människor sitt hem och en stor affärsrörelse. I en stor inhägnad bakom villan finnas de övertäckta, men på sidorna öppna, minkhusen med dess långa rader av burar. Och här är gårdens rikedom, de omkring
300 djuren. Det är för övrigt en kritisk tid just i dessa dagar, den tid då honorna föda sina små. “Det har kommit 12 kullar hittills i dag”, meddelar Gust “och de kommer alltjämt”. Från ej mindre än 224 honor väntas avkomma, så det är i sanning en stor och spännande tilldragelse. Men tror någon att händelsen hälsas jned pukor och trumpeter, så tar han fel. Alldeles tvärtom. Just i dessa dagar får icke honorna störas, ty
Svårt och ärofullt värv
Kung Gustaf
Förenta Nationerna ha)- i ett skenbarligen alldeles hopplöst läge bestämt sig för att åt en enskild person uppdra värvet att genom medling mellan de stridande parterna söka få till stånd en lösning av Palestina-problemet. Valet av denna person har fallit pä greve Folke Bernadotte. Det kan genast sägas, att knappast någonsin et t mera hedrande uppdrag kommit någon till del, men också förmodligen aldrig ett svårare. Den höga församlingen i Lake Success har gått bet på att hävda sin auktoritet och sin prestige, sedan jden försuttit alla tillfällen ätt göra det på ett stadium, då den måhända haft vissa möjligheter att lyckas. Nu återstår den endast att vädja till en utanför det storpolitiska spelet stående mans personliga auktoritet och prestige. Hela världen inser, att det är något hart när övermänskligt, som kräves av denne man.
Greve Bernadotte har förklarat, att han anser det finnes en möjlighet på hundra för att hans uppgift skall lyckas, och att han skulle finna det orätt att inte gripa denna möjlighet. Denna hans inställning hedrar honom i högsta grad. Han går till sitt värv utan illusioner, men med fast beslutsamhet att göra sitt bästa. Hans anseende är grundmurat för den humanitära insats, han 1945 utförde för de nazistiska koncentrationslägrens offer, och han äger alla förutsättningar för att bli hörd med uppmärksamhet och respekt av båda parter. Men de motsättningar, det blir hans
Greve Folke Bernadotte
lott att söka utjämna, är oerhörda. Lyckas han lösa denna jätteuppgift, har han anspråk på att räknas bland mänsklighetens välgörare i vår tid. Lyckas han inte, lär ingen kunna lasta honom för det, sådana som omständigheterna är. Försöket är i sig självt lovvärt.
Man torde kunna utgå från att FN gett sin medlare mycket vittgående fullmakter att handla efter eget omdöme. Likväl kan man nog inte komma ifrån det faktum, att församlingens beslut om Palestinas delning står fast, och att en rad makter | redan erkänt den enligt detta beslut bildade staten Israel. I Arabernas krav går ut på att ' d nna stat elimineras och hela Palestina tillfaller dem. Mellan dessa ståndpunkter förefaller ; ju ingen kompromies möjlig. Det är också en rent storpoli-, tisk fråga, cch greve Bernadot-j tes uppdrag måste betraktas sem i främsta rummet humanitärt, avseende att få ett slut I på blodsutgjutelsen i det Heliga landet. Det synes alltså för honom gälla att få parterna att inställa striden och återföra tvisten till förhandlingsbordet, till den internationella rättens område. Hela världen — utom arabländerna — önskar av hjärtat, att han måtte lyckas. Och alla vet, att ingen tid är att förlora. Jerusalem hotas av ny förstörelse, människoliv spilles dagligen i meningslös kamp, vållad mer av upparbetad fanatism och överdriven prestige-känsla än av några reella faktorer.
sådant medför ödesdigra följder, vanligen att mödrarna dödar och äter upp sin små. Med Forts, på sidan 6.
år den 16 juni
Kung Gustaf med sin årige prins
Kung Gustafs jämna födelse-dagar har under de senaste tre decennierna varit stora högtider i vilka hela svenska folket deltog, ivrigt att hylla sin populäre monark och att glädjas med honom över hans långa levnad. Otaliga är de konstnärligt utförda adresser och presenter som han den 16 juni uppvaktades med såväl från utlandet som Sverige och av både institutioner, organisationer och enskilda. Men de ojämförligt värdefullaste gåvorna var resultat av insamlingar som hela folket deltog i och vilkas ändamål kungen själv hade bestämt. Till 70-årsdagen insamlades sålunda över fem miljoner kronor till bekämpande av kräftsjukdomama i Sverige och till befrämjande av det vetenskapliga studiet av dessa sjukdomar. 80-årsdagens minnesgåva, som var lika stor, gick till en efter kung Gustaf uppkallad fond för utforskande och bekämpande av invalidiserande folksjukdomar, i första hand barnförlamningen och de reumatiska sjukdomarna. Då 85-årsdagen kom hade det andra världskriget redan rasat i flera år och även Sverige hade fått ge sin tribut i form av starkt ökat förvarsberedskap, som kostade många offer genom olyckor och åtgärder av de krigförande makterna. I maj 1943, omedelbart efter u-båten Ulvens tragiska undergång, startades i kung Gutstafs namn, och under hans beskydd, en riksinsamling för behövande efterlevande till beredskapens offer. Den pågick ända till våren 1945 och inbragte drygt 3.5 milj, kronor.
Redan innan år 1928, då kung Gustaf skänkte den stora jubi-leumsgåvan som insamlats för att bekämpa kräftsjukdomama, hade han och drottning Victoria givit prov på ett levande intresse för kampen mot kräftan och vården av de kräftsjuka. På drottningens initiativ och med j ekonomiskt stöd av henne hade 'svenska läkare redan år 1908 I företagit en utländsk studieresa, som gav uppslaget till in-1 förandet i Sverige av de då nya 1 behandlingsmetoderna vid kräf-ita: radiumbehandlingen och elektrokoagulation. Genom hennes inflytande skänktes också stora gåvor till den vid samma tid bildade Cancerföreningen. Radiumhemmet, som stiftades 1910 och året därefter övertogs av Cancerföreningen, fick 1918 ett bidrag av kungen ur hans egen kassa.
Radium hemmet började som ett litet privat sjukhem med 16 bäddar för behandling med röntgen och radium under ledning av Gösta Forssell, som numera är känd som en av världens främsta radiologer. Från 1916 har Radiohemmet utgjort en utbildningsanstalt i radio
sonsons son, den två-Carl Gustaf.
terapi, där inte blott de svenska radiologema utan även en stor skara utländska läkare gått i lära. Hemmet fick på ett tidigt stadium stöd av Stockholms stadsfullmäktige och från 1917 har det även fått stora statsanslag, men den mönsterinstitution som det numera är har det blivit tack vare jubileums-gåvan till kung Gustaf på födelsedagen 1928. Med dessa medel betalades nära hälvten av byggnadskostnaderna för den radioterapeutiska kliniken vid Karolinska sjukhuset, som kom till 1937 såsom den första av sjukhusets byggnader ocn dit Radiumhemmets verksamhet är förlagd sedan oktober samma år.
Jubileumsfonden, som förvaltar de insamlade medlen, har även bidragit med stora belopp till “Jubileumsklinikerna” vid länslasarettet i Lund och Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, som blev färdiga respektive 19-41 och 1943. Numera är den växande jubileumsfondens och Cancerföreningens verksamhet helt inriktade på att främja forskning rörande kräftsjukdomama och utvecklingen av deras behandling. För att iylla denna uppgift har de båda stiftelserna ställt avkastningen av en forskningsfond på 1.5 milj, kr. till förofogande för understöd av det vetenskapliga arbetet vid Jubileumsklimken i Stockholm, vartill kommer en fond på cirka en miljon, vars avkastning kan användas till fromma för kräftforskningen i Sverige, varhelst den än utövas.
Då statsminister C. G. Ekman på kung Gustafs födelsedag 1928 överlämnade svenska folkets gåva i form av en check, som var innesluten i ytter- och innerhylsa av Bolidenguld, silver och emalj med safirer, tackade kungen med bl. a. följande ord: “Den nationalinsamling som ingått som ett ett led i denna hyllning och vars resultat ju är enastående storslaget, har berett mig en särskild stor glädje och en kärkommen möjlighet att på ett betydande och, såsom jag hoppas, välsig-nelsebringande sätt främja bekämpandet av sjukdomar, som söka sina offer inom alla kretsar av vårt folk.” Konungen har blivit bönhörd. Numera kan varje kräftsjuk i Sverige, oberoende av ekonomisk ställning, erhålla den bästa vård som pa vetenskapens nuvarande ståndpunkt står till buds. Dessutom står organisationen av sjukvården på detta område som ett mönster för utlandet och kung Gustaf V:s jubileumskliniK i Stockholm är en vallfärdsort för all världens radiologer.
Tre månader före kungens 80-årsdag den 16 juni 1938 publicerades en bl. a. av statsminister Per Albin Hansson
undertecknad vädjan till Sveriges folk om bidrag till konung Gustaf V:s fond för utforskande och bekämpande av invalidiserande folksjukdomar, i första hand barnförlamningen och de reumatiska sjukdomarna. Insamlingen skedde liksom tio år tidigare i form av listor för tecknande av bidrag, försäljning av kuponger till ett lägsta belopp av 25 öre samt genom postverket som sålde jubile-umsfrimärken och telegrafverket som sålde lyx blanketter. Även anslutningen var lika imponerande. De enskilda bidragsgivarna utgjorde 1,025,549, av vilka omkring 7,000 svenskar i utlandet. Därjämte deltog hundratusentals personer kollektivt i hyllningen genom ett stort antal korporationer inom alla läger. Till insamlingen bidrog även Tobaksmonopolet med en större summa utgörande royal-ty för en särskild cigarrett, “Kung Gustaf”. Sedan alla medel redovisats uppgick 80-ars-fonden till 5,043,526 kronor.
På förslag av en kommitté, som utredde f rågan om medlens användning, uppdelades pengarna på en forskningsfond på 2.5 milj, kr., en institutionsiond på 2 milj. kr. för uppförande och utrustning av ett forskningsinstitut samt en dispositlons-fond, vars avkastning står till styrelsens förfogande för organisation, m. m. Planerna på att uppföra ett forskningsinstitut och en reumatologisk klinik på Karolinska sjukhusets område kunde ej realiseras på grund av kriget, men på sommaren 1946 satte byggandet igång. Från forskningsfonden utdelas årligen ett anslag på 45,000 kr. till den fysikalisk-kemiska institutionen vid Uppsala universitet, som äger apparater med vilka man kan utforska virus som framkallar barnförlamningen och möjligen även den akuta ledgångsreumatismen.
Kampen mot de för härjande folksjukdomarna, barnförlamningen, kräftan och reumatismen, kräver söm all annan krigföring pengar och åter pengar. De båda nationalinsamlingarna, som tillsammans inbragte över tio miljoner kronor, har emellertid satt den medicinska forskningens pionjärer i stånd att göra nya framstötar och erövra nya områden i kampen mot sjukdom och lidande. Det insamlade beloppet har genom medverkan från myndigheter och enskilda vuxit så att inalles över 20 miljoner kr. moblise-rats för jubileumsfondens och 80-årsfondens syften. Folkets gåva till konungen har på så sätt blivit en verkligt kunglig gåva till folket.
Prins Bertil i U.S.A.
Prins Bertil, kronprinsens tredje son, är en försynt och anspråkslös människa, som på senare år kommit alltmer i strålkastarljuset. Efter arvfursten Gustaf Adolfs död är han den ende av kronprinsens söner som kan bli berättigad att fungera som regent, i de fall då konungen behöver en ställföreträdare.
Nu representerar som bekant prins Bertil kungahuset vid det svenska pionjär jubileet i Mellanvästern. Detta är hans tredje besök i U.S.A. Första gången kom han hit i samband med Delaware-jubileet 1938 och fick då helt oväntat rycka in i stället för hans fader, som pa grund av sjukdom inte kunde uppfylla alla representations-plikter. Ehuru blott 26-årig, klarade han sina svåra uppgifter med glans och vann både
(Fortsättning pä sidan 6)