Sidan 8 THE SWEDISH PRESS Torsdagen den 25 dec. 1947 LÄMPLIGA JULKLAPPAR Nyss utkomna och denna vecka anlända till Vancouver Dr. K. G. BOLANDERS BOK baserad på dr Bolanders iakttagelser i Canada under en resa på hösten 1946. 200 sidor. Pris, porto inb. $3.00 Häftad S2.50. Svenska sånger med noter Du gamla, du fria Konvaljens avsked I Rosens doft Uti vår hage Den gula paviljongen Dold mellan furorna VI gä över iaggstänkta berg Ä, jänta, å ja Spinn, spinn, dotter min Vårvindar friska Näcken han spelar En sjöman älskar havets väg Fjäriin vingad syns pä Haga Till österland Det gjorde mamma Jag vet ett land PRIS FÖR HELA SAMLINGEN AV OVANNÄMNDA SÅNGER $1.00 PORTOFRITT. • • • Augusta Hägermans böcker: “Mormors Stuga"’ “Gökens och Lärkans land” “Här och Där” Skrällboms bok: “Genom Skrällboms Glasögon” Ovannämnda böcker, per exemplar $1.50 plus 10 cent porto. REKVIRERA GENAST FRÄN THE SWEDISH PRESS 427 Hamiiton Street, Vancouver, B. C. — Hör du Anderson! En av flickorna på kontoret har klagat över att ni kysst henne. — V ilken av dom ? COMPLIMENTS OF THE SE A SON Douglass Paint Co 1280 Granville St. — PAcific 5164 SE ASON’S GREETINGS! DINE “»J DANCE Every Saturday Night Amid Luxurious Surroundings . . . COMMODORE ORCHESTRA • $1.25 Includes Tax Reservations: PA. 7838 ihf COMMODORE $ 7^ * •v WiUHSKB J'' Ä? X?" ÄV SS?: SK5 3SIÄ5 3S3 SS3 SS5 Äl SSISS5 SS5 SSS SSI KSS sa Ä.^ FOR GOOD FRIENDSHIP and CHEER Meet Your Friends at the Fred & Molly J A | |kj | n f Charlie & Barry Erickson 11^11 Em IW Berrettoni Transient Rooms — Steam Heat — Hot Water 309 Carrall Street Phone PA. 0656 Vancouver, B.C. SEASON’S GREETINGS! fl.P.//WflDSEN E COMPflNY an. KÄRA. EN SÄDAN DAG . . . Forts, från sidan 6. mer kyrkoherde Andér med sin runda, blankpolerade stämma. Det måste Pilfors ordna. Inte får den gamla kvinnan stå, det går inte an. Nickar uppmuntrande mot kyrkvärd Pilfors och vänder sig återigen mot de kära ämbetsbröderna. — Går inte an, går inte an, mumlar kyrkvärd Pilfors. Nej, men när man inte ser sig . . . Han tittar in i kyrkan. Man kan ju inte köra upp folk som inte själva har så mycket förstånd att de avstår en sittplats åt en gammal människa. Han sneglar på moster Nannas smala rygg, skakar hjälplöst på huvudet. Hör den tunga dörrklinkan ' slå, anträder en rapp promenad, tar sig ett välkomnande leende: — den här vägen mina damer — God dag, förvaltarn . . . god dag, redaktören. Och viskar i förbifarten åt sin kollega, kyrkvärd Anderson: — Du, om du ville ta hand om gumman där borta och se till att hon får nånstans att sitta. “O fröjd, o frid, som njutes här Av andaktsfulla själar! Må världens lustar och begär Förnöjda lastens trälar. All deras fröjd är tom och kort, Som vissna gräs de falla bort Och evigt sig fördärva.” Moster Nanna sjunger redligt med. litet dämpat kanske, lite sprödligare än vanligt, men annars har hon visst kommit över det värsta nu. Det är så många som står, de har visserligen inte skämt ut sig, men i alla fall: det finns fler att titta på! Och själv har då moster Nanna fullt göra med att förstulet titta sig ikring, där hon står under predikstolen och fröjdar sig åt allt, allt: hur vacker kyrkan blivit, hur full av folk den är, precis som på jul-ottan! — hur innerligt grant kantor Cornell spelar — men där kommer . . . jaha, det är kontraktprosten, det ser moster Nanna, honom känner hon nog igen, och efter honom kommer kyrkoherde Myrén i Remforsa. Janson i Tunbro, Elderstam i Fidelund, Pryllin i Hohnviken, och där våran egen kyrkoherde och där är komminister Jo-jhansson från Gidala norra, men vem kan han vara som går sist, till vänster? Tänk, honom känner inte moster Nanna igen! Feta, fromma, med knäppta händer, skrider prästerna uppför gången, kontraktprosten träder framför altaret, de assisterande placerar sig utanför, och nu har moster Nanna fått baksidorna av rikt sömmade skrudar att titta på. Så vackert. Och . . . nej men! Moster Nanna får tårar i ögonen. En solstråle faller rakt in på våran egen kyrkoherdes vita skrud med det violetta korset just på honom och ingen annan, kan man tänka sig. Unga fru Dyllner i den bakre reserverade bänken viskar till fru Callhagen: — Vi borde kanske låta den gamla tanten sitta. Här är så gott om plats. Fru Callhagen ger den stående en forskande blick, flyttar sig närmare fru Dyllner och gör en inbjudande gest, lite avmätt. Moster Nanna stirrar, Inte har hon väl gjort något galet nu? Fru Dyllner böjer sig fram, ler och vinkar ivrigt: Kom då! Moster Nanna bara stirrar. Då reser sig unga frun, går ut ur bänken, viskar: — Kom nu, lilla tant. Inte ska tant stå där. — Nej, nej, viskar moster Nanna skräckslagen. Men fru Dyllner ger sig inte, nej minsann, den här mänskan är lika istadig som moster Nanna. Hon lägger en bortskämd ann kring hennes skuldror och motar in henne i bänken. Så där, ja. Hon klappar i Nannas hand. — ... och när vi sålunda rätt betanKa att detta tempel — Ack, inte en stavelse av invigningstalet hör moster Nanna. Det är nätt och jämt att hon kan urskilja kontraktsprost Mannerbring, där han står vand mot ämbetsbröderna och menigheten. Allting åker runt för henne, hon är totalt borttrollad. Inte förrän kontraktsprosten säger amen och de sju utanför altarrunden börjar läsa valda bibelspråk, kommer hon till en smula fattning, och då känner hon sig ofantligt hedrad av denna utmärkelse frän själva disponentsfruns sida. Fast samtidigt är hon förstås rätt bekymrad övar vad folk ska tänka. Kära, söta en sådan dag — Kyrkoherde Andér står på predikstolen; nu är det högmässa, hans frimodigt förlösta stämma svävar på starka vingar ut i den nyrestaurerade helgedomen: — Gärna skall det medgivas, att man utanför kristendomens rågång möjligen kan, där det är som bäst, finna medlidande. Medlidande, javäl, men icke barmhärtighet! Vi se människor, som vallfärda till heliga, undergörande floder, vi se den svartaste vidskepelse florera, men barmhärtigheten — nej, den finna vi icke utanför vår vördade kyrka! I sanning, stor nöd råder i hednavärlden! En nöd som skulle vara ännu större, ja, obotlig, om icke den kristna barmhärtigheten funnes Detta lägger ett stort ansvar uppå våra axlar. Ty väl att märka; den hehga elden, kärleken till nästan, tänd i vära själar av Kristi alltomfattande kärlek, behöver ständig näring. . Det räcker inte med att blott ■ och bart konstatera, att v i und-1 fått nåden, vi skröpliga männi-' skor, som ständigt, utan att i för tröttas, sträva efter att visa oss den värdiga! Detta sker ej genom att gå till verket med högmod i våra hjärtan, o, nej! . ödmjuka, självförglömmande, måste vi vårda oss om den un-|derbara gåva som är oss given | så att icke elden, som flammar upp ur Kristi kärlek, omkligen siocknar. Så strid med helig iver mot mörker, synd och flärd! står det i den härliga psalmen 298. Ja, med helig iver, och, betonar jag, med barna-fromma sinnen och enfaldiga hjärtan. Låtom oss aldrig rikta uppmärksamheten på vår egen person, låtom oss alltid komma ihåg att ga till strids med bönen på våra läppar: Herre, jag ringe, namnlöse, betyder intet, Du betyder allt! — Han predikar bra i dag, kyrkoherden, viskar fru Dyllner. — Ja, nickar moster Nanna andäktigt mot fru Dyllner, han predikar bra i dag, jadå. Och sen i kväll, tänker hon, sen i kväll ska jag koka mig en kopp riktigt gott kaffe. Hon börjar äntligen bli hemtam i herrskapsbänken, moster Nanna, och hon lyssnar av alla krafter på våran kyrkoherdes förkunnelse, fast så helt som på en vanlig söndag kan hon ju inte följa med. Det är upple-, velsen alltför stor till, alltför njutningsfull. — ... och alltså frågar jag dig, ämnar du även nästföljande g I söndag lovprisa Herren i hans helgedom, byggd för sek- EVERY ONE ON YOUR LIST WILL LOVE L E I S U R E WE EXTEND SEASON’S GREETINGS TO OUR MANY FRI EN DS AND PATRONS! Patrick’s Shoes 2529 E. Hastings Street — Phone HAstings 2360 — ® ler sedan och i denna dag åter-invigd, ämnar du lovprisa Honom ur djupet av ditt hjärta för att han så skapade världen att vi stundligen möter de rikaste bevisen på hans stora kärlek? Ämnar du . . . Och sen ska jag sätta mig vid fönstret och hålla skymning, innan jag lägger mig, tänker moster Nanna. Hon slutar ögonen. I sina öron hör hon redan den djupa förtrogna tystnaden hemma hos sig, en tystnad som på intet vis störes av det aldrig tigande havet under rymdens stilla ovansklighet. ALLTING GOTT . . . Forts, från sidan 7. riregemente nere i Kristianstad. Huru han kunnat hamna där, det vete fåglarna, kanhända att det var en del av krigsbytet som blev taget efter slaget vid Leipzig vari Vendensar-na deltogo och i så fall att baggen en gång tillhört Napoleon, det må nu vara hur som hälst med men alltnog en vacker dag försvanna baggen från “tulle-riet” djupt sörjd och saknad av konstaplar, bassar och vanlig bondbeväring. De brukade backa i stallgången med en trä-bytta eller bleckhink framför sig. Pelle, baggen, backade också upp sin väg och när han så hade backat upp den rätta distansen stoppade han, satte huvudet mot golvet, lät höra ett bräkande och så kom cyklonen. Den som hade stått i gången med byttan eller hinken, fanns där ej mer när Pelle hann fram, han hade hastigt hoppat åt sidan och skrattsalvorna ljödo i stallet. Pelle hade stannat och stod där och blinkade med ögonen liksom förstod han ej sammanhanget med det hela. Men nu hade Pelle försvunnit från “tulleriets” stallar och hur det hade gått till vet man ej med säkerhet men det sades att någon spjuver anammat honom och stoppat in honom i en gods-finka, destinerad till övre Norrland lastad med smågrisar. Till-syningsmannen upptäckte ej tilltaget förrän tåget hade hunnit upp till mörkaste Småland då han slängde ut honom på plattformen och därmed blev fri från honom. Men Pelle vandrade vidare ut i bygden och hamnade i sinom tid till den platsen det här är frågan om i vår berättelse, och han kom just i det kritiska och fysiologiska ögonblicket när vi ha den bästa användning för honom. Vi minns hur Daniel hade lämnat Hultet i högsta vredesmod, utan att säga adjö ellar ta ut sin arbetslön, men hade sedan hemma i lugn och stillhet övertänkt situationen och tan-karna hade då allt som oftast kommit att stanna hos Mathil-da, utepigan på Hultet. Det skulle vara något att dela säng och säte med! Ju mera han tänkte på saken dessto mera kom han till den övertygelsen att just hon var det som skulle passa till husmor på bostället. För att nu slå två flugor 1 en smäll så beslöt han sig för att hämta betalningen för slåtter-arbetet hos Kari och på samma gang fria till Mathilda. Han vandrar sålunda mot Hultet och från motsatta hållet kom det en annan med Hultet som närmaste mål och det var Pelle, baggen, ödet, viskar läsagen, javisst. Det går kalla kårar efter ryggradskotorna när jag tänker på vad ödet kan ställa till ibland. Matilda sitter på en träpall i den gröna lunden och mjölkar Josefina, bästa mjölkkon på HulteF, och Daniel spejar henne på avstånd, tar mod i hågen och beslutar att, si sa där på rak arm framföra sitt frieri när ett sådant ypperligt tillfälle givits. Ja, flickan lyssnade pa vad den halvt stammande Daniel hade att säga och medan en täck rodnad utbredde w/u www /a/ SVZ/Z) sig över hennes kinder skulle hon giva honom besked i saken, då, just då . . . Se, nu kommer vi till det där förut omtaiaue fysiologiska ögonblicket. Ingen hade under den rådande upphetsande situationen märkt att Pelle, baggen, i ensam stillhet kom steppande längs dikesrenen varunder han fick se en blänkande mjölkhink stående på marken alldeles bakom ryggen på Daniel. Gamla minnen från stallarna vid “tulleriet” kommo åter till" honom och han marscherade några steg tillbaka, tog satts och drämde sa till med full fart mot den plats där mjölkhinken borde ha varit men i stället var det Daniels akterspegel som var där nu och sålunda fick han känna fulla stöten och den lyfte honom rätt i luften och sände honom i armarna på Mathilda. Hon slog dem i förskräckelsen om hans hals och sedan var det färdigt . med den saken utan mycket prat. Mathilda flyttade på höstsidan till bostället och någon tid senare stod deras bröllop. Baggen Pelle fick också ett stycke av bröllopstårtan och fick sedan stanna på bostället till sin levnads höst, ödet har väl allt många besynnerliga krokvägar ibland som dock alla leder till det slutliga malet. — John Ostlund Do You Know — that George Washington had Swedish blood flowing in his veins ? SVERIGE Vid Ringvägens station i Saltsjöbaden har trälastkajen rasat på ett 20-tal meter. Berggrunden sluttar där neråt, och tydligen under trycket av ett upplag av sand och grus samt ved började stolparna som uppbär kajen glida utåt, och en massa sand och ved kom i vattnet, samtidigt som kajen rasade ihop. I Södra Rödjan i Bolstads socken på Dal påträffade man härom dagen vid brunnsgrävning hos lantbrukaren Birger Hägg på något över sex meters djup ett 25 cm. brett och 45 cm. långt ben, som troligen är ett revben och i så fall möjligen stammar från en förhistorisk val. Köping får ny park. Frågan om disposition av kv. Bivur i Köping, som de senaste åren åstadkommit mycket diskussion i staden, avgjordes nyligen av drätselkammaren, som beslöt anlägga en park pä området. Den från kyrkligt hål] gjorda framställningen om att området skulle upplåtas till församlingshem blev sålunda avslaget. En stor fabriksanläggning för tillverkning av kulpennor planeras i Sverige av den amerikanske industrimännen Milton Reynolds, som besökt Stockholm föi’ att närmare diskutera planerna. JM s WE WISH OUR SCANDINAVIAN CUSTOMERS AND FRIENDS A Merry Christmas and Happy New Year! EMPIRE DRUG COMPANY Corn. Carrall and Cordova Streets Vancouver, B. C. (MAIL ORDER DRUGGIST) Need a new recipe? Stuck on a question of etiquette . .. a way to remove that stain? B.C. Electric's Home Service Center ic staffed by University-trained home economists who can help housewives with their problems. The Home Service Center will demonstrate your new range, refrigerator or any new large appliance . . . show you how to get the most from it . . . and take the best care of it.