Sidan 8 THE SWEDISH PRESS Torsdagen den 23 okt. 1947 Now its "SPRED" The oil Paint reduces with water. — 12 lovely Colors — SI.40 quart — 84.95 gallon Douglass Paint Co 1280 Granville St. — PAcific 5164 P A I N T S WALLPAPERS — FLOORLAYERS SUPPLIE6 — Hunter-Henderson PAINT CO. LTD PAcific 0135 555 Granville St. IF YOU NEED HARDWARE SEE THE Kerrisdale Hardware “The Store with a Stock (Next to the Kerrisdale Theatre) Phone: KErr. 0062 C. ISAACSON, Proprietor. 2118 and 2120 WEST 41st AVENUE HUGO C. ORRE PLUMBING & HEATING Stokers and Oil Burners Specializing in Automatic copper coneealed Hot Water Radiation. Call us at any time and we will gladly without charge explain and show you how you are able to save dollars on your fuel bill this year. 2117 VENABLES STREET — VANCOUVER. B. C. Free Estimates 'Phone: HAstings 2669-M TELEFONEN SJUTTIO ÄR I SVERIGE I dagarna är det 70 år sedan “den nyuppfunna s. k. telefonen, om vilken man hört så mycket berättas från utlandet” — som en samtida Stockholmstidning skrev — första gången demonstrerades i Stockholm. de* inte D^re sedan? undrar någon. Nej, bara 70 år! L»et allra törsta samtalet i Sverige ägde rum natten till den 21 augusti 1877. Telefonapparaten hade förts till Sverige av en norsk ingenjör som hette Hupback, och den uppsattes på Stockholms tele- REPET . . . Forts, från sidan 2. Hon såg så uppgiven ut, så hopplös och förtvivlad att han inte kunde fatta att alltihop var bara för en repstump. Vad i herrans namn var det frågan om? Å, om han bara kunde vara tyst och gå sin väg, att hålla sig därifrån, om han kunde, i 5 minuter åtminstone. För all del, visst kunde han det. Han kunde gå därifrån för evigt om hon ville. Jösses ja, det fanns ingenting han högre önskade, än att få gå sin väg och aldrig komma tillbaka. Nå då så, hon kunde inte för sitt liv begripa varför han inte gick. Det var ju ett utsökt tillfälle. Här stod hon, bunden till händer och fötter, miltals från närmaste järnvägsstation, med ett halvtomt hus att ta hand om, och inte ett öre i fickan, och arbete upp över öronen; stunden var ju som gjord för honom att ge sig i väg. Hon var bara förvånad över att han inte hade stannat i stan tills hon hade gjort undan allt arbete här och fått huset i ordning. Det brukade han ju göra. Det tyckte han gick lite för långt. En aning för långt, om hon inte misstyckte. Varför (hade han då stannat i stan förra sommarn? Jo, för att göra undan ett halvt dussin extra jobb för att skaffa pengarna som han hade skickat henne. Just det. Hon visste mycket väl att de inte kunde ha klarat det på annat sätt. Och hon hade ju varit med på det själv. Och det var, Gud hjälpe honom, den enda gången han hade lämnat henne ensam. Det där kunde han försöka slå i nån annan. Hon kunde nog ana vad det var som hade hålnit honom kvar i stan. Mer än grafstation, inom vars lokaler också de första samtalen utväxlades. Dagen därpå fick en dei inbjudna på Grand Hotell stifta bekantskap med den märkliga uppfinningen. En ledning hade dragits från telegrafstationen via Skeppsbron över Brunkebergstorg och Ladugårdslandet till hotellet, ocn därifrån talade man med telegrafstationen, “varvid tal ocn svar tydligt hördes och uppfattades”. Senare samma dag bereddes ing. Hupback tillfälle alt demonstrera sin telefonapparat på Slottet, där konung Oscar II alltså den 22 augusti 1877 för- sta gången ropade “hallå!” i en telefonlur. Mellan gasverket och den stora gasklockan vid Norra Bantorget — där Auditorium nu ligger — uppsattes sedan innan årets slut den första, ca. 650 meter långa permanenta Itelefonledningen i Stockholm. Och gasverks-telefonen fungerade så bra att man snart var på det klara med att telefonapparaten var “förtjänt av en allmän användning i det dagliga livet”. Annons häromdagen i Jyllands Posten: Välbärgat äkta par önskar adoptera ett eller två barn av hyggliga föräldrar i åldern 2 — 5 år. ana för resten, om han ville ve-I ta. Jaså, skulle hon börja med | det där nu igen? Ja varsågod, hon fick gärna tro vad hon ville för honom. Han var trött på att förklara och förklara. Det kunde hända att det såg litet konstigt ut, men han hade helt enkelt blivit lurad med, vad kunde han göra åt det? Hur skulle han kunna drömma om att hon skulle ta det på det sättet? Ja, ja, hon visste ju hur det var med karlar; om han blev lämnad ensam så mycket som en minut, så kunde man ge sig sjutton på att det var något fruntimmer framme. Och naturligtvis kunde han inte såra hennes känslor genom att säga nej. För all del, om hon ville ha de på det viset, vad var det hon bråkade om egentligen? Hade hon glömt att hon hade sagt att de där fjorton dagarna hon var ensam på landet var den lyckligaste tiden hon hade haft på fyra år? Och hur länge hade de varit gifta, när hon sa det? Va? hur trodde hon det hade känts? Hon hade inte menat, att hon var lycklig därför att han var borta. Hon menade att hon var lycklig därför att hon fick göra det här jäkla huset snyggt och prydligt åt honom. Det var precis vad hon hade menat, och titta nu! Komma dragande med nånting som hon hade sagt för över ett år sen, bara för att försvara sig själv för att han hade glömt kaffet och haft sönder äggen och köpt ett fånigt gammalt rep som de inte hade råd till. Hon tyckte sannerligen att det kunde vara på tiden att byta samtalsämne, ooh nu var det bara två saker hon önskade sig här i världen. Att han ville skaffa undan det där repet så att hon slapp se det och att han gick tillbaka till byn och hämtade hennes kaffe, och man trodde att han kunde komma ihåg det, kunde han skaffa en grytlapp och två gardinstänger till, och fråga om det fanns gummihandskar i affära, hennes händer var ju som biffar, och en flaska bitterratten från apoteket. Han tittade ut den mörkblåa eftermiddagen, som låg som ett kvävande töcken över kullarna, och torkade svetten ur pannan och suckade tungt och sa att visst skulle han gå tillbaka, om hon bara kunde lugna sig ett ögonblick. Det hade han ju sagt med detsamma, när de märkte att kaffet fattades, hade han inte det kanske? Visst, visst — gå nu. Hon skulle tvätta fönster. Det var så härligt på landet! Hon tvivlade bara på att de skulle få ett ögonblick på sig att njuta av det. Han stod färdig att gå, men först måste han få säga att om hon inte vore en sån hopplös pessimist skulle hon väl inse att det här var bara de första dagarna. Kunde hon verkligen inte komma ihåg någonting trevligt från de andra somrarna? Hade de aldrig haft något roligt kanske? Hon hade inte tid att tala om de nu, och skulle han vilja vara så snäll och ta bort det där repet, så att hon slapp snava över det ? Han tog upp det, på något vis hade det fallit ner från bordet, och tog det under armen och gick. Måste han gå just på ögonblicket? Ja visst, hur så? Jo, hon kunde tänka sig det. Ibland verkade det som om han hade ett sjätte sinne för precis det rätta ögonblicket att lämna henne i sticket. Hon hade tänkt ta ut sängkläderna till vädring, om de tog ut dem nu skulle de nog väl hinna få åtminstone tre timmars sol, han kunde inte ha undgått att höra i morse att hon sa att hon tänkt ta ut GILLEY BROS. LTD. (Established 1887) COAL and BUILDERS’ SUPPLIES NEW WESTMINSTER, B. C. — Phones: 15-16-17 — AIR - COND1TIONING combined with new or existing heating systems, Guaranteed Furnace Repairs — Prompt Service — Estimates Given Without Obligation. Hot Water Heaters and Storage Tanks. The Smartly Dressed Men b u y a t Globe Outfitting Company — M E N ’ S W E A R — Where Your Credit is Good. MAIN at BROADWAY — — FAirmont 4414 E. A. ALM "COMPLETE BUSINESS — BROK.ERAGE SERVICE” RE AL ESTATE INSURANCE — LOANS 538 W. PENDER ST. — — PHONE PAcific 5431 dem. Så det var klart att han den bästa julklappen . . . en flygbiljett till Canada för mor och far! I ar ar det lätt att fira jul tillsammans med far och mor! Sand dem en canadabiljetf som julklapp — en biljett ned SAS-flyget fran Norden. Flygresan — som gores med nya, fyrmotoriga, luxuösa plan — ar lätt och bekväm och tar mindre än ett dygn. Tillmötesgående, svensktalande personal gor resan dubbelt trivsam. Utsökt mat ombord. Samla hela familjen till julfirande — iCanada! scandinavian airlines maten var färdig och stod på bordet, var han hungrig? Om han var hungrig. Här var kattet. Han vittade med det. Hon tittade på hans andra hand. Vad var det han hade där ? Ja, det var repet. Han tvär-stannade. Han hade tänkt att byta ut det, men det hade han glömt. Hon ville veta varför nan skulle byta ut det, om han verkligen ville ha det. Var inte luften skön nu och var det inte närligt på landet? Hon gick bredvid honom med ena handen instucken under hans svångrem. Hon ryckte i honom och puffade på honom litet, där han gick, och lutade sig mot honom. Han lade armen runt om livet på henne och klappade henne på magen. De utbytte trevande leenden. Kaffe, kaffe åt alla små snälla flickor! Han kände det som om han hade med sig en vacker present åt henne. Han var en raring, det var hennes orubbliga övertygelse, och om hon bara hade haft sitt kaffe i morse, skulle hon aldrig ha burit sig så där konstigt åt. Tänk, det var en nattskärra här ännu, kunde han tänka sig, så här sent på året, och satt i vildapeln och ropade alldeles ensam. Fast kanske hans flicka höll honom sällskap. Ja, det kanske hon gjorde. Hon hoppades att hon skulle få höra honom flera gånger, hon älskade nattskärror . . . Han kände ju henne och visste hur hon var, va? Jo visst, han visste hur hon var. minde honom om att hushållsarbetet inte var hennes uppgift mer än hans: hon hade annat att göra och när trodde han att hon skulle få tid till det under sådana här förhållanden? Skulle hon börja med det där nu igen? Hon visste lika väl som han att det var hans inkomst de levde på, hennes vai ju bara tillfällig, och skulle ’de vara beroende av vad hon förtjänade — och det var lika bra att de redde ut den här saken en gång för alla! Nej, det var inte det hon ville åt. Frågan var bara den, när båda hade arbete, skulle det vara nån uppdelning av hushållssysslorna då, eller skulle det inte? Hon ville bara veta det, hon måste uppgöra sina planer. Ja, den saken var väl klar? Det var ju självklart att han skulle hjälpa till. Hade han |inte alltid gjort det om somrarna? Jaså, det hade han? Hon ville mena det. Och när, och var, och vad då med? Gud, hon höll på att skratta ihjäl sig! Det rar så skämtsamt så hon blev alldeles purpurröd i ansiktet och skrek av skratt. Hon skrattade så att hon måste sätta sig nei och till slut strömmade tårarna ur ögonen ooh rann ner i hennes uppdragna mungipor. Han rusade fram till henne och ryckte upp henne och försökte hälla vatten över huvudet på henne. Skopan som hängde i ett snöre ryckte han loss. Sedan försökte han pumpa vatten med ena handen, medan hon kämpade emot med den andra. Så gav han upp det och ruskade henne i stället. Hon vred sig lös och skrek åt honom att ta sitt rep och dra åt helsike, hon var helt enkelt färdig med honom: och så sprang hon. Han hörde hennes högklackade tofflor klappra och snubbla i trappan. Han gick ut runt huset till gräsplanen; han blev plötsligt medveten om att han hade ett skavsår på hälen och skjortan kändes som om det var eld i den. Så det kunde bli innan man visSte ordet av. Hon kunde arbeta upp sig till fullkomligt raseri för ingenting. Hon var jäklig, det var just vad hon var; inte en gnutta reson. Man kunde lika gärna tala till väggen som till henne, när hon kom igång. Så jäklar hade han lust att kasta bort sitt liv på hennes nycker! Vad skulle han göra nu då? Han skulle bära tillbaka repet och byta ut det mot nånting annat. Man samlade ju på sig allt möjligt skräp, det blev hela berg till sist, det bara blev liggande, man blev aldrig av med det. Det bara låg och skräpade och ruttnade överallt. Han skulle bära det tillbaka. Nej, vad skulle han göra det för? Han ville ha det. Vad var för resten att tala om. En repstump. När han kom tillbaka, stod hon lutad mot brevlådan vid vägen och väntade. Det var ganska sent, steklukten flöt omkring i näshöjd i den svalnande luften. Hennes ansikte var lugnt, mjukt och fräscht. Hennes oregerliga, skojiga och svarta hår stod på ända. Hon vinkade åt honom och han skyndade på stegen. Hon ropade att STORSJÖODJURET IGEN Två stockholmare och en man från Brunflo, som nyligen var sysselsatta med notdragning i Brunfloviken fick då sitt tidigare tvivel om Storsjöodj urets existens vederlagt. Alla tre förklarade att de numera fullt och fast tror att Storsjön, verkligen rymmer ett hiskligt vidunder. De tre är ingenjör T. Sköld och tekn. stud. S Nyman från Stockholm, samt lantbr. Sven Karlsson, Brunflo. Sina iakttagelser, om vilka de berättat i tidningarna, gjorde de på ungefär samma plats som vidundret observerades i somras av ett annat sällskap, och de går i god för att det inte kunde vara något annat än ett jättelikt djur de såg. De tre herrarna hade efter notdragningen vid 8-tiden på kvällen tagit sig en kafferast. Medan de satt där började Brunflovikens vatten piskas upp av ett odjur som for fram med stor hastighet. Djuret stack upp omkring en halv meter över vattenytan. Hastigheten uppskattas till 15 ä 20 knop. Första gången visade sig odjuret omkring 20 sekunder, varefter det försvann. Efter tio minuter kom det upp igen längre bort åt östersundshållet till och nu var det uppe avsevärt längre, men dök så småningom. Det dröjde ett par minuter innan det åter blev synligt, denna gång ett gott stycke ned mor Strömsunds samhälle. Det höll sig hela tiden mitt ute på viken. Efter tredje dykningen sågs odjuret icke mer. måste rusa iväg just på sekunden och lämna alltihop åt henne. Han tänkte väl antagligen att litet kropps rörelse skulle göra henne gott. Han hade bara tänkt gå etter hennnes kaffe. Tre kilometers promenad för ett halvt kilo kaffe var ju löjligt, men han hade inte minsta emot att göra det. Hon skulle ju nödvändigt fördärva sig, och om hon nu ville fördärva sig vad kunde han göra åt det? Om han trodde att det var kaffet som gjorde kål på henne, så gratulerade hon honom; då måste han ha ett förbaskat bekvämt samvete. Samvete eller inte, han kunde inte inse varför inte sängkläderna lika gärna kunde vänta till i morron. Och i herrans namn, han måste verkligen fråga om det var meningen att de skulle bo i huset eller huset ta livet av dem? Hon bleknade, hon blev likblek kring munnen, hon såg riktigt farlig ut och på- Scandinavian Airlines System, Inc., 630 Fifth Avenue, New York 20, N. Y. Vidare upplysningar hos narmaste auktoriserade resebyrå.