Sidan 6
THE SWEDISH PRESS
Torsdagen den 19 febr. 1948
:	E. A. ALM ■
■	'	i
5 "COMPLETE BUSINESS — BROKERAGE SERVICE" ■
■	REAL ESTATE S
■ INSURANCE — LOANS :
■	5
■ 538 W. PENDER ST. —	— PHONE PAcific 5431 ■
Now it’s “SPRED” The oil Paint reduces with water. — 12 lovely Colors — $1.40 quart — $4.95 gallon Douglass Paint Co. 1280 Granville St. — PAcific 5164
The S m a r 11 y b u y
Globe Outfitting Company
— M E N ’ S W E A R —
Where Y’our Credit is Good.
MAIN at BROADWAY
HUSMOR I VÄSTERBOTTEN STUDERAR SITT YRKE
I BYSKE
Västerbotten har en av Sveriges modernaste hushall.-skolor i en gammal herrgård med flyglar, berättar Dagens Nyheter. Vintertid strålar skolan som ett sagoslott under mörka kvällar och inte bara från Västerbotten, utan från hela Sverige kommer flickor i 18 — 20 årsåldern till Byske för att ett helt år studera till husmor.
Skolan har inte funnits till i mer än tre år. Y'ästerbotten hade visserligen tidigare 5 lant-hushållsskolor, ty förre landshövding Rosén var en verklig vapendragare för huslig undervisning. Byske, som slog upp portarna i januari 1945, blev den egentliga första husmo-dersskolan.
Munksundsbolaget hade då byggt om den gamla herrgården och lyckades utmärkt att göra en ändamålsenlig skola av den vackra byggnaden. De bägge damema i skolans styrelse, rektor Rut Bergstrand på An-derstorps lanthushållsskola och skolkökslärarinnan Edith Holm-lund i Byske, har lagt ner stor möda på inredningen och lyckades också skapa en modern och trivsam miljö.
I en internatskola av denna typ brukar det vara eh rätt
sen.
kinkig uppgift att skapa god En gris, som häromdagen
anda och allmän trevnad, då i var på väg från Öland till flickor med olika underbyggnad ; Kalmar, lyckades rymma vid och från skilda miljöer skall leva tillsammans under så pass lång tid. Man har intrycket att den frågan har lösts lyckligt i Byske, kanske beroende på den allmänna ungdomliga andan; medelåldern bland lärarinnorna
ligger för närvarande vid 27 är.
I ett stort kök och två min- postångaren “Öland”. Från ån-dre provkök får flickorna un- garen lyckades man få ett rep dervisning i matlagning, bak- om vinterbadaren, som hy vaning och konservering. Några des ombord.
gånger under året är det även i	-------------
New Shipment Arrived
Write to 2352 E. Hastings St., Vancouver, B. C., for the new list of
SCANDINAVIAN and 3635—En Röd Liten Stuga
Till Min Väntande Lilla Vän
Johnny Bode Jarl & Franzén Dragspelduetter 3776—När Haven Åter Bli Fria Jul på Havet
Sång Gösta Jonsson 4003—Borghild Reinlander
The Old Lilac Tree Waltz
. (Den gamla syren) Sven Tollefsen and Orchestra 7045—Flickan från Backafall
Sjösala Valsen (E. Taube)
Sång: Sven Olof Sandberg 7059—Hallå Lilla Mamma
Det Lyser Ett Ljus Från Ett Fönster
Sång: Sven Olof Sandberg
Wright's Ltd.
2352 E. Hastings St., VANCOUVER. B. C. HAst. 1308
430 Columbia Street. New Westminster. B. C.
— Importers of Fine Woollens —
REGENT TA1LORS
STYLE-LEADERS
324 West Hastings Street, VANCOUVER, B. C.
— Phone: PAcific *8456 —
Dressed Men
FAirmont 4414
storslakt. På sommaren lär man ! sig sköta trädgården och då ges jockså en 6-veckors kurs i barnavård. Hemvård och handarbete' är två andra viktiga ämnen, och i vävning åstadkommer man strålande vackra saker. En del flickor har till och med egen hemull ått väva ljuvliga filtar och härliga ulster-tyger av, och årets avslutnings-utställning väckte berättigad beundran.
1948 års kurs, som började i januari, var övertecknad långt innan, och denna gång räknar deltagarna endast flickor fran Västerbotten. De har naturligtvis företräde till länets egen skola. Men det har beklagats, att inte flickor från sydligare trakter kunnat komma med, därför att de här kan göra särskilt nyttiga erfarenheter.
En däm, som antastades
I av en kvinnofridsstörare i i Malmö, tog upp en liten påse i i sin väska och kastade inne-I hållet i ansiktet på mannen.
1 Det var vitpeppar i påsen, och 1 mannens attacker hejdades på ögonblicket. Hans jämmer för-। anledde till sist damen att leda fram honom till en pump och tpola pepparn ur ögonen på honom. Det var en våt och slok-lörad man som smet från plat-
Färjestaden och tog sig ut på isen. När isen tog slut kastade sig -grisen, som vägde 150 kg., oförskräckt i vattnet och började simma med kurs mot Kal-■ mar. Efter hundra meters sim-' ning beslutade emellertid nas-sen att korsa Kalmarsund mea
CORDION RECORDS
7069—Vid Spillerboda Brygga (Vals)
En Liten Månskenstur (Foxtrot)
Sång: Sven Olof Sandberg 7077—Marie Louise
Britta (Soldat visa)
Sång: Sven Olof Sandberg 7209—Johanssons—Boogie Woogie Vals.
Kör I Vinn’ Sa’ Kalle Blomster.
SpelmansBruden.
3641—Det Går Över
Vi Ska Tömma Vår Spargris Sång: Sven Olof Sandberg 7152—Två Små Röda Rosor.
Prinsessans Strumpeband.
300 lappar göra en märklig resa
En av de märkligaste resor, som över huvud taget kan tänkas, skall företas i sommar när flera hundra samer från Norrbottens län beger sig söderut med extratåg. Förberedelserna för denna sällsamma färd pågår som bäst och mannen bakom verket är Jokkmokklappar-nas specielle förtroendeman, nomaden Jovva Spiik.
I tongivande lappkretsar där uppe längst i norr har man länge haft en önskan att få till stånd en gemensam resa till stam fränd erna i mellersta Sveriges fjällvärld, dit för övrigt redan tidigare lappar från höga Norden har dragit för att finna bättre beten för sina renar. Man erinrar sig i detta sammanhang den originella transport av inte mindre än 800 djur, som för ett par år sedan verkställdes av statens järnvägar för lappmannen Olle Blinds räkning. Han var bosatt i Gällivare-distriktet, men hade fått klart för sig att det inte längre var möjligt att livnära sin stora hjord i de gamla betesmarkerna och gav sig därför ut på en orienteringsfärd, som resulterade i att han slog sig ned i Jämtland.
Även om det denna gång inte är meningen att något större antal skall emigrera till sydligare trakter av landet, måste man i det här sammanhanget tala om en verklig folkvandring, låt vara tillfällig.
Den förtroendeingivande och trivsamme Jovva Spiik. som tillsammans med andra duktiga stamfränder nu som bäst planerar färden, har tänkt sig att omkring 300 lappar från Jokkmokk, Gällivare och Karesuando lappområden i samlad trupp skulle resa ned längs inlandsbanan och därpa vidare till Åre. Här liksom eventuellt på andra platser skulle man hålla överläggningar om interna same-problem, varvid lappar från de berörda orterna skulle delta. Man vill byta erfarenheter och intryck och framför allt vill man vara tillsammans och trivas såsom bara lappar kan göra det när de mötas till lappriksdag, gudstjänst eller vad det nu må gälla.
Det särskilt originella i denna i och för sig så ovanliga sällskapsresa blir att den stora skaran i Åre lämnar sitt extratåg och gemensamt vandrar ö-ver den ödsliga fjällvärlden ned till Hede. Det blir en liten nätt promenad — fågelvägen är omkring 110 kilometer.
I Hede tar man tåget igen och fortsätter till Stockholm för att stanna så länge som lusten och kassan medger.
Stockholmarna kan sålunda bereda sig på att i sommar — man förmodar i augusti månad — få välkomna sina trivsamma nomadiserande landsmän från । norr. Det blir ett färggrannt [ inslag i stadsbilden, ty samtliga kommer i sina brokiga dräkter. Jovva Spiik, som inom parantes sagt också är nämndeman, hör nämligen till dem 'som varmast ivrar för bibehållandet av den hävdvunna kläde-.dräkten och för bevarandet av gamla goda sedvänjor. Men Samtidigt är han en modernt syftande karl som förstår att resor är lärorika och roliga. Det lär vara särskilt därför som han lagt in den märkliga långa i fjällvandringen i sin stora skaras program. Man tycker ' det ska bli intressant att få se i hur betesmarkerna i Jämtlands i fjällvärld tar sig ut och man i vill gärna också se hur ren-skötseln bedrivs i andra trakter län de gamla vanliga.
Just nu pågår för övrigt mycket livliga organisations-strävanden bland samerna, som , vill rationalisera renskötseln |Oöh särskilt då tillvaratagandet I av slakt- och andra produkter. : För det ändamålet planeras ett isamernas eget köttrökeri. Och slutligen är från nomadfronten att anteckna att studieintresset lär synnerligen livligt bland de ! unga samerna, som flitigt söker sig till Samevuas egen folkhögskola i Jokkmokk.
Sista invånaren död.
74-åriga fr. Emma Brandt, Folkäma, har avlidit, oc därigenom har byn överbo förlorat sin sista invånare. Den gamla hade bott i byn i 66 år. Då hon flyttade dit som 8-åring med föräldrarna var överbo en blomstrande Dalaby. Under de senaste 25—30 åren har den avfolkats helt öch till slut blev Emma Brandt ensam kvar. Hon hade gris och ko och drog sig fram helt på egen hand.
OVÄDRET . . .
(Forts, från sidan 1) met.
Han rökte ivrigt. Tog röken i munnen och spottade nästan ut den varje gång. Det lät puup, puup; och katten vaknade åter och hoppade raskt ner från soffan när hon kom in i cigarröken och fortsatte ut gegen den öppna dörren.
— Var det mycket folk på lasarettet? frågade mannen och tittade hustrun rakt i ögonen. Fick du vänta länge?
— Jag har ju beställt tid. sade hon och fingrade nervöst på klänningen igen.
— Fick du träffa doktor Bylund?
— Javisst.
— Undersökte han dej i dag också?
— Nej, det gjorde han inte. Han ville bara tala med mig.
Mannen satt tyst nagra sekunder. Han torkade sig oupphörligt i pannan och flåsade tungt.
— Ska jag bära in vatten? frågade han och gjorde sig beredd att stiga upp.
Hustrun svarade inte. Hon gick tillbaka till spisen.
— Jag ska byta klänning., sade hon och gick in i kammaren.
Han såg efter henne. Han trodde han skulle svimma, dels för värmen och dels för det som han väntade på och stod inför. Han visste ingenting nu, allt-sammans stod stilla i huvudet på honom, hela hans liv passerade revy, han såg särskilt en episod för trettio år sedan. En sommarkväll nere vid älvbron. Han och Lilly hade varit på festen och gått hemåt på natten. Det hade varit en varm kväll, kornknarren hade knar-pat på gärdena, sommarmånens bleka skära hade suttit däruppe som ett blekt, åtråvärt smycke och den kvällen hade de kommit överens om att gifta sig.
Jaja, han ville inte stanna vid den bilden. Herregud. det var ju så länge sedan. Hade det verkligen hänt över huvud taget.
Han var ju inte samma människa nu som då. Nu var han nämndeman och skulle kanske snart bli häradsdomare, hade gifta söner och barnbarn.
Han trummade med fingrarna mot bordet.
— Herregud, viskade han, hur skall det bli sedan. Ska livet fortsätta, är det möjligt, att man kan leva vidare?
Flugmusiken tilltog och han reste sig irriterat och släppte ut musikanterna genom att öppna fönstret. En våg av varm luft slog emot honom, blandad med hölukt och balsamiska dofter från ängarna. Han lät fönstret stå öppet och satte sig på soffan. Han hörde hur hustrun klädde om sig inne i kammaren. Nu drar hon klänningen över huvudet, tänkte han. Hon står med armarna i luften och kränger den över huvudet. Så går hon några steg och drar fram nedersta byrålådan och tar fram asken med eau de co-logne, hon tar lite i handen och baddar sig under armarna.
Han log när han tänkte på det. Han kände ju henne så väl. I trettio år hade de hållit ihop. Han visste att folket i byn sade, att det inte fanns ett sånt lyckligt par som Lilly och han. Dom är ett mönster för många unga, hade han hört att dom sagt.
Jaja, han nickade och muttrade för sig själv. Vi ha dragit jämnt hela tiden. Vi har aldrig varit osams. Har jag någon gång varit nervös, så har Lilly
Tjyva mej hit!
— Förr var det ganska vanligt, berättade en överkonstapel, att fångarna på våra större fängelser lånades ut som arbetshjälp till folk. Givetvis skedde detta endast i sådana fali där fången var något så när att lita på. I Örebro fick vid ett sådant tillfälle en av stadens mer kända änkenåder “låna” en fånge som trädgårds-hjälp, och när hon skulle sätta honom i arbete, så visste hon inte riktigt hur han skulle tilltalas. Men eftersom han var dömd för stöld, så klämde hon till med:
— Jo, nu när tjyven krattat gångarna och gjort fint framme på gräsplanen så kan tjyven vara vänlig att titta till drivbänkarna. Och sen kan tjyven komma in i köket och dricka kaffe.
Men då blev “tjyven” arg, och han röt till:
— Tjyva mej hit och tjyva mej dit — jag är fan ta mej ingen tjyv — jag är mordbrän-nare!
HUGO C. ORRE
PLUMBING & HEATING Stokers and Oil Burners Specializing in Automatic copper concealed Hot Water Radiation.
Call us at any time and we will gladly without charge explain and show you how you are able to save dollars on your fuel bill this ye^r.
2117 VENABLES STREET — VANCOUVER, B. C.
Free Estimates — 'Phone: HAstings 2669-M
flDSEN E COMPflNY
Upholstered Furniture
For sale in all leading furniture stores in B. C. and Alberta.
tigit och gett vika.
Nu kom en våg av ömkan genom honom igen och han grinade illa, för ett ögonblick.
— Varför är hon inne där så länge, sade han halvhögt, att hon inte kommer ut och talar om alltsammans? Varför gråter hon inte? Varför kommer hon inte till mig och vill att jag ska trösta henne?
Han slog näven mot knät sitt och gick fram till fönstret. Han svalde upprepade gånger. Han tittade inte på pojkarna, som i lugn och ro körde sina hölass. Han tittade uppåt skogen.
— Trettio år räckte det, I trettio år fick det vara lyckligt, fick det vara lugnt och tryggt. Trettio år, tänkte han.
Han tuggade på det. Trettio år, det var som om det var trettio minuter. En halvtimme. Och ända var det ett halvt liv. Och sedan, hur ska jag kunna fortsätta . . .
Lilly kom ut och hon såg fräsch och fin ut sedan hon bytt klänning och baddat sig med vattnet från Köln. Hon log ett trött leende och gick fram till honom.
— Tala om alltsammans, sade han tjockt. Det är lika bra att du talar om det.
Sätt dig här, sade hon och slog med handen på sofflocket. Sätt dig här och lugna dig nu. du är nervös ... du maste lugna dig.
— Tala om allting för mig.
Han svalde fortfarande, och ådrorna i pannan svällde.
— Jaa, sade hon lågt och dröjande'. Det är inte mycket att tala om. Det var som jag . . . jag har vetat det länge . . . mor hade ju också kräfta, och henne skötte jag i tre år.
— Var det kräfta?
Hon nickade och lade sin hand på hans arm.
Han satt tyst. Det var som om ett stort lugn gripit honom nu, när det var sagt. Han brydde sig inte om att torka upp svettpärlorna som satt i pannan, han satt bara där han satt med näsduken i vänstra handen.
— Vad sade ham mer?
— Han sade inte mycket mer. Men jag fick ur honom till sist att . . . ja, du vet vad jag menar och du har vetat det länge. Det finns ingen bot för det. Man får be till Gud att
Dry Shaves Wstbiout Liectrichy
ROCKING RAZOR, as the name implies, rocks off the hairs. No soap, and no elec-tricity are required. ; Two blades, working i inside a perforated I guard, like the more familiar electric razor, cut the beard with a scissors movement. Top: The razor cuts as it is rocked by the shaver. Right: The razor and its neat, i
little case. The British manufaeturers also claim the guard aets as a sharpener which automatically keeps the blade in trim for several years- In any case, the rocking razor is another example of how t Bntain is using technical know-how to solve her economic diffic^Ities.

man slipper plågorna.
— Men Radiumhemmet, då?
Nu låg det förtvivlan i rösten. Radiumhemmet. Smedens svägerska kom ju dit och hon blev frisk, hon lever än.
— Nej, käre du, Bylund talade om för mig, att det är inte lönt, och du vet att doktorn vet vad han säger.
— Det är inte sant, sade han och tog henne i armen. Det är inte sant. Nog måste det väl finnas någon bot, det är klart att det finns bot.
— Nej, lugna dig nu. Vi har ju vetat det länge. Du föratår, Axel, vi måste försöka förstå hur det ligger till och inrätta oss efter det. Pojkarna får ingenting veta, åtminstone inte än ... vi har haft våran tid ... vi har varit . . . haft det bra. Man får inte begära ailt av livet. Man måste betala igen . . . Axel, nu ska du vara stark. Det duger inte att falla ihop på det där viset. Vi måste fortsätta, Axel, seså, ska nämndeman sitta och grina . . .
Han reste sig. Snodde hastigt näsduken över ansiktet och torkade upp svetten på pannan. Hon reste också på sig. gick fram till spisen och började slamra med kastrullerna. Han gick ut på bron och stod länge i solskenet och bara tittade ut över tunet och ägorna. Hon kom ut efter. Hon ställde sig vid hans sida, tog honom i armen och vände sig mot hans ansikte. Hon pekade uppåt himlen och mot några gråa och hotfulla moln, som låg i horisonten men som visade benägenhet för en utflykt. Det hade inte regnat på flera dagar, [och nu kanske det skulle kom-। ma.	>
— Det blir regn, Axel. Du ska se,, att det blir ett riktigt oväder. Ser du sa lagt svalorna flyger. Och än är det nog ett par lass kvar. Höet måste in, Axel.
Han gick över gårdsplanen med stora steg. Skjortan var uppknäppt i halsen, och när han kom till vedstapeln tog han sin bredbrättade halmhatt, satte den på huvudet och gick ut över ängarna. Han skyndade på sina steg när han avlägset hörde åskbuller, och han började springa när han såg första blixten. Snart skulle ovädret komma.