No. 12
NYA SVENSKA PRESSEN
Vancouver, B. C., Torsdagen den 25 mars 1948
Vol. XI
Radiogram till The American Swedish News Exchange i N. Y.
Svensk soppa mättar 70,000 wienerbarn
Intervju med en deltagare i hjälpverksamheten.
IN MEMORIAM
JOHN A. GUSTAFSON — A. W. HAMMARSTEDT
ÄR SVENSKEN IDROTTSFANTAST
Om man inte visste det förut fick man nyligen en tämli-ligen stark försäkran om att svensken är en irdottsfanatiker mer än någon annan nations folk. Åtminstone tro vi det. En huvudstadstidning skriver bl. a. hur resultaten om skidlöpningen i St. Moritz mottogos. Så här lyder det: “50,000 hyllade våra olympiska skidlöpare längs Skansenspåret. Allt liv avstannade hemma i Sverige, medan radiosändningen från St. Moritz pågick. Sjukhusronderna uppsköts, fabrikernas maskiner gick tomgång etc”. En viss tidningskoncern hade 14 man där nere som referenter.
förnuftiga människor skall för-, stå att arbetsfreden är lika väsentlig för kampen mot dagens ekonomiska svårigheter som den var för beredskap och försörjning under avspärrningsti-den. Den långa metallstrejken 1946 bidrar ännu till svårigheterna att bygga och har sin andel i valutareservens nedgång. I dagens läge skulle omfattande arbetskonflikter bli ännu mer förrödande. Det är gott bevis på samhällssolidariteten och förhandlingskulturen hös de stora parterna på arbetsmarknaden att de, trots skarpa motsättningar om fredsvillkoren, hittills icke förtröttats i sina ansträngningar att nå fred.”
En svensk hjälpexpedition anländer till Wien. Parlamentet och rådhuset därbakom är oskadade, men stora delar av staden ligger i ruiner.
VASAORDEN HAR TRETTON LOGER I SVERIGE
Vasa Orden of America har instiftat en lokalloge i Västerås, och därmed har orden 13 loger i Sverige. Intresset visade sig mycket stort, och redan första dagen anslöt sig ett 40-tal medlemmar till orden. Té-parti hade anordnats på Stadshotellet och distriktmästaren gav de härvarande en uttömmande orientering om ordens arbete och mål. Herr Jos. Pettersson, isom under 12 år varit ledare för Logen Sten Sture i Amerika, valdes till ordförande.
Kungamedalj för pionjärjubileet.
Till immigrations jubileet i Mellanvästern präglas en kunglig medalj i silver i fyrahundra exemplar. Den kommer att utdelas till bemärkta svensk-amerikaner. På framsidan bär den en bild av kung Gustaf, och frånsidan skall .syboliskt återge den svenska emigrationen. Det väntas att fyra framstående svensk-amerikaner kominer att inbjudas till besök i Sverige. De skulle främst besöka de bygder där de flesta utvandrarna hört hemma.
Glädje över arbetsfreden.
Stockholm den 17 mars —
De stora avtalsförhandlingarna i Sverige har nu slutförts och nya kollektivavtal ha slutits, ökningen av arbetslönerna beräknas till i genomsnitt 214%.
Dagens Nyheter framhåller att glädjen över arbetsfreden är allmän, och fortsätter: “Det behövs inga nationalekonomiska resonemang för att vanliga
Kronprinsessan Louise vädjade i svenska radion för Europas barn.
Inför en insamlingsaktion som i Sverige skall pågå under hela mars och april till förmån för Europas barn inom ramen av Förenta nationernas världs-aktion för barnen talade kronprinsessan Louise på kvällen den 28 febr, i en svenska radion. Hon vädjade särskilt till Sveriges mödrar att hjälpa till att lindra nöden bland de mellan 50 och 60 miljoner barn som enbart i Europa lider av svält och undernäring. “Det är ingalunda för mycket att säga att Förenta Nationeras världsak-tion för barnen, av vilken dien svenska Europahjälpens insamling är en del, kan få avgörande betydelse för vår världsdel, ja, hela världens framtid,” slutade kronprinsessan som ytterst sällan framträder offentligt som talare.
Dagen därpå, som var en söndag, gick 8,000 skolungdomar under ledning av 250 scoutledare från dörr till dörr i Stockholm och insamlade en summa som preliminärt uppges till ca. 125,000 kronor. Insamlingen | företogs även på andra håll i landet och flora industriföretag övertidsarbetade till förmån för hjälpaktionen, övertidsarbetet inom industrin väntas kulminera kring månadsskiftet mars— april. Köpmän och hantverkare avstod fem procent av omsättningen under lördagen och affärsmän Kunde vid dagens slut omtala att kommersen påmint om julhandeln. Man väntar därför att 1946 års insamlingeresultat från köpmännen, 1.1 miljoner kr., kommer att slås. Under veckaskiftet avstod även flera restauranter 5 proc, till insamlingen.
De sista två månaderna av
Elsa Brändströms liv, då hon redan var bunden vid sjukbädden, lystes upp av närvaron av hennes äldsta och bästa vän,
vande i alla åldrar. Barnbespis-
ningen sker efter ett visst av läkare uppgjort system, så att ett barn får det förut beskrivna målet i två månader däref-
Elsa Björkman - Goldschmidt. som skyndade till henne, kallad av ett telegram från hennes make. prof. Robert Ulich. Da fru Björkman-Goldschmidt av- 1 reste från Sverige med flyg på
GREVEPAR PÅ BRÖLLOPSRESA
Svenska Amerika Linjens nya fartyg “Stockholm”, vilken ankom till J<ew York i början av mars, medförde på sin jungfrufärd 271 passagerare. Bland dessa befann sig greven och grevinnan af Rosenborg på sin bröllopsresa. Den f. d. danske prinsen avstod från sin kungliga rätt till Danmarks tron iför att kunna gifta sig med sin icke kungliga fästmö. Ovan synas från vänster till höger: Mr. G. H. Lundbeck. Jr., verkställande direktör för Svenska Amerika Linjens New York kontor, greven och grevinnan af Rosenborg, kapten Waldemar Jonsson, befälhavare på “Stockholm” och svenske generalkonsuln i New York, Lennart Nyländer,
Elsa Björkman-Goldschmidt nyåret hade hon just kommit hem från en resa till Wien, där hon som representant för Rädda barnen deltog i denna organisations hjälparbete för de wi-enska barnen. Liksom Elsa Brändström är nämligen fru Björkman-Goldschmidt en av dem vars hjärtan brinna för de nödlidande i världen. Hon var en av initiativtagarna till organisationen Rädda barnen i Sverige, som stiftades på våren 1919 och vid sidan av den engelska och schweiziska föreningen var den första som följde den engelska Miss Eglantine Jebbs appell att barnen måste hjälpas, ty “barn i nöd är våra barn — de har varken ras eller konfession*’.
En liten episod kan bättre än långa redogörelser belysa hjälpbehovet i Europa, säger fru Björkman-Goldschmidt. Och så berättar hon hur hon under en av sina resor till Wien under de sista åren för Rädda barnens räkning såg en klunga barn som stod alldeles stilla vända mot en husvägg varje morgon hon passerade. Till slut måste hon titta efter vad de hade för sig och hon upptäckte att i huset fanns ett bageri gömt och att barnen stod med halvöppna munnar och söp in bröddoften som strömmade ut från en glugg samtidigt som de fick en smula värme från ångorna. Så stor var deras hunger att till och med ångorna från nybakat bröd gav dem lisa.
Sedan vintern 1946 hjälper svenska Rädda barnen alla Wiens barn mellan 3 och 6 år. den kategori som organisationen fatt sig tilldelad av ockupa-tionsmyndigheterna. Det betyder att 70,000 barn dagligen får 700 kalorier i form av särskilda soppor, vitaminiserat bröd med ost och en sötsak.
ter torrmjölk under tre månader varje dag för att sedan bör- i ja med soppan igen. Barnen I kontrolleras ständigt av läkare och de svagaste får tillbringa sex veckor på ett av de tre barnhem som drives i svensk regi.
De goda verkningarna av svensksoppan, som har olika former, varav en är havremust ' och russin, konstaterades un- ; der de år då Norge var ockuperat och den utdelades till de ; norska barnen och ungdomarna. • En liten parvel i Wien blev förskräckt då han fick soppan första gängen, berättar fru 1 Björkman-Goldschmidt. “Oh. | mamma, det har kommit vägg-1 löss i soppan,” utropade han । och menade russinen. Wiens i barn hör till dem som ald- j rig sett ett russin, en apelsin ' ■ eller en chokladbit, förrän l hjälpverksamheten började.
Sveriges hjälpverksamhet är samlad under organisationen j ; Europahjälpen, till vilken för-1 ' utom Röda korset och Rädda 1 | barnen ekonomiska, fackliga, i politiska och ideella organisa-: tioner av alla slag äro anslutna. Den omfattar 14 europeiska län-; der cch utövas i skiftande for-' mer från sändning av veten- 1 (Fortsättning på sidan 6)
“Bort gå de, stumma skrida en efter en till skuggornas värld. ..”
Återigen har döden dragit fram genom våra nejder — återigen ligger _ sorgen tung ö-ver vår svenska koloni i Win-nipeg. Två av våra aktade hövdingar, John Albert Gustafson och August Wilhelm Hammar-stedt, ha skattat åt förgängelsen inom mindre än en veckas tidrymd.
Väl ha vi tidigare sett länkar brista och med saknad ha vi följt våra gamla vänner och ledare till deras sista vilorum, men denna gång kändes slaget hårdare än tillförne, ty både Gustafson och Hammarstedt voro bland de sista länkarna i en brödrakedja som sedan seklets början och tidigare stått i främsta ledet när det gällt att befrämja svenska intressen.
John A. Gustafson var redan före sekelskiftet en av vår kolonis framstegsmän. A. W. Hammarstedt intog sin predestine- , rade ledarplats strax efter se- ’ kelskiftet, då han med familjen anlände till Winnipeg.
Deras arbete för landsmännens bästa är välkänt utöver hela Canada. I Winnipeg. där de allra flesta svenskhetsrörelser i Cannda under de gångna decennierna slagit rot, deltogo de i snart sagt alla organisatio-
Bespisningen sker vid omkring 160 utspisningsställen i hela staden och dessutöm i 35 barnhem i olika delar av landet. Även 3,000 studenter bespisas med organisationens försorg och vidare delas kläder och skor ut till de mest behö-
, Denna lille wienare hittades som en utmagrad baby i en sop-i tunna och fördes till hitte-; barnsbördshuset, där man kal-■ lade honom Mikael. Flickorna i en svensk skolklass fick höra talas om honom och beslöt att bekosta hans uppehälle. Nu är han fosterbarn hos en österrikisk familj och får mat och kläder genom de svenska flic-
.kornas försorg.
Svensk interiör till
Canada
Svensk hemslöjd har väckt ■intresse i Canada, vilket föran-: lett landets största varuhus —
T. Eaton Co. Ltd. i Toronto — att köpa full inredning till två rum hos Svensk hemslöjd vid Sveavägen i Stockholm. Underhandlingar inleddes redan i höstas, men den gången krånglade Canada med importen, och först nu har Eatons fått licens.
Beställningen gällde komplett inredning — även mattor och småkuddar, prynadsföremål och tavlor — för ett större vardagsrum med matplats och ett sovrum för två personer, ur Svensk hemslöjds senaste produktion.
Innan det hela packades ned — det lämnade Göteborg den 21 febr. — hade Svensk hemslöjd satt upp interiören i sin utställningslokal vid Sveavägen för att se hur det tog sig ut. Smaken på andra sidan Atlanten är ganska olik vår, men just därför borde denna välgenom-tänkta utställning kunna slå an på canadensama. Van vid allt filmaktigt krus och krås, som amerikanska inrednings! irmor hopar i sovrummen, kanske canadensiskan tycker det är väl spartanskt — men där kan hennes äkta make åtminstone vistas utan att trassla in sig i tyllrysch och tofsar . . . För vår del förälskade vi oss genast i det bredrandiga blå och vita sängöverkastet i ett präktigt blekingskt bolstervarmönster. Det, liksom Edna Martins mustigt röda ryamatta, stod vackert till den milt gula björkmöbeln, ritad av arkitekt Olof Östberg, särskilt för denna utställning. Eljest för det mesta av textilier ur den löpande produktionen, men samordnat av de bägge nämnda konstnärerna.
I matvrån står mahognybordet dukat för en svensk frukost med tabletter i linne — mönster “Blåklint” —. trätallrikar och en rolig lergolstali-rik med skaft, flätad fyrkantig brödkorg och blå glas bägare med stor tulpanbukett. En av kungsblå satin, av lin och ylle Iblandat, täcka stolarna och stod förtjusande vackert mot den matt-grå och gula mattan, som sträckte sig fram under en sittgrupp där en knallröd soffa och två pallar, klädda med grön- och rödrutig plaid, gav ett annat färginslag. Mattans gula togs sedan upp av den mjuka länstolen framför soff-gruppen, där det gröna gick igen i mattan och det blå och röda dök upp i var sin soffkudde. Till och med tavlorna på väggarna anslöt sig till färgschemat.
I Canada utställes rummen efter hemslöjdens planritning i Eatons ljusgård, och när Toronto sett sig mätt på svenskt, går utställningen vidare till filialerna i Montreal och Winnipeg. Som en kontrast till amerikansk inredningssmak, sådan den speglas i de stora månadsmagasinen för hem och bygge, bör de svenska rummen, med sitt både livfulla och kultiverade färgschema, ha något att säga canadensama.
— Sv.-D.
ner. John A. Gustafsons namn är väl närmast förknippat med sjukhjälpsföreningen “Norden”, Lutherska Sionsförsamlingen, Svenska Pionjärföreningen och logen “Strindberg” av Vasaorden; A W. Hammarstedts stora kärlek var kanske logen “Strindberg” och vasaordens barnklubbar, men vid sidan av dessa organisationer räckte deras tid till för snart sagt alla ideella svenskhetsrörelser som under mer än ett halvsekel kommit och gått. I de svenska biblioteksföreningarna voro de båda varmt intresserade, samma gällde också de svenska studiecirklarna som vid olika tillfällen organiserades. A. W. Hammarstedt var också på sin tid en ledande kraft inom skandinaviska godtemplarorden och dessutom en mångårig medlem av den engelska Orange Order.
Denna meritlista, ehuru ickc på långt nar uttömmande, ger kanske en liten bild av de hän-gångna svenskhetskämparnas osjälviska arbete för svensk kultur i detta land, men den säger icke något om brustna förhoppningar, om de långa kvällstimmar de i svenskhetens intressen tillbragt vid arbetsbordet, om osjälviska uppoffringar och personliga försakelser de som svenskhetens första trotjänare underkastat sig. Endast den obevekliga Tiden satte en gräns för deras verksam-hetsbegär. Ännu för några få år sedan, och trots en ytterligt nedsatt synförmåga, kunde man finna A. W. Hammarstedt vid sitt skrivbord, där han antingen utförde korrespondens för Vasaordens distrikts- eller lokalloge, eller skrev av musik för Svenska Sångarbröderna, i vilken förening han, liksom vännen John A. Gustafson, var passiv medlem sedan många år tilbaka.
Man säger ofta litet tanklöst att “ingen är oersättlig”, men detta talesätt kan icke här till-lämpas— båda voro oersättliga och i dessa avsvenskningens tiden torde det knappast finnas någon inom vår grupp som är mäktig axla våra fallna hövdingars mantlar. Även om A. W. Hammarstedt vid Vasaordens 50-årsjubiltum hedrades med Ordens guldmedalj och utnämndes till hedersmedlem, ha de skördat liten lön för mödan, om man undantager den inre tillfredsställelse de känt över väl förättat arbete. Det var för dem lön nog, men räcker denna lön till för dem som komma efter . . . ?
Vi, som nu gå att övertaga det dyrbara arv Ni efterlämnat, bedja om kraft och skicklighet att på ett Eder värdigt sätt fullfölja det verk Ni under långa, orosfyllda decennier aldrig svikit!
“Ej med klagan skall Ert minne firas,
ej likt de som gå och snart skall glömmas;
så skall fosterlandet Er begråta,
som en afton gråter dagg om sommarn,
full av glädje, ljus och lugn och sånger.
och med famnen sträckt mot morgonrodnan.”
* * *
Winnipeg den 15 mars 1948
Arthur A. Anderson.
Hilding Rosenberg, svensk kompositör, som skall dirigera sitt senaste körverk i Chicago den 11 maj.