Sidan 6 THE SWEDISH PRESS Torsdagen den 4 mars 1948 fiiKBiiiaiigaiiiBiaBiainiiaiBaiaaaaaii i E. A. ALM ■ “COMPLETE BUSINESS — BROKERAGE SERVICE” ■ ■ REAL ESTATE S ■ INSURANCE — LOANS É g 538 W. PENDER ST. — — PHONE PAcific 5431 5 fröken Bruneus genast, hon är Now it’s “SPRED” The oil Paint reduces with wa-ter. — 12 lovely Colors — $1.40 quart — $4.95 gallon Douglass Paint Co. 1280 Granville St. — PAcific 516^ The S m a r t 1 y Dressed Men b u y a t Globe Outfitting Company — M E N ’ S W E A R — Where Your Credit is Good. MAIN at BROADWAY FAirmont 4414 Upholstered Furniture For sale in all leading furniture stores in B. C. and Alberta. fl.P.//MflDSEN E CDMPflNY äpW i w i KRISTENDOMEN . . . (Forts, frän sidan 1) an gud ha sitt egenvärde. De ha egna rättsbegrepp och en egen människovärdering, som i alla väsentligheter skiljer sig från den kristna grundsynen. Just i förhållande till medmänniskorna blir det klart hur grundläggande den första trosartikeln är. Där den bekänner sin tro på Gud, Fadern, där kommer den moderna tron med sin bekännelse: Vi tro inte på någon gud! Skillnaden mellan den gamla tidens ofta grova cgudaktighet och den moderna antikristna tron är, att den förra var oreflekterad och spontan; den moderna ogudaktighe-ten är genomrefl ekterad och klart medveten om sin anti-inställning. Det är främst dm materialistiska kommunismen cch den nya nationalismen, sem konkurrera med kristendomen om herraväldet över livet, över sinnen och livsstil. Båda dessa ideologier ha sin egen moral-kodex, vilken hävdas med en religions absoluthet.- Där kristendomen förkunnar fördragsamhet och fri prövning, där tillämpar de nya Ideologierna tvång, förföljelse och koncentrationsläger. Några äro ett arv från nazismen, men de flesta äro nya. Objektivitet är ett okänt eller hatat begrepp för dessa idéströmningar. I fråga om sanning eller lögn förkunnas, att 3-C. ! allt är gagneligt som befrämjar I partiet eller idéen, medan allt som i objektivitetens ljus skulle motverka dessa storheter anses som ett ont. Objektiviteten står inte högt i kurs hos dessa osaklighetens tjänare. i Vad som sagts om den kommunistiska diktaturen gäller i I tillämpliga delar också på den I fanatiska nationalismen, främst bland de asiatiska folken. Kristendomen är inte självfallet erkänd längre. Dess etik negligeras eller ersättes av grundsat-*ser, som mera syfta till en statlig överorganisation än att I betjäna människorna. Man måste inför den förtjus-'ning som så ohöljt kommer fram hos de Clartéfostrade radikalerna inför detta nya fråga isig, om det stora avfallet från kristen tro cch praxis är en vinst eller förlust för mänskligheten? Aftontidningens kulturskribent räknar det uppenbarligen till en av tidens stora ■vinster. Därav den triumferande tonen, och därav den aldrig slappnande vaksamheten att utnyttja de mest obetydliga tillfällen att håna och misskreditera kristendomen. Moralisk anarki är uppenbarligen att föredraga framför kristen ordning, för dessa kulturprofeter. I stället för kristen tro förkunnar man med frenetisk iver sin tro på ingenting. Har tron bara etiketten “modern”, kan man anamma vad som helst. Där exempelvis det kristna hoppet förr Näktergalen । Av ROLF WIESLER Skådespelaren Erik F eyder kom ut från scenen med långa, rasande steg, bakom honom föll den asbestklädda järndörren igen med en suck i den pneuma-tiska stängaren. Han fortsatte korridoren fram till sin klädloge, slängde upp dörren och skrämde skälvan på Petterson, den puckelryggige lille påkläda-ren, som stod och gnodde bort handsmink från Feydeis frack. Logen luktade trikoretyl. — Gå ut! röt Feyder, och Petterson försvann som en rök. Feyder slängde sig hastigt ned i korgstolen framför spegeln, slog Ihop händerna för ansiktet, men kom ihåg något. — Herr Petterson! ropade han så logeväggarna gungade. Den lille puckelryggen slank in genom minsta möjliga springa. Han hade alltjämt fracken i famnen. Feydei- rätade upp sig och vände sig om. — Herr Petterson, sade han trött. Jag hoppas ni förstår att det inte är er jag är ond på? Herr Petterson log tacksamt, bockade sig, hängde upp fracken och försvann. Feyder vände sig mot spegeln igen, stirrade sig själv i ögonen och sade hårt: — Erik Feyder, kom ihåg: du spelar inte i kväll! Du lämnar tillbaka John III — och du sätter inte din fot på en scen vidare, annars slår jag ihjäl dig! Han stirrade sig själv stint i ögonen, men han svarade inte, det var inte så lätt. Han bet ihop käkarna och talade mellan tänderna. — Människor är djävlar, har du upptäckt det? Har du lust att vara pajas, åt dem längre. Hela teatern susade och surrade av viskningar och prat, undertryckta utrop, fniss och ha-ha’n. Erik Feyder hade avbrutit repetitionen, slängt rollen i golvet, skällt, rutit, stork-nat och rusat ut! Va fasen ska vi göra? han tänker strejka, vi kan väl inte ställa in, ring till Widblad, om han kan hoppa in . . . va? Filmar Widblad . . va ska vi ta oss till? Såna där geniala . . . äh, vridna är dom! Regissören, mager, spetsnäst, flintskallig, fiskögd och kallt småleende, reste sig och trummade fundersamt på pjäsboken. Han vinkade på inspicienten. — Herr Sörgård, sätt upp repetition som vanligt i morgon. Börja med 2:dra akten. Hämta lyst över grav och förgängelse, där rekommenderar man den frågande människan “att tänka på något annat”. Just detta blir slutresultatet av en serie artiklar under fjolåret i en huvudstadstidning om tron på ingenting. Sällan har torftigheten i den ateistiska tron så bjärt demonstrerats, som i denna slutsats. Ävenså måste man inför ett sakligt konstaterande av att kristendomen är ett passerat stadium för stora delar av nutidens mänsklighet fråga sig, om kristendomen vidare har någon framtid? Den kristne kan falla tillbaka till bekännelsen om tron pä Gud. Om han är, då kan inte heller hans verk bland människorna gå om intet. Vidare måste erinras om, att inte hela sanningen om kristendomen är utsagd med ett sakligt konstaterande, att avfallet är uppenbart. Även Kristi kyrka i tiden är en realitet. Dess inflytande är sannerligen inte litet, varken i kulturlivet, i staternas liv eller bland individerna. Och | kristendomen har alltid representerat dramat i mänsklighe-i tén. Kristen tro är ett stycke dramatik. Den är val och kamp, den är förvissning och sökande, den är trygghet och oro i samma enhet. Det statiska är främmande för kristen anda cch kristet liv. Många av en äldre tids förutsättningar för kristendomens självskrivna plats i samhället och medvetande har spolierats. Men inte dess inneboende kraft. Samma möjligheter står den till buds, som 1 den kristna aerans begynnelse. Den tidens kristna företrädare hade intet annat att falla tillbaka på, än att öppet framlägga sanningen och så anbefalla den till var mans samvete. Och denna möjlighet kommer allt jämt att brukas i kyrka och missionshus, i stad och på bygden, i Caux och i svensk landsort. Ty Guds ord bär inga bojor. Icke heller dess anda av liv. i foyern. Fröken Bruneus, ingenue, kom. Liten till växten, blond, med stora ögon. Hon såg ut som en docka, hon talade som en docka: oföränderligt tonfall och en näpen dragning på ordsluten som om fjädern bromsat upp. — Oll-e, sa hon och log mot regisören. Vill du tala med me-ej ? — Ja, Erik har fått skrällen. Blev rasande pÅ rollen, ska aldrig spela mer, du vet. Gå in och ordna honom. Han är ju kär i dig. — Tro-or du-u? sa fröken Bruneus och såg söt ut. —Sjåpa dig inte. Han tittade efter den smäckra Titania-figuren i mullvads-oäls och log sitt tunna, dystra leende. Han kände folk. En ganska enkel mekanism, tyckte han. Fröken Bruneus gläntade på dörren och steg in. Feyder satt och stirrade i spegeln. Han ser allt bra gammal ut, tänkte hon. Han är bra gammal också. Det är rart av honom att vara kär i mig. Han är riktigt söt egentligen. — Erik, sa hon nyfiket, vad gör du ? Tänker du på rollen Feyder vände sig om, strok sig över ansiktet, stirrade tungt på henne. — Ah, sade han dovt, är det du. Sätt dig . . . nej, akta, sätt dig inte på sminkrocken, den är full av smink. Nej, jag tänker inte på rollen. Nej, du . . , Han knöt handen och dunkade i sminkbordet, i takt med orden. Han avbröt sig, tryckte knytnävarna hårt mot ögonen. Fröken Bruneus flyttade undan sminkrocken, satte sig försiktigt, vädrande. — Du var väldigt bra i dag, tyckte jag, sa hon och nickade övertygat. — Roligt att du tycker det, sa han strävt. Roligt, att alla människor tycker jag är bra. Men jag tycker inte dom är bra, förstår du! Han reste sig, korgstolen välte, han sparkade till den. Hans röst steg till ett dånande forte. Han skakade knytnävarna mot den osynliga publiken. — Förstår du? Jag tycker inte att dom är bra! Och nu ar det slut. Inte med min fot på scenen vidare! Inte min fot! Jag vill inte vara pajas längre, vill inte roa herrskaperna så atl de ska glömma vilka djävlar de är, när ångesten dyker upp emellanåt, för att de just då inte har någon att plåga, förstår du! Hon blev inte alls rädd, hon betraktade beundrande. Jag vet faktiskt ingen som kan göra en replik som han, tänkte hon. Man måste tro pa honom, han är geniel! Om man bara kunde räkna ut hur han bär siig å-at . . . Det låg en fråga i hennes vackra ogon, en stum och vältalig motreplik. — Vänta, ska du få höra, fortsatte han. Du ska få höra, »en kan du säga själv. Du vet, andra akten, scenen mellan Johan och den påvlige puntien. Där jag säger: Ers eminens, bekså detta karga land äger skönhet och behag. Lyssna, ers eminens, vad hör ni? Ni hör mina näktergalar sjunga? Du minns? Nå, tänkte jag, det är ju peko, näktergalarna sjunger på natten! Nu har vi ljusan dag . . . och så bröt jag av och sa åt Olle: Du, Olle, här får vi kuppa, det är väl inga näktergalar som sjunger mitt på dan! Vi står ju i trädgården, mitt i solljuset, inte sant? — Ja-a, sa fröken Bruneus. Det tänkte jag också på! — Gjorde du? Nå, vet du vad Olle svarade då? Nej, det kan du inte veta! Hans röst blev metalliskt hård, orden föll som hammarslag. — Ne-ej, sa fröken Bruneus. Var sa Olle då? — Han sa: Nej, förstår du, på den tiden stack de ut ögonen på näktergalarna, sedan trodde de att det var natt och stod i dygnet runt. Så det var riktigt. Fortsätt. Ta från början igen. — Å, det menar du inte, sa fröken Bruneus, som inte kunde följa med riktigt. Hon beundrade Feyders exakta imitation av Olles ginniga och knastrande stämma. Feyder vände runt tvärt, riktade ett anklagande pekfinger mot fracken och skakade den. Hans röst arbetade upp sig, bröts, tåra-des, skalv, blänkte av hat. — Fortsätt! röt han. Ta frän början igen! Nej, du . . . inte jag! Förstår du? De stack ut ögonen på dem, för att de skulle spela natt och dag . . . föi att roa dem, ett litet näpet inslag i den allmänna trivseln: Lyssna, ers eminens ... ni HUGO C. ORRE & SON PLUMBING & HEATING Stokers and Oii Burners Specializing in Automatic copper concealed Hot Water Radiation. Call us at any time and we will gladly without charge explain and show you how you are able to save dollars on your fuel bill this year. 2117 VENABLES STREET — VANCOUVER, B. C. Free Estimates — 'Phone: HAstings 2669-M hör mina näktergalar sjunga? Ha-ha! Kan du fatta att jag slog rollen i golvet? Kan du fatta att jag inte vfn Spela en ton ... ett ord ... De gjorde dem blinda, de tog ifrån dem solen, ljuset, livet, gjorde dem till idioter, speldosor, blinda — för att de skulle spela, bara spela, dygnet runt, roa dem litet, när de gitte höra på . . Lyssna! Ers eminens, ni hör . . . mina näktergalar! Å, ae djävlarna . . . Det är alldeles ofattligt, faktiskt, tänkte hon. Det är som man hörde en sån där stor orgel som de har i kyrkorna. Genial, det är alldeles för iiltet sagt. Men högt sade hon: — Ja, men det var ju då-ä, jag menar ... nu gör de väl inte så mera? En halv sekunds paus, sedan skrattade han: ett skallande, skrällande, tårdränkt, snyftande hest skratt. Hennes ögon blevo också fux-tiga. — Nu! flämtade han. Nej, visst inte, inte nu längre, nej, visst. Se dig omkring i världen, säg mig . . . Nej, vi ska halla os