Torsdagen den 26 juni 1947 THE SWHDISH PRESS Sidan 4 Sverige - Nyheter Det är inte ont om tragedier i fjällets värld. På toppen av Wällista t. ex. vilar i en täljstenskista resterna av en liten flicka, som gick vilse här uppe en vinter. Man fann bara några skelettdelar, när snön äntligen smalt — det övriga hade både fjällräv och varg tagit hand om. Och norr om Storlien är ett monument rest mitt i obygden. Där omkom en gång två bröder Printz-sköld, som illa utrustade sökte sig över gränsen från Norge, men överraskades av snöstorm och frös ihjäl på vägen. Detta är dock idel småsaker mot den väldiga tragedi, som en gång utspelats i den jämtländska fjällvärlden — den karolinska dödsmarschen. Denna daterar sig från årsskiftet 1718 — 1719. Karl XII hade beslutat sig för att ta Norge, och medan han själv med 'huvudhären belägrade Frednikshald, sändes general Armfeldt över Jämtland med order att erövra Trondheim. På hösten 1718 bar det iväg. Otillräckligt utrustade med både kläder och proviant, eftersom det var nödår i Norrland och lämlarna förrött skörden, måste de Armfeldtska karolinerna utföra en prestation, som säkert överträffade vad många av dem förut varit med om vid Gadebusch och Poltava. Vägarna var dåliga, vintern blev kall och norrmännen höll sig undan. Det var omöjligt att framföra trossen i samma takt som den övriga hären, ibland kom den inte fram alls, och medan Armfeldt dröjde för att invänta nödig proviant gick tillfället att erövra Trondheim honom ur händerna. Så stupade Karl XII i Fredrikshald, och innan en enda ordentlig sammandrabbning kommit till stånd med norrmännen, måste hären återtåga till Duved, där den startat och utrustats. alltid. De norska vägvisarna gick i téten, sammankopplade med ett långt rep, som karolinerna, men avlösningen här vid repet tog slut och vägvisarna smet. Varje timme krävde fjällstormen en fruktansvärd tribut. Om nätterna samlades man i raviner och under stup och eldade med vad man kunde komma åt. Det var inte mycket. De få fjällbjörkar man lyckades snoka upp, gav bara en sur och illalukta.de rök ifrån sig, och kanonlavetter och gevärskolvar förslog inte långt. När morgonen kom och trummorna gick, måste man vidare. Men det kunde hända, att av männen runt en Sådan där eländig eld, orkade bara ett par tre stycken resa sig och gå vidare. Resten satt kvar, Stela och översnöade och slut . . . Här är Falkbergets skildring ur Eli Sjulsdotter — av dödsmarschens män: “De slogo ihjäl djuren ute på gårdarna — och så hungriga voro de, att de drucko blod ur stora öskar och åto rått kött. Om nättema sovo de i snön, de drevos med slag och rop över skogar och ödemarker, Stupade en man, så ryckte en annan fram. Halvdöda och uttröttade soldater blevo kvarliggande utefter vägarna. Ingen tänkte mera på dem. Alla hade nog med sig själva, ömkan kände de icke. All ångest hade för längesedan försvunnit. Det var bara att gå, gå . . . tills de en kväll vid Essandssjön inte kom-mo längre. Befälet gick med dragna sablar, tills de själva stupade och blevo borta i snöyran. Sex tusen man kröp som magra, utsvultna vargar i storm och yra över snöfälten, skrikande och tjutande. Armfeldt kämpade för Arv att hämta. En person vid namn Walter Trey, alias Walter Frey, avled i New York den 24 maj 1941 efterlämnande ganska betydande kvarlåtenskap. Han uppges vara född i Stockholm den 14 april 1868 men har icke kunnat återfinnas i k y r k o böckerna. Hans föräldrars förnamn har uppgivits vara Peter och Mary och han lär icke ha haft några syskon. Enligt uppgift lär den avlidne ha anlänt till New York den 12 aug. 1917 med fartyget “St. Louis”. Utrikesdeparte- ne, som fick 1,175 kg. Tillförseln uppgick i Gravarne till 9,-000 kg., i Smögen till 5,000 kg. och i Göteborg till 560 kg. Sveriges Allmänna Restaurang A.-B. (SARA) kommer enligt var som uppges att inom kort inköpa hotell Knaust i Sundsvall och hotell Standard i Östersund. Köpeskillingen skulle i första fallet bli två miljoner och i det andra en miljon kronor. Sveriges Rädda barnen chef dödad av rysk vaktpost Mer än laxermedel behöves ofta sitt liv som de meniga. Oväd ret rullade som hundra åskor i ii Den värsta fienden var emellertid kvar. Sedan svenskarna hungriga och frysande släpat sig åter till svenska gränsen, och för att livnära sig plundrade man friskt i de norska gårdarna, och för att värma sig satte man broar och lador i brand, och man firade en iskall men lugn nyårsnatt i samlad trupp, och sedan var det klart för inmarsch i Sverige. Därmed var de svenska truppernas öde beseglat. När man antrade uppför Bukhammaren Armfeldt i téten med sin 11-arige page, Ramsey, bredvid sig i släden — satte fjällstormen i för full orkester, och de dygn som var kvar, innan man kunde na Duved, blev ett enda ohyggligt martyrium för de barkade karolinerna. Formeringen upphörde småningom. så småningom. IA11 sammanlhåll-ning i större förband blev omöjlig, och man sökte sig enskilt eI,ler 1 ®måg iväg österut, följande dalgångar och raviner om det gick, men ofta maste man upp på kalfjäll. Hästar och män. Slädar och kanoner, allt insveptes i den rasande stormen. Händer och ansikten svullnade upp, uniformerna hängde redan förut i trasor, och mången karolin pulsade med uppsluppna skosulor i snon. De sjuka lämnades bara kvar i drivorna, kavalleristerna frös ihjäl i sadeln på sina hästar, och infanteristerna stupade i snön, där de blev liggande för WATCHES & JEWELRY — Fine Repairing — 305 Carrall Street Mail Orders Given Prompt Attention. luften. Ett och annat skott smällde. Elden ur bösspipan glimmade, när någon förtvivlat själ gjorde slut på sina lidanden. Blodpölar och benstycken av sönderskjutna hjämskålar lyste röda i snön. Några lyfte händerna under förbannelser ut luften. Andra sjönko på knä i stilla bön före den sista sömnen. Kroppar med igenfrusna munnar och ögon sjönko ihop. Och stormen steg. Ovädret tilltog, mörkret bredde sitt svarta lakan över allt. På isen brann ett bål, en liten blek eldslåga, som fladdrade av vindstötarna. Gevärskolvarna brändes. Och hären stod som en mörk mur omkring. Man pressade sig så tätt intill varandra, man mot man, att de döda styvnade och stod upprätt samman med de levande. Och så brann den dyrbara elden ner. och soldaterna sjönk ihop.” Äntligen, efter tre dygn i stormen, började de första karolinerna vackla in i Du ved. Armfeldt, frostskadad, och Ramsey bland de första. Efter dem följde fler. Haltande, sön-dersargade, krypande. Och ännu under ett par veckor gick slädskj utsår upp på fjället och hämtade karoliner. Alla hus i Duved fylldes av lemlästade krigare och fältekärterna måste arbeta både dag och natt . . . Under sommaren 1719 följde ett fruktansvärt efterspel. Rovdjur isamlades i massor kring bråtar av karoliner, hästar och kanoner, som i en enda röra låg vräkta i fjällen, där utsända patruller städade upp.' Man vet att berätta, att några hästar slitit sig under marschen, och på något mikarulöst sätt överlevde de vintern och sågs om sommaren galoppera omkring på de Öde vidderna, förvildade och skygga och några med sadlarna ännu på. När man lyckats fånga dem och plockade bort sadlarna, iföljde ryggskinnet mentets arvsbyrå söker upplysningar om anförvanter till den döde. En zoologisk sensation av första ordningen har inträffat på Gröna Lund. En av de 10 stora pytonormarna — tigerormen Irene från Främre Indien — på cäbaret Påfågeln har lagt ägg. Det är en sällsynt händelse att ormar lägger ägg i fångenskap och för tigerormar är det absolut unikt. På de senaste 50 åren lär det hänt en gång i Europa, nämligen i London Zoo. Irenes värdare kunde räkna till ett 20-tal ägg — men då en pytonhona kan lägga upp till 90 ägg är det troligen fler att vänta. Kläck-ningstiden är 6 — 8 veckor. Personbilar av typen Jeep skall enligt, förslag av väg- och vattenbyggnadsstyrel-sen inte få framföras med högre fart än en lastbil. Statens maskinprovningar ifrågasätter emellertid om man med bestämmelser om fartbegränsning effektivt kan påverka den förar-kategori som presterar mindre omdömesgill körning med jeep. Normalt synes körning med jeep innebära någon större risk än med körning med vanlig personbil. Riksförbundet för sockersjuka framhåller hos folkhushållningsministern att importregleringen förorsakat att bl. a. licenser ej beviljas för införande av grapefruit till Sverige. Då nu grapefruiten stoppats, hindras de sockersjuka att få en välbehövlig omväxling i sin enformiga diet. Förbundet anhåller att åtgärder omedelbart vidtas för att bevilja importlicenser för denna fruk-. Ett färggrant tåg av folkdansare från Finland och Sverige gick nyligen med Göteborgs Janitscharer i téten från Linnéplatsen till Slott-skoglsvallen, där de 40 Åbo-flic-korna sjöng några sånger på svenska och finska och därefter började en vacker uppvisning av svensk och finsk folkdans. Förutom folkdanslaget från Åbo uppträdde Mölndals folkdanslag och Göteborgs na-tionaldanslag. Esperantos ungdoms- rörelse anordnar under tiden 12—15 juli ett internationellt ungdomsläger utanför Norrköping. Inbjudan har utsänts till ett 30-tal nationer. Ett liknande läger i större skala äger rum utanför London 16 — 23 aug. Man räknar med ca. 600 deltagande ungdomar från 15 nationer varav ett 30-tal från Sverige. En kuslig upplevelse var Alf Hagenwald från Tors-fjärden, Jamtland, med om då han en kilometer söder om byn, som ligger vid stora landsvägen mellan Strömsund och Frostviken, mötte en stor björnhona med ungar. Ynglingen kom på cykel och i en kurva mötte han bjömfamiljen. Då björnhonan fick se cykeln reste hon sig på bakbenen och började slå med ramarna. När han vettskrämd vände tillbaka British Columbia News from PORT ALBERNI, B. C. Mr. Gus. Risberg was given a farewell party on Sat., June 14th, at the home of Mrs. L. Forsiberg. A number of friends gathered to wish him good-bye and fair sailing on his trip to his native Sweden. After delicious refreshments were served by the co-hostess-es, Mrs. Forsberg and Mrs. Sundquist. Mr. Hornquist presented the honored guest with a cigarett case as a token of remembrance of the many friends he leaves behind. Stockholm den 16 juni. ASNE En rysk vaktpost öppnade eld mot, och dödade, den svenske chefen för Rädda barnens verksamhet i Wien, Arne Carlsson, när denne med sin maka och tre-årige son samt Torsten Ar-naeus i Svenska Europahjälpen nyligen var på väg från Ungern till Wien. Händelsen inträffade nära den tjeckoslovakiska gränsen. Hr Carlsson, som körde sin tjänstebil, stannade vid en rysk vägspärr, och när han vände bilen och började köra tillbaka samma väg han kommit, gav en rysk soldat eld från vägspärren. Hr. Carlsson dödades ögonblickligen. Dr Arnaeus skadades av glassplitter i ena handen, medan fru Caiisson,