I
NYA SVENSKA PRESSEN
No. 10
Vancouver, B. C., Torsdagen den 11 mars 1948
Vol. XI
“Angreppet demer angriparen”
Den kommunistiska kuppen i Tjeckoslovakien och osäkerheten i fråga om Finland dominerar f. n. även den svenska pressen. På tal om händelserna i Tjeckoslovakien skriver Morgon-Tidningen, det socialdemokratiska huvudorganet, att varje angrepp mot den tjeckiska demokratin, varje försök att i ord eller handling kränka Ed-uard Benesj, den demokratiska portalgestalten i Östeuropa, dömer angriparen i både Tjeckoslovakiens och den demokratiska världens ögon.
Många svenska tidningar frågar sig om samma öde nu verkligen väntar Finland. Svenska Dagbladet framhåller att “finska riksdagens majoritet fekullo utan tvivel, om den finge följa sin och Finlands folks innersta önskan, avvisa varje förslag som syftar till att infoga Finland i ett stormaktsblock”. Stockholms-Tidningen skriver: “De ryska intressena i_ Finland är av militär art. De torde kunna tillvaratas, utan att Sovjetunionen försöker skapa ett finskt sovjetsamhälle. Frivilligt torde det envisa finska folkets stora massa knappast låta en liten minoritet inom landet strypa sin demokratiska frihet . . . Det finska statsskeppet ser, mänskligt att döma, inte ut att vara ett byte som man plötsligt fångar genom en kupp.
Dagens Nyheter framhåller att Sverige och de andra skandinaviska länderna nu måste pröva frågan om samverkan med västmakterna i en positiv anda. “Händelserna talar ett språk som borde fattas även av de mest trögtänkta”. Handelstidningen i Göteborg skriver att demokratierna endast genom solidarisk sammanhållning kan hindra Ryssland från att kuva ett land i taget. I Svenska Morgonbladet heter det att Sveriges anslutning till ett västblock svårligen skulle kunna ha någon betydelse ur svensk freds-eller trygghetssynpunkt.
Nordiskt utskott utreder gemensam tulltariff
Stockholm den 1 mars.—ASNE
Sveriges, Norges, Danmarks och Islands utrikes- och han-ddsministrar möttes i Oslo den 23 och 24 febr, och utsände därefter en kommuniké om överläggningarna. I denna meddelades inledningsvis att enighet rådde om att ett framgångsrikt genomförande av Marshallplanen kommer att få avgörande betydelse för Europas återuppbyggnad. De fyra länderna skall delta i det föreslagna arbetsutskottet för fortsatt ekonomiskt samarbete mel-
lan de 16 länder som deltog i Pariskonferensen.
Vidare enades ministrarna från de fyra länderna om att ett tidigare planerat gemensamt nordiskt utskott för ekonomiskt samarbete skulle konstitueras omedelbart och sammanträda i Köpenhamn i mars eller senast under april i år. Utskottet skall i främsta rummet behandla möjligheterna att införa en gemensam nordisk tulltaxa som en förutsättning för fortsatt arbete på en nordisk tullunion samt möjligheterna att minska tullsatserna. Frågan om utvidgad arbetsfördelning och ökad specialisering mellan de nordiska länderna skall utskottet också ta upp i samarbete med berörda näringsgrenar och organisationer. I samband härmed skall även frågan om främjande av ny 'produktion till komplettering av de nordiska ländernas näringsliv undersökas. Slutligen kommer utskottet, som skall förses med ett sekretariat, att undersöka möjligheterna att utbygga det redan bestående samarbetet på det handelspolitiska området gentemot utlandet.
Den liberala St.-T. hälsar nyheten om tillsättandet av ett nordiskt utskott för ekonomiskt samarbete med stor tillfredsställelse. “Det skandinaviska samarbetet tar sig för första gången uttryck i tillkomsten av en speciell organisation av fast natur, som blir i stånd att övervaka och främja alla insatser till intimare närmande på annat sätt än förut varit möjligt,” skriver tidningen. Deklarationen om de fyra ländernas uppslutning kring Marshallplanen innebär enligt Stockholms-Tidningen ingen överraskning för Norden, men den kan skingra missförstånd i andra länder.
Välkomstfäster ombord på “Stockholm”.
En välkomstlunch med 250 inbjudna gäster gavs den 3 mars ombord på Svenska Amerika Linjens nya “Stockholm”, och följande dagar anordnades liknande mottagningar. Bland deltagarna första dagen märktes New Yorks borgmästare, John J. Bennett, reprepresentanter för olika amerikanska sjöf artsmyndigheter och för svenska myndigheter i U.S.A. och Canada, ett stort antal kända sjöfarts- och affärsmän, samt företrädare för organisationer och föreningar av olika slag. Linjens direktör i U.S.A. G. Hilmer Lundbeck, Jr., presiderade. och tal hölls även av vice ordföranden i linjens styrelse i Göteborg, bankdirektör Åke Belfrage, samt av biträdande borgmästaren Bennett, som framförde sina hjärtliga lyckönskningar till rederiet och det nya fartyget. De flesta av gästerna inspekterade nu detta för första gången och allmänt gav man uttryck åt sin förtjusning över dess utrustning och inredning. “Stockholm” avgår till Göteborg den 6 mars.
STOCKHOLM — TOKIC PA 80 TIMMAR
Stockholm — Tokio på åttio i tidsbesparing på 30 timmar vid i i jämförelse med en flygresa till
timmar! Med en extra titt på Amerika alldeles gratis! Det ligger för närvarande inom
möjligheternas ' gräns med utnyttjandet av en ny service som organiserats gemensamt av Scandinavian Airlines System (SAS) och Northwest Airlines (NWA). Dessa bolag har nämligen den 24 febr, träffat en överenskommelse om samtrafik som kommer att sammanknyta Skandinavien och Fjärran östern och samtidigt betjäna 33 av de större städerna i Amerika och Alaska. Den nya samtraii-ken kommer att medföra en
Redaktör Alexander Olsson i San Francisco på hans 80-årsdag, som högtidligen firades i svenskarnas “Folkets Hus” vid en ståtlig bankett. Bilden visar jubilaren med sin dotter, Mrs. Martha Kuh nle som bordsdam vid fest-midagen. (Vi hänvisa för övrigt till vår artikel om red. Olsson i numret av den 26 februari.)
“Sibiriens ängel”
FINLAND
avliden
New York den 4 mars —
Elsa Brändström avled i dag på morgonen i Cambridge, Mas-sachuset, 60 år gammal. Hon hade ett par månader varit svårt sjuk. Hon sörjes närmast av make och dotter.
Det var den internationellt mest kända av nutida svenska kvinnor som därmed gick bort, i Elsa Brändströms humanitära insatser under det första världskriget förskaffade henne världs-rykte. Krigsfångarna i Sibiri-J en, till vilka hon bringade hjälp och hopp i deras isolering och svårigheter, gav henne namnet “Sibiriens ängel”. Sedan 1934 hade hon varit bosatt i U.S.A. tillsammans med sin man, prof.
Kopparfyndigheterna
i Kisko, 6 km. från Koski station i Tavastland, har övertagits av Outokumpu Koppargruva och bearbetningen av gruvan kommer att påbörjas genast. Nästa år beraxnar man utvinna 2,000 ton koppar från denna gruva.
Marskalken av Finland,
Mannerheim, anlände den 15 febr, till Åbo, efter en flera veckors sjukhusvistelse i Stockholm. En mångtusenhövdad människomassa mötte honom med blottade huvuden vid hans ankomst.
Robert Ulich,-som lämnat Tysk-
Ungdomarna bland de
karelska flyktingarna har tagit sig till att övergå gränsen för att besöka deras gamla bo-
Fjärran östern via Medelhavsländerna, som hittills varit den mest anlitade linjen.
På bilden härovan ses den nya flyglinjen mellan Skandi-navien och Orienten utpekas av Theodore P. Gould, vice president i Scandinavian Airlines
Robert Ulich,- som lämnat Tysk- ( platser. Ett antal av dem har land efter nationalsocialismens ■ blivit häktade pä den ryska siövertagande av makten. Medan dan och ådömda tre års fängel-
prof. Ulich arbetade vid Har- se för olagligt överskridande
vard University, ägnade sig El
av gränsen.
sa Brändström åt social verk- T,	.
samhet, främst för att hjälpa Ihållande rykten
System, Inc. (till höger), och R. O. Bullwinkel, vice president I
flyktingar från Europa. Fru Brändström var också alltid livligt intresserad för förblnelser-na mellan Amerika och Sverige.
berätta att den finska mar-
Northwest Airlines.
I den under kriget på svensk-Inc.! amerikanskt initiativ tillkomna
(längst till vänster). Intresse- insamlingen “Wings rade ° ’ ° ’	"	”
från samt SAS
åskådare är Sten Unne I way” SAS kontor i New Yorkjnsats
Rickard Florman från kontor i Minneapolis.
Att fånga en tjuv
Av VILHELM MOBERG
gjorde hon en
for Nor-betydande
Elsa Brändström enastående socialt
hade ett patos, en
Petter Emrik i bröst så
Magnus, dräng hos
Orrabäck, fullt av
hade sitt andedräkt,
att han kände sig som om han skulle sprängas, där han stod på vedbacken och klyvde vedklumpar. För nu var det sagt det han som så länge ämnat säga till sin husbonde. Där stod Dmrik, bonden, bara en famns längd från honom och sågade ved, de var alldeles ensamma, och Petter Magnus hade passat på.
Man visste aldrig, när man fick bättre tillfälle att tala rent ut med sin husbonde. Han hade uppbådat all sin djärvhet och sagt det: Att han ville ha Elin, lusbondens dotter, till sin äkta lustru.
Elin och Petter Magnus hade änge lagt råd hur de skulle kunna tala med hennes far och få honom på rätsidan. Emrik hade ju en sådan respekt med sig, det var sannerligen inte lätt att begära någonting av honom för den som själv inte hade något att komma med. Och vad hade nu Petter Magnus att komma med, när han ville bli mågen i huset? Han hade en bra och jprdlagd kropp, som dugde till någonting på gården. Men han hade inte Just någonting mer. Och det fanns dussintals bondsöner i bygden, som kunde komma med mer.
Men nu var det äntligen sagt: Petter Magnus- hade undrat, om inte han och Elin skulle
nus på bonden. Han väntade att husbonden skulle se mörk ut. Men Emriks uppsyn var ljus. Över hans ansikte hade brett sig ett stort grin. Och nu kom det så småningom fram ett skrockande ljud ur hans strupe —ljudet blev starkare och starkare. Drängen stod och gapade. Ja. det var så: Hans husbonde skrattade.
Ja, hans öron hörde rätt: Bonden skrattade inte med ord — men han skrattade. Hans skratt växte och blev allt starkare.
Och Petter Magnus kom alldeles bort sig, han stod och fumlade med yxan. Husbonn bara skrattade — det var inte vad han hade fruktat, men det var kanske någonting ännu värre.
Och så talade Emrik, bonden, när hans skratt började avtaga.
— Jaså, min lille
Petter
Magnus. Jaså! Du vill bli min måg!
Husbonden höll nu sågen stil-a och tittade på sin dräng:
— Vesst får du bli min måg, vesst får du dä! Men inte än!
Ett plötsligt ljust hopp värmde Petter Magnus invärtes.
— När . . . får jag’et . . .?
När husbonn . . .?
medkänsla med lidande människor som drev henne att helt offra sig själv för att bringa hjälp och lindring där nöden och hopplösheten härskade. Hon var dotter till svenske ministern i St. Petersburg, general Edvard Brändström. Efter uppfostran i Sverige kom hon ut till den ryska huvudstaden vid 20 åra ålder och började tidigt ägna sig åt social hjälpverksamhet. Då kriget bröt ut 1914 lät hon omedelbart utbilda sig till krigssjuksköterska och arbetade till en början vid ett sjukhus för ryska soldater som tillkommit genom insamling inom svenska kolonin i St. Petersburg. Då svenska Röda korset hösten 1915 började en omfattande verksamhet bland de tyska och österrikiska krigsfångarna i Ryssland och Sibirien blev Elsa Brändström svensk delegat. Under 5 år gjorde hon strapatsrika resor mellan de olika fånglägren. Dessa befann sig mestadels i ett fruktansvärt tillstånd på grund av otillräcklig utrustning och förhärjande epidemier. Omkring 700,000, eller nästan en tredjedel av krigsfångarna i Ryssland och Sibirien, dog, vilket ger en föreställning om de förhållanden som Elsa Brändström hade att arbeta under. Hon var själv
ken kommer att devalueras i en nära framtid. Den höga markkursen har gjort utlandshan-deln mycket svår.
En ny överenskommelse
mellan Finland och Ryssland har nu gjorts beträffande export av 3,000 hästar till Ryssland. Inga meddelanden beträffande priset har givits. Vid den senaste hästexporten, som omfattade 4,000 hästar, förlorade det finska folket 40,000 mk. för varje häst.
Planer föreligga
för att utvidga den finländska lufttrafiken. Ansökan har gjorts av Aero A.-B. om tillstånd att trafikera Köpenhamn med mellanlandning i Stockholm.
Senaste år exporterade
Finland tändstickor till ett värde av ca. 100 milj, mark, något mindre än föregående år.
Genom donationsmedel
från Ystad, Sverige, kommer en Ystad s-gård att byggas i Ekenäs. 4.8 miljoner mark har redan insamlats för ändamålet i Ystad.
Röda korset
har övertagit Nynäs gamla herrgård nära Heinola. Gården skall inrättas till en vård- och arbetsanstalt för krigsblinda.
En extra tilldelning
av socker, 250 gram per person, utdelades även under februari månad. Man beräknar att sockerransonen kan höjas be-
kunna alltid ställe, ingen visste, sig.
Och
få ha sitt ihop. De kunde skaffa sig något eget för han, Magnus, var ju latstick, som husbonn och de skulle nog klara
nu stod Petter Magnus
och väntade. Vad skulle husbonn svara?
Det hade gått ett par minuter, och ännu hade det inte hörts något svar från Emrik. Han drog sin raspande såg fram och tillbaka genom stocken som förut men från hans mun hördes inte ett ljud. Men han hade väl hört, vad Petter Magnus sade? Han hade väl hört att hans dräng stod där och friade till hans dotter Elin?
Petter Magnus vågade inte titta upp på sin husbonde. Han stod nedhukad och klöv och högg, men han vågade inte titta upp. Vad skulle han få för svar ?
Det gick ett par minuter til och bondens såg raspade och drängens yxa högg. Men inga ord fälldes. Drängen hade friat till husbondens dotter, men ännu inte fått något svar.
Äntligen tittade Petter Mag-
— Jo, jag ska säja’et! När du har ta’et Bläsmåla tjuv!! Då får du gefta dej mä Elin!
Drängens mun öppnades. Nu kom han bort sig igen.
— Bläsmåla tjuv? Ska jag . . . ta . .
— Jaa. När du har taet Bläsmåla tjuv, så får du hålla bröllop här på gåm! Men inte en da förr! Nu vet du dä!
Och så uppgav Emrik äter satt skrockande skratt och började dra sin såg genom stocken på sågbocken.
— Dä blir när solen går opp i väst och ner i öst, förstås! Men inte en da förr får du min dotter!
Och nu begrep ju Petter Magnus vad husbonden- menade. Så han hade fått beskedet: Aldrig skulle han få sitt ihop med Elin. För aldrig rådde han med att ta Bläsmåla tjuv. Inte kunde han göra vad tjugo länsmän och väl hundra fjärdingsman hade gått bet på. “När du har tagit Bläsmåla tjuv . . ja, det var ett talesätt bland folket i bygderna. När man ville visa fram något som var omöj-
ibland livsfarligt sjuk och hade ringa medel till sitt förfogande, men tack vare en okuvlig energi och en ovanlig organisationsförmåga lyckades hon utföra sitt kärleksarbete.
Förhållandena i Ryssland under revolutionen hindrade hemsändning av krigsfångarna, och i två år arbetade Elsa Brändström nu i Sibirien utan europeiska medhjälpare. Hon igångsatte ett stort organisationsarbete för att rädda de kvarhåll-na fångarna och deltog själv i sjukvården under de hemskaste förhållanden. Under dessa år var hon helt isolerad — endast två gånger fick hon underrättelser från sin familj i Sverige — men hon gick så helt upp i arbetet att hon enligt egen utsago aldrig saknade yttervärlden.
År 1920 kunde Elsa Brändström återvända till Sverige, där hon genast satte i gång
insamlingskampanjer för
ligt, så tog man till detta: infånga Bläsmåla tjuv.
För flera år sedan hade fästs tvåhundra riksdaler i
Att
ut-
löning åt den, som kunde ta den berömde tjuven från Bläsmåla. (Fortsättning på sidan 6)
tydligt den.
Sedan har
att
i den närmaste framti-
krigsslutet
järnvägen kompletterat
sin rullande materiel med 2,500 nya vagnar och i är skall ett tusental byggas. Cirka 22,000 vagnar står nu till järnvägarnas förfogande, vilket är något mera än vad man hade före kriget, men det räcker trots allt inte till för den nuvarande trafiken, för vilken 8,000 nya vagnar skulle behövas.
bispringa de krigsfångar som ännu var kvar i Sibirien. Hon gjorde föredragsresor och skrev en bok om sina minnen från fånglägren. År 1922 företog hon en föredragsturné i U.S.A. som inbragte 100,000 dollar. Därefter flyttade hon till Tyskland, där hon upprättade ett sommaraanatorium för krigsfångar. Då hon i Sibirien lovat döende krigsfångar att ta hand om deras barn, hyrde hon från 1923 till 1933 ett slott där hon mottog över 2,000 barn.
År 1929 gifte sig Elsa Brändström med professor Robert Ulich och 1934 flyttade makar-
na med sin dotter till Förenta Staterna. Även i sin nya omgivning ägnade sig Elsa Bränd-ström åt socialt arbete. Hon blev ledare för ett företag kallat The Window Shop, som genom kooperativ restaurang-öch affärsrörelse gav flyktingarna i Cambridge möjlighet att försörja sig själva. I februari 1945 for hon på inbjudan av 70 kvinnoorganisationer till Sverige, där hon över hela landet höll föredrag om Förenta Staternas återupbyggnandspla-ner. Behållningen gick till Rädda Barnens verksamhet.
För sitt arbete i människokärlekens tjänst har Elsa Brändström-Ulich mottagit ett flertal utmärkelser, bland andra
Serafimermedaljen
och Röda
korsets guldmedalj 1919 samt
Illis Quorum 1920.
År 1946
mottog hon medalj som instiftats av kung Gustaf i hamband med prins Carls, den svenske Röda korsordförandens födelsedag. Hon var hedersdoktor vid universiteten i Uppsala, Sverige, och Königsberg och Thu-bingen, Tyskland.