Sidan 6
THE SWEDISH PRESS
Torsdagen den 4 sept. 1947
Svenska folket släktforskas
Ett initiativ av intresse för alla svensk-amerikanare.
Under det senaste halvseklet kan man lätt konstatera ett nyvaknat intresse för gångna tiders historia, folkminnen och folkkultur. Museer och “hembygdsgårdar” har skapats för att tillvarataga minnen av detta slag. Ett mera försummat intresse, som dock kunde bh av största betydelse, är släktkunskapen, kännedom om människorna som skapade minnena, bygd och kultur. Dock kan man konstatera ett växande intresse även på detta gebit. “Mannaminne” räcker inte långt, på sin höjd till farfar eller far-farsfar. Men släktets langa rad bakom dem? De var vära fäder. Deras historia är vår historia. De är i regel glömda.
Men kan man veta något om dem? Menige man har kanhända en svag aning om kyrkoarkiv och landsarkiv, men få äro de som skulle .våga sig inom dörrarna till sådana platser. Därtill kommer att det inte är så lätt för lekmannen att komma någonstans med det ofantliga material, som ligger hopat i arkiven. Det behövs tränat folk för att inite drunkna i den mängden.
Det har emellertid blivit allt vanligare, att svenskar i Amerika skriva till pastorsexpeditionerna i Sverige och begär uppgifter, eller att de rent av kommer själva för att kasta en blick i böckerna. Få ha emellertid uppnått verkliga resultat.
Nu föreligger ett svenskt initiativ som öppnar oanade perspektiv. Man ämnar “släktfois-ka” hela svenska folket så långt som några urkunder nå. Naturligtvis kan ett sadant jätteföretag inte genomföras i en handvändning. Man tar socken för socken, och början har nu gjorts i Gävleborgs län.
Initiativtagaren är genealogen, ingenjör, Josef Nilsson i Hagaström. Han har skapat ett eget genialiskt system, som utgör grunden för det hela. Varje län tilldelas en bokstav, varje socken eller församling får ett nummer. Registerbeteckningen för exempel Ovanåkers socken är sålunda X36. De olika släkterna inom varje socken tilldelas på liknande sätt en beteckning bestående av en numrerad bokstav, exempelvis B-4F-18K o. s. v. Siffran före bokstaven bestämmes av det antal släkter och den ordningsföljd, vari dessa förekomma inom re-
E. A. ALM "COMPLETE BUSINESS — BROKERAGE SERVICE” REAL ESTATE INSURANCE — LOANS
538 W. PENDER ST. —	— PHONE PAcific 5431
B. C. DISTRIBUTÖRS
Glidden Time Tested Paint Reardons Bondex & RWK Casein Sunworthy Semi-Trimmed Wallpapers
Douglass Paint Co.
1280 Granville St. — PAcific 5164
PAINTS — WALLPAPERS — FLOORLAYERS SUPPLIE6 —
Hunter-Henderson
PAINT CO. LTD. 555
PAcific 0135	Granvilie St.
AD5EN E COMPnNY
Upholstered Furniture
Fox sale in all leading furniture stores in B. C. and Alberta.
B. C
spektive byar.
Arbetet tillgår så, att genealogen samlar socknens alla kyrkoböcker från äldsta tid till våra dagar. Han börjar med de äldsta, samlar trådarna och arbetar framåt. När han kommit till slutet, är socknens hela befolkning genomforskad. Materialet går nu till trycket och samlas i en gedigen volym. Bortåt hundra kyrkoböcker ha avgivit sitt innehåll för denna enda folian. När Mr. John Anderson, som härstammar från X36, nu vill lära känna något om sina förfäder, så är så att säga bordet för honom. Han vet t. ex. att han härstammar från en man, som hette Anders Person, och som levde pä 1840-ta-let. Han siar upp detta namn i registret, följer hänvisningen och kan följa sina anor genom hela verket. Han kan själv göra upp sin stamtavla. Han kan skaffa sig hela boken, sätta den i sin bokhylla. Han har sin hembygds hela kyrkoarkiv där i en bok. Folianten inledes med en historik, där allt man vet om socknen samlats av en historiker. Gamla gårdsnamn, fas-tighetsbeteckningar, gamla och nya byanamn, bomärken — allt finns där.
När Mr. Anderson nu fått sin antavla färdig — den omfattar kanske mer än tusentalet namn, alla är Mr. Andersons fäder och mödrar — kan den användas som ett register för den släktbok som han eventuellt sedan går att skapa. Nu gäller det att få veta något om alla dessa hundratals individer. Då går han i första hand till de s. k. personalieböckerna, som innehåller kortfattade biografier över var och en särskilt, och vad arkiven eljest kan upplysa. Men själva grundvalen är antavlan, förutsättningen för alltsammans.
Det är känt att Sverige har världens äldsta och bästa bokföring, skapad av kyrkans präster under trenne sekler. Det är en tjusande tanke, att hela detta väldiga material skall kunna göras tillgängligt för var man. I spetsen för företaget står statistikern prof. S. Wahlund. Redaktionskommitté för övrigt är professorerna Nils Ahnlund, Bertil Boethius, Gunnar Dahlberg och överdir. Ernst Höjer.
Färdiga föreligga följande sockendelar: Ovanåker, Hälsingland, Årsunda och Hede-sunda. Gästrikland. Forksnin-
gar pågå i Delsbo, Bj uråker, Norrbo, Järvsö, Färila, Loos, Arbrå, Undersvik, Söderala och Bollnäs. Alla som härstamma från dessa socknar är nu i första hand intresserade. De kan vända sig till Augustana Insti-tute of Swedish Culture, Rock Island, Ill., som tills vidare för-; medlar arbetet till intresserade i Amerika. Man vill emellertid särskilt understryka, att institutet går icke till handa med | upprättande av genealogier, då åtminstone för närvarande personal för detta ändamål icke; står till förfogande. Var och en kan för övrigt nu själv upprätta sin antavla, om han bara | härstammar från en socken som föreligger genomarbetad i | tryck. Priset är överkomligt för var man.
Icke blott enskilda utan även ' vissa centrala bibliotek, särskilt inom svenskbygderna, böra givetvis skaffa sig detta arbete, alltefter som det utkommer.
— Sam Rönnegård
SVERIGE
I Leksands kyrka
vigdes nyligen inte mindre än tre bröder, Lundquist, från Laknäs by i Leksand. Det var Verner, nyligen hemkommen från Amerika som vigdes med Karin Lundbeck från Siljans-näs, vilken han träffade för 25 år s.dan; Anders, som äktade Inger Rönning från Laknäs och Albert, som ingick äktenskap med Ester Alice Bjurman också från Laknäs.
Lastmotorfartyget
“Atlantic Ocean” på 4,500 ton har levererats av Eriksbergs mekaniska verkstad. Det är ett specialbyggt kyllastfartyg, det första i sitt slag i Göteborgs handelsflotta. Det är avsett för transport av frukt, kött, fisk och andra ömtåliga varor.
En unik utställning
hölls i Karlskrona den 2 och 3 aug. i anslutning till årets ör-logsdågar. Det var en uniforms-parad, benämnd “Sjömansuni-formen genom tiderna” Sjömansdräkter så långt tillbaka som från 1500-talet demonstrerades.
En sjöman har måst
betala 60 kr. i veckan för ett möblerat rum i Göteborg för sig och sin fästmö och ändå var alla förvaringsmöbler i rummet låsta och oåtkomliga. Lampan på nattduksbordet hade ingen glödlampa och takarmaturen var bristfällig. Enligt uppgift betalar värdinnan själv ca. 100 kr. i månaden i hyra och en
bart på ett av de två rum hon hyr ut skulle hon alltså få sina utlägg betalda och gott och väl en hundralapp i överskott. Det är i synnerhet sjömän som skörtas upp på detta sätt av ockrande hyrestanter.
Ett 100-tal personer
kan f. n. tänkas gå omkring i Stockholm med tyfussmitta, som de ådragit sig under hemresa från Finland med “Nord-stjeman” den 29 juni. Medicinalstyrelsen har utsänt en vädjan till alla personer som gjorde den resan att omedelbart söka läkare om de skulle insjukna i feber. Tre besättningsmän på fartyget var upphovet till epidemin. De har internerats i Åbo.
Hembygdsföreningen
Gamla Stan har utgivit en behändig broschyr som heter “En vandring i Gamla sta’n” och som kostar en krona. För den kronan får man en rejäl karta över stadsdelen med den bästa promenadsturen inlagd. Längs promenaden finns på kartan an
givna vissa punkter och i broschyren finns sedan redogörelse för vad man ser på de olika punkterna.
Permanent koksbrist
i Sverige är ett ganska hotande perspektiv. Den långvariga isblockaden tvingade nämligen ner kokslagren till en lägre nivå än någonsin tidigare un-krigs- och krisåren, lagren blev praktiskt taget uttömda. Och kommer nu Ruhrindustrins kapacitet att begränsas till den nivå som bestämdes i Potsdam, kan det mycket väl tänkas att koksbristen i Sverige blir ett permanent fenomen.
Hus av halmplattor,
s. k. stramitplattor, enligt en metod som utexperimenterats och världspatenterats av godsägaren Th. Dieden, Karlsund, och Nils Ryberg, skall nu börja tillverkas i Frankrike. Tillverk-ningsrätten för Frankrike har förvärvats av ett konsortium.
Gynna tidningens annonsören
DE VISSTE INGENTING . . .
(Forts, från sidan 1) hade säkert fortsatt hela vägen, om inte plötsligt någonting hade inträffat — ett motorstopp.
Chauffören skyndade ur vagnen, lyfte huven i vädret, böjde sig, reste sig igen och sadeTned fruktansvärt allvar i sin uppsyn :	,
— Det är en besvärlig historia. mitt herrskap, axeln är avbruten !
Han hade lika gärna kunnat säga att vi tappat de båda bakhjulen pa vägen.
— Vilken axel? frågade jag i min enfald.
— Kardanaxeln, sade chauffören.
— Stopp nu ett ögonblick, Mathias, sade jag. Kunde han se, att kardanaxeln var bruten, när han lyfte på motorhuven?
— Lugna dig ett tag, gamla slughuvud, fortsatte Mathias, och bege dig inte in i en labyrint av förmodanden, som eventuellt är ogrundade. Olyckan inträffade på en plats, som var mycket enslig. Man kunde inte se ett hus i trakten. Man såg knappast en bil, eftersom det var vardag och det då är mycket tyst i dessa trakter.
— Kan ni själv reparera axeln? frågade jag chauffören, dummare än förut.
— Jag blir väl så illa tvungen, sade mannen med förkrossande lugn, tog av sin vackra blåa rock och stoppade in sig i en smutsig overall, som redan från början satte vart tålamod på prov.
— Men ni behöver inte vänta på mig här, sade chauffören, det skulle bli alldeles för långtråkigt. Om ni följer vägen rakt fram, kommer ni om en halvtimme till gästgiveriet “Steglitsan” och där kan ni lugnt vänta på mig. Ni kan också ta vägen över heden, då är ni redan om en kvart på gästgivargården.
Vad skulle vi göra? Vi måste finna oss i vårt öde. Vi kunde inte reparera en kardanaxel — inte ens Lena kunde det. Och i två timmar titta på när chauffören arbetar — nej, tack! Så vi gick till “Steglitsan” och väntade på chauffören och vagn. Eller att få fatt på en annan bilstation. Tja — nu nalkas slutet hastigt. Vi vet fortfarande inte riktigt hur vi kom över heden, genom klövern, genom honungsdoften i luften, genom solskenet, under de underbara molnformationerna—kort sagt: inom en kvart grälade vi inte längre, tvärtom! Dessutom, vägen över heden, som skulle fö-
den bästa julklappen . . .
en flygbiljett till Canada för mor och far!
I or ar det latt att Fira jul tillsammans med far och mor! Sand dem en
canadabiljett som julklapp — en biljett ■ned SAS-flyget fran Norden.
Flygresan — som gdres med nya, fyrmotoriga, luxuösa plan — ar lätt och
bekväm och tar mindre an ett dygn. Tillmötesgående, svensktalande personal gor resan dubbelt trivsam. Utsökt mat ombord.
Samla hela familjen till julfirande — iCanada!
Scandinavian Airlines System, Ine., 630 Fifth Avenue, New York 20, N. Y.
scandinavian uirlincs
Vidare upplysningar hos narmaste auktoriserade resebyrå.
ra oss till “Steglitsan”, måste । ha varit en mycket egendomlig ' väg, ty vid dess slut funno vi ■ visserligen lyckan men inte alls ' något gästgiveri, som hette: “Steglitsan”. Detta hittade vi först några timmar senare i en helt annan riktning. Då var vi trötta, men glada och i det närmaste förlovade.
— En sån inpiskad rackare till chaufför, sade jag road, ty jag hade snart genomskådat hans trick. — Det var naturligtvis inte tal om någon bruten kardanaxel — den knäckes i vanliga fall inte så lätt. Skälmen hade förstås hört ert brak och ville ge er tillfälle att komma på andra tankar i naturens ljuva sköt.
Mathias såg på mig under halvslutna ögonlock och sade fundersamt:
— Det är möjligt. Jag vill inte bestrida det. Men den saken får vi aldrig visshet om. Däremot har vi fått fullkomlig klarhet på en annan punkt i historien: chauffören ville hälsa på sin fästmö i närheten av den så kallade olycksplatsen. Hon var kokerska i en villa inte alltför långt därifrån. Då han förstod, att han hade absoluta lekman i allt vad bilar angår i vagnen, greps han av lust att hälsa på hos fästmön. Så snart vi var utom räckhåll, bilade han dit. Den flickan är kokerska hos oss nu, och därför vet jag absolut! Lena och jag har varit gifta i tio är nu och vi är . . . men där komnjer hon!
Han sprang upp som förvandlad och såg plötsligt ut som en tjugo års pojke.
50th ANNIVERSARY OF
S. A. ANDRÉE’S NORTH POLE FLIGHT
Stockholm, August 17. Airmail
Today it was 50 years since the last message was received, via carrier pigeon, from the North Pole expedition by air headed by S. A. Andrée who had learned to fly a ballon at the Philadelphia Exposition in 1876. In 1930 the bodies of the
IF YOU NEED HARDWARE SEE THE
Kerrisdale Hardware
"The Store with a Stock”
(Next to the Kerrisdale Theatre) Phone: KErr. 0062
C. ISAACSON. Proprietor.
2118 and 2120 WEST 41st AVENUE
AIR - CONDITIONING combined with new or existing heating systems.
Guaranteed Furnace Repairs — Prompt Service — Estimates Given Without Obligation.
Hot Water Heaters and Storage Tanks.
three aviators, Knut Fraenkel and Nils Strindberg, besides Andrée himself, were found on White Island, or Giles Land, a few miles northeast of Spits-bergen. the northwest corner of which had been the starting place of the balloon. On Oct. 17, Strindberg had made ' the last entry in his diary. The next day Andrée was 43 years old. The others were still younger. That Strindberg died first was shown by the fact that he had been buried, while the bodies of the other two were found in their sleeping bags. When they died is not known. As they had both food and ammunition left they may have frozen to death, as they were too lightly clad for arctic conditions. When first released on July 11, 1897, the little balloon traveled only 150 miles and two days later it was still caught in the ice. The wind had changed from south to north and cloudy weather kept the balloon from rising even though ballast had been thrown over-board. Andrée must, at that time, have known that the trip was hopeless. The next day the sun shone again, however, and the balloon rose. When it finally eollapsed it had gone 300 miles from the starting point. On October 5 the Ehree men reach-ed White Island where they died. •
— Det var förfärligt så du svär och domderar Anton. Du kommer nog aldrig till himlen — om dom inte behöver hjälp med åskan förstås.