THE
No. 25	”	"	==
[PRESS
NYA SVENSKA PRESSEN
Vancouver, B. C., Torsdagen den 26 juni 1947
Vol. X
Radiogram till The American Swedish News Exchange i N. Y.
Kärva toner i svenska flaggfirandet
Stockholm den 9 juni. —
På Svenska flaggans dag den 6 juni talade i Stockholms Stadion fru Eleonor Lilliehöök, som i snart 20 år varit ordförande i Sveriges husmodersföreningars riksförbund ock också är styrelseledamot i föreningen Norden m.m. Hon uppehöll sig vid gångna tiders svenska fattigdom, vars tunga bördor bars främst av kvinnorna. Ur kungens hand mottog magister M. Söderbeck, North Park College, samt tre representanter för Svenska kristna manskören från Chicago svenska fanor.
Statsminister Erlander talade i Hälsingborg. “Dagens paroller blir arbete och sparsamhet,” framhöll han bl. a. “Vi måste spara av dagens inkomster. för att därav skapa de maskiner och redskap varmed morgondagens varor skall produceras. Den internationella krisens hot kommer i vårt land till uttryck i dyrtid, i prisstegring och inflation. Kan ett fortsatt framåtskridande då tryggas? Är man beredd till en liknande samling av krafterna som en gång reste vårt folk från 1800-talets fattigdom och armod till dess nuvarande höga sociala, ekonomiska och kulturella standard? Den första förutsättningen är tillit till framtiden. Ska-parviljan och fantasin måste ha resurser till sitt förfogande. Dessa hotas av den nuvarande ekonomiska utvecklingen. För att kunna avvärja hotet måste vi tillfälligt avstå från ting vi anse behagliga, och i stället producera nödvändiga ting.”
1,500 kr. årligen maximiranson för turistresor.
Valutakontoret väntas i dagarna utfärda en förordning om att valutatilldelningen för turistresor skall maximeras till
Ungersk kungagåva
Ungerns minister i Stockholm, Vilmoe Böhm, har nyli gen till kung Gustaf överlämnat en
rares vägnar, solfi räddats genom svenska hlalP^tioner. p ab pjoCS jb mos .‘uaie^oj en kande silversmeden och konstnären" Bela Seregi i Budapest, ar försedd r«b‘ efer med motiv från det i ruiner slagna Budapest. På ena sidan ser man kung Gustafs gestalt omgiven av tacksammabarn. Konstverket kommer att införlivas med kungens stora silversamling på Stockholms slott. På bilden ser man minister Böhm med gåvan.
1,500 kr. årligen. Riksbanks-direktör Harald Magnusson uttalar i Dagens Nyheter att kontrollen kommer att ske genom en anteckning i den resandes pass om vilken valutatilldel-ning han har fått, och sedan skall bankerna ta hänsyn därtill vid ytterligare tilldelning. För affärs-, studie- och stipen-dieresor kommer däremot samma tilldelning att ges som hittills. Antagligen kommer dock kontrollen av resans art att skärpas. Någon begränsning av antalet utlandsresor per år avses icke, utan enbart av det belopp som får förbrukas för turistresor. I de 1.500., som gäller för alla länder, inräknas inte biljettpriser för resan, om biljetterna köpes i Sverige och betalas i kronor.
Sverige kan inte ge fler krediter.
Någon ökning i den svenska kreditgivningen till utlandet bör nu inte komma till stånd. Dessutom är det nödvändigt att mer än tidigare inrikta den svenska exporten på länder som kan betala i nödvändiga varor eller i goda valutor, framhåller finansminister Wigforss i en proposition till riksdagen beträffande riksbankens verksamhet. Under tiden efter kriget har Sveriges export — som ett led i dess hjälp till återuppbyggnaden i krigshärjäde länder — kommit att i relativt stor utsträckning avse länder med svaga valutor. Finansministern säger vidare att en räntehöjning skulle medföra större nackdelar än fördelar, samt antyder att det kan bli nödvändigt att temporärt ytterligare skärpa importregleringen.
Folksöndagen
“Tossia bonna-dan” i Ronneby kommer i år att högtidlig-hållas med ett festspel, vars handling kretsar kring Oscar II ;s besök vid Ronneby brunn år 1890.
Norrmännen skall hålla stor
“Sanger fes t” i Vancouver
HERCULES WORSOE
Assisterande dirigent för Pa-cific-kustens samlade norska manskör är vår. välkände norske konsul i Vancouver, Mr. Hercules Worsoe. Under en lång följd av år har Mr. Wor-soes namn varit förenat med norsk verksamhet i denna provins, vare sig det gällt sång, föreningsarbete, hjälpverksamhet eller affärslivet. En av alla aktad man har han gjort en stor insats inte bara för ‘norskdom’ utan även inom den skandinaviska kolonin som sådan,
Ensamhet
Av
PER E. RUNDQUIST
Detta är den underliga historien om en man, som efter att i många år ha lyssnat i snäckorna efter havets brus, och också någon gång tyckt sig höra det, till slut slogs av den tanken, att även ett människoöra är format som en snäcka. Kanske kunde man också där av-yssna havets brus — kanske eterhavets! Eterhavet, där planeterna rusar fram och solarna och kometerna, och där stjärnor förintas och nya stjärnor dir till. Kariske fanns det ett aav i människan, som var allas gemensamma hav.
Trodde han någonsin på det? Det är svårt att säga. När jag för något år sedan för första gången träffade honom, hade han gripits av ett sådant människoförakt, att han bara trodde och hoppades på människans förintelse. — Om deras öron så var tio gånger så stora, sa han, skulle det bara sulsa av tomhet i dem. Ni vet, att tomheten susar, sa 'han, men den susar på sitt speciella sätt. Man kan bli tokig av att lyssna till den. Jag har stått i öknen och hört den, men — en öken, en öken aldrig så stor, vad är den emot människans inre tomhet och ödslighet. Vet ni, att ett ljud en människa frambringar, det kommer sig av att hennes skal skramlar och olika delar gnider mot varandra. Jag har ej väntat mig, att hon av sig själv skulle kunna frambringa “inre” ljud, men jag hade trott, att hon var en mottagare och en sändare.
— Jag hade en ganska stor snäcksamling, sa han. Jag har själv samlat under många och långa resor och även köpt, men de köpta var jag aldrig så förtjust i. Jag misstänkte alltid, att försäljaren hade inmonterat något slags mekaniskt hays-brus i dem för att lura sina kunder. Det var ett avsevärt antal köpta snäckor jag plockade sönder och undersökte, fast jag fann aldrig något. Men nå vet hur finurliga affärsmännen är nu för tiden. I vilket fall som helst lät alltid de köpta snäckorna som grammofonskivor. Det var något mekaniskt i deras brus — inte levande musik, inte levande havsbrus. Inom parantes sagt, vet ni hur man hör att ett havsbrus är levande? Jo — då, medan man lyssnar, ser ni, ser inan havet, kän-
Nästa vecka samlas norrmän från hela Stilla havskustens sträckning mellan Mexico och Alaska till sin 38de årliga “Sangerfest”, vilken hålles i Vancouver, med norska för-eningshuset, Hastings Auditorium, som huvudkvarter.
Helt naturligt pågår omfattande förberedelser i febril takt, ty under de fyra dagarna skall det skötas om registrering, mottagning, “sight-see-ing”, körövning, konsert, bal, affärsmöte och bankett. Och så får värdfolket, d. v. s. Vancou-ver-föreningen och dess fest-kommiitté se till att det finnes inkvartering för cirka 500 gäster från “South of the Border”, ty det kommer att bli fråga om “'invasion” i ganska stor skala. Sångarbrödemas duktiga damer kommer nog att ha en hel del att stöka med också, för säkerligen blir det vid dessa tillfällen också riktig norsk utspis-ning för festdeltagarna.
Den tilldragelsen som blir av mera allmänt intresse är förstås den stora konserten, som hålles på fredag kväll den 4 juli, kl. 8, i Exhibition Gardens,
såväl som givetvis i hela samhällets liv. God sångare och musiker har han i många år varit ledare för skilda sångkörer och är sedan länge dirigent för Norska Manskören i Vancouver, under vars värdskap årets stora “Sangerfest” hålles.
ner man sugningen, stiger och faller något inom en, som är våg på våg i det hav man lyssnar till. Jag varken såg eller kände något, när jag lyssnade i de köpta snäckorna. Jag bara hörde, och se, det var det som förrådde dem.
Och så en dag kom jag på idén, att jag ville lyssna i en människas öra, i hennes snäcka. Det skulle ju vara en enkel sak, tänker ni. Ni tänker så, inte sant? Men jag kan tala om för er, att det är tusen gånger lättare att bestiga Mount Eve-rest än att få en människa att låna sitt öra att lyssna i!
Jag var visserligen mycket ensam på den tiden, som jag alltid varit. Hade egentligen inga alls som jag kunde kalla för vänner, knappast'kamrater, och någon släkting som stod mig nära fanns inte kvar. Men det skulle väl kunna ordna sig ändå, tänkte jag. Det fanns ju så många öron bara i den lilla stad, där jag då bodde, att de gott skulle ha kunnat räcka min levnad ut och längre till.
Så en dag kom det en man upp till mig, som jag i alla fall kände något. Det var så sällan någon kom, att jag tänkte jag måste passa på. Vi satt och pratade länge och väl om ditt och datt oVh vände upp och ner på den ena tomma tunnan efter den andra, som människorna har för vana att göra, när de sitta tillsammans och ‘“byta tankar”. Då märkte jag för första gången, hur verkligt svårt det företag var, som jag givit mig in på. Det började med det, att jag absolut inte kunde få fram min begäran. Det var stört omöjligt! Kan ni tänka er, jag böfjade finna min åistundan att lyssna i en annans öra högst besynnerlig och rent av löjlig. Så får man ju absolut inte tycka, om man vÄl upptäcka något nytt, lyssna till något nytt. Det sa jag också till mig själv, men det hjälpte inte.
Jag började förevisa min snäcksamling, och han var högst intresserad. Jag noterade det med glädje. Vi gick från snäcka till snäcka, vi befor många hav, och då och då gjorde vi strandhugg och förirrade oss långt in i främmande och sällan utforskade länder. Vi gick, så att säga, hand i hand, och jag började känna för ho-
JOHN CHRISTENSEN uppskattad b a r y tonsångare, som ofta låtit sin fylliga stämma höras på skandinaviska konserter i vår stad. Mr. Chris-tensen har tilldelats viktiga solopartier på den betydelsefulla konserten nästa fredag.
Hastings Park. Denna blir säkert i sig själv en enastående och imponerande sångarfest. En samlad kor på 200 mansröster kommer här att höras. Huvuddirigent för kören är Mr. Henry Ringman från Everett, Wash. Se vidare nästa vecka, då vi skall återkomma med närmare detaljer.
nom som för en bror. Jag skulle velat öppna hela mitt hjärta för honom!
Så tog jag min käraste snäcka i handen, en snäcka från Kinesiska sjön av den underbaraste form och skapnad. Jag tog den ii handen och förde den till mitt öra, och jag såg, och jag kände, och det steg och det föll i mig våg efter våg i det hav jag lyssnade till. Kanhända var jag alldeles borta från honom ett tag — jag lyssnade ju också i min älsklingssnäcka — för när jag såg på honom igen, stirrade han bestört och lite skrämd på mig. Men jag räckte honom försiktigt snäckan och sa: Lyssna! Hör! Han tog emot snäckan — mycket vanvördigt, inte alls som man ter i en snäcka, och med ett idiötiskt — ja, jag säger idiotiskt leende förde han upp den till sitt öra. Jag har bara sett en, som kunnat lyssna i en snäcka, och det var ett barn. Han kunde det inte. En liten stund, kanske bara ett par sekunder till vågorna i Kinesiska sjön! — Så räckte han mig snäckan igen med sitt idiotiska leende och sa: Jaha, ja — Jaha ...
Jag försökte aldrig ens att lyssna i den mannens öra. Vad skulle det.Jia tjänat till? Jag visste, att jag inte skulle få höra något.
Men så en dag var jag själv uppe hos en annan man. Jag så att säga bjöd mig själv, men han var inte ovänlig. Där fanns ju inga snäckor att se på och lyssna i, men vi talade om snäckor. Det var jag som förde samtalet dit. Han visade sig vara mycket intresserad. Kanske får jag också något särskilt medryckande i min röst, när jag talar om snäckor. Och plötsligt tänkte jag: Här har jag en man! Och jag sa: Har ni någonsin tänkt på, att edra öron har formen av snäckor? — Ja, sa han och skrattade lite, det har jag nog gjort. — Ni vet, att när man lyssnar i en snäcka, hör man bruset från havet, sa jag. Jag undrar om man skulle höra något, om man lyssnade i en människas öra — i hennes snäcka? Tror ni det? sa jag och lutade .mig närmare honom. Tror ni det ? — Jag vet inte jag, skrattade han, men alls inte ovänligt, och jag lutade mig ännu närmare, och att se hans öronsnäcka så nära mig gjorde mig upphetsad. — Får jag lyssna i ert öra? frågade jag och log, och i min upphets-
(Fortsättning på sidan 6)
FINLAND
FINLAND PAYS AGAIN ON WORLD WAR I DEBT
Washington, June 14. —AP.
Finland has paid the United States another $164,852.24 on its $8,400,000 World War I debt.
Thus, although it is paying heavy reparations from the re-cent War to Russia, Finland kept its record of being the on-ly country which has never de-faulted on debts to the United States from the post-World War I period.
But though Finland has paid over $7,800,000, so much of it has been for interest — at 3 per cent — that the Finns still owe U.S.A. afoout $8,115,000.
Bombexplosionen
i den ryska Legationen i Helsingfors är fortfarande höljd i dunkel. Officiella källor anse dock att en explosion aldrig fö-rekommiit utan det hela var en eldsvådeunge förorsakad av någon vårdslös tjänsteman vid legationen. Några vittnen till bombkastningen eller explosionen finnes ej utan det hela vilar på uppgifter av sovjetlega-tionen. Någon' undersökning i den ryska legationen har de finska myndigheterna icke till-låtits. Senaste meddelandet innehåller, att några fönster icke alls gått sönder och det hela inskränker sig till några brända tidningar ty någon skada i explosionsrummet kan ej ses.
Finska staten har inköpt
868 lastbilar från General Motors. Lastbilarna skola levereras till Finland under oktober och november månader detta år.
Överenskommelse
har nu uppnåtts, beträffande transitotrafiken genom Porka-la-området. Genom denna överenskommelse få de finska tågen på linjen Helsingfors—Åbo passera Pörkala-området och behöva icke gå via Havinge. Denna överenskommelse innebär en betydlig lättnad för den överansträngda finska järnvägstrafiken.
Godkännandet
av dén slutliga freden med Ryssland och England är fortfarande aktuell. Redan för fyra veckor sedan anhöll brittiska regeringen genom dess sändebud i Moskva att ett slutligt datum skulle sättas när freden skulle ratificeras av bägge länderna samtidigt. Sedan dess lär isaken icke ha avancerat.
Finska trähus exporteras
nu till ett otal länder, till tropikerna och till länder med stark kyla. Ett flertal olika byggnadstyper är därför av nöden. Ett 60-tal fabriker landet runt äro sysselsatta med att förfärdiga dessa trähus, som ha en åtgång som ej kan tänkas bli tillfredsställd på flera år.
För första gången
har Finlands registrerade befolkning överskridit 4 miljoner. Av dessa äro dock ett flertal tusen bosatta utomlands, varför den hemmavarande befolkningen beräknas till 3,888,000 personer.
Den internationella
Olympiska kommittén har inbjudits att övervara Finlands festspel i sommar, över 400 deltagare från utlandet äro t. v. anmälda. Den inhemska anslutningen är enorm, ca. 65,000 aktiva deltagare.
Den finske bildhuggaren
Väinö Aal tonen har som första utlänning fått möttaga det exklusiva u t märkelsetecknet prins Eugens medalj, som tilldelas framstående konstnärer. Medaljen överlämnades personligen av prins Eugen vid en middag på Valdemarsudde.
Vid sin bolagsstämma
beslöt Wörtsilä koncernen att giva följande understöd: Finlands Folkhjälp, 2 milj, mark; Stiftelsen för Sjöfartens befrämjande, 500,000 mark; Stiftelsen. för yrkessjukdomarnas bekämpande, 500,000 mk.; och Undestödsföremngen för pedi-atrisk forskning, 500,000 mk.