Sidan 4
THE SWHDISH PRESS
Torsdagen den 14 aug. 1947
Mer än laxermedel Behöves ofta
När ni känner er krasslig, nervös och plåga» av huvudvärk, är vä-deraprängd och ma t s mä 11n i ngen och aptiten är dålig, vilket allt kan komma sig av funktionell förstoppning— skaffa er Fahrneys Kuri-ko—det tidsbeprö-vade hälsomedlet för magen. Det innehåller 18 av Naturens egna medicinska rötter, örter och botaniska växter. Anmärkning: Begagna endast som an-givat. Milda och ofarliga Kuriko sätter tröga tarmar i arbete, hjälper dem avföra dämmande avfalls-ämnen och driver ut förstoppnin/s-gas samt ger magen den där värmande känslan. Var förståndig — sköt vål om er mage medan förstoppningen avhjälpas. Skaffa er KURIKO
Om Ni ej kan köpa den i edert granm skap, sänd då efter vårt "bekantskaps erbjudande av Kuriko och mottag— rVTp A 60c värde — EjZV 1 KrA provflaskor av DR. PETERS OEE-OID LINIMENT—antiseptiskt—medför skyndsam lindring för reumatiska och neuralgiska smärtor, muskelvärk i ryggen, styva och ömma muskler sträckningar och vrikningar.
DR. PETERS MAGOLO—alkaliskt—lindrar vissa tillfälliga oordningar i magen, såsom sur och dålig matsmältning och halsbränna.
| SÄND KUPONGEN NU! | I □ Närsluter $1.00. Sänd mig porto- I I fritt reguljär 11 oz. $1.00 flaska I Kuriko och—extra 60< valuta— I j provflaska av vardera Ole-Oid I Ioch Magolo.
□ C.O.D. (omkostnader pålagda).
Namn....^.~—
Adress---———.............——
Postkontor......................  I
DR. PETER FAHRNEY & SONS-CO. J d.;C352-29E
2501 Washington Blvd., Chicago 12, ni. ’
256 Stanley SL, Winnipeg, Man., Can. |
Barber: “Was your tie red when you came in?”
G. L: “Of course not.”
Barber: “Gosh!”
Phone:	Roofing and —
HAstings 3650	— Eaves Trough g
F. N. HAMILTON
PLUMBING — HEATING — SHEET METAl/ — Furnace, Stove and Plumbing Repairs —
| 1447 Commercial Drive — — — Vancouver, B. C. |
— Importers of Fine Woollens —
REGENT TAILORS
C U S T O M TAILORS
C.N. Krangle
324 West Hastings Street, VANCOUVER, B. C.
— Phone: PAcific 8456 —
HOTEL AUSTIN
On Granville near Davie Street.
200 Rooms. When in Vancouver stay at the Hotel Austin.
“There is a Difference”
Mr. & Mrs. F. A. LIND Proprietors.
Phone: MArine 7235
HOTEL WEST
444 CARRALL STREET FRED MARCHESE, Manager
Moderate Rates -
- Centrally Located
THE SWEDISH PRESS 427 Hamilton Street, Vancouver, B. C.
Enclosed please find $......... for	renewal of
my subscription.
Name: ....................................................
Address: ................................................. w *
(You may send $2.00 for one year’s subscription in
Canada and $2.50 to any other country.)
Härjedalsbröllop
Med pompa' och ståt vigdes Långåskansboma Nils Sigfrid Ingemar Sundeberg och Ruth Backman av kyrkoherden i Fu-näsdalen, Georg Granberg, i Seglora på söndagen den 27 juni. Deras bröllop bildade klimax på Härjedalens dag på Skansen. Det var’ också rustikt praktfullt att skada. Karlarnas gula byxor och kvinnornas röda strumpor, färggranna schalar, kjolar och spännprydda skor, de pråligt utstyrda hästarnas bjällerspel gav tillsammans med ’ de sex spelmännens och den en-1 samma “spelkvinnans” stråkar
de 25,000 Skansen-besökarna en liten vision av att just så gick det till förr i världen.
Bröllopståget, som samlades
på Älvrosgården, utgjorde en brokig syn. Kjolarna skiftade i färgskalans alla nyanser. Kinderna blossande röda. Gulbyxa-de pojkar smutsade till soc-kendräktsklädda mammors förtvivlan ner sina nytvättade klä-
’ der under stojet och glammet 1 mellan gårdens gamla stocktim-; rade väggar. Ett 30-tal press-
1 fotografer och ett 50-tal ama-törditon knäppte tusentals bilder. Mest omtyckta objektet var Härjedalskännaren Einar Granberg. Hans höga cylinderhatt, även kallad “malboet”, vita sjöskumspipa och knotiga knölpåk togs ur alla tänk- och otänkbara vinklar.
Då de cirka 50 gästerna samlats, tågade brudparet in på bröllopsgården efter de sju fiolerna. Bröllopståget ordnades till med spelmännen i täten, sedan följde de sex brudpigorna, brudparet i hästvagn, dragen av en riktigt utstyrd häst. Efter den kom till fots marskalkar, tärnor, svärföräldrar och den långa raden av gäster. Yngste deltagaren, Äke Nilson, två år, red hela tiden på sin faders arm. Han knep några applåder under bröllopstågets triumfsfärd genom täta åskå-
hon kom tillbaka var farbror försvunnen.
— Han satt här, han ville ha caffe.
— Det är förstås en sån där luffare som inte vet vad han vill! Bekväma herrar, de där! Men jag får väl vara glad att han inte skrämde dig. Hur många gånger har jag inte sagt till dig att du inte skall springa bort för mamma.
Men döden hade makat sig upp till huset. Han stod på lur och gluttade in genom fönster och verandor, som nu badade i sol och ljus. Emellanåt såg han i sin anteckningsbok.
— Tjugo timmar kvar. Det är aldrig roligt med de här barnungarna som man ska passa på alla möjliga och omöjliga ställen och tider. I går var det den där pojken som skulle under bilen. Jag fick stå i gathörnet och passa tills jag var när a att tröttna och gå min väg.
Bruden kom plötsligt utsprin-gande rakt på honom. Hon var klädd i snövit klänning med volanger kring ärmarna. Volangerna fladdrade som änglavingar. Då hon fick syn på den gamle mannen som skyndsamt dolde sin lie under kappan, sade hon medlidsamt:
— Ni har bestämt gått långt. Sätt er här i stolen, så ska jag gå in efter lite mat. Smörgås och kaffe skulle nog smaka eller hur?
— Tack, tack, men gör er inte besvär. Jag vill bara se hur vackert det var häruppe.
— Ja, svarade hon ivrigt, är inte här gudomligt! Här har jag levat hela mitt liv. Och nu skall jag resa härifrån så långt, långt bort, må ni tro.
— Ja, jag vet det, svarade Döden.
— Ja, jag förstår. Ni har fått reda på det! Det är så underligt att plötsligt ryckas upp med roten när man vuxit sig fast som jag.
— Ja, jag vet det, sade Döden åter.
— Man vet ju inte vart man kommer, fortfor flickan, jag hoppas det bästa, men man vet ju ingenting.
— Nej, man vet ingenting, sade Döden.
— Man vet bara att det som varit, det kan man aldrig mista.
— Nej, det kan man aldrig mista, sade Döden.
— Om jag också skulle få lov att dö i dag, sade hon efter en stund, så skulle jag ändå vara tacksam och lycklig över det som varit. Man vet ju inte sin stund.
— Nej, det vet man inte. Döden musslade sin lie djupare undan i vecken på sin stora uls-ter.
— Kan ni tänka er jag fryser som om den kalla nordanvinden drog ner från berget. Jag måste nog springa efter en kofta. Vänta en stund är ni snäll.
— Jag väntar troget, svarade Döden.
Men då hon kom ut igen var den gamle försvunnen.
— Det var synd att jag inte fick bjuda honom på något. Han såg så mänsklig ut, han hade nog varit med om mycket.
Det blev eftermiddag och det blev afton. Nu hade hon endast tolv timmar till godo. Döden kröp bidande samman vid den | vita slånbusken, han ville söka i lite sömn undan jordens oro som plågade honom.
Men Eva kunde inte sova denna sista natt på jorden. Oron och Ångesten som smyger likt svartalfer i Dödens närhet, trängde sig in i vecken på hennes luftiga klänning.
— Dy har stått i så du blivit övertrött, sade modern. Då kan man inte somna, man blir så orolig. Ta lite brom, det lugnar.
— Kanske, mamma, men du vet att jag avskyr pulver. Då blir det så otäckt i morgon. Det kommer att krypa i alla leder. Nej, jag går lite för mig själv och tittar på blommorna, så lugnar det sig nog. Gå in och vila du, mamma, jag kommer snart efter.
Modern suckade. Hon var så trött efter allt stök att benen inte ville bära henne.
— Jaha, Eve. Men jag skulle så gärna velat språka med dig. Vi sätter oss här ute och sveper om oss. I morgon blir det bara jäkt hela dagen.
— I morgon blir det mycket, mycke stilla, viskade Döden vid slånbusken.
— Det hörs nästan som om vinden skulle viska i kväll, sade flickan;
— Den viskade mycket till dig när du var liten, minns du det Eva, Minns du allt vad du berättade mig, det blev hela sagor ibland. När jag hörde dig
Om ett dygn ...
(Forts, från sidan 1) hinna skaffa det i morgon. Hon kunde till exempel cykla den vägen i morgon förmiddag, då hon ju i alla fall skulle ut efter “en massa annat strunt”.
Men 4 backen bredvid vägen bakom en slånbuske, nu drösande vit i blom, låg Döden och fördrev tiden medan han väntade. Han kände likgiltigt på sin lie. Jo, den var vass nog! Han lade den ifrån sig på gtä-set. En liten tös på fem år kom klivande i det gröna för att leta gullvivor. Hon såg på farbror Döden, som var klädd i en så konstig kostym, men hon blev inte rädd. Hon var van vid att se och tala iped många slags vägfarande. Och hon var nära att stiga på hans lie.
— Se upp för min kniv, sade han da barmhärtigt.
Han bläddrade i en anteckningsbok och såg på flickan.
— Du skall bli så gammal, så gamal och så trött att du skall längta efter mig som efter en vän, viskade han. Ja, lilla barn, jag kunde ju hä tagit dig nu, men jag får inte. Jag I hat' dig inte uppskriven i de j här årsböckerna. Jag lyder ba-] ra order, jag. Jag går då jag blir tillsagd. Nu ska jag ta den här rara bruden, det är så tråkigt.
— Vill farbror ha en smörgås? frågade hon.
— Ja tack, lilla raring, och lite kaffe, du.
— Jag skall fråga mamma.
Hon sprang bort, men när
darled fram till Seglora.
Efter akten i kyrkan återvände man till gården. Sju mot-ridande stormade “pä löddriga fålar” under bjällerklang fram mot tåget. En satte av i sporrsträck till bröllopsgården för att tala om hur långt brudparet kommit. På gården möttes de nygifta av “Välkommen”. Förr i världen var träkruset fyllt av brännvin, men på söndagen var inte innehållet så starkt. Sedan var det tid för bruddans och bröllopsfest på Tngsvallen. Det är tydligt, att härjedalingarna är ett mat-friskt släkte, eftersom det gick år 400 liter tjockmjölk, 1,000 tunnbröd för att inte tala om all hjortronsylten och grädden. Egentligen skulle det dessutom varit både flötgröt och fisk, men det sparade man till middagen på Högloftet — det var en fest det!
SPORT
Svensk seger i fri. idrott.
I en landsmatch i fri idrott mellan Sverige och Finland, vilken utkämpades på Slottsskogsvallen i Göteborg vid månadsskiftet juli — aug., blev det en klar svensk seger med 106 poäng mot 78. Sverige vann elva grenar av sjutton. Bland de bästa grenarna var löpning 800 meter, där Storskrubb, Finland, 1.53.5, vann över svenskarna I. Bengtsson, 1.53.6, och Liljekvist, 1.53.7, vidare löpning 1,-000 meter, där Lennart Strand vann med 3.46.8 följd av sin landsman Eriksson, 3.47.0, och löpning 10,000 meter, som också blev en svensk dubbelseger genom W. Nyström, 30.14.4, och Tillman, 30.18.4. Könönen, Finland, kom trea på 30.30.4. Häck 110 meter vanns av Lidman, Sverige, på 14.7 och häck 400 m. av finnen Storskrubb på 52.5. “Trots att Sverige vann så överlägset,” yttrade den svenske lagledaren Bo Ericks-son, “visade den här kampen att finnarna kommei- med stora steg.”
• • •
Svensk seger i VM-skyttet.
Världsmästerskaps tävlingarna i skytte inleddes den 3 aug. med en vacker svensk seger i lagtävling på löpande hjort. På andra (plats kom Finland, på tredje Norge och på fjärde England. I korthållstävlingen, som ännu inte är avslutad, noterade Jonas Jonsson, Norrköping, 399 poäng, och han kan endast berövas segern genom ett världsrekord eller 400 poäng.
KOM IHÄG
att tidningen har en premieutdelning varje månad på tio och fem dollar. Ni kan vinna någon av dessa premier om Ni antingen sänder in till oss kvitto på att Ni handlat hos någon av tidningens annonsö-rer för minst två dollar eller om Ni anskaffar en ny prenumerant (helårs-), under den månad för vilken premieutdelningen galler.
då, tänkte jag alltid att du skulle bli en stor sagoberätter-ska en gång i tiden.
— Det blir jag nog. Jag ser och hör så mycket som inte någon annan ser.
— Där borta där du skall vara i eviga tider, där finns det kanske också sagor, viskade Döden. Och detta som ingen människa hör.
— Jag har blivit så ängslig, mamma. Jag skulle önska att jag vore liten som förr i världen och att det här vore en sådan där orolig dröm som man vaknar upp ifrån.
— Ja, livet synes mig som en orolig dröm, viskade Döden.
— Man blir vuxen en gång, Eva, det kan ju inte hjälpas. Och vi får ju råkas igen, vi får ju råkas igen.
— Låt mig se, sade Döden och bläddrade i sin bok. Det dröjer innan ni får råkas.
— Mamma, jag tror jag är så här sentimental och ängslig därför- att jag är “övertrött” som du säger. Tänk vad man hittar på för att plåga sig själv. Nog borde väl ett bröllop vara något helt annat än detta jäkt med bjudningar, kläder, mat.
— När vi kommer så långt som till bröllopsmiddagen är det värsta över, Eva, lilla. Det som kommer sedan blir minnen för livet. Tal som du aldrig skall glömma, ansikten där tårar och leenden blandas. Jag minns mitt eget bröllop.
— Människornas glädje över små ting tycks vara deras enda räddning undan Livets plåga, filosoferade Döden medan slån-blomsbladen snöade över honom. Jag skall anteckna det. I vart fall är det få av dem som kan bära stora och väldiga öden.
— Mamma, när jag nu far hemifrån vill du då se till min dockvagn som står på vinden?
— Den finaste dockan skall hon lägga i kistan i morgon, sade Döden och såg mycket blek och frusen ut.
Vid midnatt gick de båda kvinnorna in i huset för att söka vila. Tio timmar kvar.
Samma natt drömde den lilla femåringen, grannflickan som talat med farbror Döden, att tant Eva hade silvervingar på ryggen. Tanten flög över kullarna och hon hade händerna fulla av gullvivor.
— Mamma ropade barnet på morgonen, jag såg tant Eva. Hon var en ängel. Hon flög. Troi' mamma att tant Eva flög till Gud?
Modern skyndade sig att förklara för den lilla att hon hade drömt.
Men Eva själv hade drömt den fysiskt tröttes drömmar. Hon hade vandrat i ändlösa koridorer utan att hitta ut. Ibland dök hon ned — alltid ned! — i någon dörröppning som var så trång att hon ville kvävas.
Det var en olustig dröm.
Men morgonen ute hade vaknat, lustig och grann. Klockan åtta gick Eva ut på verandan och drack sitt morgonkaffe. Två timmar kvar Etthundratjugo minuter som skulle genomlevas åter och åter i deras minnen.
“Minns du att hon satt på verandan och log som hon brukade, i solen. Då såg hon så utvilad ut. Men jag minns nu hur hon satt och såg ut över trakten med en blick som jag aldrig sett förr. Det sista hon sade var . . .”
Den lilla grannflickan kravlade sig in under staketet. Hon stirrade på Eva.
— Var har tant sina vingar? Tant är en ängel.
Eva skrattade.
— Kära, lustiga lilla! Det säger min fästman också! Vill du
NEW WESTMINSTER
Correspondence promptly attended to.
346 Columbia St. Ph. 2747
New Westminster.
Paterson Funeral Home MRS. A. H. PATERSON
Directors of Funeral Service 538 Eighth Street Phone N.W. 241 SATISFACTION GUARANTEED
DINE FOR PLEASURE a t the
PALL MALL CAFE
366 W. Hastings Street
NORTHWEST SHEET METAL LTD.
— Plumbing & Heating — 2270 E. Hastings — HA 2533 Vancouver, B. C.
MODERNIZE TAILORS
Material, Workmanship and Fit Guaranteed.
1 West Pender — MAr. 0610
ha en kaka?
— Lillan vill ha tårta.
— Lillan får allt vad Lillan vill! Får tant en kyss?
Den lilla räckte fram sitt söta ansikte.
— Det var den sista kyssen, suckade Döden. Tiden är nära.
Ja, tiden var nära. Nu flög den bort.
— Nu får du lov att cykla bort och ta reda på glassreceptet, ropade modern från köket.
— Genast, mamma lilla!
Eva kände på cykelringarna, på bromsen. Allt var bra.
Då Eva steg på sin cykel såg hon ut över landskapet och svepte in hela synranden i en öm blick.
Då hon kom till slånblusken tappade hon bromsen. Cykeln flög i väg utför den branta backen, studsade mot en sten, stjälpte och välte flera varv innan den stannade.
Döden hade rest sig bakom slånbusken. Han stod med armarna stödda mot lien. Det var den attityd han älskade mest. Han hade stått så i tiotusen år, mörk och skrämmande, brutal på den tiden då även han var ung. Men nu var hans hår vitt, och Sorgen låg och skymde i hans djupa ögonhålor.
Han bläddrade i sin anteckningsbok.
— Låt mig se. Där har vi igen en liten gosse som skall under en lastbil. Jag har tröttnat på det här.
Nu svepte han kappan om sig och försvann. Här var det fullbordat.
Men då de skräckslagna människorna samlats vid olycksplatsen viskade den lilla grann-flickans moder:
— Barnet visste det! Barnet sa att hon hadte vingar på ryggen.
Men när modern såg sitt enda, döda barn stammade hon:
— Backen.
Mannen svarade lika stammande :
— Backen.
På eftermiddagen lade modern den vackraste dockan — i kistan.
GILLEY BROS. LTD.
(Established 1887)
COAL and BUILDERS’ SUPPLIES
NEW WESTMINSTER, B.C.
— Phones: 15-16-17 —
Come to the
I FRASER CAFE
V
738 Columbia Street New Westminster
s ‘Just Good Food’
| NOLAN & COTTLE, Prop.
Phone:1553 N. W.